christinehenriksson

Har haft samhällskunskap idag. I brist på verklig upplevelse fick det bli ett virtuellt besök i riksdagen, inte fy skam det heller... Äntligen bärbara datorer, jippie!

Hämtade Isak tio i fyra. Snabbhandlade tråkmat - köttfärs. Har bestämt mig för att vardagsmatlagningen måste rationaliseras om vi ska få ihop allas aktiviteter. Fil och mackor är ju inte riktigt den här familjens melodi, om vi säger så... i synnerhet inte dotterns. Ska passa på att laga mat så det räcker till ett helt kompani när jag ändå är i farten, tänker jag - till matlådor samt kvällar då det måste gå undan.

Stekte hur mycket köttfärs som helst (kändes det som), lök och champinjoner, drygade ut med finrivna morötter och squash (bra för klimatet, hälsan och plånboken). Hällde i krossade ekologiska tomater, en skvätt grädde, några duttar japansk soya och kryddor. Salt, svartpeppar och oregano + en nypa råsocker. Klart! Dinkelpasta till och färska tomater.

En timme senare var Isak och jag på väg till Susedalen, mätta och ridklädda. Och med risk för att verka tjatig... Kvällen bjöd åter igen på fantastiska ridupplevelser för oss båda. Isak lyser av lycka när han får rida D-ponny. Delad glädje är dubbel glädje!

Vardagen rullar på, jobbar heltid men känner mig mer priviligerad än någonsin tidigare. Jag har samhällskunskap i samhället och använder det för upplevelser med många sinnen - så som jag hade tänkt att det skulle det vara en gång för snart åtta år sedan när jag gick ut lärarutbildningen och var utopisk, energisk och "grön". Jag har elever som är nyfikna och vill, för att de har valt det själva. Jag har tid att planera mina lektioner noga och ge respons på uppgifter direkt, för mina grupper är små och jag har "luft" i schemat. Jag får feedback på undervisning och lektionsupplägg av elever som uttrycker åsikter. Tillsammans kan vi synliggöra och diskutera ett effektivt och lustfyllt lärande formativt både i grupp och individuellt. Vidare har jag elever som gärna delar med sig av sina kunskaper och alster i en kollektiv lärprocess - verbalt och skriftligt. På tvärs med den forskning som alltid lyfts fram slår jag härmed fast att små grupper möjliggör! ALLA är med på tåget och skulle någon vara på väg att kliva av, upptäcker jag det lätt, i tid. Så det så!

Förra helgen var en Stockholmshelg, längtar redan dit igen. Patrik kände detsamma. "Skulle jag bo en stad skulle det vara här", sa han när vi gick under de gyllene trädkronorna till Zinkensdamms tunnelbanestation. Vattnet, grönskan och arkitekturen - i ren, urban miljö.

Denna helg har också varit njutbar, på sitt sätt! Borde gjort en massa, men har i alla fall gjort lite. Bra det med! Igår målade jag några ramar vita. Vi städade huset tillsammans och åkte in till stan och handlade gemensamt, tvättade bilen i tvättautomat på Statoil (värsta svindyra, lyxiga programmet, kanske är vi miljöbovar nu?) och körde ner till svärföräldrarnas gård och fortsatte bilstädningen invändigt. I utbyte fick de en stor skål trattisar och en annan skål med Isakodlade jordärtskockor. Passade på att bjuda hit dem nästa lördag på en höstinspirerad trerätters. Vår födelsedagspresent till Birgitta, slipper då dessutom att sitta på nån trist, stel födelsedagstillställning med en gaggig storebror som knappt kan nedlåta sig att hälsa. Moget när man är över 40... NOT!

Sprang en 4 km:s runda igår. Patrik och Isak cyklade. Foten håller kan konstateras, men det var värre med andhämtningen ;) Skyller dålig energi på den gångna veckans detox. Vi såg en jättetröska - en enorm, verkligen gigantisk. Inte ens Patrik hade någonsin sett nån större. När den passerar oss utbrister Isak 6 år förtjust: "Shit! Den är ju t.om. bredare än dig, mamma!" Eh... jo. Tack för iakttagelsen lille vän! Han har en strålade humor den killen, precis som far sin... ;)

I fredags fick mamman ett PMS-ras på tonårsdottern, utan att gå in på några detaljer om orsaken. Upprörd åkte modern och sonen till skogen. Skogen har den effekten att den verkar dämpande på en överhettad själ. Väl hemma igen möttes modern av en insiktsfull unge som verbaliserade sina känslor så bra och övertygande. I lördags kväll när modern, fadern och minstingen kom hem på kvällskvisten, hade tonåringen och övernattningskompisen dukat så fint och hela huset lystes upp av stearin- och värmeljus. På verandan stod den stora kandelabern tänd och soffans kuddar var fluffade till oigenkännlighet. Nybakade kladdmuffins och fint städad diskbänk. Så omtänksamt och rart! Ta och ge, ge och ta... Det är vad det handlar om!

Nu längtar jag efter söndagens ystra uteritt bland gulnade, virvlande höstlöv... men först ska lökarna ner i jorden. De som till våren skall spränga sig upp och bli till ståtliga, nästan svarta tulpaner med sammetslyster - Queen of Night.

Jag är svag för vackra händer. Stora, varma, manliga... Betraktar nytränad man i handduk. Välbevarad, fin - min! Imorgon har vi bröllopsdag. Då - en solig, ljummen och gyllene dag för elva år sedan. Imorgon vi - i hufvudstaden.

"Imorse när jag åkte hemifrån, lämnade jag en graciös, smidig fru. Nu möter jag en som går likt en stapplande, haltande kärring", säger Patrik och flinar när jag hämtar upp honom på föräldragården. Japp! Så skulle man kunna beskriva det. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Bildligt talat.

Är mest orolig för hur ska det gå med konditionen? Den som äntligen har blivit god. Simning kanske? Förbannat tråkigt visserligen, men det är säkert bara för att jag harvar på och simmar bröstsim. Har ingen bra teknik i de andra simsätten. Styrka! Det får bli enbart styrka under konvalescenttiden! Den typen av exercis har ändå varit eftersatt under sommaren, bortsett sporadiska armhävningar.

Började med att använda föräldrarnas jacucci - till att göra armhävningar mot. Breda för ryggen och smala för bröst och armar. Inte så tungt i uppförslutning, men kompenserade med många. Sit ups på hallmattan och dips mot en stol. Knäböj på ett ben - tungt för knäet och svårt med balansen. Övningarna var välbehövliga efter en helg med moderns matkonst, om man säger så.

Biff a´la Lindström med potatismos och hericots verts i fredags kväll. Kålpudding med lingon igår middags. På aftonen stektes lantbrödsskivor som toppades efter tycke och smak. Kycklingbröst, mangoldblad, brynta trattkantareller, tomater, avokado, rödlök och aioli - så såg mina ut! Läskande romdrink med lime, is och ginger ale när vi umgicks och fixade vid spisen. Fylligt sydafrikanskt rött till maten. Till söndagsmiddag serverades majskyckling från Bjärehalvön med knaprigt skinn... och åter igen hamnade jag där, i matkoman. Go mad, möed mad och mad i rättan tid! Så lyder devisen i den sydligaste delen av Sverige.

Helgen har varit avkopplande för mig. P däremot, har gjort ett jobb för faderskapets företag. Ett lovely inkomstbringande knäck. Jag har bara haft det oförskämt skönt, läst favoritbloggarna Underbara Clara och Malin Wollin, rensat svamp med Isak, kollat inredningsmagasin och skvallertidningar, inspirerats av färgglada Gudrun Sjödén i Nyhetsmorgon söndag, glatts åt nya regler för humanare anhörighetsinvandring, lullat runt som naturen skapade mig (dock ej naken), samt gjort en välbehövlig inpackning i sommarslitet hår.  

Dags att styra kosan mot Halland och vardagens plikter, men först... en liten tjejkväll. En helg går snabbt.

Drog en rövare hemma och sa att jag skulle ut och springa. Snörde på mig skorna och smög iväg med lilla svampkorgen och kniven. Behövde tid för mig själv, i lugnet. Ensamtid är underskattat! Inte få dåligt samvete... inte... för att Isak inte fick följa med och göra det han älskar.

Slapp också höra Patrik klappa i händerna, knäcka en och annan torr gren, sniffa i luften efter "valnötsdoft" och gå runt på helspänn beväpnad med Morakniv. Det är en rätt komiskt syn... och ibland kan det vara kul att stanna upp och med bekymrad, allvarligt röst utbrista: "Jag tyckte jag hörde nåt... " Han blir garanterat livrädd! Men hysterin kan också vara en smula irriterande, faktiskt.

Visst ser jag också de uppbökade spåren överallt och jag har hört dem ibland, men ändå... Min inställning till skogens vilda grisar är rätt avslappnad. Patriks erfarenheter av vildsvin har däremot präglats av de bekantskaper han gjorde på Torebo Säteri. De sysslor som innefattade vildsvinssuggor och smågrisar var i princip förenade med livsfara, och det gällde att vara snabb över hägnet. Så visst finns det en viss realism i Patriks antagande om vad dessa grisar är kapabla till.

Drog några backintervaller på en lämplig skogsväg innan jag med liv och lust hängav mig åt svampplockningens fröjder. Jag har ett svampställe långt bortom all reda och resonlighet, i vildvuxen storskog. Där befann jag mig i två timmar, men tiden stod alldeles stilla.

Det är väl det som kallas mindfulness? Jag kallar det att plocka svamp!

Mossmarken var helt täckt av trattkantareller, men bara en bråkdel hamnade i korgen. Tegelsopp, vanlig björksopp och stensopp - de knubbiga, icke larvangripna fick följa med hem. Grädden på moset var kanske höstens sista, gigantiskt stora, gula kantareller som åkte i korgen precis innan hemfärd. "Det tar sig sa han som..." Ja, vad gjorde han nu? Just det! "...hade eld i håret".

Lite, lite stel idag. En cykeltur till affären hägrar men slappar än så länge med friidrott på tv. Det är fascinerande vad den mänskliga fysiken är kapabel till. Inspirerande! Friidrott är sport jag kollar på alldeles frivilligt.

Själv råkade jag vinna mitt lilla 5 km:s lopp lopp igår. Pinsamt med tanke på tiden, okej... jag avslöjar väl den då, (även om det tar emot): 26.55. Jag bjuder på det! Konkurrensen var väl inte den tuffaste precis ;) Tiden hade gärna fått vara 2 minuter bättre eller så... men, men. Har tyvärr inget att skylla på. Knäet var okej liksom hälsenan, benen var förhållandevis fräscha, vädret var optimalt och omgivningarna var magiska. Hade till och med sällskap av en kviga som bröt sig ur sin trygga tillvaro i hagen förorsakat av publikens hejarop.

Märklig känsla att vinna... för en som egentligen saknar tävlingsinstinkt, men det gav på nåt sätt ändå mersmak att ställa upp i fler lopp. Inte för att vinna (och det lär ju inte hända fler gånger... haha), för jag vill ju egentligen bara tävla mot mig själv, men tävling genererar träning och syftet med träningen är att hålla mig frisk, pigg, stark och motståndskraftig. Det lät ju fint och korrekt, eller hur? Okej då... här kommer ett tillägg. Jag vill också ha muskulösare armar, stark "korsett" och en fastare rumpa, för det har jag haft en gång i tidernas begynnelse och det trivs jag bäst med. Så! ;)

Kvällen blev fin med Putte, Flisan och Fanny. Sushi och bio i Halmstad - "Apflickorna". En oförutsägbar, symbolisk film med tveksam sensmoral, spännande avskalat bildspråk och massor av lämnade luckor. Skönt att slippa objektifieringen av både kvinnor och män. Avsaknaden av känslor utanpå gjorde inte mina känslor som åskådare mindre, men det var jobbigt ibland - att inte ligga steget före. Ingen dussinproduktion precis - kändes nytt, kändes annorlunda. En film att analysera och diskutera. Flisan är förresten bra på "filmiska" - "att se mellan bilderna". Hon bidrar med nya infallsvinklar.

Funderar på att fixa lite med foton ikväll. Vet ju att mina besökare stiger i takt med publicerade foton och även om det inte är därför jag bloggar, så är det ju lite kul ändå. En viss "tävlingsinstinkt" finns kanske? Håll utkik i bloggen framöver!

Eleverna har äntligen kommit och veckan har rullat på. Det här kommer att bli så bra, så bra. Jag längtar efter att få duka upp ett pedagogiskt smörgåsbord med läckerheter som det kan väljas och vrakas ifrån. På måndag är det dags för första lektionen i historia. Härligt!

Innanlåren, coremusklerna och ljumskarna känns fortfarande efter tisdagskvällen på hästryggen. Red inte stor ponny den här gången utan halvblod. Galoppen var mjuk, pigg och alldeles, alldeles underbar. Det är märkbart tuffare att hålla ihop ett halvt ton häst när man inte är så stor själv. Lätt trav utan stigbyglar, det ni! Endorfinrusiga efterdyningar... även för Isak. Susedalen, vi är förälskade!

Har precis kommit hem. Hunnit med att fredagshandla, köpa ett par auberginefärgade tights till Flisan eftersom hon höll på att lägga beslag på mina, samt fixat ett nytt lånekort. Vid hemkomst väntade en jamande hungrig katt, ett av gräsklipp nedsmutsat hallgolv och irriterande små fruktflugor. Disk på diskbänken och en lapp på det bokstavligt talat shabby köksbordet, med den kortfattade texten: "Jag jobbar!" /Felicia. Nåväl, då är det väl bara att bita i det sura äpplet och glatt försöka övertala sig att själv är bäste dräng.

Jag börjar med att sätta de ljuvligt doftande fredagsliljorna i en vas, tända lite candles och fantisera om att det snart kommer att spridas härliga dofter från spisens järngryta. Fotbollsfredag ikväll, såklart! Marcus och Helena kommer hit, trevligt. Men besök har väl å andra sidan aldrig hindrat mig från att såsmåningom somna i soffan... Det är ju faktiskt nästan en fredagsrättighet!

Jobbdagar går, inga elever än men grovplaneringen är klar, sånär som på visst stoff och de examinationsformer som ska stämmas av med elevernas önskemål. So-kurserna är på en 1 termin och mycket ska få plats. Tempot kommer att bli högt. Den pedagogiska friheten är enorm och jag känner en ämnesmässig nytändning och längtan. Arbetslaget visade sig vara härligt. Det är lättsamt, personligt och spontant.

Lärare... bra och engagerade sådana, betyder allt! Felicia har åter igen bytt alla sina, detta sitt sista år i grundskolan. Jag har en numera unge som blir sedd, som längtar till sina lektioner och ser fram emot att få utmaningar. Superpedagogiska lärare i alla ämnen och lust att lära. Jag får uppriktigt sagt tårar i ögonen när hon lyriskt pratar om skolan, äntligen! Heja Söderskolan för att man tagit tag i problemen!

Nu stundar vilsamma trädgårdsvistelser bland dignande äppelträd, i mjukt ljus. Lugnet breder ut sig. Helgen som gick tillbringades stundtals där med ny skönlitterär bok. Häcken har blivit klippt, kanterna likaså och små polyantharosor har planterats.

Tjejkväll med mat, prat och rödvin hos Sabine i fredags och visit av mor och far i lördags. Far förbarmade sig och gav oss en Mieletvättmaskin. Förmodligen någon stenrik Tågaborgslady som ville bli av med denna till förmån för en likadan av senaste modell. Att de vid nyinstallation ber faderskapet "ta hand om" den gamla har vi haft nytta av under åren. Vidare fick vi två solstolar som moderskapet skulle byta ut. Inte alls vår stil egentligen, tänk Southfork Ranch i Dallas eller nåt... men sköna att slappa i sålänge - i väntan på de amerikanska däckstolarna i vitmålat trä som än så länge bara finns i mina drömmar.

I söndags hade vi mammaträff här. Trevligt! Jag hade bakat en enkel kaneldoftande äppelkaka som fortfarande var ljummen. Sandra hade med sig finfina sprättägg. Ungarna lekte och vi fick prata, prata, prata. På eftermiddagen åkte Putte och barnen på bio. Jag fick lovely ensamtid. Läste, såg ett UR-program och skrotade runt. Lagade biff stroganoff med lök, timjan och kantareller. Spröda rösti och hericots verts till det och jag fick en liten flashback till Österrike.

Idag har jag varit på kurs, inget nytt direkt men hyfsat intressant och god mat. Imorgon blir det favorit i repris. På kvällen får jag nästan klona mig. Isaks och min ridlektion börjar då. Mitt i alltihop ska jag hinna med ett föräldramöte på Söderskolan. Felicia som har något virus i kroppen och inte kan träna fotboll får ställa upp och supporta lillebror på hästryggen. Patrik är på avelsresa och kick-off. Nu börjar livet som ensamstående förälder i några dagar...

Längtar efter intakt liten Mac-vän. Min gamla hårddisk väntar nämligen på nytt husrum - ett skal tillhörande gymnasiet. Får blogga på dotterns istället (när hon sover). PC:n aktar jag mig för.

Det råder bråda loppisdagar. Tjugotre ideella timmar hittills, men det här är egentligen så kul att klockorna stannar. Vi i kommittén kan glädjas åt att allt gått som på räls. För egen del är silverfatet i hamn. Tre böcker, en film, ett par barnridstövlar och en mugg med 70-t retromönster att sörpla kaffe i på jobb. Nätta vattenglas och longdrinkglas blev det också. För att inte tala om lilla tavlan med barnmotivet... och fårskinnspälsen.

Tänker på det goda med att saker kan återanvändas i nya hem. Såg ett tv-program nyligen, Korrespondenterna sommar, vilket för övrigt är fantastisk journalistik kring samhällsproblem i en globaliserad värld. Det här avsnittet handlade om mobiltelefoni.

"Del 2 av 5: Mobilen - vän och fiende. Mobiltelefonin förändrar samhällen runt om i världen - på gott och ont. I Indien tar fiskare och bönder allt mer hjälp av mobiltelefoner för att få så bra betalt som möjligt för fångster och skörd. Men i östra Kongo pågår ett av världens grymmaste krig om kontrollen över de gruvor som bryter metaller som behövs för att tillverka mobiltelefoner. Och när gamla telefoner kastas så blir de ytterligare ett problem i Afrika. De hamnar på livsfarliga soptippar i länder som Ghana."

Ingenting försvinner - allt finns kvar! Så sant som det är sagt...

Imperialismen tar sig hela tiden nya vägar och det är fortfarande Afrika som får betala det dyrköpta priset, kan lugnt konstateras.

Ett litet barn arbetar på en soptipp. Sin enda försörjning. Andas in röken av tungmetaller dag efter dag. Blodproven visar kraftigt förhöjda hälsovådliga värden. Cancer, sterilitet... Är det så västvärlden tänker lösa befolkningsfrågan för dessa sina 2:a klassens världsmedborgare? En krass tanke.

Själv åker vi 1:klass. Ny Iphone, platt-tv och dator. Bara för att det är kul... trots att de gamla inte ens gått sönder än.

Jag får ibland frågan vad historia skall vara bra för och kunna användas till och brukar då svara att historia kan och bör användas i nya sammanhang, så att inte samma misstag begås en gång till - att vi lär av historien. Inget är ju nytt under solen! Jo tjosan... det låter ju tjusigt, men är det trovärdigt? Jag har faktiskt mina tvivel...

Har industriländerna en självskriven rätt att begå misstag efter misstag, utan att lära av sin egen historia? Varför ska annars u-länderna tvingas göra det? Och varför fortsätter vi att leva i detta ohållbara ekorrhjul med marknaden som ska snurra... fort, fortfare, fortast!

Ekonomisk tillväxt kan inte längre vara ett självändamål på bekostnad av miljön. Dessa två faktorer måste komma i balans. Grön ekonomi mina vänner - ett annat tänk!

När jag funderar i det stora blir jag deppig. Det ogreppbara skrämmer... istället har jag har lärt mig att leva mina ideal i den lilla världen. Vi gör våra val!

Familjen Henriksson har valt att köpa fabriksny bil - en liten miljöbil, förvisso bensindriven (i väntan på ekonomi som tillåter en biogasvariant). "Ladugårdsbilen" är också av det otörstiga slaget. Vi har i princip bara ärvda vitvaror, lagade till leda men en ny liten frys (energiklass AAA). Vi har bergvärme och kakelugnseldar på vintern. Vi har en tjock tv - ärvd, och jag är innehavare av en bättre begagnad mobil (som i princip aldrig används). Jag flyger aldrig men tar ofta tåget. Vi återvinner och komposterar. Använder målarfärg av förnyelsebar råvara (linolja). Isolerar med lin och har trä- eller linoleumgolv (naturmaterial). Köper KRAV-märkt mat och dryck i möjligaste mån, helst närproducerad. Använder sparsamt med rengöringsprodukter (miljömärkta) och hänger vår tvätt istället för att torktumla. Vi köper grön förnyelsebar el från Falkenbergs Energi och har vindkraftsandelar.

Låter jag som en miljömupp? Ja, kanske! Teknikfientlig? ... inte egentligen! Är det ett svårt liv? Knappast! Är det ett dyrt liv? Teknikprylar och flygresor är dyra... ;)

Ändå förbrukar mitt leverne i princip två jordklot... Det är ett för mycket det!

Vi glufsar rätt mycket kött i den här familjen. När grödorna tar omvägen via djurmagen går det åt mängder av energi. Det är den bistra sanningen! Förnärvarande är vårt nötkött i frysen både närproducerat och KRAV-märkt och djuret har hållit landskapet öppet (naturbete) medan det levde. Det är bättre att välja sådant kött. Bra för den biologiska mångfalden och för djuren själva.

Tror vi behöver ta ett snack ändå om att återinföra den vegetariska matdagen vi har haft tidigare... att laga veg. från grunden (köttsurrogaten - quorn, soya etc. slukar resurser som i vissa räknexempel visat sig överstiga energiåtgången vid köttproduktion).

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något! Klyschigt men sant...

Förresten... Hello Africa! Tell me how you´re doin´?

Mjukt sensommarljus, knubbiga kantareller och vajande säd. Fuktmättad luft och dignande äppelträd. Augusti. En vilsam tid, utan vårens förväntningar på sommaren som komma skall. Och ännu utan det vemod som stubbåkrar ger, när säden är tröskad.

Ser samtidigt fram emot tiden när bladen skiftar färg, på ett annat vis... Klar, hög luft är lätt att andas! Kabelstickade tröjor i naturfärger, lätta kängor men kraftiga strumpbyxor, aningen längre kjolar och vackra sjalar i mustiga kulörer. Har redan införskaffat en ny, plommonfärgad. Höstens kläder är mina! Det har jag alltid känt.

Åter in i vardagen, rutinerna som jag mår bra av. Ledigheten på helgerna skattas högre än sommarens. Bara för att återhämtningen är så flyktig.

Isak skopar ut vete och korn, öppnar lilla luckan till utegården - är den som ger flaxande frihet och vind under vingarna. Lyfter varsamt ägg ur redena - blir lika överraskad varje gång. Efter sysslorna slår vi oss ner på den engelskt rödmålande bänken och iakttar de pickande pyttorna. Väntar på att tuppen ska gala - vår stund.

Gasteknikern dyker upp i eftermiddag. Han som ska befria oss från ett allt för stort elberoende för att få varmvatten (vi kör med elpatronen nu). Tur i oturen att det inte var mitt i smällkalla vintern som bergvärmepumpen lade av. Kanske är det efter 8 år dags att sätta sig in i HUR allt hänger ihop och fungerar - att någon in den här familjen visar ett intresse för uppvärmningssystemet, och det kan ju för all del lika gärna vara jag, när vi nu tycker det är lika bedövande tråkigt båda två.

Ska linoljefärgsmåla också - söderfasad, perfekt väder för det! Moln, varmt och uppehåll. Men kanske lite väl hög luftfuktighet om jag ska vara petig.

Isak snuvade jag på havet idag i och med gasmannens förväntade ankomst. Kanske kan vi ta ett kvällsdopp i Sjönevadssjön efter loppisfixet, längtar dit förresten... älskar att greja. Ingen besviken Isak här förresten. Kasper kom istället. Vilken liten kille! Isak har börjat LEKA låtsaslekar tack vara honom. Den "oförmågan" som har förbryllat mig ett tag visade sig finnas men låg gömd därinne någonstans. Med K är det inte skrikigt, gapigt, vilt och flaxigt. Det är lugnt, kommunikativt och fantasifullt. Underbara unge!

Snackade med Moderskapet. De skulle vilja se oss. Har dåligt samvete... Det får nog bli en snabbvisit till Skåneland i helgen. Felicia kommer med tåget från Stockholm på lördag bara... ja, ja. Vi får se hur logistiken skall lösas.

Det tråkigaste som finns är när ett helt hem ser ut som sådana där perfekta utställningsrum på IKEA. När ingenting vittnar om vem som faktiskt bor och lever där... Ingen själ, inget hjärta, ingen historia!

Hos oss samsas slitet och nött, begagnat och ärvt med några ting från möbelvaruhusen. Prylarna har sin historia och minner om de som tjusats av och/eller brukat dem.

I kökshyllan står den lilla gräddsnippan med naggad kant. Den som farmor blev skickad till byns handlare med för att köpa grädde. Varje gång jag ser den tänker jag på henne. Hon som var mild och glad och bra på att berätta om svunna tider. I kökssoffan brukade farfar ligga och vila middag, men då var den grönbetsad och inte vit. Kristallkronorna kommer från Patriks mormor och jag kommer för alltid att ha ett livslångt kärleksförhållande med den stora, i hallen.

Köksporslinet (Vinranka från Gefle) skänktes av Elof och köptes av mig på Montessoris loppis ett år, liksom alla udda kaffekoppar, spegellampetterna vid kakelugnen, fiskfatet från Rörstrand, spegeln i matsalen med den sirliga bruna ramen, shabby chic-köksvågen, de blårandiga stolsdynorna, den 3-armade golvlampan, Tolstojs Anna Karenina etc.

I år söker jag ett silverfat som det fanns flera av i fjol och som jag ångrar att jag inte lade vantarna på.

För att kunna fylla på här hemma har jag en princip, förstår ni. En sak in, en sak ut... minst. Åter igen ska här rensas i röran, men jag bor med en hamster som lider av åkomman separationsångest... så det är lite trixigt! ;)

Ja, det stundar alltså loppisförberedelser för Christine. En härlig tid! Jag packar upp, placerar ut, betraktar, värderar och prissätter - godtyckligt men billigt! I tider när loppor blivit hårdvaluta är vi nästan gratis.

En vecka har gått med fina besök, tillika övernattningsgäster. Moster har tittat in, som hon brukar på sommaren. Anna - mitt vänskapsallt, likaså och Ewa, en nyvunnen bekantskap. Det har varit pratvin och grillkvällar, gemytlig rock- och popquiz i Hertingens trädgård, filmkväll, kantarellplock, passning av små pyttor, en estetisk tilltalande utställning i Flädje och nervöst men förbluffande stadslopp. En härlig vecka helt enkelt, den näst sista sommarlediga...

Tidig lördagkväll buffar jag upp kuddarna och förlustar mig i soffan. Sveps med i ett romantiskt skimmer av empireskurna långklänningar och välryktade, kraftfulla springare. Jane Austen går aldrig ur tiden! Putte fixar kvällsmat... sushi. Gott! Sedan soffan igen och Sommarkväll med behagliga, mänskliga Lotta Bromé. Avslutar med ett sommarpratarprogram.

Var på superkul tjejfest igår kväll med Carola, Sanna, Bettan och Marita. Vi hade hjälpts åt med maten, men Marita var värdinna. Vilken värdinna! Så spontant och njutbart... så estetiskt. Jag åt med ögonen! Små rosor överallt, pastell, romantik och skirt. Utsökt buffé och dryck. Vad sägs till exempel om halloncheescake, hallonmojitos och bubbel? Inget var lämnat åt slumpen och alla var somriga och vackra. En perfekt ljummen kväll och intressant natt. Vi avslutade på Harrys.

Vaknade med huvudvärk imorse - självförvållad. Två Treo... plums! och starkt kaffe. Tog bilen in till stan, Patrik, Isak och jag. Flisan hade sovit över hos Linn. Köpte Värmlandsgul linoljefärg och nya löparskor till P. Intersportvisiten tog ungefär en timme. Jag nämner det bara i förbifarten sådär... så ni får lite perspektiv på saker och ting mina vänner! ;) Såg en snygg klarröd tunika på Lindex, som jag inte köpte. Det kallas karaktär!

Tog en liten, liten sväng in på Form och Interiör, men P blev otålig redan vid de små vita serveringsskålarna till vänster om ingången och frågade om "vi" inte var klara snart. Käkade sushi... och sen var jag människa igen!

"Nu kan vi gå in", säger P när vi passerar F och I efter sushintaget. "Men det är ju inte lönt", svarar jag uppgivet. "De stänger ju om 5 min." "Så bra!", säger mannen. "Då kan vi fönstershoppa istället!". Hm... "Så bra!", va? Jo, pyttsan... "Så GRATIS!" borde han ha sagt.

Väl hemma fick jag ensamtid. Lovely! Patrik och kidsen åkte iväg för att seminera hos farmor och farfar och titta på en kattunge. Cyklade ner till affären och köpte lördagsgodis åt ungarna. Spöregn vid hemfärd, cyklade som en blådåre men skrattade som en idiot hela tiden och kände en enorm aptit på livet.

Lagade närproducerad parmesangratinerad kalkonfilé och kantarellsås. Ugnsrostade rotfrukter med doft av timjan och vitlök vändes ner och sällskapade rivna romansalladsblad och små söta körsbärstomater. Hericots verts och ekologisk broccoli med smör fick också vara med, fast i en annan skål. Inget vin, för jag är lite trött på vin för tillfället, förstår ni! ;)

Soffan och lättsmält film med snygga Aniston. Läggning av Mini på 5 röda, somnade som en stock. Livet hemma är fint och lugnt och tryggt, men ute i stora världen kan det vara farligt och hemskt...

Så... nu har balansen hittats igen! Denna och förra veckans träning har varit kontinuerlig med en hel del vardagsmotion inflikad. Löpning, promenader, cykelturer och simning varvat med styrketräning hemma. Har inte haft motivation att ta mig till någon träningslokal, men med egna kroppsvikten, gummiband och hantlar kommer man långt. Så befriande skönt att ha hittat tillbaka till rytmen.

Den här veckan har vi tagit till stridsåtgärder mot Ulcerös koliten - denna helvetiska, blödande inflammatoriska tarmsjukdom. Jag lider med Patrik. Mest frustrerad är han över att det här envisa skovet förhindrar hans kvalitativa löpträning - intervaller i hög fart, backträning och fartlek. Kramperna kommer som på beställning då. Tur att det är några månader kvar innan Lidingöloppet går av stapeln. I fjol sprang mannen Marathon med ett uppblossat, blödande skov. Tiden hamnade på 3,42 - bokstavligt talat en skittid enligt P ;) Tur att det fanns gröna toalettbås utmed hela vägen! De blev välbesökta kan man säga. Ja, man kan ju lika gärna skämta om eländet... Att bryta ett lopp, finns inte på världskartan. Jag beundrar envisheten och självdisciplinen. Hade min mage sagt pip, hade jag brutit direkt.

Förutom den kraftfulla medicineringen (förra veckan shoppade mannen loss på Apoteket för 900 spänn), så består det tunga artilleriet av kostomläggning. Nu är det functional foods som gäller - mängder av Omega 3 (fiskoljekapslar, linfrö, fisk, avokado, nötter osv.), antioxidanter i bär, grönsaker, gurkmeja, ingefära och grönt te, probiotika i både tablettform och i mat samt extra tillskott av B-vitaminer och magnesium. Inget raffinerat socker, vetemjöl och mjölk (annat än fil och yogurt med god bakteriekultur). Inte rött kött (förutom naturbetesköttet från Sjööarvs) och ett minimum av Omega 6-fettsyror som ökar kroppens inflammationer. Proteinerna får framförallt hittas i ägg, quorn, kalkon, kyckling, fisk och bönor. Kaffe är också tabu eftersom det stressar tarmen. Jag kör på samma kosthållning som Patrik medan ungarna addar t.ex. vanligt bröd istället för enbart råg- och havreknäcke.

Nu tar jag och ungarna en runda in till stan för en fylla på förråden på Coop. I eftermiddag blir det bak till kvällens tjejfest hos Marita. Foccacia på dinkel med rödlök och flingsalt och chokladfudgetårta. Unnar mig nog en liten spetsvinklig triangel av den mörka, fylliga ändå... Balans var ordet! ;)


(Det kan vara bra att veta att ALLA inlägg som mannen medverkar i, på bloggen eller för den delen statusuppdateringar på FB, har han läst och godkänt)

Har inget speciellt att blogga om idag, men skulle såklart kunna skriva vad jag gör just nu, har gjort, ska eller bör göra. Vardagligt, ungefär som en banal statusuppdatering på Facebook. Rakt upp och ner liksom! Men... som jag ofta sagt till eleverna i svenska: "Rada inte händelse, efter händelse, efter händelse!" Dödstråkigt för läsaren... sömnpiller (riktigt så opedagogiskt drastiskt har jag förstås inte uttryckt mig). Krydda istället med tankar, känslor och upplevelser! Här lyser betraktelserna eller reflektioner med sin frånvaro idag.

Jag skulle naturligtvis också kunna stå och kråma mig framför en spegel och ta löjliga dagens outfit-kort på mig själv. Intressepil... Hur kul och unikt är det egentligen med mänskliga skyltdockor lekandes fotomodell iklädda massproducerade kläder från kedjorna. Plagg som redan hänger på var och varannan människa. Gömmer mig direkt bakom skämskudden om sådana foton visas på favoritbloggarna. Inspirerande: Nej! Löjligt och pinsamt: Ja!

Eller skulle jag kunna tacka livet... om och om igen. Sjunga ensidighetens tacksamhetslov. En överdos av mys. För att allt är så underbart och alla är så glada, lyckade och lyckliga. Som alla verkligen ALLTID är... i den bästa av världar! Jo, tjena... låtsasvärldar!

Vidare skulle jag kunna lägga ut vad jag nyligen småshoppat, t.ex. på semestern. Precis sånt ytligt tjafs som hittas på var och varannan blogg. Så det gör jag, eftersom jag är rätt nöjd med de små fynden samt behöver variera mastodonttexttrenden ;)

Hemma igen efter ljuvlig minisemester till Vadstena, Gränna, Visingsö och slutligen en övernattning i Jönköping. Fräscha, sköna morgonrutiner har skapats. Vad sägs om sakta jogg innan frukost i smala folktomma gränder med ursprungligt medeltida gatunät, utmed klostermuren och vidare längs Vätterns strandpromenad? Härligt!

Vadstena är precis så underbart som det låter - spännande historia i medeltida religiöst maktcentrum. Dessutom är det kvinnohistoria så det stänker om det! Birgitta var storslagen och mäktig, i denna tid av omyndiga fruntimmer.

Under det här Vadstenabesöket tog vi oss tid att nogsamt undersöka den välbevarade och fascinerande klosterbyggnaden, ursprungligen byggd som ett festpalats (1200-tal) åt Birger Jarls son Valdemar samt den enorma och pampiga klosterkyrkan uppförd åt 60 nunnor. Frukost och middag intogs glupskt under vitkalkade valv i munkarnas gamla sovsal. Sällan har jag skådat så många riktigt gamla (svenska) intakta byggnader samlade på samma ställe.


Jag gillar när historia knyts ihop - när delar blir till helhet. Först då blir historia levande! Hela våren har jag med spänning följt Magnus Ladulås gravöppningsblogg (forskning om hälsostatus och släktband) och har vid tidigare Stockholmsbesök beundrat det centralt placerade gravmonumentet över samme kung i Riddarholmskyrkan (kan för övrigt orientera mig väl, även bland de andra kungliga gravkoren i denna kyrka). Det var lite av ett infall som förde oss med båten till Visingsö, men cirkeln slöts en aning därute. Det var ju där han dog - Magnus Ladulås.

Som ni förstår har massor av inspiration väckts till höstens nya vuxna grundskolekurs i historia som snart ska börjas snickras ihop. De medeltida inslagen kommer att få religionshistoriska förtecken, men det är mycket som ska få plats på bara en termin och den röda tråden behöver löpa tvärs igenom hela kursen, anser jag. Spännande och utmanande! Jag hoppas på en än så länge tillåtande kursplan (en ny kommer först 2012, inte samma som grundskolans) med massor av pedagogisk frihet. Min tidigare skolas gemensamma tematiska arbetssätt i all ära (vinsterna är många), men den individuella lärarens intressesfär kan tyvärr förloras en smula. Jag tror det smittar om läraren generellt brinner för stoffet (VAD?), men menar i det avseendet inte att metodiken (HUR?) behöver vara synonym med traditionell förmedlingspedagogik. Lågan märks ändå! Berättande i sig, kan naturligtvis vara ett språkdanande, behagligt och kuriöst inslag.


Se där ja... oj, vad det var svårt att hålla tråden i det här inlägget! ;) Inte så märkligt kanske, när jobb och intresse flyter ihop och går hand i hand, som så många gånger förr. Det förefaller nämligen inte så att goda pedagogiska idéer automatiskt kommer på beställning när man sitter vid sitt skrivbord i skolmiljö, snarare tvärtom. De tankarna tenderar att dyka upp lite varstans t.ex. när man är ute och springer, kör bil, läser skönlitteratur, ser film, gräver i trädgården eller som nu... på semestern.

Som tur är har jag begåvats med en man som också vill se och uppleva, inte bara ligga i en solstol. God mat, motion och natur har vi också gemensamt. Men lill-killen då? Jo, han hänger med och hittar sina intressen i det vi gör. På den här trippen har han t.ex. letat och hittat massor av bläckfiskfossiler i gamla stengolv och med skräckblandad förtjusning kikat på heliga Birgittas träkista som hon bars hem i från Rom. Mannen och jag diskuterade det en kväll på semestern, vad det är som gör att Isak är så anspråkslös och aldrig springer runt, tjatar och gnäller, varken efter glass, bad eller happenings. Samtalet föranleddes efter båtresan från Visingsö med alla hysteriska barnfamiljer och gallskrikande ungar hängandes över relingen. Patrik menade att det beror på att Isak inte är van att roas, utan tycker det är trivsamt med samtal och umgänge hos mamma och pappa, speciellt pappa! ;) Vi upptäckte också att vi inte tagit med oss en enda pryl att underhålla mini med, men en bilresa på 4h är egentligen inga bekymmer om man berättar om sakers natur och pratar MED varandra, inte TILL. Skönt, trivsamt och behagligt för oss men gör vi honom till en liten vuxen?

Veckan har varit svälfödd på blogginlägg men desto rikare på umgänge. Den senaste tiden har bjudit på svensk sommar när den är som bäst. Som ni vet har jag i text synnerligen svårt att hålla mig kort... Nu får istället bilderna tala!

Igår ägnades hela dagen i sällskap av Herr Sekatör. I anspråkslös frottéklänning. Det är befriande rofyllt när det är varmt men molnigt.

Bigarråträdet är pampigt nu. Jag hänger i de där grenarna mest hela tiden. Sött, krispigt och gott!

När vi flyttade till Älvås tog vi bort tio röda vinbärsbuskar men sparade fem. Bara en svart vinbärsbuske lämnades kvar. Synd och skam, tyckte gamla ägarparet. Gör du inte saft? Gelé? Sylt? (Underförstått, nya kvinnan i huset). Jo, det händer att vi gör sommarsaft, men bara av rabarber och fläder (tur att här fanns en enorm gammal knotig fläder). Att koka saft som vi inte ens tycker är speciellt god (vinbär) är väl inte någon mening?

Att vi ändå sparade fem röda berodde på att de bildar ett snyggt buskage, och är gott för både små vilda djur och dito barn att äta direkt av... solmogna. Vad gör det om några klasar skulle torka in och hänga kvar, oplockade? Trädgård ska vara kravlös! Är det händelsevis så att någon bloggläsare i nejden skulle vilja komma och plocka, så välkomna! Detsamma gäller äpplena när det är dags. Här finns ett träd som enligt välmenande råd lämpar sig synnerligen bra till äppelmos. Jag vet faktiskt inte... har inte provat, för inte heller äppelmos äter vi speciellt ofta.

 

 

Nu börjar det hända saker. Ut ur slapphetens och passivitetens dimma! Igår tog mannen och jag ett trädgårdsröj och då menar jag röj. I princip skogade vi. Vi klippte ner 35 självsådda almar och 43 buskar av sorten falsk fläder, typ... Vi band upp hallonbuskar, la ut täckbark och klippte bort svartfläckssjuka på några rabattrosor. Till sist flyttade vi två bedårande vita klematis som alltid drabbas av vissnesjuka. Nu håller vi tummarna. Nöjd... så nöjd!

Idag ska jag städa, grundligt. Det räcker ju att här finns hund- och kattallergen i överdos. Dammet kan jag ju i alla fall försöka eliminera. Det föreligger nämligen så att Jenni och Max 3 månader kommer på lunch. Då ska jag få instruktionerna inför eftermiddagen. Hur jag ska blanda ersättning och mata lille bebis med nappflaska, hur jag bäst vyssar och duttar och drar vagnen. Varje bebis har ju sina vanor och det var ju ändå sex år sedan jag pysslade med småfolk. Kanske väcks bebissuget... Vad vet jag? Jag vet i alla fall en som hoppas och blir nostalgisk. Häromdagen när jag skulle bädda rent i Isaks säng råkade jag få fram ett spjälsängslakan och då fick han såklart den där "simmiga" i ögonen igen, den där: "Oh... en liten bebis till vore väl mysigt-blicken". Själv är jag så gott som säker på att jag gjort mitt för den här artens överlevnad. Tanken på morgonspyor i tre månader, ny oro för missfall, förlossning (kan i och för sig vara okej om man samarbetar med sin kropp), avslag (så att man tror att hela innanmätet håller på att rinna ut), stygn, knipövningar till förbannelse och mjölkproduktion så gigantisk att den skulle kunna mätta ett bebiskompani (innan produktionen ställt in sig), magmuskler som ska gå ihop igen och kilo som ska tränas/icke ätas bort efter amning. Jo visst, jag VET ju att det är värt det! Såklart! Men jag har ju redan två friska, fina och alldeles, alldeles underbara. Extremt lätta har de varit också. Aldrig en sömnlös natt med tröstlöst skrikande, dessutom har de alltid sovit mycket och aldrig varit sjuka, bortsett enstaka förkylningar. Däremot hade jag här och nu kunnat tänka mig att adoptera ett av världens alla oönskade barn.

Förberedelserna inför nästa veckas sydafrikabesök pågår parallellt. Nya kanelbullar och rulltårta med blåbärssylt ska bakas. Köttbullar ska rullas, stekas och frysas in och rabarber- och flädersaften ska tappas upp på flaskor. En matlista är redan gjord, dag för dag. Typiskt svenska smaker ska det bli! Hemmet ska i princip förvandlas från vanlig städsommarlättja till pensionatstandard. Det är i allafall de direktiven F har fått gällande att fixa sitt rum. Bäst att ta i och överdriva lite, annars är det lätt hänt att det exempelvis "råkar" ligga kvar några godispapper eller annat sunk under den tonåriga sängen.

Imorgon är det koutställning och Patrik har fullt upp som stallchef och samordnare till visningarna. Vi får springa Hallandsloppet själva i år. Har inte bestämt mig om jag ska eller inte... Det beror på vädret. Inte stekhett, tack! Isak springer i alla fall. Han är riktigt taggad!