christinehenriksson

Lördagen som följde efter detoxdagarna blev ingen hälsodag precis, eftersom moderskapet fyllde sextio. Det vankades smörgåstårta till lunch och italiensk buffé på kvällen med en trevlig liten tårtbuffé som avslutning.

Jag älskar kalas! Att förbereda, fixa och dona, klä upp sig, umgås och äta gott är guldkanten på de dagar som kallas livet. Kul att kunna hjälpa till så att mor fick njuta av sina vänner och sin födelsedag!

Det var också härligt att träffa alla gamla och några nya bekantskaper - tjo och tjim och klackarna i taket! Några var glada i hatten och andra var bara glada. Skåningar är liksom bra på att bjuda till, våga vara sig själva och släppa loss, redan i början av en fest innan vinet har gjort sitt, är det högljutt och uppsluppet. Ja, jag vet, nu generaliserar jag men mina erfarenheter säger att det stämmer. Det är liksom mer av allting i Skåne, från mat till känslor! Kanske finns det kvar en rest från det danska gemytet. Därmed inte sagt att det alltid är "gull i gull" och "dutt i dutt". I min familj bråkar man, här vilar inga konflikträdslor, man vågar också gråta inför varandra - män såväl som kvinnor, det pussas och kramas och kan sättas ord på känslor. Kanske är det inte en tillfällighet att det är övervägande skåningar i det där programmet Grannfejden ;) lite mer hetlevrat eller sydländskt skulle jag vilja påstå.

Jag träffade kusiner och nästkusin - alltid lika kul och snart, snart... välkomnar vi en ny liten bebis i släkten också. Åh, vad vi ser fram emot det! Nu måste vi ha en fest i sommar, alla kusinerna... Det har vi bestämt och så får det bli! Här kommer lite bilder!

 

Någon, det vill säga jag själv hade gjort ett försök med locktången. Resultat: "Vips" i Fragglarna-look alike!

60 fina tulpaner av far och en resa till Toscana och Rom

Flisan med sitt födelsedagskuvert när klockan hade slagit 24.00. Då var det hennes 15-års dag!

Mannen (och moderskapet) var på spexhumör när det var dags för sänggående... Haha...

 

En hellyckad kväll!
/Christine

Till något tungt och jobbigt.. det som gnager i mitt samvete och gör att jag inte känner mig snäll. Usch, jag hatar att känna så! Det gäller en äldre nära släkting med ett vedervärdigt beteende. Jag skyr henne som pesten för allt som hon står för. Hon är egocentrisk, fördömande, nedlåtande, självgod, arrogant, fin i kanten och elak. Inte en mening kan hon uttala utan att någon av de nyss uppräknade egenskaperna visar sig, och pratar det gör hon konstant! Det värsta är att alla andra också upplever henne så, t.om. hennes egna barn. Hon gör inte något som inte gagnar henne själv och det hjälper inte att bemöta det hon säger eller försöka få henne känna empati eller samvete, för hon äger inget. Vi, de närmst sörjande har försökt, men då blir hon ett offer - en martyr. Hon slukar enorma mängder energi och kan ställa till hemska scener, man skäms på hennes bekostnad. Ingen vill eller orkar sitta jämte henne. Det värsta är att hon är gammal och ensam. Om det hade varit som det borde hade jag kunnat åka och bo hos henne några dagar ibland, med barnen, så som jag gjorde till farmor och farfar, och ta med henne på utflykter eller bara handla eller fika, men jag orkar inte lyssna, orkar inte förgiftas av negativitet, orkar inte ätas upp - slukas levande. Snart är det för sent... tiden rinner iväg. Om hon bara inte hade pratat illa om allt och alla...

Fredag var sista detoxdagen och ja, jag är skapligt nöjd med mina ansträngningar förutom att jag kanske hade hoppats på ett lite bättre utfall på badrumsvågen. 0,5 kilo lättare blev jag i alla fall de här 5 dagarna. Kanske är det så, att ju närmare jag kommer min absoluta trivselvikt 54-55 kg, desto hårdare sitter varje hekto och förmodligen sitter de som berget därför att jag egentligen inte är överviktig. Nu väger jag 55,7. Petigt tycker kanske någon och ja, jag vet men jag vet också bäst när just jag trivs. I lördags morse lyxade jag till det med kaffe och en smörgås. Mmm... efterlängtat! :)

De senaste veckorna har jag jobbat 80- istället för 75 procent. Imorse tog jag ut några timmar, vilket resulterade i en härlig sovmorgon. När väckarklockan ringde kl. 8.00 klev jag upp, äntrade badrummet och hoppades innerligt att den lille skulle sova en stund till. Min lycka var gjord, barnet sov som en stock till kl. 9.00! Planen var att börja dagen med ett mini-spa. Jag tappade upp badvatten, droppade i vegetabilisk olja och gled ner i det varma vattnet, lovely! Det peelades, shave-ades och packades in för glatta livet! Weledas Pomegranate Creamy Body Wash spred en härlig doftdimma. Len som en barnrumpa började dagen...



Skit också... nu gned jag ut linsen! Måste byta till glasögon...

Sen eftermiddag sprang jag ärenden på stan. Felicias födelsedagspresenter är nu fix färdiga! Var inne på Lindex och köpte något hon behövde. Köpte något jag också behövde, eller behövde och behövde... Läste för ett tag sedan en krönika av bästa Malin Wollin som handlade om underkläder. Hon hade läst att Sofia Wistam aldrig lämnar huset utan matchande underkläder och då skrev Malin att hon aldrig lämnar huset MED matchande underkläder. Roligt! En sund kvinna dessutom, den där Malin. Varför lägga energi på sånt som ändå inte syns? Men det var för all del ändå det jag gjorde idag... och vips blev jag förvandlad till en champagnefärgad bakelse, fluffet inräknat ;)

Till Malin Wollins krönika

DAGENS FÖDOINTAG:
Frukostfavorit i repris, äggröra. Till lunch, en matig sallad med tzatziki och feta. Mellis blev körsbärstomater och eco-clementiner. Mandlar och ett äpple innan träning och direkt efter ansträngningen ett glas råpressad äppeljuice, sedan wok med kyckling och cashewnötter.

DAGENS TRÄNING:
Husmorsgymnastik! "Bag in boxen" (Patriks namn på min mage) fick sig en duvning. Hrm... själv har han ett 6-pack, menar han. Tur då att jag har förmånen att få klämma lite på hans rutor ibland ;) Fast till saken hör att jag faktiskt har mer uthålliga magmuskler än han, vilket jag ständigt får bevis på när vi tränar tillsammans :) Man får glädjas åt det lilla, för övrigt ligger jag ju i lä som ni nog förstår.

DAGENS HÄLSOSTATUS:
Motade Olle i grind eller rättare sagt förkylningsviruset, sov med mysdressen över pyjamasen förra natten och tjocka sockar på. Haha...helt och hållet ointagligt, varmt och skönt också! Ingen förkylningskänning under dagen idag men lite snorig ikväll faktiskt. Usch!

Imorgon är det sista detoxdagen... och jag SKA ha förvandlats till den fräschaste av nyponrosor. Ska inte bli förvånad om ingen hälsar, för ingen kommer ju att känna igen mig :)

Puss och kram och allt det där...
/Inis

Äntligen, nu är jag inne i andra andningen! Alert, på gott humör och dagen, ja den har gått som på räls. Tre härliga so-pass med underbara 7A idag! De två sista hade vi drama, initierat av dem själva. De skrev pjäsmanus i grupper om fyra baserat på olika livsfrågor, spännande! Alla kan samarbeta med alla. De är kreativa, positiva och ansvarstagande, vet vad som förväntas och levererar. Åh, vad jag älskar att vara klassföreståndare för de ungarna! Krokodiltårarna kommer att spruta den dag de går ut, men än är det långt kvar. De går ju bara i sjuan... tur för mig! :)

DAGENS MAT:
Till morgenmad blev det en äggröra på två ägg, lite soyagrädde, mineralsalt och paprikapulver. Den starten höll mig mätt länge. När det var dags för förmiddagsfika hade jag förberett en burk med keso, hallon, mandel och kanel. En het kopp te till, kändes värmande denna iskalla dag. Lunchen bestod av en sallad med räkor, ägg, gröna små ärtor och andra vegetabilier. I eftermiddags var jag grymt hungrig. Det fick bli fruktsallad med en klick Keso och ett glas katrinplommonjuice innan kvällsmatens intåg - strimlor av varm kycklingfilé + en matig sallad med avokado.

DAGENS TRÄNING:
Sparkar mig trött! Nej, skojar bara... tog en kvarts promenad med bästa bildläraren Sara på lunchrasten. Ikväll blir det magövningar framför tv:n.

DAGENS HÄLSOSTATUS:
Piggelin!




God kväll kära ni!
/Christine

Vaknade med en blixtrande huvudvärk som bara ökade och ökade i styrka... Klockan fyra gav jag upp och tog en TREO. Stackars lilla lever, du som skulle få ta ut några semesterdagar! Men puh... det hjälpte, innan yogapasset dessutom, vilket var skönt. Det kändes att det var ett tag sedan jag yogade, andningen satt inte från start men kom så småningom. Passet var skönt avkopplande men lite för lite utmaning för min smak. Svettig poweryoga är betydligt häftigare! Jag saknade också den magiska, mysstämning som förra inspirerande instruktören alltid åstadkom.

DAGENS MAT:
Till frukost blandade jag keso, hackad mandel och apelsinbitar i en glad, prickig skål. Över hela härligheten ströddes ett pudrigt kaneltäcke. Lunchen var en rest från gårdagskvällen, linssoppa. Tidig kväll kände jag av ett enormt kolhydratbehov. Därav fick det bli favvostället. Några fantastiskt goda sushibitar slank ner. Efter lilla träningen blev det frukt, chevré och ett ägg.

DAGENS FUSK:
Försökte under förmiddagen lindra och lura huvudvärken. Ett knäckebröd med äggskivor på och utan smör, tjänade  botemedel. Grönt varmt chaite till det. Det sket sig! TREO:n blev dagens andra fusk och sushibitar det tredje - låter kanske nyttigt men ris nu, nja... rätt snabba kolhydrater! Odlad lax innehåller dessutom hyfsat höga halter av PCB, onödigt att ge mer gift till kroppen att ta hand om.

DAGENS TRÄNING:
Ett lätt yogapass och lite bicepsträning med hantlarna hemma

DAGENS HÄSOSTATUS:
Ofantlig trötthet och grym huvudvärk...

Skam den som ger sig! Puss!
/Christine

Tuffa dagar fyllda av självdisciplin och karaktär väntar. Nu är jag igång... springer och kissar ungefär en gång i halvtimmen.

Dagens mat: Lite chevré, avokado, katrinplommonjuice, nötter och en stor kopp grönt chaite fick fungera som inledning, denna måndag morgon. En spartansk frukost fungerar ju om man inte ska åka och jobba! Till lunch blev det vietnamesiska vårrullar (rispapper) med räkor, rättika, morot, gurka, chili, japansk soya och sesamfrön och ikväll väntar en värmande linssoppa.

Dagens träning:
Aktiv vila efter gårdagens Kettlebell - alltså långpromenad.

Hälsostatus:
Märker redan en viss koffeinabstinens (känner att det saknas något) och begynnande huvudvärk

Häng på!
/Christine

Ligger och blir sugen på middagen vi åt i lördags kväll - inkokt lax. Grymt gott, vårligt och fräscht! Det måste ätas oftare...

Idag ska jag förgylla dagen med en tur tlll en hyfsat närbelägen blomsterhandel. Orkidéutförsäljning råder, halva priset - som hittat! Jag var där igår men ångrade sedan bittert att jag bara köpt EN "gå bort-orkidé". Mannen spädde på när han undrade varför jag inte hade shoppat till oss själva också. Det behöver han ju bara säga en gång. Vita, gigantiskt stora orkidéer är mina ögonstenar. Färgstarka, exotiska och nästan lite obscena är hans favoriter. Eh... han gillar Flamingoblommor också, och avskyr Mårbackapelargoner som jag avgudar. Nästan lite skamligt. Det erotiska möter det oskuldsfulla, bondromantiska. Svårt att få ihop det på fönsterbrädorna. Ser i alla fall fram emot mitt eget sällskap i väljandets och vrakandets stund. Det blir nog en på båge... en vit. Tror att han tycker det kan blir bra, också... brukar vara på ett särdeles gott humör efter att ha tränat utomhusfotboll med "småkillarna" (typ 20-åringar). Speciellt nöjd brukar han vara när han fortfarande vinner intervallspurter, sin aktningsvärda ålder till trots. Frid och fröjd!

I eftermiddag innan ljuset försvinner, ska man och hustru gå en långpromenad i flera timmar och trycka ner all den där maten från gårdagskvällen som förstörde hela detoxmjukstarten, för idag är en ny dag...!

Frostnupna kindpussar!
/Christine

Jaha, då var det dags att inleda mjukstarten av detoxen imorgon. Torsdag, fredag och nästa veckas dagar blir det matlåda till jobbet, lika bra det... matlistan visade inga höjdardagar på skolmatsfronten precis. Jag sticker inte under stol med att jag tycker att skolmaten är både tråkig och smaklös. Det kanske inte upplevs så moget och pedagogiskt av en lärare att tycka så eller Gud bevars uttala det, men jag står för det. Samma rårivna morötter och samma vitkålssallad dag ut och dag in, samma hel och halvfabrikat, samma mjölmatsbukfylla och samma gamla maträtter, på längden på bredden och på tvären... Idag var det nåt FB-uppror mot skolmaten, någon slags tyst strejk som ingen verkade ta nån vidare notis om. "Vi kan inte påverka skolmaten på nåt annat sätt", sa ungarna. Tragiskt, men jag förstår dem och önskar dem mer elevinflytande. Hur lätt är det att koncentrera sig när magen skriker? Nej, lyssna på ungarna, låt de vara med och påverka! Det finns jättemånga goda exempel på att det faktiskt går att förändra, men viljan måste först och främst finnas. Laga mat från grunden, låt ungarna praoa i köket, känn yrkesstolhet genom riktig matlagning och våga testa nytt!

/Christine

Går här i köket och väntar på att formen med flygande Jakob ska bli klar. Drömmer om ett nytt kök, eller rättare sagt ett nygammalt... Ett sprillans nytt har jag i realismens namn tagit en drömpaus ifrån. Visionerna om det enkla men gedigna lantköket med rymd, en gammal kamin, öppning in till matsalen och massiva kvalitetsskåp har helt sonika flugit sin kos, en stund... eller några år.  Nu drömmer jag om befintliga luckor från -86, målade i vitt med ett stänk av varmgrått, blankt. Har rådgjort med mannen och vänner som har känsla för det där med interiör. Det blir nog bra, och billigt om man jämför med ursprungsdrömmen. Det 90-tals laserade, tragiskt nedsänkta taket ska få bli kritvitt, men den dagen kommer att komma, när pärlspontstaket 15 cm ovanför nuvarande fulpanel ska fram i dagens ljus...

Förberedelse och mental laddning pågår. Inför vadå? Jo, jag känner en längtan och ett behov efter en ny detox. Sedan jag började med de här reningarna då och då, har jag mått så oförskämt bra. Delvis inspirerad av Ulrica Davidsson och Susanna Ehdin har jag skräddarsytt en egen detox som bygger på en i grunden vegetarisk kost med inslag av vissar ostar, såsom chevré, hallumi och feta. Sparsamt med vitt kött (kyckling), keso, räkor och ägg - högvärdiga proteiner, har jag lagt till för att inte tappa muskelmassa.




Det tar ett par dagar innan kroppen har ställt om till en mer asketisk livsföring och de dagarna kan vara jobbiga, men sen går det som på räls. Jag blir klar i tanken, slipper huvudvärk och socker- samt koffeinberoende. Dessutom går jag på köpet ner nåt kilo i vikt, beroende på detoxens längd och tro det eller ej men huden blir mjuk och får en annan lyster.

Av egen erfarenhet har jag fått erfara att hård träning under detox skall undvikas, kroppen har helt enkelt inte tillräckligt med energi till det. Risken är väl annars att kroppen hämtar energi ur muskelmassan och det vill man ju inte. Min dumhet i våras var att medverka i ett military fitnesspass samtidigt som detoxen. En billig fylla, kan man säga! Promenader och lagom pulshöjande aktiviteter såsom lätt gympa, jogging, poweryoga, lätt styrketräning med hantlar och egen kroppsvikt är okej, får igång en lagom svettning och bibehåller muskelmassan.

Jag väljer hellre att fokusera på allt som jag får äta och dricka än det jag ska undvika. Jag äter också mindre men oftare för att inte belasta systemet fullt ut (på köpet krymps magsäcken), framförallt äter jag lättare - ursprungligare! Vanligt VATTEN finns i kranen och varje måltid börjar med ett glas smaksatt med färsk pressad citronsaft.

Nu ska jag bland annat fylla skafferi och kylskåp med: mandlar, valnötter, linfrön, olivolja virgin, kallpressad rapsolja, avokado, morötter, kål, färska rödbetor, sallad, gurka, melon, frusna hallon, grapefrukt, själkselleri, äpple, oliver, rödlök, vitlök, linser, mineralsalt, naturliga buljonger, färska kryddor, chili, ingefära, krossade tomater, bovetegryn, quinoa, grönt te, rooibos te, katrinplommonjuice. Naturligtvis väljer jag i första hand ekologiska råvaror utan rester av kemiska bekämpningsmedel, men säsongsanpassningen får stå tillbaka under de här dagarna.


Det jag inte fokuserar på men som ändå kan nämnas om ni skulle vilja hänga på, är att under 7-10 dagar utesluta följande:
komjölk, rött kött, spannmål, socker, mättat fett, onaturliga E-tillsatser, alkohol, huvudvärkstabletter, koffein, hårt tillagad mat (grillning, fritering), halvfabrikat/snabbmat samt stärkelserika- och snabba kolhydrater, för mycket frukt eftersom det ger blodsockerhsvängningar och har jäsande effekt (bär är bättre).

Tillskott som jag äter upptill: Kalcium/D-vit. tabletter, Kyäni - antioxidanter av bär, fiskoljekapslar (Eskimå 3)

På torsdag mjukstartar jag, för att göra små uppehåll (bortbjudna) två kvällar under helgen. På måndag - fredag nästa vecka, kör jag för fullt. Häng gärna på!


Christine :)

Vilket detektivarbete det måste ha varit att leta efter saker innan internet var möjligt. Jag har glömt hur det var... Nu har jag i alla fall hittat ett litet mysställe för 60-åringen och den andre parantesen att gotta in sig på, en fredageftermiddag i februari. Det blir i lilla pittoreska Råå, utanför Helsingborg på ett ställe som heter "Trivas på Råå". Småskaligt, vacker interiör, välgörande behandlingar och mat som lär vara god. En promenad i fiskeläget efteråt är inte heller fel. Där finns så vackra gamla hus. Perfekt! Klart!

Idag har jag designat en fotobok. Sommarens ögonblick i Österrike med egna lilla familjen och "gamla familjen", skall bli en 60-års present till moderskapet. Tack snälla rara mor för den fantastiska vistelsen! Under arbetets gång inkallade jag med jämna mellanrum dottern, som har en otrolig förmåga att "se" och "läsa" bilder. Hon är fantastisk med Photoshop och dessutom en väldigt duktig fotograf, som längtar och sparar till en egen systemkamera. Färg och form kanske hon har fått en släng av från mig och skapande med handen från Patrik, som för övrigt är grym på att forma och teckna, eller har hon helt enkelt fått det av sig själv! ;)

Undrar lite om boken blev för tillrättalagd... På ett kort kan visserligen min vita rumpa skymtas mellan grässtråna, när nöden inte hade någon lag under en vandring i bergen, men för övrigt... nja, vet inte riktigt, kanske är det för snyggt, för själlöst, för uppstyltat. Valde bilder med omsorg, zomade, klippte bort en valk här och en där, använde svart/vitt och fixade röda ögon, för att alla på bilderna skall bli nöjda och känna sig snygga. Fusk, ja lite kanske men retuschering i egentlig mening var det inte tal om. Bara det inte ger känslan av en reklambroschyr, ve och fasa. Spännande att se hur det blir!


Måste fixa någon mer present bara, gärna en upplevelse eller något av det lite lyxigare slaget. Kanske broderskapet och svägerskan vill hänga med på ett hörn. En god champagne går ju alltid hem och jag ska baka en chokladfudgetårta till partajet, men något mer behövs... Någon som har något förslag?



Kram i vinternatten!
/Christine

Bloggar medan jag och mannen ser en Cornelis Vreeswijk-dokumentär och blir nostalgiska. Det är inte för inte som dottern döptes till Felicia minsann. Det namnet har varit sparat och gömt ända sedan tonåren. Tur att mannen inte var svårövertalad...

Det är när man sitter uppkrupen i soffan så här, nyduschad i pyjamas och insvept i en filt, som träningsbelöningen kommer. Då känns det i varje ven att blodomloppet har rusat. Varannandagträningen ger ork och energi! Egentligen inte optimalt med styrketräning idag också, men söndagens statiska styrketräning i maskiner där muskelgrupperna isoleras, förbyttes idag till lösa vikter (kettlebells). Det var länge sedan sist, men funktionell stabilitetsträning har sina poänger! Skönt att variera träningen, i övermorgon ser mannen och undertecknad fram emot ett styrka-/pulspass med kroppen som vikt, inte att förakta det heller. Det enda jag riktigt saknar på hälsofronten just nu är solljus och frisk luft men jag är för feg för att promenixa när det är så förbannat halt. Dessutom är jag ju åter ett arbetande fruntimmer, vilket till viss del begränsar aktiviteter mitt på dagen ;)

Ha en skön kväll ni också!
/Christine

Några nyårslöften har jag inte avgett i år heller, men det betyder inte att ambitioner saknas. 2011 ska bli mitt mest vältränade år, i hela mitt vuxna liv. Oj, det lät pompöst! Konkreta långsiktiga mål t.ex. i form av milen på 55 min. är inte min melodi men utvärderingsbara närliggande mål, som att omväxlande träning tre gånger i veckan ska vara ett minimum och att det ska vara kvalitet i träningen, ligger inom rimlighetens gräns.

Måttfullhet ska vara mitt nya motto. Jag ska inte försaka något jag längtar efter t.ex. en luftig semla, bärpaj med vaniljfluff eller en krämig chokladbiskvi, men det ska ätas när jag verkligen vill ha. Varför sitta och trycka i sig Haribonappar en lördagskväll bara för att det råkar stå en skål på bordet? Jag tycker ju inte ens att det är gott.

Vidare ska jag dricka mängder av grönt te igen, äta mer Omega 3, inte slarva med kalcium/magnesium-tabletterna och antioxidanter av naturliga råvaror, samt vara noga med att knapra lilla betablockeraren varje dag. Lätt som en plätt! Bara att öppna munnen.

Syftet ska naturligtvis vara hälsa, ork och kondition men också trivsel och välbefinnande. Vän av ordning som har gått någon självförverkligande kurs eller läst någon av alla de populärpsykologiska böcker som finns, säger då att lycka inte står att finna i det yttre. Så sant, så sant men det är naturligtvis en sanning med modifikation, för visst kan det finnas samband mellan välbefinnande och ett nytvättat hår, en dutt mascara på fransarna en gråmulen dag, en lätt solbrun hudton under vinterhalvåret eller en vältränad kropp kopplad till trivselvikten. Längre stunder av välbefinnande ger i förlängningen ett mer trivsamt mående totalt sett. Kvasipsykologiskt skitsnack, tänker ni kanske då? Må vara, men var och en blir salig på sin tro. Ytligt, tänker kanske någon annan. Ja, men jag tänker inte längre skämmas över att jag OCKSÅ är en ytligt människa. Det är liksom inte antingen eller... botox, silicon, solariebränna, väteperoxid, nagelförlängningar kontra total naturlighet.

Ungefär tre eller fyra gånger varje vinter smyger jag diskret in i ett solariebås. Nu var det sagt! Jag lägger mig pall under UV-rören. Inte för att se ut som en pepparkaka, utan bara för att sudda bort det där grådaskigt vitbleka. Jag mår lite bättre av det helt enkelt. Ja, jag erkänner men så är det och så måste det få vara. Men det är ju farligt, tänker kanske någon. Snick snack, allting är relativt... Då är det definitivt jättefarligt att åka till Thailand och överkonsumera sol i tre veckor. Något jag aldrig gör och aldrig kommer att göra (av olika skäl). Förresten ser jag noga till att aldrig någonsin bränna mig, varken av konstgjorda eller äkta solstrålar.

Vi behöver hitta inre ro och frid, jag köper det! Vårt individcentrerade och sekulariserade samhälle har blivit urholkat på den sortens näring. Vi är andliga människor som inte kan fylla tomrummet med t.ex. konsumtion, men att dölja och skämmas över ett visst mått av ytlighet, tänker jag sluta att göra. För vem ska man vara duktig? Den inställningen kommer säkert också att bidra till och resultera i en större tillfredsställelse. Ännu en ambition uttalad inför 2011...

Kram på er i vintersolens ljus!
/Christine

Ligger och studerar mina fötter, ingående. Minutiöst rena efter en eftermiddag på Klitterbadet, men ack så torra, spruckna och osmakliga, som min mors... väldigt lika faktiskt (måste ha begåvats med dåliga fotgener). Så där ser riktigt gamla fötter ut! Påminns brutalt om min egen dödlighet... Snart fyrtio, om tre år. Fyrtio, liksom! Jättegammalt... konstaterade Felicia när vi intog energi för att ladda om från gym och bad, till innebandy. Ja, så är det i alla fall, inget att göra åt det, bara att försöka göra det bästa av förutsättningarna. Kanske borde fila lite, på fötterna alltså, och smörja med den där Schollsalvan... anstränga mig en smula.

Att anstänga mig såpass att jag skulle ta klivet att se ut som en tolvåring nedtill, om ni förstår vad jag menar, är jag för gammalmodig för. Blir lika förundrad över detta nymodiga fenomen varje gång jag är på ett offentligt badhus. Vad är syftet med dessa obefintliga ickebuskar. En gles stackars tofs av tre hårstrån är på sin höjd sparad. De tre ensamma stråna är säkert klippta också. Porrstjärnor är vi allihopa, eller? För det är väl därifrån idealet kommer? Nej, minsann, lite heder har man kvar, född på sjuttitalet som man är ;) På vintern ligger inte min engångshyvel i farozonen för utbrändhet precis. Här ansades det fram något som i bästa fall skulle kunna kallas bikinilinje, några minuter innan avfärd till badhuset. Några tjejer tittade och viskade i duschen, jag märkte det nog. Låt dem viska! Kanske ses man som en raritet, ett utrotningshotat hårigt djur, en kvarleva och rest från det förgångna.

Beställde förresten nytt körkort häromdagen, förstod inte riktigt vitsen med det. Inte var det väl tio år sedan sist? Känns som igår. Sprang som hastigast in på Systemet samma dag, fick visa leg. Förr kändes det förolämpande, nu blir jag så nöjd, så nöjd. Om trettio är det nya tjugo, som det stod på den ombloggade (roligt ord som Felicia lärt mig) vitamindrycken jag svepte i gymmet, då måste väl fyrtio vara det nya trettio? Det bestämmer vi, tycker jag! Dessutom måste det ju innebära en fördröjning på ytterligare tio år, innan man ligger där med näsan i vädret, eller?

Puss på lilla nästippen!
/Christine

I år har jag inte blivit så där förförligt trött på julpynt som jag brukar bli. Denna känsla har tidigare infunnit sig ungefär vid tiden för nyårsafton. Kanske beror det på att julen inte har varit så röd det här året, utan mer gått i den vita och gröna färgskalan. Sparsamhet med tomtar är en dygd. Juldukar och julgardiner ett minne blott.

Märk väl att färgvalen inte är något politiskt ställningstagande. Beklagligt nog har jag blivit mindre och mindre radikalgrön i takt med att omvärlden fått upp ögonen. Svaret till denna smygande miljölättja kräver en djupare eftertanke och analys, så mer om dessa reflektioner i ett framtida inlägg.

Trots minimal jultrötthet är jag dock redo för nedpackning av vita stjärnor, adventsljusstakar, julkrubba, lingonkrans och julgransdekorationer. Det här året ska återställandet till vanlig ordning ske organiserat i två stora kartonger, en ska märkas "advent" och en "jul". Ordning och reda skapar lätthet i sinnet, i alla fall förenklar det nästa år.


Vita krispiga tulpaner är vacker vardagslyx och den där blekrosa sorten med gröna strimmor. En bukett i blandade tulpankulörer är också en stämningshöjare. Till dess att de små gula vintergäcken letar sig upp vid söderväggen håller vi till godo med det som bjuds inomhus. Förresten, vita liljor är också förtjusande - stilrena och doftande, varför välja?

Att låta sig inspireras, fundera, planera och experimentera kring matlagning och bakning är hur kul som helst, tycker jag! Ofta blir det bra men ibland mindre bra, som saffransparfaiten i söndags, hrm... efter 5 min. antog den flytande form. Advent och julveckorna har bjudit på flera tillfällen av mat och umgänge. Ett hus ska användas och fyllas med samvaro, god mat, ljus och värme. Så är ett levande hus! På våra breddgrader är behovet stort, inte minst på vintern.

 

Kvällens lilla middag kommer att gå i samstämda smaker. Goda juläpplet Cox Orange får huvudrollen i smakkombon. Benfri kotlettrad av tamgris samt skinkstek av vildsvin ska få vila en stund under ett täcke av örter, en gnutta ingefära och vitpeppar, innan de varsamt helstekes MED stektermometrar. Hoppas att jag som vanligt har en snäll granne som kan tänka sig att låna ut sin stektermometer. Anna... please! Jag har själv bara en och det är ju inte så värst ofta man behöver två. Klyftisar, äppelcidersås, brysselkål och äppelmos får vara tillbehör till huvudrätten. Vinet blir ett vitt tro det eller ej... men lite maffigare och av det smöriga slaget - en sydafrikansk Chardonnay (Fleur du Cap).

Till dessert blir det en knäckig äppelsmulkaka med vaniljfluff, serverat med portvinet Grådask. Muscovadosocker, sirap och hasselnötter låter hur gott som helst, men det är ju alltid lite vanskligt att bjuda på något man inte provbakat innan. Den stora sockermängden i receptet gör mig aningen förbryllad, tror jag minskar ner. Isak har lovat bakassistans. Då brukar det bli bra! Lovar att lägga ut receptet om det blir smarrigt.

 

/Christine

I övermorgon är det vardag igen. Vi får en planeringsdag innan eleverna dundrar in med buller och bång. De senaste veckorna har jag praktiskt taget levt i min nya grå "sparkdräkt". Skön julklapp, Patrik! Velour är underbart och... mjukt. Man känner sig som en jättebebis. Tänk att gå och jobba i den där dressen... Jag gjorde det några gånger faktiskt, i Älvsered - detta minisamhälle bortom all ära och redlighet. En lätt överdrift förstås, men tillvaron där skulle liksom vara som den alltid hade varit. Lärarna som hade jobbat på skolan tidigare hade tydligen gjort djupa avtryck. För sju år sedan arbetade jag alltså på denna lilla, lilla skola med endast 40 elever. Nygravid och allt, kräktes jag för minsta lilla och varje dag fick jag stanna bilen minst 3 gånger för att spy innan jag kom fram. Kan det ha varit 7 mil dit, kanske? Velourbyxorna var mjuka och välbehövliga i alla fall och med en snyggare tunika över så märktes de nästan inte, tror jag. Vem vet, det kanske blir mysbyxorna på fredag ändå? Nygravid är jag dock inte vill jag för säkerhets skull tillägga.

Att gå hemma och dra är mysigt, ett tag. Just nu är jag överlycklig att Isaks och min relation har stärkts så mycket att han till och med valde mitt umgänge före sin pappas igår. Det värmde ett ömt modershjärta, men jag har egentligen mig själv att skylla som inte tar mer strid för umgänget med minstingen. Hm... ibland att det ju rätt bekvämt att Isak vill att pappa ska lägga honom till exempel. I vart fall har vi åkt mycket pulka det här jullovet, haft snöbollskrig, gått Sixtenpromenader, yogat tillsammans, bakat, sett naturprogram på tv och bara pratat. En totalt kravlös dag som denna är underbar! Imorgon väntar äventyr vid spisen och gäster på kvällen.

/Christine

Idag premiärbloggar jag på blogg.se! Jag har sällat mig till denna skara bloggare gällande bloggande för privat bruk. Som alla pedagoger vet är lärarjobbet en balansgång mellan att vara privat, personlig och pedagog. I min andra blogg som är knutpunkten för en bloggande klass, fick jag aldrig till den balansen. Mitt skrivande stagnerade, dels i en slags kåseriform som var högtravande och präktig men också så där pedagogisk korrekt. Jag kommer att återuppta bloggandet med klassen igen och då kommunicera med dem i den gamla bloggen. Där kan jag vara personlig och pedagog utan att bli privat. Här däremot, kommer jag att vältra mig i små upplevelser, betraktelser och vardagliga göromål. Jag har väntat ut mig själv, i rädslan att hamna i prestation. Så här skrev jag på FB i augusti:

"Stora barnet önskar en bloggande mamma, på riktigt, att inte bara ha en uppsamlingsplats för ett gäng 8:or. Fördelar: bli av med skrivklådan samt kreativt estetiskt skapande, om man så vill. MEN tänk om det blir en uppvisning och försköning av livet - som ett tillrättalagt livsstilsmagasin, att man liksom tänker blogg... istället för att vara i nuet fullt ut. Vet inte, bara funderar..."

Nu är jag här i alla fall - att skriva är ju faktiskt det roligaste som finns... och till er FB:are som inte gillar långa inlägg, ni kan NOG andas ut... :)

/Christine