christinehenriksson

Läs för era barn! Ge dem ett språk! Skölj ord och meningar över dem och låt dem bada i en rik språkmiljö. Samtala och förklara, detaljerat, målande och snart kommer du att höra dina uttryck i det dina barn säger. Sätt ord på vad du gör. Utmana och ligg på gränsen till "för svårt". Vygotsky - "den gamle räven", hade inte fel! ;)

När barnen kan läsa själva, uppmuntra dem att pröva nya stigar, nya genrer och andra texttyper. Bloggar och Aftonbladet hittar de själva ;) När förälskelsefasen i bokslukaråldern ger med sig, truga lite och ge böcker som tangerar vuxenvärlden... spännande! Erbjud och tillhandahåll böcker! Köp böcker, i julklapp och födelsedagspresent! Shoppa på loppis och rea!

Allt som oftast träffar jag på språkfattiga barn. Barn som inte har nyanser och variation i sitt språk, som inte hittar synonymer. De här barnen har ett mycket begränsat och skralt ordförråd. Uteslutande är det barn som inte läser. De kan avkoda och läsa med flyt, men får inga bilder - målar inte upp fantasilandskap. Dessa ungar har svårt att läsa mellan raderna, att tolka textens budskap, och de missar en viktig poäng - identifikationen! Barnen kan vara normalbegåvade, födda i Sverige, av svenska föräldrar, men sakna ord som för något decennium säkert var en självklarhet. Jag har haft elever som i år 8 t.ex. inte har vetat vad ordet hjässa är, inte ens om de fått ordet i ett sammanhang. Vad är lösningen då? Jo, samtal och mer samtal, läsning och mer läsning samt gärna en kombination av de båda. Kruxet är att tiden i skolan inte räcker till och här har varje förälder ett ansvar, tycker jag. Jag som du!

Det är svårt, för att inte säga näst intill omöjligt att försöka hitta läslust hos tonåringar som inte har automatiserat den. Generation lustbarn söker dessutom snabba kickar, och läsning går långsamt i förhållande till dataspel, actionfilmer och "skate:ande".

Vid vårterminsstart ställde jag frågan hur många av mina åttondeklassare i svenska som hade läst under jullovet. Tre elever räckte upp handen och någon svarade: "...men vad tror du, vi är ju tonåringar!" Jaha... och jag förstår nog inte riktigt motsättningen i det. MEN och det här är viktigt, det ena behöver inte utesluta det andra! Dessutom har jag själv i allra högsta grad en egen tonåring här hemma, men det sa jag ju inte förstås. Stackars Felicia att få präktighetsstämpeln som att frökens barn minsann... ;)

PISA (Programme for International Student Assessment) är ett OECD-projekt som syftar till att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever, är rustade att möta framtiden.

 

I PISA:s mätning ingår naturligtvis läsförståelse. I PISA 2009 (den senaste) är läsförståelse till och med huvudområde. Jämfört med den första PISA-undersökningen har resultaten försämrats och svenska 15-åringars läsförståelse är idag på en genomsnittlig nivå i ett internationellt perspektiv. I alla tidigare PISA-undersökningar har svenska elever presterat över genomsnittet av OECD-länderna.

 

Vad det försämrade PISA-resultatet beror på ska jag låta bli att sia om även om jag naturligtvis har mina funderingar, men ett är säkert och det är att vi måste ta ett delat ansvar, skola och föräldrar, för tiden i skolan räcker inte till. Barn måste åter igen erövra läsningen på sin fritid!

 

Drog precis INNAN sportlovet igång ett nytt läsprojekt tillsammans med andra svensklärarkollegan Annika för att främja läsningen, inte minst under lovet. Sexor och sjuor var rejält taggade inför årets boktävling som avslutas med en hejdundrande glassfest för den vinnande klassen. Mmm... finns mycket gott på Sia-glass i Slöinge! Första året vi genomförde en sådan tävling läste den vinnande klassen totalt 35 000 sidor, inte illa alls! Kanske kan kvantitetsläsning på sikt, ge kvalitetsläsning. Vi satsar på favorit i repris!

 

Hörde precis att mannen sa åt dottern att lägga ifrån sig sin bok och släcka lampan, på tok för sent... Själv ska jag också dra mig till kojs och... ja, just det, läsa en god en!

 

Natti, natti!

/Christine

 

Rosig och pigg efter trevlig pubkväll och liten promenad hem i natten. Fortsätter musikkonsumtionen med Flisbarnet - inte illa för en som annars anser att tystnaden är den vackraste musiken ;)

Hemma från Halmstad. Kaffe och Treo. Puh... det är ansträngande att luncha och springa på stan. Mannen och jag har haft en härlig vuxenfredag, barnen dumpade vi hos farmor. Ibland är det skönt att göra saker på tu man hand!

Men nu är vi isär, igen. Patrik har åkt med ungarna på fotboll. Det är premiärmatch för Felicia i damlaget och hon har fjärilar i magen! Själv ska jag tappa upp ett bad, glida ner i bubblorna och hoppas att huvudvärken släpper. Halv sju kommer Suss, Tomas och Anders och hämtar upp. Vi ska ha "parmiddag" på Ekholmen ;) Patrik dyker upp senare.

Blev väckt av liten gosig sexårspojke kl. 9.00. Lockade ner honom under bolstret för en kram- och pratstund (skriver inte M-ordet eftersom det ger mig lätt allergiska utslag). Gick förvånandsvärt smidigt, bara ett tjat om frukost innan vi båda tog klivet ur den varma sköna. Lättja är definitivt en underskattad dödssynd!

Frukosten blev aningen fördröjd eftersom sonen denna torsdagsmorgon fick ett infall och sug efter räkröra. Mamman tinade de färdigskalade, pressade i citron, hackade rödlök, lite dill, majonäs och lätt creme fraiche och vips så hade vi svängt ihop små räkmackor. Isak drack jordgubbsproviva och jag tog en STOR STARK. Perfekt start på en bra dag!

Nu gjorde jag det igen, skrev nåt uppseendeväckande. Visst har väl du någon gång fått ett infall och en lust att vilja chockera, ställa dig upp och skrika något opassande eller göra det oväntade, speciellt i stela formella sammanhang? Jaså, inte det? Hm... undrar om jag har nån släng av tvångssyndrom då :)

Dagen ser lovande ut med kompislek för Isak, brödbak och en runda till stan. Oj, vad präktigt det lät... Ska också försöka se klart den där Sex and the City 2 (ni ser så uppdaterad jag är) som äkta paret gjorde ett försök med igår, men somnade ifrån efter en halvtimme. Undrar vad det är som tjusar, jag kanske bara inte är så där girlish bara... Hm, och om JAG inte är girlish, vad skulle då Patrik ha för behållning av filmen? Skulle väl vara Sarah Jessica Parker då eller nej förresten, snarare den lilla, lilla skymten av Penélope Cruz. Till och med jag föredrog att vila ögonen på undersköna Penélope. Det är ju inte en underdrift att den manliga fägringen så totalt lyser med sin frånvaro. Mr. Big, är det så han kallas? Jag väljer att kalla honom Mr. Bean... ingen större skillnad.



Nu kom Patrik hem! Tre och en halv dags ledighet väntar. Åh... en smärre chock för förhållandet! Inte ska jag väl vara bitter då, för att det kommer att bli fotboll i världsmetropolen Slöinge hela fredagskvällen, istället för ursprungsplanen - att åka till Skåne. Vi har kompromissat så fint, så fint, mannen och jag. Istället för en heldag på tu man hand i Helsingborg på lördag, tar vi en heldag i Halmstad imorgon istället :) Fotboll på kvällen för mannen och kidsen, pubkväll på Ekholmen för frun. Efter fotboll, Mc Donald´s och läggning av småknytt, sluter mannen upp på "Vessiges mesta inneställe", om han inte hinner somna framför en fotbollsmatch på tv:n först förstås! ;)

Nu blir det plättar!

Kramar!
/Christine

I fjol tog fåfängan över och jag testade IPL. En slags laser som spränger spruckna blodkärl. Satan i gatan vad ont det gör! Det känns som att få brännande elstötar. Jag som alltid har tyckt att det där som har med skönhetsfix på kliniker är fejk, onaturligt och tillhör en knasig värld, nosade alltså på det där själv. Lite... Allt eftersom tiden lider blir jag allt mindre kategorisk verkar det som. Skulle kunna tänka mig att lägga mig för lasern, gällande närsyntheten också. Så befriande det skulle vara att slippa linser och glasögon! Amalgamsanerat har jag också gjort, Patrik med förresten, men det kan väl ändå inte räknas riktigt. Det där kvicksilvret borde ju egentligen aldrig ens ha hamnat i den mänskliga kroppen. Blodkärlsresultatet då? Ja, jo det blev nog en smula bättre, men fortfarande syns små ådernät på kinderna.

När vintern är sträng mot huden får man själv vara mild. Tidigare, innan denna guldålder av naturliga och ekologiska produkter infann sig, kostade det både tid och pengar att leta och shoppa alternativ, men det var då det... då när t.ex. alla kända lättillgängliga babyoljor var gjorda av petroleumprodukter, alla deodoranter smockfulla av aluminiumsalter och de flesta hudkrämer kryllade av paraffin och parabener. Idag är det annorlunda. Verkligheten har närmat sig mina ideal och inte tvärtom. I love it! Det går till och med att hitta bra och framförallt billiga produkter på apoteken nuförtiden. Här är några goda medhjälpare denna bistra vinter:

Det bor rätt mycket präktigt, klassiskt och helylle i mig, får jag nog tillstå. Har varit ute och seglat på djupt vatten för att hitta det perfekta tyget till matsalsmöblerna, men har nu hittat hem. Bohem-chic får jag väl vara i ett annat liv då...

Gripsholmsrutan... smaka på ordet! Ja, jo men visst ska det väl ändå vara något klassiskt till de plagierade gustavianska. Från rand till ruta alltså! Fortfarande marinblått. Åh, vad jag överraskar... ;) eller inte!

Isak har en kompis här. De leker... inte! Förväntningarna har krockat, för mamman har satt en gräns idag, inget Wii och ingen film! Ut och lek i solskenet och kicka boll, låtsasbo i trädkojan, bygg lego, klä ut er till riddare och prinsessor, lek med bondgården, lägg pussel, spela Uno eller pärla. Jag ger gärna förslag och leder fram till lek men att leka med dem, nix, pix där går gränsen! Vad är det för fel på vanlig hederlig LEK? Fantasi och låtsasvärldar kom tillbaka! Ungarna får interagera själva, annars får de vara själv, utan kompis... Ha tråkigt då! Livet är tråkigt ibland!

Ringer kompisens mamma. Hon vill att de försöker, lite till.

I lördags flöt leken. Isak med "ny bekantskap", småfolket var synkade och hade bott in sig på Isaks rum. Såg inte röken av dem. De samtalade, kompromissade och satte ord på tankar - där den ena slutade tog den andre vid. Jag tjuvlyssnade och log. Så ska det vara! Egen drivkraft, egen lust! Igår när "babygruppen" var här på förmiddagsfika var det sak samma. Trots att ungarna inte träffats på månader och några inte går på samma förskola, kom de igång, direkt! Härligt!

Under årens lopp som barn själv och med egna barn har jag funderat över ett fenomen och mönster, kring det här med kompisar och lek. Och nu sticker jag ut hakan!

En del kompisar har helt enkelt verkat mer roade av att hänga med oss vuxna än att leka med vårt barn, alltså deras kompis. Någon har varit mer intresserad av vad vi ska äta och fika och där emellan gärna frågat om det finns godis eller glass. Vad säger det beteendet? Vad har varit skälet till att barnet vill komma och leka (för så är det, de här barnen vill aldrig vara hemma hos sig själva och leka)? Varför? Är skälet att föräldrarna behöver barnvakt? Säg det i så fall! Klart vi hjälper till om vi kan, om det är okej att vi skulle bett om detsamma, i alla fall hypotetiskt. Det är väl mycket ärligare? Själv skulle jag aldrig drömma om att låta mina ungar "fixa sin egen barnvakt", kamouflerat under motiveringen att barnet vill leka, för att jag skulle få ensamtid.

Om jag drar det till sin spets, så är det en form av parasiterande egoism, lite som den där Ove-familjen i "Solsidan"... På något sätt vänder de saker till sin fördel och spelar på det dåliga samvetet. Visst ska man ställa upp, men det är skillnad på att ställa upp och att bli utnyttjad!

Likadant är det om någon lånat något och man ber att få tillbaka. Då kan det hända att man får en sån där spydig kommentar som liksom vänder det till att det är man själv som är snål. Jag vill inte vara någon snål människa, varken med känslor, mat eller pengar och jag strävar inte heller efter millimeter-rättvisa! Jag vill att vårt hem ska vara fullt av kompisar och att de ska känna sig välkomna här. Och jag skulle aldrig kunna bli försäljare, för jag kan inte ta betalt, prutar till och med mig själv... MEN, jag vill inte bli utnyttjad! När jag märker det mönstret blir jag petig - att rätt ska vara rätt!

Så nu var det sagt! Hoppas att ungarna har kvar några kompisar efter det här klargörandet ;) men det vet jag att de har, för detta är ändå i det stora hela, ett rätt minimalt förekommande dilemma...

Plötsligt händer det! Ungarna är igång, om än "i vildaste laget-lek". Lite lunch i småfolksmagar kan göra gott! :) Ser fram emot mer god lek och en liten fika med Jenni i eftermiddag.

Utevistelse med strålande solsken, två dagar i rad. Det bådar gott för D-vitaminupptaget det!

Igår blev det en fantastisk löprunda - premiär för året, försökte att inte räkna kilometrar utan bara ta hänsyn till tiden jag var ute och att vara ett med naturen. I en timme sprangs det, hela tiden, om jag undantar den övre delen av Venebergsbacken, som faktiskt måste anses brant. Inga gym i världen slår löpning i det fria! Mini sprang med, lös och ledig från koppel i princip hela tiden. Om Sixten var trött efter entimmesrundan i galopp med tillhörande träning och allehanda kommandon? Nix pix! Inget så banalt, tröttar en Sixten!

Bonusmatten blev stum i benen efter ett tag, slog då av på takten och sprang i dikesrenen för att skona leder och benhinnor. Jag har dessutom sanlöst gamla och slitna löparskor, ingen stötdämpning alls skulle jag tro... Usch, vad slarvig jag är med sånt, men tror ändå på något vis att jag är rätt tålig, springer ju gärna barfota när tillfälle ges.

Konditionen var okej men tryckte inte upp pulsen så värst utan höll min plan, vilket inte innebar någon fartlek alls. Går förresten inte att komma upp i riktigt hög puls längre, när lilla betablockaren så effektivt minskar hjärtaktiviteten. Bra för ett turbohjärta i vardagslag men kanske inte just vid träning. Pulsökningen ska ju garantera motsvarande syretillförsel. Kan ibland känna mig lite snurrig faktiskt, men vet inte om det beror på det...

Idag blev det skridskoåkning för Isak medan mamman bekvämt satt på ett fårskinn och lapade sol. Ute i solen var jag likväl.

Nu är det dags att åka till innebandyn!


Kramar!
/Christine

Igår svängde jag in på Brödskrinet i Skogstorp på väg hem från jobb.

Sorry, Felicia jag skriver inte ut ändelsen på ordet "jobb" i dag heller. Dottern tycker nämligen att det ska stå i bestämd form. Tycker egentligen jag också, och att man ska skriva fullständiga meningar med både subjekt och predikat och att man inte ska börja meningar med konjunktioner och att man ska använda objektform rätt, exempelvis "honom". Men, (se där kom en konjunktion i början på mening...)  detta är en blogg och då måste språket få flyta texttypiskt, lite åt det talspråkliga hållet. Som både konservativ språkpolis, vän av ordning och en av svensklärare Hennels forna adepter, kändes detta i början jobbigt (vet inte vad som har lett till vad...). Nu har jag vant mig och hittat ett mellanläge som jag trivs med.

Tillbaka till Brödskrinet... Det blev ett wienerbröd, en nougatkaka, en chokladbiskvi och sist men inte minst - en semla. Jag åt upp ALLT, i bilen! Nej, nu skojade jag ;) Endast semlan var till undertecknad.

Min idealbulle ska vara stor, fluffig, ljus och utan hela kardemummakärnor. Grädden ska förnimma en smak av vanilj och mandelmassan ska var mjuk och söt men inte alltför slät, en och annan bit av mandel får gärna förekomma. Florsocker ska det vara överdådigt av, nästan ett heltäckande puder. Förut hade Ritz de perfekta men jag medger att de är svåra att hitta. Gårdagens glufs blev en besvikelse och tänk, jag anade det redan då jag såg den, men ville ändå ge den en ärlig chans. Allt var gott utom bullen som var torr, för mörk, för liten och smakade för mycket kardemumma. Naturligtvis gick den ner ändå :)

Idag väntar en härlig löptur i solskenet, för jämviktens skull... och humöret, för idag har det frästs utan anledning. Otrevligt, Christine! Skärp dig!

Vänner, ha nu en alldeles förträfflig lördag!
/Tine

Träffade en förälder till en gammal elev, på Coop idag. Vi småpratade lite först, om ditten och datten innan vi kom in på sonen och hans gymnasieutbildning. Då sa den här mamman att sonen ofta hade suckat över skrivuppgifter och arbeten som jag hade låtit ungarna göra under sina 4 år på 6-9. Föräldrarna hade då svarat sonen något i stil med att: "Det kommer du att få användning för sen, på gymnasiet". Nu säger han samma sak själv, att det var tur att han fick lära sig skriva den här typen av texter och analyser, och att han har god nytta av det som han fick lära sig i sv och so i grundskolan.

Vilken ljuv musik! En bekräftelse på att det man tror på och brinner för, lägger grunden, förbereder, leder någonstans och kan tas i bruk. Jag känner mig trygg i min yrkesroll, utvärderar ofta med eleverna. I det konceptet ingår naturligtvis att de också får bedöma min insats som pedagog. Efter sammanställning försöker jag se en struktur. Elevutvärderingar är ett nyttigt och bra sätt att få reda på hur eleverna upplever sitt lärande, men att få ett kvitto så här några år efter att eleven har gått ut, var rätt trevligt faktiskt. Härligt för självförtroendet!

Igår och i förrgår boostades dessutom självkänslan! Två personer sa, utan förbehåll och vid två skilda tillfällen att jag är betydelsefull, inte för det jag presterar utan för att jag är jag, människovärdet liksom... så ovanligt att höra, men så underbart! Varför håller man tillbaka med sånt, vad kostar det att säga? Ingenting, men så otroligt skönt att höra! Kände mig glad och upprymd - en känsla av lycka hela dagen igår men glömde emellanåt vad jag kände mig så tillfreds över. När orsaken sköljde över mig, kom jag på mig själv med att gå omkring och le.

I måndags var det Alla hjärtans dag - inte min grej riktigt... känns krystat, tillgjort och amerikanskt. Fast är nog lite dubbel, tycker att äkta kärlek till medmänniskor inte behöver visas i form av presenter på en speciell dag, men att det förvisso kan vara fint att manifestera sin kärlek och synliggöra den. Det kan ju dock göras när som helst, dessutom är det alldeles gratis!

När man får, vill man ge...

En vilande köksidé återuppväcktes förra veckan av Sara, en kollega med koll. Estetiska bildlärare ni vet! Vårt kök är trångt, trångt på grund av skåp och luckor, överallt. I nuläget känns det som att de 20 skåpen och de 10 lådorna överfaller från alla håll och kanter. Fy bubblan med skit man samlar bara för att man har plats!

Jag vill ha rymd! Jag vill ha compact living i köksskåpen! Jag vill ha fina udda loppisporslinet framme, synligt, samsat med glasburkar och vackra vattenflaskor.

Sara föreslog naturligtvis öppna hyllor, som om jag inte själv tänkt och närt den drömmen, men när hon sa det lät det så genomförbart, naturligt och enkelt liksom. Bort med två skåp, pärlspont upp, vit linoljefärg och Ikea-hyllor. Yes, that's it!

Kommer att få som jag vill... så småningom. Kommer att kräva sin man eller ja, i det här fallet kvinna men det kommer att gå! Inredning är egentligen inte förhandlingsbart ;) Det är ren diktatur! Ska leta fram lite snygga inredningsbilder, visa dessa för mannen typ varje dag och vips, en vacker morgon kommer han att vakna och tro att det där med öppna hyllor var hans idé. Vi har så lik smak, säger Patrik. Yes, sure... det man ser ofta vänjer man sig vid ;) Hjärntvätt kallas det också, men en relativt snäll sådan. Väl?


Puss på lilla äppelkinden, i bister kvällskvist!
/Inis

Längtar till den dag då kökets tråkigt trägulnade luckor ska genomgå sin metamorfos och återfödas i en ljus, ljus varmgrå nyans. Har äntligen hittat den perfekta tonen! Hade varit kul om det blir fint redan till påsk...

Är på jakt efter nytt tyg till matsalsstolarna också, gärna i ljus beige men det går ju inte för Bert förstås. Det får väl bli traditionellt blått till de gustavianska... Annat förslag någon?

Imorgon ska gravida hemvändarkompisen Jenni och jag bege oss ut på en liten roadtripp, närmare bestämt till Skåne. Vi ska prata, prata, prata... luncha ute, göra ett IKEA-besök, titta på en Rideback-tik och kanske svänga in till paranteserna i Billehåla för en eftermiddagsfika.

Konsulterade idag samma väninna som tillika är veterinär, om Sixtens eh... så kallade bristande impulskontroll och hyperaktivitet. Misstänker starkt att vederbörande har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning - ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder), hunden alltså! Inte mer än rätt att veterinärskan får ta sitt ansvar när hon nu rekommenderade den här rasen, till förmån för West Highland Terrier som vi först var inne på ;) De tungt vägande veterinärargumenten var att papillonhundar är friska och pigga, och ja, jag får väl tillstå att det stämmer. Frisk som en nötkärna och pigg, det är bara förnamnet! Sixten skäller till och med när någon sätter ner en kaffekopp hårt i bordet. Om man höjer rösten åt den lille gynnaren blir han ännu mer exalterad, lägger man ner honom svarar han i affekt. Han ska ha superkoll på allting och vilar bara ytligt. Sover i princip aldrig djupt och utslagen, inte ens efter flera timmars promenad över stock och sten lös i t.ex. svampskogen, inte ens efter träning på Brukshundklubben, som brukar knocka de flesta fyrbenta, inte ens efter lek med andra hundar, "nosträning" eller naturlig agility i skogen.

Ser han en annan hund och får tillåtelse att hälsa dröjer det inte många sekunder innan han prövar sina tänder mot den andres strupe, valp som tik, tik som hanhund. Han blir så upphetsad att han börjar slåss direkt, läser inte av, luktar inte av, utan bara pang på!

Vår gamla schäfer som kunde vara rätt skarp i vissa situationer hade i alla fall motorn på rätt ställe. Aldrig att hon skulle okynnesbjäbba sådär och sa man till henne blev hon tyst. Inte en enda gång hörde vi henne morra åt någon i familjen. Hade hon ett märgben räckte det att titta på henne, så släppte hon det. Häromkvällen höll jag på att mista ett pekfinger när jag skulle erövra ett kycklingben som Sigge lyckats få tag på. Då undvek jag ändå att trigga igång proceduren till en kamp/lek, använde i princip bara rösten och mitt kroppsspråk. Jag vann, men han tog sista ordet. Grr... på dig själv, mini!

Jag erkänner villigt att den här är en svår hund/ras. Mycket svårare än vår schäfer och då har han ändå uppfostrats på samma sätt. Extremt svår att få rumsren (ofta så med små hundar säger veterinärkompisen), "svårläst", kaxig, stresskänslig och bjäbbig till tusen...

ADHD-medicin finns för hundar också. Dags att prova!


Kram!
/Inis

Sova länge och gott med liten Isak-varm kropp. Kikar upp från täcket, famlar efter glasögonen. Ljuset... - sovrumsfönster i både söder och väster. Nyvakna ögon möter klarblå himmel, gnistrande frostmatta och kala äppelkvistgrenar. En vinterlåg sol sprider sitt sken. Den här dagen ska fångas! Klyschigt så det förslår, men sant!

Förändringens tid är här! Mycket vatten har hunnit flyta under broarna - 6 år... Jag tänker att jag borde vara olycklig eller åtminstonde orolig. Letar bland de känslorna, ligger ju nära till hands... känslorna alltså ;) men nej, hittar inget. Har förvisso gråtit en skvätt, hittade en sorg... över avskedet, saknaden... men vägrar känna olycka, vägrar bli bitter - ett offer. Vad är det värsta som kan hända liksom?

Jag är flexibel, anpassningsbar, nyfiken, trygg i min självkänsla och i min yrkesroll. Vill nytt på sätt och vis, har velat ett tag men inte vågat. Något/några har hållit mig kvar, kanske tryggheten, relationerna, framåtandan och trivseln - att turbulens blev lugn. Tvekade att hoppa men fick en liten knuff. Behöver kanske kicken och utmaningen, för att inte stagnera...

Har inte sagt något till de 17 trollungarna än. Behöver ladda inför det, vill inte oroa för tidigt. Vet att jag kommer att behöva stöd av annan vuxen där, då. Inte professionellt att knyta så starka band och känna som jag gör gentemot dem, jag vet... men än en liten stund är det VI och då ska vi blomma! :) Jag kommer att njuta av varje ögonblick!

Störst av allt är kärleken. Det är grunden!

Tog en snabbsväng inom stan och kilade in videobutiken för att hyra om en film, hrm... ska begå ett brott imorgon men förtäljer icke mer. Hyrde också "Eat, pray, love" och förundrades över den svenska titeln "Lyckan, kärleken och meningen med livet", som rimmade dåligt med den engelska. Åh... tror att den OCKSÅ skulle passa in i nuvarande tema med religionsfilosofisk inriktning, men inte kan man väl visa spelfilm dagarna i ända, hur kul ungarna än tycker att det är?

Eller så är det just det man kan, med riktigt kvalitativ efterbearbetning. Det vidgade textbegreppet är tacksamt! Ser fram emot den kommande Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö och Svenska Filminstitutets föreläsningsprogram för pedagoger, en av dagarna. Fick en inbjudan som lockade både mig och filmprojektskollegan Sara att åka.

På tal om "Eat" - första titelordet i den nyhyrda Julia Roberts-filmen, så har min matdag varit smarrig, men ack så katastofal ur hälsosynpunkt. Köpte semlor till jobb och är det något jag är synnerligen svag för, så är det just semlor! Trodde jag kunde stå emot, fixar alltid det på vardagar annars, men icke... Glufs, glufs!

I och för sig inget att jämföra med när jag ammade minstingen. Då slukade jag två hemgjorda om dagen, kanske därför jag hade så fin och fet bröstmjölkskvalitet. Lite sjukt kanske... men eh... Patrik passade på att skicka in ett prov med bröstmjölken, när han ändå skickade in för korna. Hade jag varit ko hade jag varit lönsam, kan konstateras...

Kanske de där semlornas fel att jag fortfarande 7 mån efter bebisfödseln, vid återkomsten till förvärvsarbete, blev gratulerad till mitt välsignade tillstånd av bibliotekarien.

Väl hemma ikväll hade Patrik gjort hamburgare, en av typ tre rätter på hans repertoar. Köttfärssås och Felix krögarpytt är de två andra... Åt en hamburgare också. Tur att jag snart ska hoppa i trikåerna, för välbehövlig fettförbränning!



Ha en trivsam kväll!
/Christine

Efter veckor med textläsning, drama, spelfilm + analys, egen textproduktion och gruppsamtal som träningsarenor, skapas idag personliga bildspel under rubriken "Lycka för mig". Ämnena svenska och religion är integrerade i uppgiften, som är en av två bedömningsarenor under tema UNIVERSUM. Den andra är en reflekterande skrivuppgift. Den ska vara mig tillhanda på fredag nästa vecka, men redan hörs mailboxens "ploppande ljud" när dokumenten ramlar in.

7A har kul! Det är lågmält, men glatt. Det viskas och visas, idag får man sitta jämte vem man vill. 7A lär av varandra! Arbetsmoralen är som vanligt hög. Alla är med på tåget. För en gång skull är det också fullt tillåtet att vara inne på Facebook, Bilddagboken och att ladda över bilder från mobilen. Någon sms:ar sin mamma för att be henne skicka foton. En till En-projektet med en Mac-dator till varje elev möjliggör! Kontinuerligt frågar man mig om lov för att få gå in på olika sidor som annars är tabu under lektionstid. De frågar för säkerhets skull. Hårt hållna kanske? ;)

Nu är det dags för kompismassage och några busenkla yogaövningar. Ljusen är redan tända!

"Du, Patrik!"
"Mmm..."
"Du vet lilla soffbordet... Det har ju blivit så fult på ytan. Fuktfläckar, tuschstreck och sånt... på sina ställen är ju lacken helt grånad. Visst ser det tråkigt ut... eller hur?" (Len röst)
"Mmm..."
"Jo, jag tänkte att när vi ändå ska lämna in köksluckorna för sprutmålning, så kanske vi kunde ta lilla brickbordet med. Kanske vitt... blankt. Tror för en gångs skull att det inte skulle bli så bra att penselmåla. Sprutmålning skulle bli tåligt!" (Hehe... och skitsnyggt)
"Ja, det är ju verkligen inte fint nu. Vitt blir nog bra", svarar mannen utan fördröjning.

... och jag som hade laddat inför operation övertalning helt i onödan. Tänkte att brickbordet var en helig ko, eftersom det var Patrik som hittade det på Mio nån gång för typ hundra år sedan, och ibland är det ju så med mannen att det som alltid har varit på ett visst sätt ska så förbli i evighet, amen.

Inköpet ägde rum samtidigt som soffan (den som jag aldrig riktigt gillat, men det håller vi sannerligen tyst om). Är ju i grunden tacksam över att det finns någon i det här hemmet som kan ta snabba beslut och inte vela. Patrik säger alltid: "Den/det tar vi!", också är det liksom klart! Underbart, effektivt! Om jag är "den snabba" i andra avseenden t.ex. att ta initiativ och fixa saker som behöver göras, är jag det definitivt inte när det kommer till att välja. Välja och välja om, jämnt och ständigt. Aftonbladet eller Expressen, liksom.

Kram!
/Eder Inis denna gråmulna måndag

Mamman är väl sisådär pigg idag...

Dricker en kopp av favoritsnabbkaffet Löfbergs lila ekologiskt med mjölk, i koncentrationen 75/25... för att kvickna till liksom. Skickar ner den hårt arbetande mannen (som hämtade mig i natt och dessutom jobbar helg) till ICA för att köpa frallor, ägg och god juice. Hm... snart ska väl ordningen vara återställd.

Idag blir det hemska, hysteriska Ullared i expressfart. Storpåsar av chips, färgglatt godis och Coca-Cola ska inhandlas och det ska vara väl tilltaget, inte snålt! Brukar få klagomål för att jag köper hem för lite av de varorna eller "nyttovarianter" med så lite tillsatser som möjligt, typ ren choklad, ekologisk cider och lantchips. Denna lördag däremot ska bli en kväll i E-ämnenas tecken, tjoho! Flisan ska ha fest, tio tjejer som ska sova över. Är trots allt tacksam över att det bara ska överkonsumeras E-ämnen, kunde varit värre... Det ska också göras lasagne och cup cakes med illblå frosting och strössel med oidentifierbara aromämnen. Jag väljer att se den artificiella färgorgien som ett tecken på frigörelse.

Övriga i familjen är bannlysta och förpassade till svärföräldrarna men vi kommer hem, var så säkra, även om det kostade en konflikt utöver det vanliga... Felicia verkar positiv och energisk idag, ser fram emot en dag i köket med henne och förhoppningsvis bra teamwork.
Kram
/Christine

Efter dagens elevvårdskonferens rattade jag den lilla Toyotan i riktning mot centrum av metropolen Falkenberg. Tänkte egentligen bara lösa in presentkorten till Falkenbergsrevyn mot biljetter, men kände för en snabb sväng på stan. Hamnade i spritbutiken och botaniserade runt bland lite nya röda ekoviner. Valet föll till sist på två européer, en lättsam, ungdomlig italienare (Raccolto, Nero d´avola) och en mer spännande, kraftfull fransman (Mas Louise). Den sistnämnda som jag blev mest nyfiken på, kommer från en vingård som inte blivit omställd från gift- till ekoproduktion. Nej, marken där har tydligen alltid brukats på ekologiskt vis, allt sedan första vinstocken kom i jorden. Härligt!

Tog en sväng in på Vero Moda och hittade ett par klassiska grå snyggshorts som satt på tok för trångt, synd! Skulle kunna våga shorts med nylonleggings under... har blivit inspirerad av en arbetskamrat som bär upp det så snyggt. Lovisa, din lilla pudding! Nästan lika bra att de inte passade, har ju faktiskt bestämt mig för att försöka återgå till ett mer miljömässigt försvarbart konsumtionsmönster. I den föresatsen ingår inte impulsköp. Köpte inte den vackra spetssjalen i blågrått heller. "Någon" hade nog annars varit snabb att påpeka: "Inte en sjal till!". Sjalar är beroendeframkallande! De vill slingra sig runt, värma min hals och se så där dekorativa och romantiska ut.

Hyrde tre filmer, en med snygga Novotny, en annan med snygga Scoruppco och en tredje med den 37:e Skarsgårdsbrorsan, typ.

Imorgon kväll blir det inget bloggeri minsann, ser fram emot en kombination av bubbligt vin, bowling och kollegor. Tror att JAG... eller i alla fall MITT LAG, vinner! ;)

Sov gott, vänner!
/Tine


...måste bara tillägga att JAG åt en skiva blodkorv idag, kan ni tänka? Blodkorv... läs blod och korv? Ihhh... Förvånade mig själv faktiskt!

Vissa människor klär så förbaskat bra i en snygg page. Borde jag klippa till och skaffa mig den kanske vanligaste av lärarfrisyrer?

Drömmer om friskt, blankt och lite tjusigt... stilrent! En längre page perhaps, till axlarna? Är så trött på råttfärgen, på dålig och stripig hårkvalitet. Riktar längtansfulla blickar mot Patriks och Felicias hårsvall - en annan sorts liksom. Dessutom är de riktiga blondiner, jag är mer nån slags halvmesyr, varken blondin eller brunett... bara råtta! Gör JAG en fläta blir det tunn och pesig. Gör FELICIA en, blir den gyllene och tjock - som en vetebrödsfläta. Åh, naturen är orättvis... och obarmhärtig!

Om man INTE har ett SNYGGT, LÅNGT, HÅR borde man kanske inte sträva emot så mycket utan finna sig i att förlora slaget och låta hårtestarna falla, inte kort för all del men halvvägs liksom.

Det sägs att män föredrar ett hårsvall som flyter ut över kudden. Nu bryr ju inte jag mig så mycket om vad andra män har för åsikter om mitt hår, på min kudde, och min man har ju ett eget svall som kan flyta ut, praktiskt! Det kanske är det som är jämlikhet?

Nåväl, i mars, denna magiska brunstmånad eller vad man nu ska kalla den, kommer det kanske att ske en makeover, om jag vågar...

En gång har jag klippt håret kort, riktigt kort. När jag analyserat händelseförloppet i efterhand har jag också kommit till insikt om varför. Jag var gravid, 22 år men såg ut som en konfirmand. Klart man inte vill se ut som en konfirmand när man ska ingå moderskap! Därför klippte jag helt sonika av håret och blev en... EN TANT! När Patrik fick se mig stod han helt tyst och såg ut som en fågelholk. Jag började grina, högt och länge... tårarna bara sprutade! Tystnaden var eh... talande. Naturligtvis ångrade jag klippet, inte minst när det uppdagades att jag var tvungen att fixa och trixa, varje morgon... inte bara sätta upp en hafsig tofs. Till barndopet hade det växt ut, lite. Då permanentade jag det! Nu VILL ni inte veta mer... ;)

I tema UNIVERSUM undervisar jag just nu i religionsfilosofi - om intressanta, universella och viktiga livsfrågor som ungarna gillar att diskutera. Jag att tacksam över att ha en liten, seriös klass där det är tillåtet att berätta om sina tankar och känslor. Idag satte vi stolarna i en demokratisk ring, som alltid när vi samtalar. Det blir så bra dynamik då! Vi tog tre frågor och lika många rundor, så att alla skulle få samma chans till talutrymme, bli sedda och bekräftade. Så här löd frågorna:

• Vad anser du är viktigt och meningsfullt i ditt liv?

• Vad gör dig glad och lycklig?

• Varför tror du människan gör så mycket ont?

En pojke svarade att familjen var det viktigaste för honom, hans vänner likaså men också Gud och att själv bilda familj en vacker dag. Så vackert och modigt och moget av en trettonåring att våga uttrycka sig så! Imorgon fokuserar vi på lycka och ser ett avsnitt av den nya tv-serien "Jakten på lycka". I slutet av veckan skriver vi tacksamhetsdagbok och gör bildspel (i Keynote eller Imovie) under devisen "Lycka för mig".

Ja, du Christine vad är lycka för dig då? Hm...

Jo, jag tror nog att lyckan står att finna just här och nu, som ikväll i det vardagliga lunket när det flyter på. Handla lite på ICA, fixa en Ceasarsallad med god parmesan, umgås med ungarna och prata med Patrik, träna en timme, hem och duscha, mysdress på, äta och prata i telefonen samtidigt med älskade Anna - tacksam över att ha en äkta själsfrände (hellre EN riktig vän!), se en tv-serie med Putte, lite läsning och sedan godnatt! En smula guldkant upptill då och då och lyckan är total!


God natt på er också!
/Christine

Ett minne från Österlen, i somras...

.