Lite lätt trött idag...
Oktoberfesten med nya jobbet var hur kul som helst. Dagen efter kvällen före är inte riktigt lika uppåt, eller jo... det går väl an, om den fylls med passande innehåll. Det har jag gjort.
Dessvärre började dagen lite småjobbigt. Hade fått en förfrågan att läsa igenom en tjugotvå sidor lång friluftsuppsats utifrån olika infallsvinklar i ämnena sv och idrott. Tog mig i kragen och gjorde det. Den var relevant, välresearch:ad och personlig. Layouten var snygg och bilderna hennes egna. Har sagt det förr och säger det igen: En-till-En möjliggör - för kreativa ungar som älskar att arbeta med det vidgade textbegreppet, som gillar frihet och att ta ansvar. Pages, olika texttyper - reflektion och fiktion såväl som fakta, egna illustationer, eget foto, källkritik, lätttillgänglig information på nätet från olika myndigheter och organisationer... you name it! Det är vägen (processen) som är mödan värd och att ha rätt redskap för kunskapandet är fantastiskt och privilegierat. Tänker på hur det var när man själv gick till bibblan och slog upp i inaktuella böcker, skrev för hand, klippte ut kopierade bilder och klistrade in.
Har slingat håret idag, hos en frissa som förstår precis hur jag tänker. Sandbeige i kalla toner och tunna, bruna slingor i kontrast, naturligt och enkelt. Nöjd! Hon är duktig hon, Kicki på La Frizz. Isak och Patrik tog en sväng på stan, lånade en massa djurböcker på bibblan och sedan var jag färdigfriserad och då åt vi sushi. Isak valde sina vanliga favoritnigirisar och en maki med avokado och jordnötter. Till lilla barnet köptes sedan en fin tablett på Törngrens att ha på köksbordet under ritblocket. En med massor av olika hästraser på, såklart!
Hämtade bilen hos Amine. En liten summering i soffan om kvällen före. Jag är glad för henne, så himla lätt att tycka om :)
Handlade lite smått på hemvägen. ICA Skrea Strand, en annan affär än de vanliga jag brukar handla i, är rätt otrogen. Köpte gula liljor som matchar naturens färger ute, att ge bort ikväll. Skönt att sätta sig till dukat bord! Ska till vänner med barn i Isaks ålder, lite extra kul för honom. I det Älvåsiska köket vankas middag, av och med tonåringar.
Dessvärre började dagen lite småjobbigt. Hade fått en förfrågan att läsa igenom en tjugotvå sidor lång friluftsuppsats utifrån olika infallsvinklar i ämnena sv och idrott. Tog mig i kragen och gjorde det. Den var relevant, välresearch:ad och personlig. Layouten var snygg och bilderna hennes egna. Har sagt det förr och säger det igen: En-till-En möjliggör - för kreativa ungar som älskar att arbeta med det vidgade textbegreppet, som gillar frihet och att ta ansvar. Pages, olika texttyper - reflektion och fiktion såväl som fakta, egna illustationer, eget foto, källkritik, lätttillgänglig information på nätet från olika myndigheter och organisationer... you name it! Det är vägen (processen) som är mödan värd och att ha rätt redskap för kunskapandet är fantastiskt och privilegierat. Tänker på hur det var när man själv gick till bibblan och slog upp i inaktuella böcker, skrev för hand, klippte ut kopierade bilder och klistrade in.
Har slingat håret idag, hos en frissa som förstår precis hur jag tänker. Sandbeige i kalla toner och tunna, bruna slingor i kontrast, naturligt och enkelt. Nöjd! Hon är duktig hon, Kicki på La Frizz. Isak och Patrik tog en sväng på stan, lånade en massa djurböcker på bibblan och sedan var jag färdigfriserad och då åt vi sushi. Isak valde sina vanliga favoritnigirisar och en maki med avokado och jordnötter. Till lilla barnet köptes sedan en fin tablett på Törngrens att ha på köksbordet under ritblocket. En med massor av olika hästraser på, såklart!
Hämtade bilen hos Amine. En liten summering i soffan om kvällen före. Jag är glad för henne, så himla lätt att tycka om :)
Handlade lite smått på hemvägen. ICA Skrea Strand, en annan affär än de vanliga jag brukar handla i, är rätt otrogen. Köpte gula liljor som matchar naturens färger ute, att ge bort ikväll. Skönt att sätta sig till dukat bord! Ska till vänner med barn i Isaks ålder, lite extra kul för honom. I det Älvåsiska köket vankas middag, av och med tonåringar.
Ett sushifoto från förra helgen med Flisan
Fåfängans pris
Jo, vi var en tur i Skåne förra helgen... eller ja, flera turer för att vara ärlig.
"De é longt". Inte sällan används denna kvarleva av 90-talsuttryck fortfarande i det avlånga landets sydligaste del. Såg ett tv-program häromsistens, ett sådant som handlar om barnlösa par som verkligen vill ha barn till varje pris.
Ett skånskt par på väg till en IVF-behandling, för vilken gång i ordningen minns jag inte. När de sitter i bilen för att åka till kliniken med ett tv-team hack i häl, ringer plötsligt mannens mobiltelefon. Efter den sedvanliga hälsningsfrasen till en förmodad kompis, talar mannen om vart han och frugan är på väg... och kläcker sedan plötsligt ur sig: "De é longt". Så säger alltså denne man, som snart ska sitta bredvid sin fru liggandes i en obarmhärtig gynstol och hålla henne i handen. Samme man, vars fru är på väg att låta de befruktade äggen fästa i sin förhoppningsvis livgivande kropp. Denne man, som sedan ska oroas tillsammans med sin kvinna att så inte har skett den här gången heller. Hur lugnt kan det vara liksom?
När vi landade i Skåne i lördags var det allt annat än "longt", eller "lyngt" som snarare härrör de helsingborgska trakterna. Vi skulle på barndop - min brors, eller nej förresten inte hans... utan hans sons naturligtvis.
Barndop är fint och högtidligt och jag sjunger allra högst i kyrkan eftersom jag gillar att sjunga ut i stelbenta kyrkor och kan psalmerna utantill som en kvarleva från konfirmationen, inte för att jag kan sjunga... Absolut inte för att jag kan ta en endast ton, för det kan jag inte! Jag är i det närmaste tondöv. I söndags var det dock svårt att överrösta prästen. Han var sångglad! Patrik och Felicia tycker det är fint och bra att jag inte bryr mig om att alla vrider på sina huvuden och undrar vem det är som sjunger, för i svenska kyrkor sjunger man ju liksom inte. Det vet ju alla! Jag tror i alla fall att de tycker det är fint och bra, för de brukar också vända sig om och titta på mig - ihållande. Jag tolkar som jag vill och jag tolkar det som eh... stolthet! Hälsan tiger still brukar man säga. Det måste ju gå att applicera på det här också. Ingen har någonsin sagt nåt, eller så har jag inte lyssnat...
Nej, nu går jag händelserna i förväg.
När vi under tidiga lördagskvällen klev ur den lilla pensionärsgrå och skulle lasta ut bagaget, vilket innebar två med omsorg packade resväskor, en för familjens killar och en för tjejerna, visade det sig att det bara fanns en resväska i bilen - killarnas. Snabbt tog jag en koll uppifrån och ner på mig själv och insåg direkt att nej, inte den dagsgamla kärringsvettklänningen (använder aluminiumfri deo) på brorsans förstföddes dop. Felicia skulle dessutom haft sina sprillans nyshoppade kläder dagen till ära, var det tänkt.
Att packa i två väskor har aldrig hänt tidigare - en alldeles ny genial idé från pappan. Hur jag än vände vred på det faktum att min och Flisans väska stod kvar i hallen hittade jag inte riktigt någon att skylla på. Fast... JAG hade faktiskt varit projektledare som vanligt och köpt presenten och den var med... Vidare förbannade jag tyst för mig själv att jag enträget och i jämlikhetens namn plockat ur mannen alla eventuella gentlemannaaktiga manér som han någonsin ägt. Det var väl därför han bara tog en väska av två med sig ut till bilen.
Jag insåg snart att kosan åter behövde styras över åsen mot närmaste västliga sydsvenska landskap, närmare bestämt 26 mil tur och retur, men sköt det på morgondagen - dopdagen. Mannen erbjöd sig, men jag lät mig inte övertalas utan en förhandling - att resan under inga omständigheter någonsin skulle användas mot mig, i sann Patrikisk martyranda. I så fall körde jag hellre själv.
Det blev Patrik som hämtade resväskan och det gjorde han så bra och duktigt så, och lite kli och hårbottenmassage bland guldlockarna blev det också. Men nej, stopp och belägg! Säg det inte! Inte ett ord om miljön... bara så ni vet!
... men dopet var fint och faster kände sig snygg och osvettig och fick gulla med den lille hur mycket som helst!
Den hämtade klänningen, fast kortet är från nyår
"De é longt". Inte sällan används denna kvarleva av 90-talsuttryck fortfarande i det avlånga landets sydligaste del. Såg ett tv-program häromsistens, ett sådant som handlar om barnlösa par som verkligen vill ha barn till varje pris.
Ett skånskt par på väg till en IVF-behandling, för vilken gång i ordningen minns jag inte. När de sitter i bilen för att åka till kliniken med ett tv-team hack i häl, ringer plötsligt mannens mobiltelefon. Efter den sedvanliga hälsningsfrasen till en förmodad kompis, talar mannen om vart han och frugan är på väg... och kläcker sedan plötsligt ur sig: "De é longt". Så säger alltså denne man, som snart ska sitta bredvid sin fru liggandes i en obarmhärtig gynstol och hålla henne i handen. Samme man, vars fru är på väg att låta de befruktade äggen fästa i sin förhoppningsvis livgivande kropp. Denne man, som sedan ska oroas tillsammans med sin kvinna att så inte har skett den här gången heller. Hur lugnt kan det vara liksom?
När vi landade i Skåne i lördags var det allt annat än "longt", eller "lyngt" som snarare härrör de helsingborgska trakterna. Vi skulle på barndop - min brors, eller nej förresten inte hans... utan hans sons naturligtvis.
Barndop är fint och högtidligt och jag sjunger allra högst i kyrkan eftersom jag gillar att sjunga ut i stelbenta kyrkor och kan psalmerna utantill som en kvarleva från konfirmationen, inte för att jag kan sjunga... Absolut inte för att jag kan ta en endast ton, för det kan jag inte! Jag är i det närmaste tondöv. I söndags var det dock svårt att överrösta prästen. Han var sångglad! Patrik och Felicia tycker det är fint och bra att jag inte bryr mig om att alla vrider på sina huvuden och undrar vem det är som sjunger, för i svenska kyrkor sjunger man ju liksom inte. Det vet ju alla! Jag tror i alla fall att de tycker det är fint och bra, för de brukar också vända sig om och titta på mig - ihållande. Jag tolkar som jag vill och jag tolkar det som eh... stolthet! Hälsan tiger still brukar man säga. Det måste ju gå att applicera på det här också. Ingen har någonsin sagt nåt, eller så har jag inte lyssnat...
Nej, nu går jag händelserna i förväg.
När vi under tidiga lördagskvällen klev ur den lilla pensionärsgrå och skulle lasta ut bagaget, vilket innebar två med omsorg packade resväskor, en för familjens killar och en för tjejerna, visade det sig att det bara fanns en resväska i bilen - killarnas. Snabbt tog jag en koll uppifrån och ner på mig själv och insåg direkt att nej, inte den dagsgamla kärringsvettklänningen (använder aluminiumfri deo) på brorsans förstföddes dop. Felicia skulle dessutom haft sina sprillans nyshoppade kläder dagen till ära, var det tänkt.
Att packa i två väskor har aldrig hänt tidigare - en alldeles ny genial idé från pappan. Hur jag än vände vred på det faktum att min och Flisans väska stod kvar i hallen hittade jag inte riktigt någon att skylla på. Fast... JAG hade faktiskt varit projektledare som vanligt och köpt presenten och den var med... Vidare förbannade jag tyst för mig själv att jag enträget och i jämlikhetens namn plockat ur mannen alla eventuella gentlemannaaktiga manér som han någonsin ägt. Det var väl därför han bara tog en väska av två med sig ut till bilen.
Jag insåg snart att kosan åter behövde styras över åsen mot närmaste västliga sydsvenska landskap, närmare bestämt 26 mil tur och retur, men sköt det på morgondagen - dopdagen. Mannen erbjöd sig, men jag lät mig inte övertalas utan en förhandling - att resan under inga omständigheter någonsin skulle användas mot mig, i sann Patrikisk martyranda. I så fall körde jag hellre själv.
Det blev Patrik som hämtade resväskan och det gjorde han så bra och duktigt så, och lite kli och hårbottenmassage bland guldlockarna blev det också. Men nej, stopp och belägg! Säg det inte! Inte ett ord om miljön... bara så ni vet!
... men dopet var fint och faster kände sig snygg och osvettig och fick gulla med den lille hur mycket som helst!
Den hämtade klänningen, fast kortet är från nyår
Skrämselhicka
När jag slår på datorn visar första sidan svampguiden.
Har sovit sporadiskt. Det var en jobbig natt för lillebror. Ibland händer det nämligen att Isak har kramper i magen. Visserligen mycket sällsynt nuförtiden, men vi kan se ett samband om det har gått väl långt mellan måltiderna och det har blivit en del sött. Igår var ingen perfekt matdag!
På natten ter sig allt mer skräckfyllt. Jag målade upp bilder i mitt inre, att en av trattisarna i gårdagskvällens Boeuf Bourguignon inte var en trattis utan något värre - något mycket värre och att sonen råkade få just denna avart i sin mun.
Vet att det är omöjligt, egentligen. Rensar/kollar svampen två gånger. Först i skogen sedan hemma. Även mycket små avvikelser åker bort (t.ex. en något platt hatt) även om allt annat stämmer och jag är 99,5% säker.
Att läsa om invärtes skador förorsakat av svampförgiftningar är ingen kul läsning. Det är skräck på hög nivå, speciellt i kolsvart hus och till tonerna av ett litet barn som kvider och skriker att han har så ont.
Vi provade babymassage på magen och att dricka vatten. Slutligen somnade barnet som en liten stock och har sovit till tio idag. Att inte få sina elva timmar är fel tycker tydligen något i Isaks undermedvetna och så sover han igen de förlorade minuterna. Så har han alltid gjort!
Själv börjar jag bli gammal, gillar inte att vakna kl. tio. Då har ju halva dagen redan gått. Idag bjuder söndagen på en uteritt med Jenny i närliggande trakter och innebandy ikväll med Felicia och de andra 15-åringarna. Måste rätta också, det produceras nämligen för glatta livet...
Har sovit sporadiskt. Det var en jobbig natt för lillebror. Ibland händer det nämligen att Isak har kramper i magen. Visserligen mycket sällsynt nuförtiden, men vi kan se ett samband om det har gått väl långt mellan måltiderna och det har blivit en del sött. Igår var ingen perfekt matdag!
På natten ter sig allt mer skräckfyllt. Jag målade upp bilder i mitt inre, att en av trattisarna i gårdagskvällens Boeuf Bourguignon inte var en trattis utan något värre - något mycket värre och att sonen råkade få just denna avart i sin mun.
Vet att det är omöjligt, egentligen. Rensar/kollar svampen två gånger. Först i skogen sedan hemma. Även mycket små avvikelser åker bort (t.ex. en något platt hatt) även om allt annat stämmer och jag är 99,5% säker.
Att läsa om invärtes skador förorsakat av svampförgiftningar är ingen kul läsning. Det är skräck på hög nivå, speciellt i kolsvart hus och till tonerna av ett litet barn som kvider och skriker att han har så ont.
Vi provade babymassage på magen och att dricka vatten. Slutligen somnade barnet som en liten stock och har sovit till tio idag. Att inte få sina elva timmar är fel tycker tydligen något i Isaks undermedvetna och så sover han igen de förlorade minuterna. Så har han alltid gjort!
Själv börjar jag bli gammal, gillar inte att vakna kl. tio. Då har ju halva dagen redan gått. Idag bjuder söndagen på en uteritt med Jenny i närliggande trakter och innebandy ikväll med Felicia och de andra 15-åringarna. Måste rätta också, det produceras nämligen för glatta livet...
Tvära kast - igår Laura Ingalls, idag Börje Salming!
Den senaste tidens effektiva coreträning på hästryggen, tantgympan och hemma till dvd:n, har stärkt upp det som starkt skall vara. Det känns bra! I torsdag längtade nygympad och frusen kropp att omslutas av ett lovely oljebad. Kunde påtagligt känna hur oxytocinet spred sin dämpande rofylldhet. Kanske var det också därför jag generöst erbjöd mannen att dela kar med mig i böljan blå. Det innebar förstås ytterligare ett bevis på att Archimedes - den gamle greken, inte var ute och cyklade med sin aningen antika princip.
Som två siamesiska tvillingar låg vi sedan där... i en smärre evighet, båda lika oförmögna att bända loss benen och ta det kalla klivet ur. Det är trångt ska ni veta! För den där gången när vi renoverade tyckte vi nog att space i badrummet var viktigare än stora badrumsattiraljer, vill jag minnas.
Kvalitetstid i badkar på lejontassar. Vad mer kan man begära, så säg? Här skulle jag förstås kunna skriva m-ordet, men jag väljer att förskona er. ;)
Denna strålande oktoberlördag var det fixardag på förskolan. En rätt okej tillställning där alla föräldrar hjälps åt att fixa och dona och barnen leker. Patrik åkte iväg tidigt för att springa ett lopp och jag packade matsäck i arla morgonstund med tonvis av grus i ögonen. Vi tog cyklarna ner, 10 minuter försenade i vanlig ordning och trots en begynnande huvudvärk kändes ändå morgonen lovande. Krispig frost får livsandarna att vakna! När vi kom fram till förskolan var den helt folktom och snart gick det upp ett Liljeholmens att vi var 50 minuter för tidiga. Eftersom det i princip aldrig har hänt i världshistorien förut blev den yngste såklart överlycklig. Han gnolade och sjöng om vartannat, små påhittade visor, om att vi var först.
Eftersom jag på förhand visste att jag skulle flytta en hängbok som vantrivdes med dyvåt, syrefattig jord kring fötterna, gav jag mig genast i kast med att lossa trädstöden - tryckimpregnerade stolpar. Sådana ska visst vara hållbara har jag hört!
Hå och hej, jag klackade till den första likt Johnny Castle i Dirty Dancing och kände mig lite lätt cool när jag fick den att lossa från marken. Den nyvunna coola känslan varade tyvärr inte så länge... Andra stolpen verkade sitta hårdare. Jag tog ett stadigt tag och drog den emot mig med hela min kroppstyngd. I samma sekund som den ruttna stolpen gick av vid jordytan och stolpen jag höll i, med all kraft knockade mig på näsan och jag föll jag baklänges och nästan dog av smärta, var jag helt förvissad om att näsbenet faktiskt var av. Blodet forsade och jag svor. Ja, jävlar vad jag svor... och ögonen började rinna av sig själv.
Det var andra gången på några veckor som Isak såg sin mamma hjälplöst ligga i en hög på en gräsmatta och skrika. Den här gången dessutom som en sprattlande skalbagge i ryggläge. Jag börjar nästan tro att jag är en fara för mig själv! "Det där hände bara för att du är så stark mamma!", sa Isak tröstande. Ja... jo förstås, när jag tänker efter så är det ju så. ;) Han en MYCKET insiktsfull och klok kille den där lille! Bortsett det faktum att han sedan berättade för alla som ville lyssna, om de haranger av svordomar som undslapp moderns mun i det kritiska ögonblicket.
Laura Ingalls (med en något stirrande blick) vs Börje Salming.
Det kostar att vara tuff!
Igår var en trevlig kväll hos Jan och Birgitta. Jag var "Lilla huset på prärien-klädd" i brända toner. Det var bara bahytten som saknades för att anstå en flicka sprungen ur prärien, eller ja... de skånska vidderna åtminstone.
Trerätters födelsedagsmiddag med räkbakelse, fikonspäckad kalkonfilé och hemgjord björnbärsparfait. Sällskapsspel såklart - ett historiskt, och mitt lag vann. Att vara i samma lag som Mackan innebär vissa fördelar. Jag gillar själva resonerandet fram till ett rimligt svar.Denna strålande oktoberlördag var det fixardag på förskolan. En rätt okej tillställning där alla föräldrar hjälps åt att fixa och dona och barnen leker. Patrik åkte iväg tidigt för att springa ett lopp och jag packade matsäck i arla morgonstund med tonvis av grus i ögonen. Vi tog cyklarna ner, 10 minuter försenade i vanlig ordning och trots en begynnande huvudvärk kändes ändå morgonen lovande. Krispig frost får livsandarna att vakna! När vi kom fram till förskolan var den helt folktom och snart gick det upp ett Liljeholmens att vi var 50 minuter för tidiga. Eftersom det i princip aldrig har hänt i världshistorien förut blev den yngste såklart överlycklig. Han gnolade och sjöng om vartannat, små påhittade visor, om att vi var först.
Eftersom jag på förhand visste att jag skulle flytta en hängbok som vantrivdes med dyvåt, syrefattig jord kring fötterna, gav jag mig genast i kast med att lossa trädstöden - tryckimpregnerade stolpar. Sådana ska visst vara hållbara har jag hört!
Hå och hej, jag klackade till den första likt Johnny Castle i Dirty Dancing och kände mig lite lätt cool när jag fick den att lossa från marken. Den nyvunna coola känslan varade tyvärr inte så länge... Andra stolpen verkade sitta hårdare. Jag tog ett stadigt tag och drog den emot mig med hela min kroppstyngd. I samma sekund som den ruttna stolpen gick av vid jordytan och stolpen jag höll i, med all kraft knockade mig på näsan och jag föll jag baklänges och nästan dog av smärta, var jag helt förvissad om att näsbenet faktiskt var av. Blodet forsade och jag svor. Ja, jävlar vad jag svor... och ögonen började rinna av sig själv.
Det var andra gången på några veckor som Isak såg sin mamma hjälplöst ligga i en hög på en gräsmatta och skrika. Den här gången dessutom som en sprattlande skalbagge i ryggläge. Jag börjar nästan tro att jag är en fara för mig själv! "Det där hände bara för att du är så stark mamma!", sa Isak tröstande. Ja... jo förstås, när jag tänker efter så är det ju så. ;) Han en MYCKET insiktsfull och klok kille den där lille! Bortsett det faktum att han sedan berättade för alla som ville lyssna, om de haranger av svordomar som undslapp moderns mun i det kritiska ögonblicket.
Laura Ingalls (med en något stirrande blick) vs Börje Salming.
Det kostar att vara tuff!
Patrik visade, pekade och delgav mig precis sitt självutnämnda expertutlåtande: "Under det stora ärret som du kommer att få... har du blivit alldeles blågrön!" Tack Patrik! Jag uppskattar din ärlighet så himla mycket...
"Hitt-på-recept"
Piggar upp lilla tisdagskvällen med en tankestimulerande Treo, kaffe med mjölk och sportknäcke med skivad banan. Det där med knäckebröd är nåt alldeles speciellt. Minns ett visst barnprogram från 70-talet som om det vore igår. Det där om kroppen, maten och näringen, pedagogiskt så det visslade om det. Programledaren toppade knäckebröd med rårivna morötter. Mmm... fantastiskt gott! Sen knaprade han högljutt. Underbart! Gillade Manne också... som smaskade banan med frenesi och cyklade som besatt i fiktivt landskap. En sådan cykel ville jag ha!
Kan lika gärna fortsätta mattemat och bjuda på ett "hitt-på-recept" från förr-förra helgen. Bäst jag skriver ner, innan jag helt glömmer vad jag tjoffade i. En ytterst okomplicerad kycklinggryta lagades i de Älvåsiska köksregionerna, kanske med en smula afrikanska eller indiska smaker för den som önskar sätta etikett.
Jag ger mig i kast med en återskapning i tanken. Här kommer:
Kycklinggryta (så som jag minns den...)
Gul lök eller röd (kanske två)
1 stort äpple
1 tsk curry
Fräs ihop i neutral olja
Bryn bitar av kycklingfilé 1 kg
I med en krossad vitlöksklyfta
Salta och svartpeppra +
cayennepeppra, paprikapulvra och kaneldutta (varsamt)
Saften av en halv apelsin
Gojsa ihop med kanske en halv dl. tomatpuré
och Chicken fond "du chef" (en renare fond - äntligen!)
En trea grädde får gå i... kanske "mellan", för den som inte vill lägga på vinterhull
+
Russin (osvavlade ekologiska)
Torkade aprikoser (osvavlade ekologiska)
Katrinplommon (osvavlade ekologiska, såklart! ;)
cirkus 1/2 dl jordnötter
och slutligen en liten dutt äppelcidervinäger
Ris till det + skivade bananer + kokosflingor + isbergssallad + gurka (lite svala, smaklösa tillbehör passar, undantaget en god chutney)
Öl definitivt, eller vatten!
Kan lika gärna fortsätta mattemat och bjuda på ett "hitt-på-recept" från förr-förra helgen. Bäst jag skriver ner, innan jag helt glömmer vad jag tjoffade i. En ytterst okomplicerad kycklinggryta lagades i de Älvåsiska köksregionerna, kanske med en smula afrikanska eller indiska smaker för den som önskar sätta etikett.
Jag ger mig i kast med en återskapning i tanken. Här kommer:
Kycklinggryta (så som jag minns den...)
Gul lök eller röd (kanske två)
1 stort äpple
1 tsk curry
Fräs ihop i neutral olja
Bryn bitar av kycklingfilé 1 kg
I med en krossad vitlöksklyfta
Salta och svartpeppra +
cayennepeppra, paprikapulvra och kaneldutta (varsamt)
Saften av en halv apelsin
Gojsa ihop med kanske en halv dl. tomatpuré
och Chicken fond "du chef" (en renare fond - äntligen!)
En trea grädde får gå i... kanske "mellan", för den som inte vill lägga på vinterhull
+
Russin (osvavlade ekologiska)
Torkade aprikoser (osvavlade ekologiska)
Katrinplommon (osvavlade ekologiska, såklart! ;)
cirkus 1/2 dl jordnötter
och slutligen en liten dutt äppelcidervinäger
Ris till det + skivade bananer + kokosflingor + isbergssallad + gurka (lite svala, smaklösa tillbehör passar, undantaget en god chutney)
Öl definitivt, eller vatten!
Kvart över sju hos oss
Födelsedagsmiddagen i lördags blev lyckad. Vilken bra present egentligen - att bjuda på middag. Uppskattad av Birgitta. Några pyttesmå presenter blev det dock, egengjorda av Isak och en vintrig duoögonskugga från oss alla. Här kommer en liten inblick.
Nästa gång ska jordärtskockssoppan få en annan, icke-mesig topping
och då menar jag inte timjankvisten.
Ja, jo... oxfilén i Bookmakertoasten blev nog närmast perfekt, kul!
Gino - busenkelt men genialt gott
Ljus - ett och ett i stora flockar
Nästa gång ska jordärtskockssoppan få en annan, icke-mesig topping
och då menar jag inte timjankvisten.
Ja, jo... oxfilén i Bookmakertoasten blev nog närmast perfekt, kul!
Gino - busenkelt men genialt gott
Ljus - ett och ett i stora flockar
Linneservett med enkelt natursnöre
Home alone... nästan.
Ikväll är det Issekillen och mamman som ska krypa upp i soffan och fredagsmysa. Lugnt, skönt, längtar...
Planering i tanken
Har intagit soffläge och väntar på den utlovade rygg- och axelmassagen. Mannen är ute och rastar tonåringen.
Har planerat klart den kommande helgens middagsbjudning. Menyn ser ut som följer:
Förrätt:
Jordärtskockssoppa med baconströssel och timjan
serverat med frasiga oststänger
Varmrätt:
Bookmakertoast med extra trattistopping,
klyftisar och aioli
Dessert:
Gino (vitchokladgratinerad ananas, banan, mango och jordgubbar) med fluffig
vaniljgrädde
Desserten är väl somrig men passar även en som just startat upp hösten med lite nya fräscha vanor.
En vacker dukning med klassisk Ostindia och linnefärgade tygservetter. Blommor och blad i plommon och mörkgrönt. Röda rönnbär får tuffa till det. Vin och fördrink återstår. Vill att det ska vara helg nu...
Har planerat klart den kommande helgens middagsbjudning. Menyn ser ut som följer:
Förrätt:
Jordärtskockssoppa med baconströssel och timjan
serverat med frasiga oststänger
Varmrätt:
Bookmakertoast med extra trattistopping,
klyftisar och aioli
Dessert:
Gino (vitchokladgratinerad ananas, banan, mango och jordgubbar) med fluffig
vaniljgrädde
Desserten är väl somrig men passar även en som just startat upp hösten med lite nya fräscha vanor.
En vacker dukning med klassisk Ostindia och linnefärgade tygservetter. Blommor och blad i plommon och mörkgrönt. Röda rönnbär får tuffa till det. Vin och fördrink återstår. Vill att det ska vara helg nu...
Septembernöjen
Kräftskiva i grannskapet
Tåg och båt till Köpenhamn och Zoo
Med far och mor...
I regnskogen
På savannen...
I nalleland...
Hm...
Tisdagarna med Isak
Har haft samhällskunskap idag. I brist på verklig upplevelse fick det bli ett virtuellt besök i riksdagen, inte fy skam det heller... Äntligen bärbara datorer, jippie!
Hämtade Isak tio i fyra. Snabbhandlade tråkmat - köttfärs. Har bestämt mig för att vardagsmatlagningen måste rationaliseras om vi ska få ihop allas aktiviteter. Fil och mackor är ju inte riktigt den här familjens melodi, om vi säger så... i synnerhet inte dotterns. Ska passa på att laga mat så det räcker till ett helt kompani när jag ändå är i farten, tänker jag - till matlådor samt kvällar då det måste gå undan.
Stekte hur mycket köttfärs som helst (kändes det som), lök och champinjoner, drygade ut med finrivna morötter och squash (bra för klimatet, hälsan och plånboken). Hällde i krossade ekologiska tomater, en skvätt grädde, några duttar japansk soya och kryddor. Salt, svartpeppar och oregano + en nypa råsocker. Klart! Dinkelpasta till och färska tomater.
En timme senare var Isak och jag på väg till Susedalen, mätta och ridklädda. Och med risk för att verka tjatig... Kvällen bjöd åter igen på fantastiska ridupplevelser för oss båda. Isak lyser av lycka när han får rida D-ponny. Delad glädje är dubbel glädje!
Hämtade Isak tio i fyra. Snabbhandlade tråkmat - köttfärs. Har bestämt mig för att vardagsmatlagningen måste rationaliseras om vi ska få ihop allas aktiviteter. Fil och mackor är ju inte riktigt den här familjens melodi, om vi säger så... i synnerhet inte dotterns. Ska passa på att laga mat så det räcker till ett helt kompani när jag ändå är i farten, tänker jag - till matlådor samt kvällar då det måste gå undan.
Stekte hur mycket köttfärs som helst (kändes det som), lök och champinjoner, drygade ut med finrivna morötter och squash (bra för klimatet, hälsan och plånboken). Hällde i krossade ekologiska tomater, en skvätt grädde, några duttar japansk soya och kryddor. Salt, svartpeppar och oregano + en nypa råsocker. Klart! Dinkelpasta till och färska tomater.
En timme senare var Isak och jag på väg till Susedalen, mätta och ridklädda. Och med risk för att verka tjatig... Kvällen bjöd åter igen på fantastiska ridupplevelser för oss båda. Isak lyser av lycka när han får rida D-ponny. Delad glädje är dubbel glädje!
Lite om allt...
Vardagen rullar på, jobbar heltid men känner mig mer priviligerad än någonsin tidigare. Jag har samhällskunskap i samhället och använder det för upplevelser med många sinnen - så som jag hade tänkt att det skulle det vara en gång för snart åtta år sedan när jag gick ut lärarutbildningen och var utopisk, energisk och "grön". Jag har elever som är nyfikna och vill, för att de har valt det själva. Jag har tid att planera mina lektioner noga och ge respons på uppgifter direkt, för mina grupper är små och jag har "luft" i schemat. Jag får feedback på undervisning och lektionsupplägg av elever som uttrycker åsikter. Tillsammans kan vi synliggöra och diskutera ett effektivt och lustfyllt lärande formativt både i grupp och individuellt. Vidare har jag elever som gärna delar med sig av sina kunskaper och alster i en kollektiv lärprocess - verbalt och skriftligt. På tvärs med den forskning som alltid lyfts fram slår jag härmed fast att små grupper möjliggör! ALLA är med på tåget och skulle någon vara på väg att kliva av, upptäcker jag det lätt, i tid. Så det så!
Förra helgen var en Stockholmshelg, längtar redan dit igen. Patrik kände detsamma. "Skulle jag bo en stad skulle det vara här", sa han när vi gick under de gyllene trädkronorna till Zinkensdamms tunnelbanestation. Vattnet, grönskan och arkitekturen - i ren, urban miljö.
Denna helg har också varit njutbar, på sitt sätt! Borde gjort en massa, men har i alla fall gjort lite. Bra det med! Igår målade jag några ramar vita. Vi städade huset tillsammans och åkte in till stan och handlade gemensamt, tvättade bilen i tvättautomat på Statoil (värsta svindyra, lyxiga programmet, kanske är vi miljöbovar nu?) och körde ner till svärföräldrarnas gård och fortsatte bilstädningen invändigt. I utbyte fick de en stor skål trattisar och en annan skål med Isakodlade jordärtskockor. Passade på att bjuda hit dem nästa lördag på en höstinspirerad trerätters. Vår födelsedagspresent till Birgitta, slipper då dessutom att sitta på nån trist, stel födelsedagstillställning med en gaggig storebror som knappt kan nedlåta sig att hälsa. Moget när man är över 40... NOT!
Sprang en 4 km:s runda igår. Patrik och Isak cyklade. Foten håller kan konstateras, men det var värre med andhämtningen ;) Skyller dålig energi på den gångna veckans detox. Vi såg en jättetröska - en enorm, verkligen gigantisk. Inte ens Patrik hade någonsin sett nån större. När den passerar oss utbrister Isak 6 år förtjust: "Shit! Den är ju t.om. bredare än dig, mamma!" Eh... jo. Tack för iakttagelsen lille vän! Han har en strålade humor den killen, precis som far sin... ;)
I fredags fick mamman ett PMS-ras på tonårsdottern, utan att gå in på några detaljer om orsaken. Upprörd åkte modern och sonen till skogen. Skogen har den effekten att den verkar dämpande på en överhettad själ. Väl hemma igen möttes modern av en insiktsfull unge som verbaliserade sina känslor så bra och övertygande. I lördags kväll när modern, fadern och minstingen kom hem på kvällskvisten, hade tonåringen och övernattningskompisen dukat så fint och hela huset lystes upp av stearin- och värmeljus. På verandan stod den stora kandelabern tänd och soffans kuddar var fluffade till oigenkännlighet. Nybakade kladdmuffins och fint städad diskbänk. Så omtänksamt och rart! Ta och ge, ge och ta... Det är vad det handlar om!
Nu längtar jag efter söndagens ystra uteritt bland gulnade, virvlande höstlöv... men först ska lökarna ner i jorden. De som till våren skall spränga sig upp och bli till ståtliga, nästan svarta tulpaner med sammetslyster - Queen of Night.
Förra helgen var en Stockholmshelg, längtar redan dit igen. Patrik kände detsamma. "Skulle jag bo en stad skulle det vara här", sa han när vi gick under de gyllene trädkronorna till Zinkensdamms tunnelbanestation. Vattnet, grönskan och arkitekturen - i ren, urban miljö.
Denna helg har också varit njutbar, på sitt sätt! Borde gjort en massa, men har i alla fall gjort lite. Bra det med! Igår målade jag några ramar vita. Vi städade huset tillsammans och åkte in till stan och handlade gemensamt, tvättade bilen i tvättautomat på Statoil (värsta svindyra, lyxiga programmet, kanske är vi miljöbovar nu?) och körde ner till svärföräldrarnas gård och fortsatte bilstädningen invändigt. I utbyte fick de en stor skål trattisar och en annan skål med Isakodlade jordärtskockor. Passade på att bjuda hit dem nästa lördag på en höstinspirerad trerätters. Vår födelsedagspresent till Birgitta, slipper då dessutom att sitta på nån trist, stel födelsedagstillställning med en gaggig storebror som knappt kan nedlåta sig att hälsa. Moget när man är över 40... NOT!
Sprang en 4 km:s runda igår. Patrik och Isak cyklade. Foten håller kan konstateras, men det var värre med andhämtningen ;) Skyller dålig energi på den gångna veckans detox. Vi såg en jättetröska - en enorm, verkligen gigantisk. Inte ens Patrik hade någonsin sett nån större. När den passerar oss utbrister Isak 6 år förtjust: "Shit! Den är ju t.om. bredare än dig, mamma!" Eh... jo. Tack för iakttagelsen lille vän! Han har en strålade humor den killen, precis som far sin... ;)
I fredags fick mamman ett PMS-ras på tonårsdottern, utan att gå in på några detaljer om orsaken. Upprörd åkte modern och sonen till skogen. Skogen har den effekten att den verkar dämpande på en överhettad själ. Väl hemma igen möttes modern av en insiktsfull unge som verbaliserade sina känslor så bra och övertygande. I lördags kväll när modern, fadern och minstingen kom hem på kvällskvisten, hade tonåringen och övernattningskompisen dukat så fint och hela huset lystes upp av stearin- och värmeljus. På verandan stod den stora kandelabern tänd och soffans kuddar var fluffade till oigenkännlighet. Nybakade kladdmuffins och fint städad diskbänk. Så omtänksamt och rart! Ta och ge, ge och ta... Det är vad det handlar om!
Nu längtar jag efter söndagens ystra uteritt bland gulnade, virvlande höstlöv... men först ska lökarna ner i jorden. De som till våren skall spränga sig upp och bli till ståtliga, nästan svarta tulpaner med sammetslyster - Queen of Night.
