christinehenriksson

Tog för ovanlighetens skull bilen, när jag skulle bege mig till Skåne i tisdags. Kvällen var ljummen med låg sol. Lyssnade på hög musik, tog en paus och stannade och tankade. En nyvunnen skön frihetskänsla! Tänk att jag av alla, som dessutom älskar att åka tåg, romantiserar bilkörande... ;)

Märklig känsla att "bara" vara barn när man är hos sina föräldrar. Så lugnt, så skönt... annorlunda!

Vi var på begravning. En mor till en barndomsvän. En stark kvinna. Hade knackat mig klämkäckt på axeln och sagt "God kväll Fru Henriksson!", så sent som i slutet av januari.

Overkligt och obeskrivligt sorgligt, tomheten och saknaden gick att ta på... ändå finstämt och vackert. Fåglarna, soldiset och vårblommorna hjälpte till, och prästens tal som kändes hoppfullt. Tänker på de närmaste...

Urlakade åkte vi hem till Oscarsgatan och vände, bytte kläder. En liten runda på Polaren och Pyret. En sväng till Hedentorps Plantskola i Ängelholm också, en bukett och ett fikonträd. Spirande och grönskande!

Besök hos kusinen som fått en liten. Makalöst fascinerande med en nyföding. Rycks med så lätt och är glad att vi erbjöds att hålla. Ville nästan inte släppa... ;) Glädje och liv! Livet i det lilla - meningen. Klara - ett vackert namn. Passar en liten prinsessa!

Åkte hemåt, svängde av motorvägen vid Kvibille, gamla E6:an. Asige och Abild i kvällssol. Vackert!

Full av intryck - kontrasternas dag. Behövde rensa tankarna, tog en sakta jogg på mjuk skogsstig. Värmen och kylan från jorden - doften, alldeles vindstilla. Landade till sist i soffan med mjuk nybadad Isak som kramades och ville berätta om sin dag hos farmor.

Var rädda om er!
/Christine

"Mamma, nu får du skriva ett roligt blogginlägg, inte såna där tråkiga om målarfärg och sånt!"

Yes Sir! Ska bli! Jag skriver ett om DIG!

Den som för 15 år sedan döptes på Annandag Påsk ska 15 år senare konfirmeras denna dag. "Räkan" (tillverkningsnamnet på vårt ofödda barn) har blivit stor!

Sedermera begåvades lilla lintotten med fler smeknamn av allehanda slag, mer eller mindre smickrande. När hon var alldeles nyckläckt kallades hon "Moffa-Lotta", efter en rynkig städerska på Munkagårdsskolan. "Moffa-Lotta" gjordes sedan om till "Moffsie Toffsie". Ungen hade ju hår, i massor!

"Stabilen" fick hon heta from 3 mån. ålder, just för att hon alltid ville upp och stå i knäet... stabilt! Ungefär vid åldern för skolstart protesterade hon högljutt och deklarerade att hon HATADE smeknamnet, men tog själv det tillbaka vid 9 års ålder. Lillebror skulle minsann inte ha HENNES smeknamn! Än idag funkar det med "Stabilen"... i ömsinta stunder.

"Flisan" har alltid varit mitt namn på Felicia, tufft och lite gulligt på samma gång. Passar bra för en fotbollsmamma med inlevelse också. "In på plan och flisa ner dem bara!" ;) Kompisarnas "Fiffi" har jag däremot synnerligen svårt för. Det låter ju som en sån där ouppfostrad pipinett liten hund, eh... en sån som Sixten är.

Det är bråda dagar för en som snart ska konfirmeras. Igår hade vi ett litet planeringsmöte och bestämde vad som skulle ätas, drickas och hur det hela skulle arrangeras. Konfirmanden är införstådd med att vi måste hjälpas åt - att det är hennes fest. Hon tänker i bilder och färger, gillar att planera, förbereda och ha gäster, helst många! Tjugotvå pers. är egentligen alldeles för lite, ju!

Jag tror jag vet hur hon vill ha det, nu. Vi tänker ganska likt. En pastellig fest med mycket blommor, inte för att hon tjej, (har sällan träffat en mer genusmedveten 15-åring) utan för att det är vår. Smörgåstårta, tre olika sorter som vi gör på söndag. Beställde brödet till tårtorna på Stålboms igår, betällde mycket men ska göra om betällningen idag. Patrik kan äta en halv själv... det kanske är fler som kan? Dessertbord med en massa sött, farmors kolatårta (som vi hade på dopet också), rosa hemmagjorda dammsugare, chokladbiskvier och nutellapraliner - påskigt och smaskigt!

Lätt i glasen för de vuxna, eftersom det är en eftermiddagsbjudning för en minderårig och jobbdag dagen därpå. Lite bubbel, rosévin och öl. Ekologisk cider för kidsen. Till kaffet serveras endast ett dessertvin "Moscatel de Setúbal" med inslag av torkad frukt, nötter och apelsinchoklad. I dessa tider när rökiga, lagrade whiskeysorter är 35+:arnas nya penisförlängare ;) önskar jag tämligen alkoholsvagt och honungssött, men det är klart jag är ju ingen riktig man heller... ;)

Nej, nu ska jag ta mig ut i vårsolens glans. Rabatterna väntar... och vi är nog sist i grannskapet i år. Solbrännan får jag väl på köpet. Vit linneklänning på konfirmationen kräver gyllenbrun hud. Det gäller att ligga i... :)

När man i många år varit en hängiven linoljefärgsmålare känns det avigt med vattenburet. Svårigheterna som uppstår är att färgen torkar direkt, att man måste måla tjockt för att få det täckande och stryka med lätt hand, alltså precis tvärtemot vad som gäller för linolja.

Men varför har jag då ändå valt den här vattenburna och högteknologiska med förmodad oidentifierbar innehållsförteckning? Inte likt mig som har kontrollbehov gällande varje liten beståndsdel jag stoppar i kroppen eller i material vi omges av.

Jo, mest för att jag målar vitt. Vit ska vara vit, bruten i exakt den nyans som bestämts, inte nikotingul som linoljefärgsvit gärna blir om den ser för lite dagsljus. En annan poäng är torktid, penseltvätt och färgkladd. Det finns poänger med vattenburet också! Men så odrygt och dyrt... De som klagar över priset på linoljefärg anar nog inte hur billig färgen är i praktiken.

Lady Sensitive - känn på den! Bara namnet släpper loss feministen och den kvinnliga urkraften inom mig. Grr... Det löjligt könsstereotypa namnet till trots, ska visst färgen karaktäriseras av minimal färglukt, noga och utvalda råvaror (men våga innehållsförteckna då för tusan...) och frånvaro av hälsofarlig emission. Smart och konventionellt drag eftersom det i alla undersökningar är kvinnor som står för det största miljötänket och hälsomedvetenheten - mjuka värden = kvinnligt! Det känns så 2011, liksom... NOT! Färgen är tydligen utvecklad för att kunna strykas på sjukhusväggar i salar innehållande patienter. Ja, ja men det där med reklam och marknadsföring får man väl ta med en nypa salt. Ett som är säkert är i alla fall att det numera råder könsnormer även i färgernas rike. Har svårt att tro att man skulle döpa en petroleumbaserad tung alkyloljefärg för utomhusbruk till något som associerar stereotypt kvinnliga egenskaper och värden.

Åter ner i källaren för en fjärde strykning... konstigt att försäljaren inte upplyste om man måste stryka sisådär en 150 gånger...

VS.

Jag gillar empireskuret... synnerligen tacksamt i dessa dagar av nyromantik. Tursamt nog passar det min kroppsform ypperligt, kanske just därför det gillas... En vacker ringning och veck under bysten. Inte gravidvarningmycket tyg runt magen utan lite lagom figursytt för att skapa en illusion av obefintlig midja.

Kjolar är vardag. Har några stycken som jag älskar. Ett gäng på vintern och ett annat på sommaren. Långa stickor till ben har med åren utvecklats till normalsmala och växts i. Ideallängden döljer övre delen av knäet, blir det "för" kort blir känslan alltför ung och våpig. Linnetyg är finast till gyllenbruna, strumpbefriade spiror och sandaler. Längtar...

Klänningar är det jag känner mig finast i. Alltid klänning när jag vill vara uppklädd, ibland kjol men aldrig byxor. Kanske är född på fel århundrade ändå... Klänning till vardags funkar också. Har nyligen köpt en ny att jobba i. Ljusröd frotté, empireskuren såklart! En klänning att bli glad av!

Har köpt en annan också, som jag själv är något tveksam till men gillades av mannen. Svart, figursydd upptill och med vidd i kjolen, lite "Dirty Dancing dansuppvisnings-stuk" på den. Och ni som känner mig väl vet ju att jag i princip var Jennifer Grey i ett tidigare liv, i alla fall ville vara... i slutet av 80-talet ;) Kruxet heter halterneck!

Muskulösa, deffade axelparti är estetiskt vackert på både kvinnor och män! Tänk friidrott, sprinters... så underbart atletiskt tilltalande. Som konst... eller historia, eller både och. De västerländska idealens rötter - den nakna grekiska diskuskastaren personifierad.

Men hur jag än tänker blir breda axlar och ryggtavla som en ladugårdsvägg i kombination med halterneck, inget annat än rysk brottarvarning. Amazon-anlagen verkar liksom finnas. Med tung styrketräning skulle det finnas potential för...

Nu ger det sig, ska jag lämna tillbaka eller vara en vandrande reklampelare för den svenska landsbygden - ladugårdsväggen? ;)

Nu är jag mätt! Mätt som ett av bröstmjölk fullproppat spädbarn. Innan var ju hungrig och smågrinig, nej förresten... storkinkig! Patrik jobbade länge. Jag hämtade, handlade, röjde vid hemkomst och lagade mat i ett tillstånd av hunger, nej förresten... svält!

När Patrik sent omsider seglade in och levererade nåt skämt om en gammal flamma han stött på vid en spermalevererans, kunde till och med jag själv känna mitt ansträngda, aningens bistra ansiktsuttryck.

"Hon hade förstås åldrats", sa jag belåtet. "Inte ett dugg", svarade han och vek sig dubbel i ett krampaktigt skrattanfall. Ett par tuggor senare med ett blodsocker i balans, hade jag mojnat. Prövade att le... kunde till och med kosta på mig att hälla upp ett halvt glas vin och konstatera att solbrännan klär honom.

Puss i vardagen!
/Christine

Isak kom nyss in i sovrummet, lade armbågarna på sängkanten och tittade djupt och allvarsamt in i sin mammas nyvakna ögon: "Mamma, idag när vi är lediga alla tre, kan vi inte hitta på något roligt?"

Jag som brukar undvika löften av den anledningen att de kan spricka och därav bli till besvikelser med gråt och tandagnisslan som följd, översköljdes snabbt av mardrömsliknande tankar på den där hemska Busfabriken och andra artificiellt framtagna ställen för barn. Vet förvisso att Isak inte har några referensramar, men han kan ju till exempel ha pratat med dagiskompisar som besökt stället. Busfabriken, en solig aprilsöndag (eller förresten vilken annan jävla dag som helst på året), skulle kännas som en straffkommendering. Vet också att barn sällan har kul om inte föräldrarna har det. Den här varianten av mamma har dessutom synnerligen svårt att förställa sig.

"Pappa och jag hade tänkt att vi alla skulle jobba i trädgården i dag. Hur låter det?" undrar mamman med osäker röst. "Det blir bra! svarar Isak snabbt.

Förvånad över det snabba accepterandet, men med dåligt samvete över olevererad happening och med värsta auktoritära diktatorskänslan i kroppen, lägger jag för säkerhets skull till, att Isak gärna får fundera vidare och komma med fler förslag under dagen om han kommer på nåt han gärna vill göra.

Inviten förblir onappad, istället börjar det lilla barnet prata vitt och brett om olika sorters blommor. På vintergäcken och krokusarna brukar han hitta de surrigaste bina och de största humlorna. "Kan vi skynda oss ut?" frågar han. "Absolut!" svarar jag lättad.

Men först ska vi åka och fika och leka med andra 6-åringar. BVC-grupper har en positiv tendens att bli långlivade :)

Gårdagen var fantastisk! Dagen fångades som det så vackert heter. Det var mindfulness, in i minsta lilla cell. Jag är "hög" än, av strandnära naturupplevelser - ett dramatiskt men samtidigt rofyllt skådespel, av adrenalin (orsakat av salt och kallt), av härlig gemenskap och känslan av det ursprungliga.

Tänk er... strålande sol, klarblå himmel och höga, piskande vågor - att vada ut i midjehögt vatten medan Poseidon härjar som bäst. Hm... skulle det överhuvudtaget vara möjligt en dag som igår att ta sig genom havet ut till holmen? Spännande och mäktigt!

Idag springer mannen terräng, 4 km. Det är tävling! Jag och Isak ska njuta av solens strålar på första parkett och heja som besatta, precis som vi brukar. När vi är i stan ska jag också passa på att köpa små vita penséer, för det vill jag ha!

Sol ute, sol inne, sol i sinne!
/Christine

Taket är ljust och täckande vitt. På fönsterbrädan står en omblommad limefärgad orkidé i gott sällskap av en nyinköpt Mårbacka. Glasvasen rymmer ett "svart" tulpanfång med underbar sammetslyster. Kontraster - mellan det skira ljusa och spännande mörka.

Kram
/Tine

 

Moderskapet och faderskapet avlade visit i helgen. Det gick bra, blev nästan inte trött på dem en enda gång. ;)

När de anlände i lördags eftermiddag, satt jag vid köksbordet i hallen (P målade ju kökstak) och var precis i färd med att publicera blogg-inlägget "Bitterfittan ;)".

Eftersom moderskapet har mycket bestämda åsikter (som hon gärna uttalar) om både Facebook och bloggande tänkte jag naturligtvis inte på att hon skulle slå ett getöga på skärmen när hon svepte förbi, men det var precis vad hon gjorde.

"BITTERFITTAN, står det så? Men, vad är det du läser?" frågar min ömma moder och stannar upp. Snabbt passerar en förvånad tanke om prydhet genom mitt huvud, men jag hinner inte svara innan... "DET ÄR EN BOK!", ropar faderskapet som plötsligt har fått en alldeles förträfflig hörselförmåga, där han slappar i soffan. "Ja, det är en bok... men det är också JAG", säger jag i ett försök att chockera. "Det är jag som skrivit om mig själv!". Leende muttrar hon något ohörbart och går iväg. Jag anar att hon för en gångs skull tycker att jag är insiktsfull ;)

Med sitt barnvaktsskap möjliggjorde moder- och faderskapet en mycket trevlig lördagskväll för mig och mannen. Den började med en fantastisk liten rosa hjortfilé alternativt rödtunga på Gustav Bratt. Patrik satt och log sitt allra mest hemlighetsfulla Mona Lisa-leende... åt att servitrisens förkläde lämnade en hyfsat stor glipa baktill, precis vid stjärten och att hon endast valt genomskinliga strumpbyxor under. Stackars tjej, hon var jättegullig och så, men man såg verkligen HELA rumpan! Genast kände jag, i heligt systerligt samförstånd att jag ville delge henne mannens upptäckt, men stopp och belägg, se det fick jag visst inte för honom! Hellre dog han eller nåt... Kanske kan man säga att vi har lite olika syn på det här med vad som egentligen är pinsamt. Jag lät mig hindras, för "husfridens" skull.

Lagom till att det var dags för den lilla hjorten/rödtungan att passera nedre magmunnen ut i tolvfingertarmen, tog vi en välbehövlig promenad på kullerstensgatorna i Gamla stan. Det där med historiska hus är ett gemensamt intresse och vi gottade länge och väl in oss i ett samtal om färgkulörer, linolje- och slamfärg, gammeldags ros-sorter, fönsterfoder, tidstypiska ideal och lokalhistorisk fakta. Vi stannade, njöt, beundrade... OCH förfasade oss över 60-talets brutala bygghysteri.

Naturligtvis, fick tidsoptimisterna sedan skynda på steget en aning för att hinna till Falkenbergsrevyn som var fantastisk och otroligt proffsig. Vilka fullfjädrade och mångfacetterade artister! Mest gillades den politiska satiren om borgerlig politik/utslagning av sjuka, kungahuset och fördomar om "utsockenes", som var en klockren känga till gemene mans invandrarförakt.

Igår på födelsedagen begav vi oss till kyrkan, högmässa och nattvardsgång. Med tillbaka fick vi dottern som befann sig i ett tillstånd av sömnbrist på grund av konfirmationsläger. Vi firade sedan min födelsedag med lax, skaldjurssås och små, kokta med dill. Isakgjord bananparfait till kaffet och Ballerina kladdkaka.

Ikväll kommer Patriks päron. Den här födelsedagen firas av någon outgrundlig anledning, ståndsmässigt, i dagarna tre! :)

/Tine

Ibland händer det sig så att frun i huset lite försmädligt och i förbifarten liksom, släpper en liten vink om att hon hört det ryktas att andra kvinnor ibland blir så där spontant överraskade av sina respektive. Låter väldans trevligt och kärleksfullt!

Det behöver inte vara något stort och kostsamt, nej då. En egenhändigt uppdukad fika på farstukvisten räcker utmärkt, eller att slippa köpa den där buketten tulpaner själv varje vecka. Varför inte en sväng till något lockande, närbeläget ställe (förslagsvis en sån där liten pittoreskt plats som Träslövs Trädgård)? Ett restaurang- eller biobesök med en film ur tilltalande genre skulle också vara trevligt, förslagsvis... Huvudsaken är att det känns som att överraskningen är planerad och fokuserad på mottagaren och totalförberedd in i minsta detalj, inklusive barnvaktsfix. En slags mikrosemester för ordinarie initiativtagare och projektledare. Bara att sätta sig till dukat bord liksom...

Vid frukosten idag kom mannen med det innovativa förslaget att vi (vilket i praktiken innebär jag) kunde boka biljetter till en fotbollsmatch med FFF-dam. Mmm... Tror jag sparar det förslaget och omsätter det till en totalplanerad överraskning för mannen och dottern, enligt den enkla devisen att ger man får man. Eller är det så, att får man, vill man ha mer? Det verkar i alla fall vara så det fungerar för ungarna i skolan ibland.

Ikväll beger vi oss in till Falkenberg för revy. Ser fram emot kvällen tillsammans. Det har bokats datum, hämtats ut biljetter, kollats restaurangernas öppettider samt bokats bord? Småsaker som man kanske inte tänker på men som ändå måste göras för att det ska bli av.

Sluta nu, Christine! Det är martyrvarning på det här inlägget. Du ska ju vara glad och inte PMS-ig, en trevlig kväll väntar och födelsedag imorgon. Fyller 37 och allt, men ser högst ut som 26! ;) I alla fall var det vad systembolagstanten trodde igår, när jag ombads att identifiera mig.

Jag vill för säkerhetsskull också tillägga att min man har många andra, mycket sympatiska strängar på sin lyra t.ex. sjunger han Beatleslåtar väldigt sexigt och taktfast medan han går loss på kökstaket, och jag skriver blogginlägg ;)


Puss i pannan!