christinehenriksson

Läs för era barn! Ge dem ett språk! Skölj ord och meningar över dem och låt dem bada i en rik språkmiljö. Samtala och förklara, detaljerat, målande och snart kommer du att höra dina uttryck i det dina barn säger. Sätt ord på vad du gör. Utmana och ligg på gränsen till "för svårt". Vygotsky - "den gamle räven", hade inte fel! ;)

När barnen kan läsa själva, uppmuntra dem att pröva nya stigar, nya genrer och andra texttyper. Bloggar och Aftonbladet hittar de själva ;) När förälskelsefasen i bokslukaråldern ger med sig, truga lite och ge böcker som tangerar vuxenvärlden... spännande! Erbjud och tillhandahåll böcker! Köp böcker, i julklapp och födelsedagspresent! Shoppa på loppis och rea!

Allt som oftast träffar jag på språkfattiga barn. Barn som inte har nyanser och variation i sitt språk, som inte hittar synonymer. De här barnen har ett mycket begränsat och skralt ordförråd. Uteslutande är det barn som inte läser. De kan avkoda och läsa med flyt, men får inga bilder - målar inte upp fantasilandskap. Dessa ungar har svårt att läsa mellan raderna, att tolka textens budskap, och de missar en viktig poäng - identifikationen! Barnen kan vara normalbegåvade, födda i Sverige, av svenska föräldrar, men sakna ord som för något decennium säkert var en självklarhet. Jag har haft elever som i år 8 t.ex. inte har vetat vad ordet hjässa är, inte ens om de fått ordet i ett sammanhang. Vad är lösningen då? Jo, samtal och mer samtal, läsning och mer läsning samt gärna en kombination av de båda. Kruxet är att tiden i skolan inte räcker till och här har varje förälder ett ansvar, tycker jag. Jag som du!

Det är svårt, för att inte säga näst intill omöjligt att försöka hitta läslust hos tonåringar som inte har automatiserat den. Generation lustbarn söker dessutom snabba kickar, och läsning går långsamt i förhållande till dataspel, actionfilmer och "skate:ande".

Vid vårterminsstart ställde jag frågan hur många av mina åttondeklassare i svenska som hade läst under jullovet. Tre elever räckte upp handen och någon svarade: "...men vad tror du, vi är ju tonåringar!" Jaha... och jag förstår nog inte riktigt motsättningen i det. MEN och det här är viktigt, det ena behöver inte utesluta det andra! Dessutom har jag själv i allra högsta grad en egen tonåring här hemma, men det sa jag ju inte förstås. Stackars Felicia att få präktighetsstämpeln som att frökens barn minsann... ;)

PISA (Programme for International Student Assessment) är ett OECD-projekt som syftar till att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever, är rustade att möta framtiden.

 

I PISA:s mätning ingår naturligtvis läsförståelse. I PISA 2009 (den senaste) är läsförståelse till och med huvudområde. Jämfört med den första PISA-undersökningen har resultaten försämrats och svenska 15-åringars läsförståelse är idag på en genomsnittlig nivå i ett internationellt perspektiv. I alla tidigare PISA-undersökningar har svenska elever presterat över genomsnittet av OECD-länderna.

 

Vad det försämrade PISA-resultatet beror på ska jag låta bli att sia om även om jag naturligtvis har mina funderingar, men ett är säkert och det är att vi måste ta ett delat ansvar, skola och föräldrar, för tiden i skolan räcker inte till. Barn måste åter igen erövra läsningen på sin fritid!

 

Drog precis INNAN sportlovet igång ett nytt läsprojekt tillsammans med andra svensklärarkollegan Annika för att främja läsningen, inte minst under lovet. Sexor och sjuor var rejält taggade inför årets boktävling som avslutas med en hejdundrande glassfest för den vinnande klassen. Mmm... finns mycket gott på Sia-glass i Slöinge! Första året vi genomförde en sådan tävling läste den vinnande klassen totalt 35 000 sidor, inte illa alls! Kanske kan kvantitetsläsning på sikt, ge kvalitetsläsning. Vi satsar på favorit i repris!

 

Hörde precis att mannen sa åt dottern att lägga ifrån sig sin bok och släcka lampan, på tok för sent... Själv ska jag också dra mig till kojs och... ja, just det, läsa en god en!

 

Natti, natti!

/Christine