Förnöjsamhet
Jobbdagar går, inga elever än men grovplaneringen är klar, sånär som på visst stoff och de examinationsformer som ska stämmas av med elevernas önskemål. So-kurserna är på en 1 termin och mycket ska få plats. Tempot kommer att bli högt. Den pedagogiska friheten är enorm och jag känner en ämnesmässig nytändning och längtan. Arbetslaget visade sig vara härligt. Det är lättsamt, personligt och spontant.
Lärare... bra och engagerade sådana, betyder allt! Felicia har åter igen bytt alla sina, detta sitt sista år i grundskolan. Jag har en numera unge som blir sedd, som längtar till sina lektioner och ser fram emot att få utmaningar. Superpedagogiska lärare i alla ämnen och lust att lära. Jag får uppriktigt sagt tårar i ögonen när hon lyriskt pratar om skolan, äntligen! Heja Söderskolan för att man tagit tag i problemen!
Nu stundar vilsamma trädgårdsvistelser bland dignande äppelträd, i mjukt ljus. Lugnet breder ut sig. Helgen som gick tillbringades stundtals där med ny skönlitterär bok. Häcken har blivit klippt, kanterna likaså och små polyantharosor har planterats.
Tjejkväll med mat, prat och rödvin hos Sabine i fredags och visit av mor och far i lördags. Far förbarmade sig och gav oss en Mieletvättmaskin. Förmodligen någon stenrik Tågaborgslady som ville bli av med denna till förmån för en likadan av senaste modell. Att de vid nyinstallation ber faderskapet "ta hand om" den gamla har vi haft nytta av under åren. Vidare fick vi två solstolar som moderskapet skulle byta ut. Inte alls vår stil egentligen, tänk Southfork Ranch i Dallas eller nåt... men sköna att slappa i sålänge - i väntan på de amerikanska däckstolarna i vitmålat trä som än så länge bara finns i mina drömmar.
I söndags hade vi mammaträff här. Trevligt! Jag hade bakat en enkel kaneldoftande äppelkaka som fortfarande var ljummen. Sandra hade med sig finfina sprättägg. Ungarna lekte och vi fick prata, prata, prata. På eftermiddagen åkte Putte och barnen på bio. Jag fick lovely ensamtid. Läste, såg ett UR-program och skrotade runt. Lagade biff stroganoff med lök, timjan och kantareller. Spröda rösti och hericots verts till det och jag fick en liten flashback till Österrike.
Idag har jag varit på kurs, inget nytt direkt men hyfsat intressant och god mat. Imorgon blir det favorit i repris. På kvällen får jag nästan klona mig. Isaks och min ridlektion börjar då. Mitt i alltihop ska jag hinna med ett föräldramöte på Söderskolan. Felicia som har något virus i kroppen och inte kan träna fotboll får ställa upp och supporta lillebror på hästryggen. Patrik är på avelsresa och kick-off. Nu börjar livet som ensamstående förälder i några dagar...
Mjukt ljus och duktig fotograf. Lillebror får också prova kameran.
Lärare... bra och engagerade sådana, betyder allt! Felicia har åter igen bytt alla sina, detta sitt sista år i grundskolan. Jag har en numera unge som blir sedd, som längtar till sina lektioner och ser fram emot att få utmaningar. Superpedagogiska lärare i alla ämnen och lust att lära. Jag får uppriktigt sagt tårar i ögonen när hon lyriskt pratar om skolan, äntligen! Heja Söderskolan för att man tagit tag i problemen!
Nu stundar vilsamma trädgårdsvistelser bland dignande äppelträd, i mjukt ljus. Lugnet breder ut sig. Helgen som gick tillbringades stundtals där med ny skönlitterär bok. Häcken har blivit klippt, kanterna likaså och små polyantharosor har planterats.
Tjejkväll med mat, prat och rödvin hos Sabine i fredags och visit av mor och far i lördags. Far förbarmade sig och gav oss en Mieletvättmaskin. Förmodligen någon stenrik Tågaborgslady som ville bli av med denna till förmån för en likadan av senaste modell. Att de vid nyinstallation ber faderskapet "ta hand om" den gamla har vi haft nytta av under åren. Vidare fick vi två solstolar som moderskapet skulle byta ut. Inte alls vår stil egentligen, tänk Southfork Ranch i Dallas eller nåt... men sköna att slappa i sålänge - i väntan på de amerikanska däckstolarna i vitmålat trä som än så länge bara finns i mina drömmar.
I söndags hade vi mammaträff här. Trevligt! Jag hade bakat en enkel kaneldoftande äppelkaka som fortfarande var ljummen. Sandra hade med sig finfina sprättägg. Ungarna lekte och vi fick prata, prata, prata. På eftermiddagen åkte Putte och barnen på bio. Jag fick lovely ensamtid. Läste, såg ett UR-program och skrotade runt. Lagade biff stroganoff med lök, timjan och kantareller. Spröda rösti och hericots verts till det och jag fick en liten flashback till Österrike.
Idag har jag varit på kurs, inget nytt direkt men hyfsat intressant och god mat. Imorgon blir det favorit i repris. På kvällen får jag nästan klona mig. Isaks och min ridlektion börjar då. Mitt i alltihop ska jag hinna med ett föräldramöte på Söderskolan. Felicia som har något virus i kroppen och inte kan träna fotboll får ställa upp och supporta lillebror på hästryggen. Patrik är på avelsresa och kick-off. Nu börjar livet som ensamstående förälder i några dagar...
Mjukt ljus och duktig fotograf. Lillebror får också prova kameran.
En blick utåt och en inåt
Längtar efter intakt liten Mac-vän. Min gamla hårddisk väntar nämligen på nytt husrum - ett skal tillhörande gymnasiet. Får blogga på dotterns istället (när hon sover). PC:n aktar jag mig för.
Det råder bråda loppisdagar. Tjugotre ideella timmar hittills, men det här är egentligen så kul att klockorna stannar. Vi i kommittén kan glädjas åt att allt gått som på räls. För egen del är silverfatet i hamn. Tre böcker, en film, ett par barnridstövlar och en mugg med 70-t retromönster att sörpla kaffe i på jobb. Nätta vattenglas och longdrinkglas blev det också. För att inte tala om lilla tavlan med barnmotivet... och fårskinnspälsen.
Tänker på det goda med att saker kan återanvändas i nya hem. Såg ett tv-program nyligen, Korrespondenterna sommar, vilket för övrigt är fantastisk journalistik kring samhällsproblem i en globaliserad värld. Det här avsnittet handlade om mobiltelefoni.
"Del 2 av 5: Mobilen - vän och fiende. Mobiltelefonin förändrar samhällen runt om i världen - på gott och ont. I Indien tar fiskare och bönder allt mer hjälp av mobiltelefoner för att få så bra betalt som möjligt för fångster och skörd. Men i östra Kongo pågår ett av världens grymmaste krig om kontrollen över de gruvor som bryter metaller som behövs för att tillverka mobiltelefoner. Och när gamla telefoner kastas så blir de ytterligare ett problem i Afrika. De hamnar på livsfarliga soptippar i länder som Ghana."
Ingenting försvinner - allt finns kvar! Så sant som det är sagt...
Imperialismen tar sig hela tiden nya vägar och det är fortfarande Afrika som får betala det dyrköpta priset, kan lugnt konstateras.
Ett litet barn arbetar på en soptipp. Sin enda försörjning. Andas in röken av tungmetaller dag efter dag. Blodproven visar kraftigt förhöjda hälsovådliga värden. Cancer, sterilitet... Är det så västvärlden tänker lösa befolkningsfrågan för dessa sina 2:a klassens världsmedborgare? En krass tanke.
Själv åker vi 1:klass. Ny Iphone, platt-tv och dator. Bara för att det är kul... trots att de gamla inte ens gått sönder än.
Jag får ibland frågan vad historia skall vara bra för och kunna användas till och brukar då svara att historia kan och bör användas i nya sammanhang, så att inte samma misstag begås en gång till - att vi lär av historien. Inget är ju nytt under solen! Jo tjosan... det låter ju tjusigt, men är det trovärdigt? Jag har faktiskt mina tvivel...
Har industriländerna en självskriven rätt att begå misstag efter misstag, utan att lära av sin egen historia? Varför ska annars u-länderna tvingas göra det? Och varför fortsätter vi att leva i detta ohållbara ekorrhjul med marknaden som ska snurra... fort, fortfare, fortast!
Ekonomisk tillväxt kan inte längre vara ett självändamål på bekostnad av miljön. Dessa två faktorer måste komma i balans. Grön ekonomi mina vänner - ett annat tänk!
När jag funderar i det stora blir jag deppig. Det ogreppbara skrämmer... istället har jag har lärt mig att leva mina ideal i den lilla världen. Vi gör våra val!
Familjen Henriksson har valt att köpa fabriksny bil - en liten miljöbil, förvisso bensindriven (i väntan på ekonomi som tillåter en biogasvariant). "Ladugårdsbilen" är också av det otörstiga slaget. Vi har i princip bara ärvda vitvaror, lagade till leda men en ny liten frys (energiklass AAA). Vi har bergvärme och kakelugnseldar på vintern. Vi har en tjock tv - ärvd, och jag är innehavare av en bättre begagnad mobil (som i princip aldrig används). Jag flyger aldrig men tar ofta tåget. Vi återvinner och komposterar. Använder målarfärg av förnyelsebar råvara (linolja). Isolerar med lin och har trä- eller linoleumgolv (naturmaterial). Köper KRAV-märkt mat och dryck i möjligaste mån, helst närproducerad. Använder sparsamt med rengöringsprodukter (miljömärkta) och hänger vår tvätt istället för att torktumla. Vi köper grön förnyelsebar el från Falkenbergs Energi och har vindkraftsandelar.
Låter jag som en miljömupp? Ja, kanske! Teknikfientlig? ... inte egentligen! Är det ett svårt liv? Knappast! Är det ett dyrt liv? Teknikprylar och flygresor är dyra... ;)
Ändå förbrukar mitt leverne i princip två jordklot... Det är ett för mycket det!
Vi glufsar rätt mycket kött i den här familjen. När grödorna tar omvägen via djurmagen går det åt mängder av energi. Det är den bistra sanningen! Förnärvarande är vårt nötkött i frysen både närproducerat och KRAV-märkt och djuret har hållit landskapet öppet (naturbete) medan det levde. Det är bättre att välja sådant kött. Bra för den biologiska mångfalden och för djuren själva.
Tror vi behöver ta ett snack ändå om att återinföra den vegetariska matdagen vi har haft tidigare... att laga veg. från grunden (köttsurrogaten - quorn, soya etc. slukar resurser som i vissa räknexempel visat sig överstiga energiåtgången vid köttproduktion).
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något! Klyschigt men sant...
Förresten... Hello Africa! Tell me how you´re doin´?
Det råder bråda loppisdagar. Tjugotre ideella timmar hittills, men det här är egentligen så kul att klockorna stannar. Vi i kommittén kan glädjas åt att allt gått som på räls. För egen del är silverfatet i hamn. Tre böcker, en film, ett par barnridstövlar och en mugg med 70-t retromönster att sörpla kaffe i på jobb. Nätta vattenglas och longdrinkglas blev det också. För att inte tala om lilla tavlan med barnmotivet... och fårskinnspälsen.
Tänker på det goda med att saker kan återanvändas i nya hem. Såg ett tv-program nyligen, Korrespondenterna sommar, vilket för övrigt är fantastisk journalistik kring samhällsproblem i en globaliserad värld. Det här avsnittet handlade om mobiltelefoni.
"Del 2 av 5: Mobilen - vän och fiende. Mobiltelefonin förändrar samhällen runt om i världen - på gott och ont. I Indien tar fiskare och bönder allt mer hjälp av mobiltelefoner för att få så bra betalt som möjligt för fångster och skörd. Men i östra Kongo pågår ett av världens grymmaste krig om kontrollen över de gruvor som bryter metaller som behövs för att tillverka mobiltelefoner. Och när gamla telefoner kastas så blir de ytterligare ett problem i Afrika. De hamnar på livsfarliga soptippar i länder som Ghana."
Ingenting försvinner - allt finns kvar! Så sant som det är sagt...
Imperialismen tar sig hela tiden nya vägar och det är fortfarande Afrika som får betala det dyrköpta priset, kan lugnt konstateras.
Ett litet barn arbetar på en soptipp. Sin enda försörjning. Andas in röken av tungmetaller dag efter dag. Blodproven visar kraftigt förhöjda hälsovådliga värden. Cancer, sterilitet... Är det så västvärlden tänker lösa befolkningsfrågan för dessa sina 2:a klassens världsmedborgare? En krass tanke.
Själv åker vi 1:klass. Ny Iphone, platt-tv och dator. Bara för att det är kul... trots att de gamla inte ens gått sönder än.
Jag får ibland frågan vad historia skall vara bra för och kunna användas till och brukar då svara att historia kan och bör användas i nya sammanhang, så att inte samma misstag begås en gång till - att vi lär av historien. Inget är ju nytt under solen! Jo tjosan... det låter ju tjusigt, men är det trovärdigt? Jag har faktiskt mina tvivel...
Har industriländerna en självskriven rätt att begå misstag efter misstag, utan att lära av sin egen historia? Varför ska annars u-länderna tvingas göra det? Och varför fortsätter vi att leva i detta ohållbara ekorrhjul med marknaden som ska snurra... fort, fortfare, fortast!
Ekonomisk tillväxt kan inte längre vara ett självändamål på bekostnad av miljön. Dessa två faktorer måste komma i balans. Grön ekonomi mina vänner - ett annat tänk!
När jag funderar i det stora blir jag deppig. Det ogreppbara skrämmer... istället har jag har lärt mig att leva mina ideal i den lilla världen. Vi gör våra val!
Familjen Henriksson har valt att köpa fabriksny bil - en liten miljöbil, förvisso bensindriven (i väntan på ekonomi som tillåter en biogasvariant). "Ladugårdsbilen" är också av det otörstiga slaget. Vi har i princip bara ärvda vitvaror, lagade till leda men en ny liten frys (energiklass AAA). Vi har bergvärme och kakelugnseldar på vintern. Vi har en tjock tv - ärvd, och jag är innehavare av en bättre begagnad mobil (som i princip aldrig används). Jag flyger aldrig men tar ofta tåget. Vi återvinner och komposterar. Använder målarfärg av förnyelsebar råvara (linolja). Isolerar med lin och har trä- eller linoleumgolv (naturmaterial). Köper KRAV-märkt mat och dryck i möjligaste mån, helst närproducerad. Använder sparsamt med rengöringsprodukter (miljömärkta) och hänger vår tvätt istället för att torktumla. Vi köper grön förnyelsebar el från Falkenbergs Energi och har vindkraftsandelar.
Låter jag som en miljömupp? Ja, kanske! Teknikfientlig? ... inte egentligen! Är det ett svårt liv? Knappast! Är det ett dyrt liv? Teknikprylar och flygresor är dyra... ;)
Ändå förbrukar mitt leverne i princip två jordklot... Det är ett för mycket det!
Vi glufsar rätt mycket kött i den här familjen. När grödorna tar omvägen via djurmagen går det åt mängder av energi. Det är den bistra sanningen! Förnärvarande är vårt nötkött i frysen både närproducerat och KRAV-märkt och djuret har hållit landskapet öppet (naturbete) medan det levde. Det är bättre att välja sådant kött. Bra för den biologiska mångfalden och för djuren själva.
Tror vi behöver ta ett snack ändå om att återinföra den vegetariska matdagen vi har haft tidigare... att laga veg. från grunden (köttsurrogaten - quorn, soya etc. slukar resurser som i vissa räknexempel visat sig överstiga energiåtgången vid köttproduktion).
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något! Klyschigt men sant...
Förresten... Hello Africa! Tell me how you´re doin´?
Augusti
Mjukt sensommarljus, knubbiga kantareller och vajande säd. Fuktmättad luft och dignande äppelträd. Augusti. En vilsam tid, utan vårens förväntningar på sommaren som komma skall. Och ännu utan det vemod som stubbåkrar ger, när säden är tröskad.
Ser samtidigt fram emot tiden när bladen skiftar färg, på ett annat vis... Klar, hög luft är lätt att andas! Kabelstickade tröjor i naturfärger, lätta kängor men kraftiga strumpbyxor, aningen längre kjolar och vackra sjalar i mustiga kulörer. Har redan införskaffat en ny, plommonfärgad. Höstens kläder är mina! Det har jag alltid känt.
Åter in i vardagen, rutinerna som jag mår bra av. Ledigheten på helgerna skattas högre än sommarens. Bara för att återhämtningen är så flyktig.
Isak skopar ut vete och korn, öppnar lilla luckan till utegården - är den som ger flaxande frihet och vind under vingarna. Lyfter varsamt ägg ur redena - blir lika överraskad varje gång. Efter sysslorna slår vi oss ner på den engelskt rödmålande bänken och iakttar de pickande pyttorna. Väntar på att tuppen ska gala - vår stund.
Augustinöjen - kantareller, skaldjur och äggplockning i liten gammeldags äggkorg.
Ser samtidigt fram emot tiden när bladen skiftar färg, på ett annat vis... Klar, hög luft är lätt att andas! Kabelstickade tröjor i naturfärger, lätta kängor men kraftiga strumpbyxor, aningen längre kjolar och vackra sjalar i mustiga kulörer. Har redan införskaffat en ny, plommonfärgad. Höstens kläder är mina! Det har jag alltid känt.
Åter in i vardagen, rutinerna som jag mår bra av. Ledigheten på helgerna skattas högre än sommarens. Bara för att återhämtningen är så flyktig.
Isak skopar ut vete och korn, öppnar lilla luckan till utegården - är den som ger flaxande frihet och vind under vingarna. Lyfter varsamt ägg ur redena - blir lika överraskad varje gång. Efter sysslorna slår vi oss ner på den engelskt rödmålande bänken och iakttar de pickande pyttorna. Väntar på att tuppen ska gala - vår stund.
Augustinöjen - kantareller, skaldjur och äggplockning i liten gammeldags äggkorg.
Vanliga saker bara
Gasteknikern dyker upp i eftermiddag. Han som ska befria oss från ett allt för stort elberoende för att få varmvatten (vi kör med elpatronen nu). Tur i oturen att det inte var mitt i smällkalla vintern som bergvärmepumpen lade av. Kanske är det efter 8 år dags att sätta sig in i HUR allt hänger ihop och fungerar - att någon in den här familjen visar ett intresse för uppvärmningssystemet, och det kan ju för all del lika gärna vara jag, när vi nu tycker det är lika bedövande tråkigt båda två.
Ska linoljefärgsmåla också - söderfasad, perfekt väder för det! Moln, varmt och uppehåll. Men kanske lite väl hög luftfuktighet om jag ska vara petig.
Isak snuvade jag på havet idag i och med gasmannens förväntade ankomst. Kanske kan vi ta ett kvällsdopp i Sjönevadssjön efter loppisfixet, längtar dit förresten... älskar att greja. Ingen besviken Isak här förresten. Kasper kom istället. Vilken liten kille! Isak har börjat LEKA låtsaslekar tack vara honom. Den "oförmågan" som har förbryllat mig ett tag visade sig finnas men låg gömd därinne någonstans. Med K är det inte skrikigt, gapigt, vilt och flaxigt. Det är lugnt, kommunikativt och fantasifullt. Underbara unge!
Snackade med Moderskapet. De skulle vilja se oss. Har dåligt samvete... Det får nog bli en snabbvisit till Skåneland i helgen. Felicia kommer med tåget från Stockholm på lördag bara... ja, ja. Vi får se hur logistiken skall lösas.
Ska linoljefärgsmåla också - söderfasad, perfekt väder för det! Moln, varmt och uppehåll. Men kanske lite väl hög luftfuktighet om jag ska vara petig.
Isak snuvade jag på havet idag i och med gasmannens förväntade ankomst. Kanske kan vi ta ett kvällsdopp i Sjönevadssjön efter loppisfixet, längtar dit förresten... älskar att greja. Ingen besviken Isak här förresten. Kasper kom istället. Vilken liten kille! Isak har börjat LEKA låtsaslekar tack vara honom. Den "oförmågan" som har förbryllat mig ett tag visade sig finnas men låg gömd därinne någonstans. Med K är det inte skrikigt, gapigt, vilt och flaxigt. Det är lugnt, kommunikativt och fantasifullt. Underbara unge!
Snackade med Moderskapet. De skulle vilja se oss. Har dåligt samvete... Det får nog bli en snabbvisit till Skåneland i helgen. Felicia kommer med tåget från Stockholm på lördag bara... ja, ja. Vi får se hur logistiken skall lösas.
De finns de som säger att jag är lik mor min. Själv tycker jag att jag är lik far.
