christinehenriksson

Nej, nu måste jag skärpa mig! Sötsaker och vin till maten har jag i princip alltid förbjudit mig själv på vardagar. Annars är jag av den typen som skulle vägt elefant. Intentionerna går väl sisådär nu på semestern måste jag tillstå. Tyckte att Nutellaburken sjöng sin egen förföriska och lockande lovsång häromdagen och ja, mycket riktigt stod jag plötsligt där med teskeden och grävde lite, eller egentligen ganska mycket... och klunkade iskall mjölk upptill. Himmel... mjölk och nougat gifter sig, om man säger så! Nutella, eller för den delen ekologisk hasselnötkräm (men det är väl ingen som vet vad det är), har varit ungarnas semesterpålägg i mannaminne (på helgerna). Sötsliskiga pålägg på bröd har aldrig varit min grej, men som godis smakade det förträffligt.

Har en känsla av expansion men vet inte med säkerhet, vågen har pajat. Lika bra det... men nu ska vi åter bringa lite ordning på torpet. Mer träning, INGET sött, inget kvällsvin till maten och bara bröd till frukost.

Busenkel hallon- och vitchokladpaj

Smulpaj:
150 g kallt smör
1, 75 dl råsocker el. vanligt strösocker
2 tsk bakpulver
3,5 dl vetemjöl
1 dl havregryn

 

Dela smöret i små bitar och nyp ihop alla ingredienser till en smulig massa eller kör några snabba varv i matberedaren

 

Fyllning:
500 g hallon (från trädgården eller frysdisken)
200 g god vit choklad

 

Lägg hallonen i en pajform. Hacka fint  eller grovriv den vita chokladen och fördela jämnt över bären. Strö över smulorna. Grädda i 200 grader i cirka 25-30 minuter tills pajen fått fin färg. Låt svalna något och lägg färska hallon ovanpå.

 

Servera pajen med Sia:s ekologiska vaniljglass - en klassiker! Vill du minska sötman lägger du på en klick vispgrädde istället.

 

 

Sommarsmak!

 

Jordgubbstrifle

6 portioner

• 35 st små maränger (jag brukar baka egna annars går det bra att köpa färdiga - barnens favorit)
• 1 liter jordgubbar
• 2 dl vispgrädde
• 2 dl lemon curd (se recept nedan eller köp färdig, finns i marmeladhyllan)

Garnering:

• 0,5 dl rostad flagad mandel

Krossa marängerna grovt. Skölj och skär jordgubbarna i skivor. Lättvispa grädden. Varva alla ingredienser och lemon curd i vackra glas på fot.

Lemon curd:

• 3 ägg
• 3,5 dl strösocker
• 2 citroner, rivet skal
• 125 g rumsvarmt smör

Vispa ihop ägg, strösocker och saften av citronerna i en rostfri bunke. Ställ bunken i en kastrull med sjudande vatten (vattenbad). Vispa lätt tills smeten tjocknar, ca 6-7 minuter.

Ta bunken av spisen. Skär smöret i små kuber och vispa ner det i lemoncurden. Låt svalna helt och rör i citronskalet.

 

Förvara och ha i kylen. Gott också som fyllning i tårta eller till ljumma nybakta scones med en klick grädde.

En enkel söt-syrlig dessert

 

 

I natt var det jag och Madde. Hon är ju hemma nu, från staterna... det vet ju alla (som läser löpen)!

Vi blev kompisar, eller kompisar och kompisar... Jag tassade väl mest på tå i nån slags vördnadsfull respekt. Isen bröts i alla fall när det visade sig att vi badade i samma badvik, en smått förgiftad sådan, eller så var det bara vattnet som var så där järnhaltigt brun-rött. Någon vidare "glassig" badvik var det i alla fall inte och bottnen var mjuk och dyig.

Viken låg ett par hundra meter från Maddes nyinförskaffade sommarstuga - ett ruffig ställe liknande en ljusgul skokartong. Flagnad färg och kanalplasttak över Svensson-uterummet. Där gömde hon sig för världen, hon och Jonas. Ja, Jonas!!! Och bebisen... Det syntes inte på Madde att hon hade fått bebis, inte ett dugg. Hon var precis lika sval, sommarbrun och beige som vanligt. Vi pratade lite om Drottningholm, minns jag. Dessutom uttryckte hon sin förvåning över att jag upptäckt dem. De som hade varit så finurliga, menade hon. Svenssonliv i 70-tals skokartong!

En av väninnorna i tjejgänget gläntade i söndags på matsalens altandörr och konstaterade att vår trädgård har blivit lummig. Visst... den var ju redan fin och relativt uppvuxen när vi stod på trappan med flyttlådorna i famnen för snart åtta år sedan, men lummig... nej faktiskt inte, bortsett fruktträdgården. Lummighet har varit mitt främsta mål, för här väljer jag att säga jag. Patrik har inte riktigt intresset för trädgårdens helhet, även om han stundtals kommer med goda detaljidéer. Hemmablind som jag är har jag ofta valt att SE det som är ofärdigt eller finns i en dröm någonstans längre in i framtiden. Att få någon annans synvinkel kan vara betydelsefullt, och en smula smickrande ;)

Trädgård HAR VARIT min passion - en het längtan. Kunde tidigare knappt hålla mig innan Impecta-fröerna kom med posten, jorden rett sig och det var dags att sätta spaden i myllan, såpskura växthusväggarna, eller låta händerna sila den feta, näringsrika leran. En kärlek till jorden, för det är där det händer! I mikroblivet - det lilla livet. Balans, jämvikt och harmoni. Vad gör några skadeinsekter om det finns fåglar och biologisk mångfald? Naturen reder sig precis som jorden, var min trygga insikt.





Det var en bekymmersfri tid... innan ockuppationen av de slemmiga spanska - som bokstavlingen kom och åt upp alla odlingsambitioner. Där någonstans i samma veva, övergick den ohämmade, förgörande lusten - förälskelsen, till en mer avslappnad och förbehållslös kärlek. En mer sansad kärlekshistoria som varat.

Numera komposterar jag inte ens höstens löv utan krattar lojt ut dem i rabatterna och låter dem ligga kvar där på våren för att låta maskarna göra jobbet. Detsamma gäller självklart gräsklippet som alltid har fått ligga. Mother nature är vis!

• Stora odlingsland har såtts igen med gräs och rena bärland har anlagts istället (oattraktivare för mördarsniglarna)

• Ett woodland har planterats och redan blivit frodigt i anslutning till den gamla knotiga flädern. Klotpil, korallkornell, glanskörbär, funkior, aronia och ormbunkar breder ut sig där

• En örtagård anlades (älskad av sniglarna) OCH lades igen

• Ett bergskörsbär har planterats, liksom en liten japansk körsbärshybrid (Accolade)

• Tomtens häckar har fått gå upp rejält i synnerhet oxelhäcken som gränsar till bostadsrätterna (jag vill sola utan att synas)

• Allt som återstår av rabatten på husets södersida (för torrt läge för en rabatt) är en cerise klängros med kantnepeta runt "fötterna"

• Hundratals (känns det som) självsådda almar har grävts upp

• Jättekomposten av kreosotstockar (VE OCH FASA!) har det betalats dyrt för att bli av med. 700 spänn blev notan per kubikmeter och de gamla telefonstolparna förpassades till återvinningscentralen speciella inhysning för miljöfarligt avfall. Arsenik leker man inte bort! (eller med)

• Granhäcken runt komposten har sågats ner jämns med marken och en rabatt med bl.a. perukbuske, rosenflockel, trollhassel, euphorbia, gråbladig funkia, svarta iris och brunnäva planterades i den något upphöjda bädden

• En friväxande rosenhäck med olika gammeldags buskrosor har satts utmed singelgången t.ex. Rose de Recht och Louise Odier

• Klätterrosorna New Dawn och Rosa Helenae har letat sig upp mot himmlens höjder

• En lykta har fått sällskap av en låg rabatt med marktäckare t.ex. myskmadra och blommande buskar bl.a. stjärn- och praktmagnolia

• Koreagranar och fler rodendendron har också planterats - fin grön inramning på vinterhalvåret

• Tujahäck har bytts mot buxbomhäck

• Sockertoppsgranar har bytts mot rödbladig smällspirea (Diabolo) och blekrosa paradisbuskar

• Olika blommande buskar som friväxande häck har satts utmed tomtgränsen i väster bl.a. doftolvon

• En halvmåneberså av syrenbuskar sattes som rumsavdelare

• I Isaks ätliga berså flyttades och nyplanterades mestadels amerikanska blåbär

• Otaliga perenner och marktäckare från bl.a. Liahus (farmor och farfar) och Annas mamma växer numera i den Älvåsiska jorden. Öppen jord är tabu

• En rad dussinväxter t.ex. brudspirea och smultronschersmin från plantshoppen har också hittat hit

• Ett gult plommonträd (gammeldags äggplommon) berikade fruktträdgården

Jag drömmer vidare om:

En altan av sibirisk lärk som slingrar sig runt huset där öst möter söder
En himalayabjörk med alldeles vit lysande bark i trädgårdens ytterkant
En rödbladig apel av någor slag istället för jättegigantusbjörken intill huset
Ett silverpäronträd vid växthuset
Ett viktorianskt växthus med antik tegelmur som uterum, vilket nog lär förbli en dröm i all evighet... ;)

Patrik hade några lediga dagar i slutet av förra veckan. Det nya jobbet har gett oss ett liv av TID, underbart!

I fredags kom moder- och faderskapet hem med en positiv 15-åring som var glad att vara på halländsk mark igen. Med var också Hugo 6 år, som är mors och fars grannbarn. På em. smög jag hemifrån, hämtade och lade in fin, fint naturbeteskött från Anders och Sandras idylliskt belägna ekogård i Dagsås (mer om det senare). Tror det bor en hamster i mig, som njuter av att ha mat i, om än inte kinderna (trots äppeltrindheten), så i vart fall i frysen. Grillade på kvällen, men inget vin till maten för Putte som skulle sitta och slita avbytarbänk i A-lagets hemmamatch mot eh... Böljan, tror jag. Argumenten från den avdankande fotbollsspelaren lyder att fotbollens ruscher är så väldigt bra för löparformen ;)

Jag och barnen tog apostlahästarna ner till Brovallen eftersom ponnyridning var utlovad i pausen. Har ju en son som är särdeles förtjust i hästar, trevligt för mamman! Efter ridturen köpte jag glass till ungarna och slog mig ner på bänken för att beskåda de omtalade ruscherna och ja... jo, jag får väl tillstå. Springa kan han... även efter boll! :)


I lördags fixade fadern och äkta mannen rosenbågen, som blev precis så fin som jag tänkt mig. Nu fortsätter jag att snegla bort mot Nilssons uppfart och drömmer vidare om vacker granitgrå singel på vår. Hoppas snart höra grävmaskinens brummande ljud.

Lasagne blev det till lunch, på köttfärs av naturbeteskött. Gott! Hallon och vit chokladpaj med Sias magiskt goda eko vaniljglass - dessert och kombinerad fika. På kvällen fixade Putte käket - sushi home delivery. Numera äter t.om. lilleman några nigiribitar.

I söndags morse åkte jag och Isse till Sandra för att träffa de andra i 6-årsgruppen. Trevligt som vanligt, och gott! Vi bjöds smörgåstårta och små runda chokladbollar. Ungarna lekte ute och bar lyckligt omkring på de bruna hönsen som fritt går och pickar i gröngräset.

I söndags kväll hade jag tjejträff här. Jag var lat med maten... Köpte bake off surdegsbröd på Ica, gjorde en enkel pastasallad med aiolisås (hemgjord aioli + creme fraiche) och serverade köpt glass (Sias lemon curd) med hallon till dessert. Ekorosé till maten. Enkelt men okej. Ibland får det vara så!

Idag bloggar jag liggandes i sängen ihop med stackars Bert som i natt fick storstryk av en annan katt, på sin egen veranda. Höjden av fräckhet! Tycker plötsligt att det luktar skit. Fönstret är öppet så det kan ju vara utifrån. Men nej, det luktar kattskit! Ihhh... Luktar i luften ovanför Bert som har långhårig päls... ni vet, det kan fastna. Han luktar helt normalt dvs. ren katt. Tittar mig omkring i sovrummet och se där ja! På den avlutade byrån som är Berts favoritliggplats ligger en illaluktande brun korv som förmodligen suttit i pälsen och avlossats precis där. Livet med djur är kul... och överraskande, nästan jämt!

I sommar blir det tema ben för min del. Har nyligen införskaffat tre nyförvärv, en minikjol och 2 korta, korta shorts som visar spirorna nåt alldeles utomordentligt. Ska det vara korta shorts och korta kjolar så ska det! Jag är förvisso inte sjutton längre men det känns rätt okej ändå, bara insida lår som dallrar lite ;)

Köpte ett nytt linne idag, i "präktigo-butiken" Rabalder. Drömmen om det ljuva livet... Hav, snäckor, sommar, lantliv och naturmaterial. Klassiskt och snyggt. Tur att inte Felicia var med... Ränder, linnetyg och stråhattar sätter nämligen igång hennes kräkreflexer.

I kväll grillade vi kycklingfilé som legat och gottat in sig i favoritmarinaden (chilisås, japansk soya, chiliflakes, äppelcidervinäger, vitlök och en knivsudd honung) hela långa dagen. Till det hade vi klyftisar, vitlöksbröd, godaste banansåsen och en sallad på bl.a. välsköljda romanblad och jordgubbar. "Titta där är ju jordgubbar!" sa Patrik överförtjust vid åsynen av de söta röda. Ja, tänka sig... att de där små gynnarna hade hoppat dit av sig själva! ;)

Puss på eder öronsnibb!

Skolavslutning var fin, men gråtmild som förväntat. Som det måste få vara. Några av de stora (8:orna) och de små (6:orna), kom också in i 7:ans klassrum för att kramas adjö. Någon klamrande sig fast och ville inte släppa taget... rörande.

Lovely klassträff igår med fika här hemma, fotboll på Brovallen i små tajta lag och sedan dopp i Sjönevadssjön med den svarta bottnen och alla aborrarna. En grupp campande tyskar med den svart/röd/gula flaggan i topp, var publik.

Småstänk ovanifrån, grillning och sedan bad igen. Tjo och tjim och många skratt! Skrattade så att jag nästan dog åt en elev som imiterade en galen simlärare och som såg så förvånad och besviken ut när han inte klådde mig i undervattensim. Den tävlingsinstinkten och den minen... haha! Hade också svårt att hålla mig när en annan elev "fick veta" att Sixten hade kissat på hans filt (utspilld saft), eller när en unge som ABSOLUT inte ville bada i insjö utan lovordade Skrea strand varje gång han öppnade munnen, verkligen vågade hoppa i sjön och sedan inte kunde sluta att prata om hur häftigt det var.

Pendlande sinnesstämning, ena dagen upp som en sol och andra dagen ner i grådiset igen. Kanske är det en skröna, men någonstans har jag läst att Moder Theresa lär ha talat inför en stor grupp människor på en ledarskapskonferens. Hon är försenad när hon kommer in. Till den församlade publiken säger hon kort och gott: ”Jag har två frågor att ställa er när det gäller ledarskap”.

Känner du dem du leder och tycker du om dem?

Sen går hon därifrån. Enkelt och genialt!

 

Jag kan svara ja på båda frågorna... ärligt och innerligt. 17 underbara unga förmågor, så fina, goa och speciella var och en på sitt unika vis. Men idag... just idag, är vår tid tillsammans historia! Resan har nått vägs ände. Och det känns... för jävligt, rent ut sagt.

 

Försiktigt tog jag bort häftstiften på klassfotot i 7A:s klassrum och stoppade ner i flyttkassen. Det fotot, på den klassen, den bästa och finaste... ska jag sätta upp på min nya arbetsplats och titta på... ofta. Det kommer att komma en dag när bilden klarnar, utan att suddas av tårar.

 

Det är fest ikväll, med lärarna på 6-9. Jag missar sällan en fest, men orkar inte riktigt ikväll. Det tar på krafterna att sopa undan spåren efter sig själv.

 

Har blivit fint avtackad av elever, personligt av lärare, inför kollegiet och av arbetslaget. Idag höll A ett så fantastiskt och personligt tal att jag blev alldeles rörd. Bekräftad och uppskattad, så tacksam och glad. Tack också till dig Å, för att att jag fick låna din axel att vara ledsen på när jag skulle gå och för att du sa: "Det kommer att bli bra. Vi ska ta hand om dem." Hur kunde du veta att det är precis vad det hela handlar om? Om dem... för mig som "hönsmamma" ;)

 

Goa T slutade också i dag och S. S och jag lunchade ihop. Vi avslutade med en värmande latte på Stålboms och beslutade att vi vanan trogen skulle ta en Stockholmsresa i höst. Mot nya mål... Vi byter filmprojektet mot tjejmilen! Det går bra det också. Snygga och vältränade blir vi på kuppen ;) "Det är vägen som är mödan värd (...)"

 

 

 

 

 

 

 

Lugnt och stilla, tyst och skönt. Ingen har vaknat, knappt dagen. Bakar av en fiberbaguette i ugnen. Brer på ett tunt lager majonäs, krusig sallad över, skivar på resterna av den grillade kycklinglårfilén och toppar med saltgurka. Espressofuskpulver i en kopp varmt och mycket mjölk, till lattefärg. Sätter mig på verandans prickiga kuddar och önskar sjuttiotalstujorna åt fanders. Hellre en glimt av Ätran... eller antydan i varje fall.

Drömmer om dagen där ute som komma skall och min nya kritvita klänning - en romantisk midsommarnattsdröm på skolavslutningen. Skolavslutningen... hjärtats slag ökar. Får inte glömma att köpa vattenfast mascara och mjuka servetter...

Tredje kettlebellspasset igår efter mycket långt uppehåll. Inget annat får jag sån infernaliskt svår träningsvärk av som just kettlebells. Och den håller i sig, länge... minst tre, ibland upp till fyra dagar. Det gör att det blir svårt, närmast outhärdligt att träna annat. Benen är som blyklumpar. Vän av ordning kanske tror att jag tar för tunga vikter, men nej då... så är faktiskt inte fallet! Jag skäms visserligen lite, men mesar på med mina 6- och 8-kilos kulor. Igår var vi alltså på plats igen, inte helt fräsch i kroppen när vi startade, men vips... imorse när jag vaknade kändes ingenting, absolut ingenting. Skönt!

Det blev en jogg uppe på den vackra åsen, mjukt underlag, gassande sol och omväxlande skugga. Inte långt, men relativt piggt... efter andra andningen i alla fall. Lite svårare för Sixten som blev trött direkt i värmen men han sprang lös och stannade hela tiden, bl.a. för att svalkande rulla sig i en koskit! Lät Felicia ta hand om det vid hemkomst. Det är ju ändå hennes hund! ;)

Pratade med moderskapet också, som gjorde sin dotter glad!

Invigde de nya idag, på Kettlebell-passet. Kunde lika gärna haft sockiplast, såklart! Ville känna på dem på riktigt...

Tog därför en liten sväng efter passet. Ner längs gamla banvallen i nyckelbiotopen. Oj, vilken stötdämpning och vilken studs, ändå lätta och smidiga som en handske. Grymt stor skillnad på dessa och mina gamla utslitna, men samma märke. Inte en myt att det är viktigt att byta ofta tydligen. Synd bara att benen var stumma efter passet och jag var energilös, annars så...

Har vant mig vid den lila färgen, lite väl girlish men de ursnygga röd/grå var utan pronationsstöd och jag behövde visst lite. De här är också fina, nu när jag har vant mig. Hade ju lovat mig själv att inte välja efter utseende. 400 spänn billigare än vad jag hade budgeterat för dessutom, som hittat!

I fredagskväll käkade vi hemgjord pizza på dinkel-, durum- och vetemjöl special. På den lades parmaskinka, färska champinjoner, rödlök, kvisttomater, oliver, kronärtskockröra, flingsalt och basilka. Till tomatsås användes en färdigköpt variant, ICA:s ekologiska pastasås med basilika på tetra. Tyvärr fanns ingen mozarella att uppbringa hos den lokala handlaren, så det fick bli vanlig hårdost. Efter visiten i ugnen ströddes sedermera rucola över hela den heta härligheten.

Ett tips som jag verkligen varmt kan rekommendera är den ljuvliga kronärtskockröran som klickas över. Busenkelt och supergott! Här kommer ingredienserna:

1 glasburk kronärtkockshjärtan (ju dyrare desto godare, faktiskt)
2 vitlöksklyftor
Några nypor havssalt
Olivolja till önskad konsistens (ganska lös)

Mixa allt med stavmixer




Jag älskar helgfrukostar, om de är långa och goda. Undertecknad fick äran att stiga upp denna helgens första morgon. Trodde att kylskåpet var skralt men den som letar han finner. Kunde duka fram vaniljyogurt och blåbär, musli, kokta ägg, fiberfrallor, ost, grönsaker och kokt skinka. Jag svängde också ihop en liten räkröra samt gjorde två olika sorters kaffe.

Ikväll äter vi helstekt nötytterfilé och rostad nypotatissallad med färsk sparris och örter. Rödvinssås till det och vitlökssmör, såklart! Ett litet paket svenska jordgubbar blev det också när jag handlade.

Magen står i lågor som värsta Valborgselden. Måste skärpa mig nu och ordna upp det här med maten. Inte dricka kaffe, inte te, inte juice, inte tomat, inte Treo min vän. Vet att det inte har med maten att göra... egentligen, psykisk stress artar sig så bara, på den här modellen. Magkatarr - ett ständigt ihåligt sug som bränner och nån slags oidentifierbar hunger som ändå gör det omöjligt att äta.

Det finns en kämpe i mig, att rätt ska vara rätt och att våga gå emot strömmen. Har blivit kallad stridis vid något tillfälle. Jag ser mönster i det som varit. Viljan har alltid funnits, men det har kostat. Jag ger mig bara om det inte är värt det.

En gång kände jag att det inte var det. Jag gav upp och slutade med politiken. Då var jag politiker i min nuvarande förvaltning och inkallad som ersättare i fullmäktige. Partipiskan ven! Jag fick inte rösta med majoritetens förslag (som vi satt i) om ökade anslag till BUN som kompensation för maxtaxan. Vallöftena om mer pengar till skolan var plötsligt bortglömda! "Går du dit, då går jag hem! sa en maktlysten miljöpartist som hellre prioriterade socialnämndens väl och ve. Ett strategiskt rävspel - att minska budgetunderskottet där eftersom vi hade en av våra egna på ordförandeposten. Det skulle vi ha gott av i nästa val, var det tänkt. Jag gick aldrig till fullmäktigmötet den kvällen och inte på några andra partimöten heller för den delen.

Nu ger jag mig inte, har så mycket stöttning. Av nuvarande chef, ny chef, nuvarande arbetskamrater och förvaltning. Det är bara att kavla upp, bita i det sura äpplet och skaffa mig ännu mer skinn på näsan. Älskar bildspråk... Det här kommer att bli bra! Det är den inställningen jag har, måste ha... Men lik förbannat brinner det, i magen.

Ska åka in till stan också och hyra The Reader till Flisan, en slags research för att kunna sätta sig in i och skriva en skildring utifrån mekanismerna bakom en förövares perspektiv - som fångvaktare i ett koncentrationsläger. Offrets perspektiv hade såklart varit lättare, men varför ta den lättaste vägen?

Väl inne i stan ska jag kila in på Vero Moda och prova en romantisk klänning som jag såg i förbifarten för några veckor sedan och inte kan släppa i tanken förrän jag fått prova. Den hade passat till avslutningen, alltid ny klänning till skolavslutningen.



Patrik pushar på att jag ska gå in till sportiga brorsan på Intersport också och äntligen prova ut de där nya joggingskorna, som jag så väl behöver men dragit ut på i det längsta. "Ta nåt lätt och smidigt på dig så att du kan springa ordentligt på löpbandet", var hans expertråd. Ja, jo eller hur? Helst löpartights eller cykelbyxor, om jag ska shoppa vidare sen ;)

Pratade med svärmor innan idag. Jag berömde henne, för att hon har gjort revolution. Mot vadå? Jo, Mors dag. Jag säger som Fylking: "Äntligen!" Äldsta sonen hade visst frågat sin moder om det blev något på Mors dag. "Ja, det blir det", hade svärmor svarat. "Det blir lugnt, för jag tänker inte ha nån middag." Underbart Gittan, coolt! Skit i konventionerna om du inte känner för det. Känner du för det, bjud gärna men när DU vill!

Om någon skulle vara sugen på några trevande men förhoppningsvis kvicka salsasteps tillsammans med mig idag så välkommen hit. Jag kommer att stå framför tv:n med min nya latino tränings-dvd. Har bara tränat power-yoga framför "tjockisen" förut men det kanske är kul. Den som lever får se!

Ha en go lördag!

Elevens val-veckan med design som huvudtema börjar gå mot sitt slut. Idag har jag haft pysselsdesign - en workshop. Vi har skapat gratulationskort, armband, öronhängen och dekorerat blockljus. Imorgon är det Grand Finale och mina pass består av Cup cakes- och tårtdesign. Ska bli hur kul som helst, men det är en del att planera om man säger så... Klockan är 18.30 och nu lämnar jag Skogstorpsskolan för att åka till Coop och botanisera bland råvaror, frukt, bär och tårtpynt.

Hjälp! Tror bestämt att det åskar och jag som är hysteriskt åskrädd. Alldeles ensam också... hua!

När Patrik för nåt år sedan var i Milano och såg Zlatan spela boll, köpte han två Intertröjor med sig hem. En till Flisan och en till mini.

Idag skulle Flisan ha gympa. I all hast rafsade hon ihop lite kläder på morgonen, bl.a den där Zlatan-tröjan. När det var dags att byta om och hon skulle kränga den på sig visade det sig att det var lille-brors tröja som kommit med - size magtröja för henne med andra ord. Haha... roligt!

Tack fina Flisan för fint samarbete kring nya layouten och en mysig stund tillsammans. Du kan din Photoshop, minsann och har ett gott öga för färg och form. Less is more, kan jag nöjt konstatera :)

Som sagt, TACK darling!

Ligger kvar i sängen som borde bytt beklädnad för länge sen. Är inte det bland det tråkigaste man kan göra, att byta sängkläder?

Det förhandlas om vem som ska gå upp och göra frukost. Patrik menar att han gjorde det förra helgen och det är delvis sant. Men jag hjälpte till, det gjorde jag... lite! Själv hävdar att jag gick upp och grillade kycklingklubbor och bake off:ade ciabattan kl. sju igår morse till fotbollsmatsäcken, och det ligger närmare i tid.

Det finns en störande aspekt som hindrar mig att ta klivet ur sänghalmen. Diskbänken ser ut som ett inferno och diskmaskinen är full, av ren disk. Det är inte mitt jobb, faktiskt... men det blir det om jag går upp! För jag kan inte njuta av en god söndagsfrukost i ett sunkigt kök.

Jag handlar och lagar all mat i det här hemmet (Findus oxpytt räknas nämligen bort, den lagas ej, den värms. Dessutom är det svårt att kalla pressade grå kuber av oidentifierbart innehåll, för mat). Ibland får jag förvisso hjälp av "Skalman" som är en fena på att ta sig an både räkor och potatis, om jag ber. Dealen sedan många år är att Patrik istället tar disken och gör fint på diskbänken. Det funkar för det mesta men det händer att den står kvar till morgonen efter, speciellt på helger. Och det är vid de tillfällena som sängen känns extra skön (för oss båda tydligen).

Liten Isak la sig i och fick mannen att ta klivet ur. Svårt att motstå en pappagris som vill ha frukost på momangen. Jag hör hur det diskar, skramlar och visslar, kanske är det dags för mig att träda fram och att duka upp den goda nu? Grapefruktsjuice, kaffe (vi har varsin sort), grahamsbröd med solroskärnor, rädisor, ostar och kokt ägg. Bäst att fylla på energidepåerna för sen blir det Kettlebell och Patrik har bestämt att vi ska springa både före och efter. Jag lyder bara order!

Ha en go söndag!

Äntligen! I dag var det dags för små, små frön att bäddas in och låta sig omfamnas av varm bördig jord. Isak är en fena på att så och sätta. Vi har petat ner sättpotatis, jordärtskockor och gul lök. Därtill har vi sått morötter, svartrötter, rucola, rädisor, sockerärtor, dill och gräslök, varvat med kryddtagetes och gurkört som får stå för den blommande fägringen. I ena kanten av sålådan planterades jordgubbsplantor på armlängds avstånd från den engelskt röda barnbänken, där det ska drickas rabarbersaft och ätas kanelbullar. Drömmen om Bullerbyn lever!

I gamla pallkragen ska det imorgon sås lejongap, slingerkrasse och zinnia i sprakande kulörer. Ska sluta vara så rädd för färg. Hur kul är svalt vitt utan konkurrens, egentligen? Nu får "vita hörnan" möta färglatt, men fortfarande har jag aningen svårt för orange och gult... i alla fall på sommaren, kanske inte på hösten. Inspirationen är hämtad från grannen med den kuperade trädgården och de knalliga tulpanerna.

Lilleman har också spelat sammandrag idag, inte att förglömma. Förväntansfullt frågade han imorse om laget idag skulle få shorts som passade. Med uppgiven röst konstaterade han sedan att sist hade de minsann fått spela i A-lagets shorts. Haha... så var inte fallet, riktigt... men jag fick en bild framför mig av hur småttingarna kunde sett ut om de hade haft A-lagets shorts på sig.

De vann en av sina två matcher. Det viktiga är att vinna, kul kan man ha vid andra tillfällen! ;) Mini fick en boll i magen, blev blek och tappade andan. Modern sprang snabbt till undsättning, med värsta älgakliven... skärrad såklart!


Med förhoppning om god grobarhet och slemmiga mördare på behörigt avstånd önskar jag eder en trefvlig lördagskväll!

Idag har jag varit ute i princip hela dagen, bortsett från lite rättning, IUP-omdömen och ett u-samtal. År 6-9 har haft orienteringsdag och 7A var som vanligt grymma. Alla grupper hade stämplat rätt och alla gjorde sitt bästa.

Väl tillbaka i den ödsliga och övergivna skolan bestämde jag mig för att gå några km ner till havet och reka inför sista veckan. Frågan jag ställde mig var om det är möjligt att fika, "leka" och bada vid strandängarna precis nedanför skolan eller om där går betesdjur.

Jag skvätte lite vatten i ansiktet och håret, vilade ryggen mot en varm sten och blickade ut över vågskvalpet. Måsarna skriade, humlorna surrade och jag var alldeles, alldeles ensam i världen... kändes det som. Underbart! Solen gjorde sitt och ikväll blossar ansiktet.

Kram

Idag skippade vi sovmorgonen och begav oss ner till Skällentorp för att beskåda hur sjuttio ystra flickor sträckte på musklerna efter vinterns inaktivitet. Det är ett stillastående liv att vara uppbunden ko! Egentligen är det en smula märkligt att det enligt svensk djurskyddslag, (hårdast i världen) fortfarande är tillåtet för 650 kg:s djur att bara stå och ligga, inte gå ca. sju månader om året med undantag för små förflyttningar, ett steg fram, ett bak och några åt sidan.

Men å andra sidan, investeringar kostar och mjölkpriset är princip detsamma som när jag räknade foderstater i början av nittiotalet. Skrämmande, när alla andra omkostnader har ökat. Ska bönder våga satsa måste konsumenter vara beredda att betala för god djuromsorg, kvalité och miljö! Idag går ungefär tre kronor per liter mjölk till bonden (konventionellt jordbruk), men vad betalar DU för samma liter i affären? Stackars alla barnfamiljer då, skulle mjölkpriset gå upp då... då..., säger vän av ordning. Då finns det annat att spara på, säger jag! Jämför gärna med Coca-Cola, literpris och näringsstatus. Mjölk är mat! Läsk är sockerlösning! Skippa frysdiskens piroger som somliga bukfyller sina ungar med, eller chipsen... och Colan förstås. Läsk är inte längre "sällandricka", vilket är sorgligt för folkhälsan.


Bortsett från ovanstående jordbrukspolitiska utvikning och mitt raljerande, rusade i alla fall flickorna rakt ut i allt det gröna, krumbuktande, bakutsparkande och galopperande. Härligt! En förstakalvare trillade och hade svårt att resa sig. Inte lätt för chockade muskler som plötsligt ges tillåtelse till rörelse.

Lantlivet fortsatte här hemma. Jag är definitivt ingen lekmamma, men att ta sina barn i bruk och arbeta tillsammans med dem samt föra en meningsfull konversation under tiden, är däremot min melodi. Språkutvecklande är det tillika.

Idag har jag och Isak jobbat i hans nya ätliga berså. Den av Patrik snickrade sålådan fylldes med resterna av gammal sandlådesand, barkmull, koskit, planteringsjord, egen fin, fin 3-årig kompost och trädgårdens egen jordart - lerjord. En lucker och härlig blandning som kryllande av mikroorganismer och småkryp. Ollonborrelarverna från komposten massakerades däremot skoningslöst.

Nya blåbärsbuskar planterades i torvblandning och gamla flyttades. Man kan ha det sämre än att sitta i ett "rum" med väggar av brinnande röda blåbärsbuskblad till hösten. Önskar oss goda fikastunder där.

När vi skulle flytta de låga buskarna, Putte vill jag minnas att sorten heter, berättade jag för Isak att vi hade fått dem av grannen innan de sålde sitt hus och flyttade in till stan och att grannen jobbade med växter och odling. "Vad heter hon?", frågade lilleman nyfiket. Eh... ja, vad heter nu hon då... "I efternamn då?", fortsatte han envist. Hm... jag mindes buskarnas sortnamn men inte namnet på den jag hade fått dem av. Illa... I det här läget fanns inget annat att göra än att tillkännage att jag faktiskt hade glömt. "Mamma, du är lika glömsk som hon Lina!" Hm... "Lina, vem Lina? Menar du pigan i Emil?" "Just det!", svarade Isak. Lina i Emil... liksom! Inte den vassaste kniven i lådan direkt. Men jag är ändå rätt nöjd över att jag till slut kom på vad gamla grannen heter, både i för- och i efternamn.

Förra veckan, sommarvärme i hufvudstadens hets. Idag, 11 grader rullandes rullebör i lugnet med skit under naglarna. Livet är vackert... och kontrastrikt!

Lite svag idag. Tur jag har en stark man som plockar undan och diskar efter förfesten samt fixar käk. Hur kul som helst igår, men varför i hela fridens namn får man ett infall att man vill röka, efter typ 10 år. Usch och tvi... onödigt Christine! Tur att det bara blev en. I rimlighetens namn borde det väl inte inte funkat att dra halsbloss så lätt, tänker jag. Men de där flimmerhåren blir väl aldrig vad de en gång var...

Skönt att inte vara med i festkommittén längre, att kunna slappna av och vara gäst. Vet hur mycket arbete som lagts ner! Kul att det kom mycket folk, i olika åldrar.

Härligt att dansa, gillar det... mycket! Har en man som inte tjusas av dansens virvlar, alls! Tur att det finns andra  man kan låna. ;) Slirigt dansgolv bara, eller var det skorna? Kände mig som Bambi på hal is ett par gånger. Lite osynkad BH också, borde införskaffat en svart halterneckvariant till svart klänning. Lätt att vara efterklok... Letade förtvivlat efter den axelbandslösa, utan framgång. Något trashigt att den vita ville titta fram, men värre katastrofer har väl inträffat? Fick en kommentar av dottern, kvällens oväntade paparazzifotograf: "Men mamma, du kan väl inte dansa runt och visa underkläderna?" Nej, det såklart! Men alternativet, att inte ha några underkläder alls, kändes värre måste jag tillstå. ;)