En liten vägghylla, bara...

En vilande köksidé återuppväcktes förra veckan av Sara, en kollega med koll. Estetiska bildlärare ni vet! Vårt kök är trångt, trångt på grund av skåp och luckor, överallt. I nuläget känns det som att de 20 skåpen och de 10 lådorna överfaller från alla håll och kanter. Fy bubblan med skit man samlar bara för att man har plats!

Jag vill ha rymd! Jag vill ha compact living i köksskåpen! Jag vill ha fina udda loppisporslinet framme, synligt, samsat med glasburkar och vackra vattenflaskor.

Sara föreslog naturligtvis öppna hyllor, som om jag inte själv tänkt och närt den drömmen, men när hon sa det lät det så genomförbart, naturligt och enkelt liksom. Bort med två skåp, pärlspont upp, vit linoljefärg och Ikea-hyllor. Yes, that's it!

Berättade denna enkla och geniala idé för mannen som gärna vill vara LEDIGT ledig på helgerna, om man räknar bort idrott förstås. Han kunde förvisso stå ut med tanken men inte nu, inte inrymd i budgetuppfräschningen, utan i snyggköket som vi ska ha sen om 50 år, typ... Sa att han i så fall skulle vilja ha vårt fasade rektangulära kakel ända upp. Mmm... snyggt, men lite svårare, dels att få tag i exakt samma plattor som vi har nu och dels att KAKLA (för oss är all renovering i allmänhet ett högriskprojekt ur skilsmässosynpunkt, kakling i synnerhet... liksom tapetsering förstås, inte att förglömma). Inte alls så där romantiskt som i filmer! Inte alls så där renoveringssnygg heller... barfota i slitna jeans, vit lite stor herrskjorta, småblommig sjalett knuten i nacken och så där fräscht osminkad. Nej, sjavig är vad man är, i de fulaste av alla fula trasor, förvisso osminkad men mer glåmig och färglös än bohemiskt naturligt vacker. Konstigt...

Kommer att få som jag vill... så småningom. Kommer att kräva sin man eller ja, i det här fallet kvinna men det kommer att gå! Inredning är egentligen inte förhandlingsbart ;) Det är ren diktatur! Ska leta fram lite snygga inredningsbilder, visa dessa för mannen typ varje dag och vips, en vacker morgon kommer han att vakna och tro att det där med öppna hyllor var hans idé. Vi har så lik smak, säger Patrik. Yes, sure... det man ser ofta vänjer man sig vid ;) Hjärntvätt kallas det också, men en relativt snäll sådan. Väl?


Puss på lilla äppelkinden, i bister kvällskvist!
/Inis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0