christinehenriksson

Familjeföretaget flyter på bra. Fin kommunikation, ödmjukhet och ett jämlikt tagande och givande. Vilket flow!

Ibland är det en konst, det där att få ihop livspusslet. Då är ändå den här familjen förskonade från vissa betungande fenomen t.ex. barn som vill leka på nätterna, barn som skriker på nätterna eller barn som behöver kräkas på nätterna. En annan aspekt är att vi helt sonika tar oss förhållandevis mycket ensamtid och tillsammanstid, vilket funkar om man har en gigantisk åldersskillnad mellan barnen, typ 9 år.

Ibland ägnar vi oss åt byteshandel också, som ikväll. En löprunda med dotterns jycke mot sagoläsning med Isak. Somnar gör han själv och har alltid gjort, oftast på två röda. 5-minutersmetoden vid 6 månaders ålder och konsekvens, sen är alla eventuella insomningsbekymmer ur världen. Däremot är alla räddhågsna barn välkomna in i gemenskapen när som helst under natten.

Patrik hämtade Isak idag och fixade tvätten. Jag handlade och kom hem i tid så att han kunde sparka sig trött på en VBK-träning. Vidare lagade jag mat, åt med barnen och tvättade kökstaket som Patrik ska måla på fredag. Fixade i ordning Isak inför natten och placerade honom i sängen med en bok som dottern läste. När Patrik kom hem från träningen och fick se mig ombytt, blev han genast sugen... på en "nerjogg". Smickrande! Jag kände mig upprymd över tanken på det nyvunna sällskapet och fick förväntningar på en troligtvis flåsig men givande samtalsstund.

Vi springer ut i vårkvällen, mannen och jag. Det doftar jord. Lovande pigga ben, härlig luft och... Patrik inleder samtalet, pekar ner på gatan och säger: "Det ser fint ut! De har sopat noggrant i år. Mycket noggrannare än i fjol!". Det blir tyst några sekunder. Vill verkligen INTE prata om gatsopning! "Du är värre än en pensionär", säger jag och kan inte låta bli att le. Patrik skrattar och så har den annalkande irritationen över meningslös konversation förbytts till nån slags humor.

En som har varit kortväxt hela sitt liv har lärt sig att kompensera. Att sitta på ihopvikta spiror innebär att man kommer högre upp! Det lärde dagmamman mig när jag var tre... typ. Nu är jag 37, snart... och har fortfarande svårt att sitta fint, med benen nere. Benen viker liksom automatiskt ihop sig under mig. Vanan har inneburit vissa fördelar, som att aldrig behöva strecha baksida lår på grund av överrörlighet samt nöjet att kunna sitta i djup hukande ställning timmar i sträck utan att få mjölksyra. Bra både vid primitivt förlossningsarbete och ogräsrensning! Idag är det dock en i de nedre regionerna stelbent 37-åring som arbetar på huk, klipper fjolårsvisset och förflyttar sig mellan rabatterna.

Igår syntes de till, vid ungefär samma ställe som vanligt den här tiden på året. Han har vurmat, fjäskat, lockat och pockat, i flera veckors tid. Hon har inte varit redo, tyckt att det var för tidigt på säsongen. Venebergsvägen är platsen de flockas på, när det är dags... för det mesta två, ibland tre - en unge också.

Kvalitetsträning! Vinterdvalan ska ur kroppen och flygförmågan återvända. Leken är igång! Motorn ska trimmas och löpsteget finjusteras, i backen. Honan är av det dominanta slaget, skriker högt emallanåt, mycket karaktäristiskt beteende! Agerar hare på det oövervinneliga sättet. Startar på mitten av intervallsträckan och ger inte hanen en chans att komma ifatt. Det är tungt! Det är motvind! 90-95% av maxpuls. Upp med blicken! Sträck på bröstkorgen! Steget, för bövelen! Hanen ger sig INTE, men faller ihop i diket efteråt - kraftigt nedsatt syreupptagningsförmåga pga. envisa virusrester. Honan trampar nervöst jämte och erbjuder vatten. Vet att luftrören kan vara trånga, ingen medicin med. Ingen medicin överhuvudtaget förresten. Medicin är kemi och det är borttränat. Det här, det är ren biologi! Hyfsad återhämtning men formtvivel. Hanen förbannar den smitta som ungen dragit hem till boet.

Utfall, knälyft, rumpspark, knäböj, indianhopp... hå och hej! Hanen gör alla repetitioner, honan några färre - ett flockledarprivilegium. Backen är sista anhalt. Höga benlyft och kraft i frånskjutet. Mjukt, ojämnt underlag är bra träning för små inaktiva muskler. Långsam jogg hem, mjölksyran skall bort. Ett kuttrande, inställsamt tack till honan... för visat intresse.

Pratade precis med Patrik i telefon. Han hade mjölkat 75 uppbundna pinglor hos faderskapet sitt, imorse. Knäböj (dra ur några strilar mjölk med hög bakteriehalt), knäböj (sätta på mjölkmaskinen), knäböj igen (ta av mjölkmaskinen). 75 gånger 3 = 225 knäböj hittills. "Känner du något idag?", frågar jag. "Absolut ingenting", svarar han. Nehe... vilken tur då! För snart är det dags för kvällsmjölkning, bara 225 knäböj till! Hm... Själv ska jag försöka stretcha ut rumpan, tror jag.



Kram på er artfränder!

Man vänjer sig snabbt, men vid närmare eftertanke känns det lovely att Patrik numera är helgledig. Äntligen hinner vi med tråkiga saker som har skjutits upp och skjutits upp och legat som ett tungt, osynligt ok. Patrik har några helger på rad gått loss i sunkkällaren - städat, rensat och sorterat. Inte blev den väl den särskilt mycket fräschare (en omöjlig ekvation) men nu är det i alla fall ordning och reda. Skafferiet har också blivit minutiöst städat. Varje liten färgglad muffinsform ligger där den ska. Själv har jag rensat i hallens garderobsröra eftersom det knappt gick att komma in. Nya krokar har också satts upp. Vidare har vårkläderna fått kliva fram och se skymten av dagens ljus medan de tunga, mörka vinterassocierade släktingarna har fått flytta längst bak i klädhyllan. Det stundar ljusare tider vilket gör avtryck i klädvalen!

När det är rensat och fint blir sinnet lättare. Då kan man med gott samvete ägna sig åt hälsofrämjande och avstressande Klitterbadsbesök, sushilunch med barnen, storhandling på Coop, middagsbjudning hos Susanne, romantisk "krypa upp i sängen-film" med Flisan, sovmorgon, Aftonbladets söndagsbilaga, telefonprat i timmar med Anna, löpning och tjejkväll. Life is realy good!

• plantera pastelliga penséer

• ta ett vårdopp i havet med modiga kollegor

• gå på revy med mannen och äta ute

• njuta av vårsolen

• bibehålla alt. toppa formen

• fylla år

• fixa påskfint

• planera konfirmationen

• baka små rosa dammsugare för första gången

Hej hopp i vårsolens glans!
/Christine

Svamp-Bob har gjort det igen! Vadå? Kommit ur sin träningssvacka. Den varade i exakt elva dagar, men nu är Fyrkanten på banan!

Det tänjdes och bändes ikväll. "Husmorsgymnastik" i Vessige! När det gäller träning är jag helt och hållet chosefri. Hur märkvärdigt behöver det vara, liksom? Nöjt kan jag konstatera och tillkännage att löpintervallerna kändes bättre än på länge, fastlagsbullesäsongen till trots. Tänk vad gott det gör att ha börjat springa ute igen, både för humöret och kondisen.

Igår blev det slingan, ett stort misstag dock, eftersom det fortfarande var både snö och is kvar på skuggsidan. Sprang därför upp på åsen istället, och fick både kvällssol och blåst på köpet. Slingan är annars det klart bästa stället att trycka upp pulsen på (och samla på sig mjölksyra...) men den får väl vänta ett tag, tyvärr. Imorgon promenad, återförening med Flisbarnet och våffeldag! :)


Nu ska svettiga Patrik Sjöstjärna och undertecknad ta en välbehövlig dusch tillsammans, sedan hopp ner i sänghalmen! God kväll!
/Svamp-Bob

Tänkte frisera den lille moppen en aning. Välbehövligt, eftersom den vita pälsen är väderkänslig och ter sig alltmer gulaktig eller grå, i dessa tider av tö. Klippa bort tovor och kamma mittbena. Fluffigt och lockigt och fint, var det tänkt...

Klipper bort lite smutsgrått behäng på benen, äh... förresten, tar allt! Går loss under magen också och ljumskarna såklart. Ops! Nu ser det plötsligt lite assymetriskt ut, som om de långa testarna liksom hänger för sig själv, tunna och i tomma intet. INTE bra. Felicia kommer att bli som en tornado! Bäst jag jämnar till lite... Men om man inte har långt hår på sidorna och benen kan man väl inte ha det på rumpan heller? Så, då var det KLART! Bäst att beskåda mästerverket på ett par meters avstånd, iväg med dig... schas, schas!

"Haha... men mamma då! Sixten ser ju ut som en sån där pudel... MED BLÖJA!", skrattar Isak från soffan. "Vi kan INTE ta med honom till lekplatsen!" Jag ligger redan dubbelvikt på golvet i ett vansinnigt, hysteriskt skrattanfall. Och ja, jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Döm inte hunden efter håren!

I går var en kanondag på jobbet. Alla lektioner, (fredagen är "en undervisningens löpande band-dag", för mig) var sådana som jag på små lätta moln svävade ut ifrån. Medryckande, samspelande och med glimten i ögat! Oj, vad mina 8:or i svenska är duktiga i flödesskrivning!

Första passet: vikarie i biologi åt no-läraren. En helt oförberedd lektion om matspjälkning, som slutade med att jag bröt ihop i ett hörn... NÅGON dvs. Felicia, kapade JUST min dator när den lämnades utan uppsikt i sisådär en halv sekund. Texten i kursiv stil skrevs av henne om någon undrar...

Nej, jag bröt visst inte ihop utan fick till en hyfsad lektion om näringsämnen, antioxidanter, näringsupptag, enzymer, "restprodukter" osv. Vilken tur att "viket" inföll under tema mat... kunde t.om. dra paralleller till idisslares matsmältning (även om det var ett tag sedan jag dissekerade komagar). Måste ta tillfället i akt och slå oss i A-spåret för bröstet. Vi sätter nämligen ett värde i att inte ha några lärarlösa lektioner. Även när det krisar försöker vi lösa undervisningen - självklart, för elevernas bästa!

Igår kväll bakades en enorm pizza med deg av bl.a. dinkel och lite durumvete. Toppingen bestod av mozarella, lufttorkad skinka, kronärtskockspuré, körsbärstomater, skogssvamp, rödlök, basilika och ruccola. Ett billigt men mjukt rött i glasen, förresten samma som jag sippar på nu ;)

Av någon underlig anledning sammanfaller det så, att gårdagens och dagens kvällsmat Bookmaker toast, har en gemensam nämnare. Den nämnaren heter ANNA - finast och bäst och gulligast i den här världen! Hon är min allra, allra bästa vän och dessutom fantastiskt duktig på att laga mat, ska ni veta! Hennes aioli kan man dö för! :) Det är inte bara kvällens vin som har en sentimental effekt utan faktiskt så det är, rakt upp och ner! Det också så, att det är hon som introducerat dessa båda rätter, pizza på Annas vis med gigantiskt mycket fyllning samt Bookmaker toast med aioli istället för bara äggula. Misstänker att moderskapet Birgit och systern Åsa, också har ett finger med i spelet någonstans... Birgits mat har vi haft ynnesten att njuta av varje sommar och Åsas (och Jörgens) ska vara något i särklass har jag hört ryktas om... ;)

Idag begav vi oss till Klitterbadet, mannen, lillen och jag. När vi väl kom fram var det ont om parkeringsplatser. Patrik frågar då helt allvarligt hur jag mår idag. "Jo tack, jag mår väl bra", svarar jag per automatik (aningen förundrad över frågan). "Synd", replikerar han. "Annars kunde vi ställt oss på handikapparkeringen!" Så är livet med en clown! ;)

Innan affärerna hann stänga och innan Patrik hann säga "U", för att få upp Isak från böljan blå, var jag redan inne i stan och köpte jeansklänningen från Esprit som jag länge gått och grunnat på, i alla fall sedan förra veckan... Härmed ska jag byta stil, från Holly Hobby till Tuffe Viktor, typ! Fast Tuffe Viktor i fodral...

Må gott alla godingar!
/Inis

Ps. Hur ska vi överleva denna lördagskväll? Isak deklarerade precis att hans pussar har tagit slut... Ds.

Frusen, vindpinad lekamen ligger varmt nerbäddad i lyxig och mjuk hotellsäng. Mätt och god på tapas! Ner slank små honungs- och chiliglazade kycklingspett, aioli, serranoskinka, saltbakad potatis med paprikasås, rödbetor, valnötter och chevré samt vitlöksbröd. Ett glas rött till det, för att späda på huvudvärken ;)

En givande dag med Svenska Filminstitutet i Malmö. Dagen fylldes av intressanta föreläsningar om bl.a. kreativa skapandeprocesser, framgångsfaktorer inom pedagogik, sociologi kopplat till kultur och könsmaktsordning kring filmen "Tusen gånger starkare". Åh... vad KUL, blir nästan sugen på att plugga igen! :)

Imorgon ser Sara och jag fram emot två filmer, en rysk som utspelar sig under 2:a världskriget och "Tusen gånger starkare". Vi hoppas naturligtvis också på en läcker och dignande hotellfrukost samt god shoppinglycka ;)


Kramar!

Det gäller att smida medan järnet är varmt. Fick stor lust att löpa även idag, klunkade i all hast en upplöst magnesiumtablett och snörde på mig de utslitna. Lika härligt som igår förutom stumma ben och avsaknaden av trevligt sällskap, därav reducerades tiden till en halvtimme. Den friska luften och dagsljuset var välbehövligt efter en studiedag fördjupad i grundskolans nya läroplan.

Just nu känns det sådär härligt skönt i kroppen, ni vet! Nyduschad, mysdress på och uppkrupen i soffan. Här ska gråtas ikapp med mannen - förlossningsprogram!

Kram
/Christine

Pigg, full av tillförsikt och tillfreds. Det är jag det! Idag har varit en underbar dag!

Det har fixats och donats, Patrik i källaren och jag mellan äppelkvistgrenar. Utan stress över "måsten" har jag gått runt i solen och insupit trädgården efter vintern, mycket ska göras men det kommer att bli bra!

Löparkläder på och ut en runda. I en timme sprang vi, mannen och jag - trevligt och pratigt. Han tog befälet och jag lydde order. Idag var det han som pressade mig, i intervaller, och jag köpte det, rakt av. Blev inte irriterad och gav inte upp... I vanliga fall blir jag "Lotta på Bråkmakargatan-tvär" om jag pushas hårt men inte idag, alltså. Patrik fungerar precis tvärtom och blir ännu mer taggad, alltid! Lätt att vara PT åt honom...

God lättlagad middag: grekiska biffar, ugnsrostad småpotatis och örtcremé, en blandad sallad till det. Klart i ett nafs!

Kvällen ägnades åt att beskåda fotboll i Ullared. Utepremiärmatch för damlaget. Kyla, dimma, strålkastare, hög, klar luft och alldeles mörkt runt planen, stämningsfullt! Så fin hon är, dottern - in action! Gott med värmande kaffe vid hemkomst.

Inget foto i inlägget, har viktigare saker för mig. Putte och jag ska krypa ner med datorn i sänghalmen och se på Solsidan. NU! :)


Puss och kram, blommor och blad!
/Christine

Idag är en såsig lördag, velourmysbyxorna på och ett urtvättat linne. Kanske skulle ta ett foto på outfiten som så många andra i den riktiga bloggsfären ;) men tror inte det... inte min grej.

Vem är intresserad liksom? Av slitna jeans från JC och toppar från HM... Tydligen många, men jag tycker i alla fall att det verkar vara en skruvad värld, det där "tjejiga" bloggeriet. Förundras, och har nog inte fattat poängen eller tjusningen, ser att det rör sig om ett likriktat fenomen, oavsett om det gäller tjejer i tjugoårs-åldern eller föräldralediga 30+ mammor, och då tänker jag framförallt på de många bloggar som publiceras på förstasidan i blogg.se. Jag kommer osökt att tänka på små tjejers lek, vid åsynen av vuxna kvinnor i "dagens outfit". Hm... ta foto på sig själv, i helt ordinära vardagskläder, framför en spegel...  Dessutom verkar det vara en klubb för inbördes beundran, med tävlingar och annat. Tillåt mig småle... men vad handlar det hela om? Det måste vara något annat som ligger bakom, än allas chans att få leka fotomodell. Skulle vara intressant att analysera ur ett genusperspektiv, med titeln: "Konsten att behaga år 2011". Att upptäcka sociologiska strukturer är spännande och det digitala perspektivet måste ju vara tämligen outforskat även om inte det kvinnliga verkar förändras!

En perfekt värld
"I sitt perfekta hem i sin perfekta värld
Är det middag i kväll alla kommer va där
I sitt perfekta hem i sin perfekta värld
Hon smetar på läppstift från en postorderaffär

Och hon är vacker när hon ler
Ja hon är vacker när hon ler
Men det finns ingen i världen som vet
För lögner som är bra dom är en hemlighet (...)"

(Thåström 1989)

Det blir en plock- och städdag idag, i kombination med att Isak är fortsatt hostig. Vi blir inne och hemma, trots att vi först hade tänkt åka med för att titta på när Patrik springer ett lopp, samt är bjudna på cheescake-fika i eftermiddag.

Har beskurit en Mårbackapelargon som Patrik länge önskat livet ur. Han står inte ut med bladlukten, säger han och jag fattar inte vad han pratar om... vad då lukt? Min näsa känner absolut ingenting! Nu ska den blekrosa t.om. få "barn" ;) Det har jag sett till! Så ljuvligt! En överraskning för P, när han kommer hem... som säkert hellre skulle se något annat växa än rötterna på förhatliga pelargonsticklingar. Trots att jag har gjort mitt på den fronten, så går ändå tankarna emellanåt till det fantastiska 3-dagarsknyte jag höll i min famn igår. Så fulländad, så ljuvlig, så pytteliten! Grattis till stolta föräldrar och fina storasystern! Jag kanske kan få låna lite bebis... ;)

På spåret är färdigtittatl Kvällens uppåttjack bestod av nya sortens svindyra Siaglass - Ben & Jerry wannabe, i smakerna "Kladdkaka" och "Äppelpaj". Så söta... Lill-killen som har varit sjuk och hemma idag (kors i taket!), är piggelin i tv-soffan. Public service har förbytts till någon kommersiell kanal som visar musikvideos... hårdrock, vad annars? Isak ligger ner och lirar luftgitarr till Maiden, Van Halen, Black Sabbath, Aerosmith, AC/DC, Metallica och andra i samma division, (samt får en introduktion och överdos av sexisistisk scenkonst). Ljuv musik för Patrik, naturligtvis - som morgonpasset för mig ;) Europe är dock en bastard, en utböling, ett skällsnamn... och räknas för pudelrock. P ulkar, får utslag och kli! Bon Jovi ligger förstås också i farozonen för ulk...

Idag ska det inte bli ett "mastodont-inlägg", måste ju variera mig lite... Plockar ut inarbetad tid nu på morgonen, har ju faktiskt inte betalt för mer än 75% och då vill jag inte bjuda på 5% varje vecka. Rätt ska vara rätt! ;)

Skriver lilla inlägget i sällskap med minibaguette, ljuvligt söta ekokvisttomater, avokado och örtsalt samt morgonkaffet, inte att förglömma. Ett måste med snabbkaffe, gärna Löfbergs Lila som är gott för samvetet också, eftersom det både är rättvisemärkt och ekologiskt odlat. Kaffe är ju annars en stor miljöbov, precis som många andra kolonialvaror. Sådär ja, då fick jag undervisat också! ;)

"Min andra familj" - alltså 7A, David och undertecknad, ska till ishallen idag. Elevinitierat, kul! Jag har bakat gigantiskt stora kanelbullar i amerikanska muffinsformar. Det "ryktas" att mina kanelbullar är tämligen goda! Oj, skryt... ;) Fortfarande använder jag samma recept som vid inledningen av min husmoderliga karriär, för sisådär nitton år sedan. En av hemligheterna är att det ska vara mycket "gojs" i, BÅDE kanel, vanligt socker och vaniljsocker som ska vara väl blandat i riktigt smör. Gårdagens blev ljusa (är livrädd för att de ska bli mörka och torra) och kändes degiga när de var ljumma. Ber en bön att de har "satt sig" idag. Har köpt mjölk också, säkert för lite... är dålig på att beräkna dryck. O´boy original - som aldrig köps till hemmet, åkte också ner i korgen. Det fick jag naturligtvis höra igår kväll. "Åh... RIKTIG O´boy, inte ekologisk!". Somliga har ett svårt liv! ;)

Jag tycker det hör till att hälsa - en självklarhet! Men det kan finnas en risk att jag anses stroppig har äkta mannen påpekat, speciellt i vissa situationer som har med bilar att göra.

Vet inte vad som gör det, men jag identifierar helt enkelt inte människor i rullande plåtburkar, ser inte, urskiljer inte... knappast bilarna heller. Har faktiskt ingen aning om vems som är vems. De flesta ser ju likadana ut! Vet knappt ens hur den egna lilla grå ser ut. Irrar runt och letar storögt efter den, så gott som varje dag på Skogstorpsskolans parkering. Tur att den har ett jättestort utfläkt stenskott på framrutan.

Backar alltså ut och får då till min glädje se att bilen på motsatt sida bilraden skulle göra detsamma. Raskt ställer jag mig bakom bilen som är på väg att lämna sin plats och är snabb att markera med blinkers att jag vill in. Får då plötsligt syn på kollegan David som övertydligt vinkar och hejar. Ho, ho, vinkar tillbaka! Haha... han ser så där härligt glad ut när han kör upp jämte och passerar, trevliga David!

Glad ser däremot inte kollegan Thomas ut, som gör "halshuggartecknet" när jag plötsligt får syn på honom också, genom bilglasrutan. Hm... konstigt! Även om Thomas KAN se rätt respektingivande ut, är han ju väldans rar, faktiskt. Ja, ja han är väl irriterad bara, över dålig tillgång på parkeringsplatser.

Nåväl, efter flera in- och utrattningar i lilla parkeringsfickan som jag redan i utgångsläget är felvinklad mot, står till sist den lilla skitgrå äntligen där. Så nöjd... även om det blev lite trångt eller rättare sagt, så trångt att jag fick hoppa ut (och in) genom passagerardörren.

Mingel och fruktstund i Folkets Hus innan föreläsningen och nämen, se där... DÄR kommer ju Thomas med andan i halsen!

Eh... hade visst råkat sno parkerinsplatsen som So-kollegan stått och väntat på, rakt framför ögonen bara... utan att ens lägga märke till att där stod en bil och väntade. Hoppsan sa! ;)

(OBS! En TALSYNTES ljuder ifrån köket (jag sitter i tv-rummet): "Mamma ska vi börja fixa maten?" "MAT!" "MAT!" "MAT!" (robotröst). "Mamma 80-talet ringde och ville ha tillbaka sin frisyr" "Kan du köpa tuggummi till denna allsmäktiga och vackra skapelse?" Trakasserier... tror att En-till-En, har gått överstyr i den här familjen... känns surrealistiskt på nåt vis!)

Nästa gång vi möts i något sammanhang där en bil är inblandad, då VET ni...

Njut av en, denna fettisdagsafton!

Eller ja, förmiddagen kanske jag ska skriva... Sov länge med lille Isaks varma och klena kropp i sängen jämte. Han kom in i vårt sovrum kl. 7.00, ungefär i samma veva som tonåringen började husera runt i huset, sedan somnade han om och sov som en stock till kl. 10.00. En sömntuta av stora mått som kräver sina elva timmar!

Barn ska sova när vuxna vill, har varit vår devis ända sedan småbarnstiden. Kanske kaxigt sagt, men det har funkat. Att jag har haft "maten i sängen" uppemot ett års tid, har säkert underlättat samt det faktum att båda barnen sover extremt djupt.

Varje morgon väcks jag av hårdrock, det har jag gjort varje dag i snart tjugo år. Jag vaknar direkt, ingen annan, inte ens den som ska vakna - alltså Patrik ;) Mobilen ligger i lilla hallen utanför vårt sovrum av den enkla anledning att Patrik måste ta klivet ur sängen, annars stänger han av och somnar om. Barnens rum är grannar med samma hall och de sover också med öppna dörrar.

När jag har buffat upp Patrik för att stänga av oväsendet, somnar jag om på en sekund, som tur är. Borde nästan få diplom eller nåt ;) för alla nätter under årens lopp som mjölkroboten ringt och larmat, ibland upp till tre gånger/natt och jag har vaknat och väckt, vaknat och väckt... den som ska upp.

Med beprövad erfarenhet konstaterar jag härmed att djupsovande är ärftligt. För egen del har det inneburit både fördelar och nackdelar. Det ena har liksom sanktionerat det andra. Både dåligt sovande barn OCH robotväckningar/tidiga ladugårdsmorgnar, hade varit en svår kombination att uthärda. Numera kan vi dock lägga robotlarm till handlingarna eftersom en ny era har inträtt. Nytt jobb och en ny sorts fritid! Lite sorgligt är det för Patrik, förstås. "Hans tjejer" har flyttat till Öland. Förresten har han föreslagit semester där i år... ;)

Idag är jag LYXHUSTRU, ett epitet som vessigebon A Leander har lanserat åt mig ;) Det har hängt med sedan högskoletiden. Är det några fler i byn som är lediga måndagar? Vi kanske kunde slå oss ihop och få till en alldeles egen TV-produktion: "Vessigefruar" - en serie om shopping, skönhet, träning med PT, umgänge, restaurangbesök och allmänt piff. Eller nja... förresten, kanske snarare om "shopping" på ICA, vardagsmatlagning, trädgårdsarbete, toalettstädning, men också det bästa av allt - TID med barnen!

Idag ska jag och Isak till Vallarna och där ska vi klättra i tallarna! Trallala...

Ha en riktigt skön måndag!
/Christine

Wärdshuset Älvås ;) serverade en klassisk rätt igår kväll, entrecote med hemslagen bea. 

Förra helgen intogs gås hos päronen i Skåne, några månader senare än brukligt är. Det gick bra det med! Älskar den där "knäckiga" smaken som blir i gåssås. Knäckig var också desserten som bakades av undertecknad - en dröm med stekta äppelklyftor och rostade hasselnötter. Fluffig vaniljsås till det, naturligtvis! Istället för den traditionsenliga "sillamackan" innan varmrätten bjöds små frasiga krustader bland annat med löjrom, gräddfil och rödlök. Mousserande vitt till det. Mmm... lovely!

Ikväll är det fest hos Liselotte, ser fram emot god mat även där. Hon är nämligen en fena i köket!

Livet är en jämngrå lunk, ingen sol alls. Har känt mig sorgsen igår och idag - gråtmild. Skulle behöva grina över något men vet inte vad... Ringde allra finaste och bästa vännen Anna. Olika men lika, förstår och känner varandra bäst. Vad vore jag utan henne? Längtan ger frustration...

Ikväll lättade tungsinnet när VI hade pratat och igår släppte melankolin i samma stund som jag tvättade bort ansiktsmasken av naturell yogurt. För lite sömn? Stress? D-vitaminbrist? Brist på ljus och värme? Eller bara en så enkel anledning, som tanken på att behöva separeras från 17 st. älskvärda 14-åringar?

Såg ett par vansinnigt snygga kängor när mannen och jag var på fredagsshopping i Halmstad. I vanlig ordning sa Patrik: "KÖP!". Sedan sa han: "Ta de grå!" Jag velade naturligtvis, precis som jag brukar. De bruna spanade jag ju in först... svarta är förvisso lättmatchade... medan de i grå mocka var de originellaste. Tog med i tanken till Skåne och delgav min mor, som erbjöd sig att betala. En utmärkt idé, tyckte jag och beställde på nätet. Ett par grå, såklart! :)

Kände inte för att träna, fryser konstant om händer och fötter. Är sugen på sött, riktigt sött - semlor så klart, eller Marabou mjölkchoklad... med apelsinsmak! Farligt att vakna upp så här.

Somnade i soffan ikväll kl. 9.00, borde jobbat egentligen, ligger back med rättning och skiftliga omdömen. Filmprojektrapporten blev i alla fall klar. Lite ringrostig rapportskribent nu för tiden, men nöjd med resultatet. Hoppas att Sara blev det också, synkar bra med henne. Hon är duktig, en fena på att skriva och lämnar inget åt slumpen.

Tyckte det luktade vår imorse, fukt och jord... ni vet den där doften! Den godaste, för en som inte tycker om parfym. Längtar efter värme så det gör ont. Kaffe på verandatrappan, barfotabarn...

Barn av våren vill ha vår, NU! Blommig klänning och jeansjacka, tofflor med remmar. Närde en gång en dröm om en äppelträdgård, har en precis utanför fönstret nu, men ser inte för mörkret. Knoppsprickningen... i maj månad.

"Vägen", ger upp den här ödesdigra filmen med Viggo Mårtensson, snygg rumpa förvisso ;) men för övrigt alltför deprimerande denna sena timma. Börjar dessutom bli läskig nu och jag som är en fegis vågar ju inte ligga här och glo på egen hand när Patrik har somnat. God natt, vänner!



Håll kylan stången! Mot vår och värme...
/Christine