Rosor på kinden och solsken i blick
Utevistelse med strålande solsken, två dagar i rad. Det bådar gott för D-vitaminupptaget det!
Igår blev det en fantastisk löprunda - premiär för året, försökte att inte räkna kilometrar utan bara ta hänsyn till tiden jag var ute och att vara ett med naturen. I en timme sprangs det, hela tiden, om jag undantar den övre delen av Venebergsbacken, som faktiskt måste anses brant. Inga gym i världen slår löpning i det fria! Mini sprang med, lös och ledig från koppel i princip hela tiden. Om Sixten var trött efter entimmesrundan i galopp med tillhörande träning och allehanda kommandon? Nix pix! Inget så banalt, tröttar en Sixten!
Bonusmatten blev stum i benen efter ett tag, slog då av på takten och sprang i dikesrenen för att skona leder och benhinnor. Jag har dessutom sanlöst gamla och slitna löparskor, ingen stötdämpning alls skulle jag tro... Usch, vad slarvig jag är med sånt, men tror ändå på något vis att jag är rätt tålig, springer ju gärna barfota när tillfälle ges.
Konditionen var okej men tryckte inte upp pulsen så värst utan höll min plan, vilket inte innebar någon fartlek alls. Går förresten inte att komma upp i riktigt hög puls längre, när lilla betablockaren så effektivt minskar hjärtaktiviteten. Bra för ett turbohjärta i vardagslag men kanske inte just vid träning. Pulsökningen ska ju garantera motsvarande syretillförsel. Kan ibland känna mig lite snurrig faktiskt, men vet inte om det beror på det...
Idag blev det skridskoåkning för Isak medan mamman bekvämt satt på ett fårskinn och lapade sol. Ute i solen var jag likväl.
Nu är det dags att åka till innebandyn!
Foton från förra helgens skridskoåkning. Lika fint och soligt idag men kameran var tyvärr glömd hemma...
Kramar!
/Christine
Igår blev det en fantastisk löprunda - premiär för året, försökte att inte räkna kilometrar utan bara ta hänsyn till tiden jag var ute och att vara ett med naturen. I en timme sprangs det, hela tiden, om jag undantar den övre delen av Venebergsbacken, som faktiskt måste anses brant. Inga gym i världen slår löpning i det fria! Mini sprang med, lös och ledig från koppel i princip hela tiden. Om Sixten var trött efter entimmesrundan i galopp med tillhörande träning och allehanda kommandon? Nix pix! Inget så banalt, tröttar en Sixten!
Bonusmatten blev stum i benen efter ett tag, slog då av på takten och sprang i dikesrenen för att skona leder och benhinnor. Jag har dessutom sanlöst gamla och slitna löparskor, ingen stötdämpning alls skulle jag tro... Usch, vad slarvig jag är med sånt, men tror ändå på något vis att jag är rätt tålig, springer ju gärna barfota när tillfälle ges.
Konditionen var okej men tryckte inte upp pulsen så värst utan höll min plan, vilket inte innebar någon fartlek alls. Går förresten inte att komma upp i riktigt hög puls längre, när lilla betablockaren så effektivt minskar hjärtaktiviteten. Bra för ett turbohjärta i vardagslag men kanske inte just vid träning. Pulsökningen ska ju garantera motsvarande syretillförsel. Kan ibland känna mig lite snurrig faktiskt, men vet inte om det beror på det...
Idag blev det skridskoåkning för Isak medan mamman bekvämt satt på ett fårskinn och lapade sol. Ute i solen var jag likväl.
Nu är det dags att åka till innebandyn!
Foton från förra helgens skridskoåkning. Lika fint och soligt idag men kameran var tyvärr glömd hemma...
Kramar!
/Christine
Kommentarer
Trackback
