Hänt i helgen
Vintern har känts jämngrå. Gråväder gynnar irritation och ilska, i alla fall på den här modellen. I helgen vände energin. Den kom tillbaka! Behöver luft under vingarna ibland, bekräftelse, socialisation och motion i lagom dos. Fick det, på olika sätt.
I fredags var jag hos Ewa med en annan Eva. Vi pratade och käkade och pratade. Sedan dansade vi till Lasse Stefanz och drack isvatten kvällen lång. Ja, jäklar vad vi dansade och det var så kul, så kul! Jag inser att jag uppskattar dans så mycket mer än att gå ut på krogen. Och jag har blivit för gammal för att skämmas över att det är töntigt, även om musiken verkligen är det ;) I ärlighetens namn är det kanske inte alla som är så där himla roliga att låta sig svängas runt med, en del är lite gammalskruttiga och saktfärdiga, andra luktar kopiöst mycket svett eller är lite allmänt konstiga. En höll mig så krampaktigt hårt att jag genast började tänka tankar om eventuella psykopatdrag, dessutom pratade han helt osammanhängande trots att han inte verkade berusad. Men sen finns det de där som verkligen kan dansa eller rättare sagt föra, för ska jag bli mjuk och följsam behöver mannen vara stadig och veta vad han vill - som den där dansläraren i lördags... och då tror man att man är i sjunde himlen eller nåt. Kan jämföras med en sju-in-i-helsikes snabb galopp över en stubbåker, eller annat man blir galet lycklig av. Endorfiner kallas det va? Härligt!
På lördagen åt Ewa och jag sen frukost tillsammans. Sedan en sväng i små affärer. Stora vita snöflingor föll över Halmstad och vi provade kläder och det var så trivsamt så. Köpte en A-linjeformad kappa på MQ och en romantisk tunika i gammelrosa från Cream. Sammantaget gjorde denna totala ego-boosttripp att jag till och med gillade bilresan hem, trots att motorvägen var moddig.
På lördagskvällen var vi hos Lasse och Carolina med två andra par. Supergod mat och vacker dukning i ljusa vårfärger. Drinktilltuggen var galet goda! Flashbacks till sommarens sydafrikabesök och prat om estrellachipssmakande riojaviner och rökig penisförlängarwhiskey (mitt uttryck). Trevligt, trevligt!
Söndag som piggelin-maskin eller duracell-kanin. Jagandes den ultimata träningsvärken.
Visar en liten snutt tunika...
I fredags var jag hos Ewa med en annan Eva. Vi pratade och käkade och pratade. Sedan dansade vi till Lasse Stefanz och drack isvatten kvällen lång. Ja, jäklar vad vi dansade och det var så kul, så kul! Jag inser att jag uppskattar dans så mycket mer än att gå ut på krogen. Och jag har blivit för gammal för att skämmas över att det är töntigt, även om musiken verkligen är det ;) I ärlighetens namn är det kanske inte alla som är så där himla roliga att låta sig svängas runt med, en del är lite gammalskruttiga och saktfärdiga, andra luktar kopiöst mycket svett eller är lite allmänt konstiga. En höll mig så krampaktigt hårt att jag genast började tänka tankar om eventuella psykopatdrag, dessutom pratade han helt osammanhängande trots att han inte verkade berusad. Men sen finns det de där som verkligen kan dansa eller rättare sagt föra, för ska jag bli mjuk och följsam behöver mannen vara stadig och veta vad han vill - som den där dansläraren i lördags... och då tror man att man är i sjunde himlen eller nåt. Kan jämföras med en sju-in-i-helsikes snabb galopp över en stubbåker, eller annat man blir galet lycklig av. Endorfiner kallas det va? Härligt!
På lördagen åt Ewa och jag sen frukost tillsammans. Sedan en sväng i små affärer. Stora vita snöflingor föll över Halmstad och vi provade kläder och det var så trivsamt så. Köpte en A-linjeformad kappa på MQ och en romantisk tunika i gammelrosa från Cream. Sammantaget gjorde denna totala ego-boosttripp att jag till och med gillade bilresan hem, trots att motorvägen var moddig.
På lördagskvällen var vi hos Lasse och Carolina med två andra par. Supergod mat och vacker dukning i ljusa vårfärger. Drinktilltuggen var galet goda! Flashbacks till sommarens sydafrikabesök och prat om estrellachipssmakande riojaviner och rökig penisförlängarwhiskey (mitt uttryck). Trevligt, trevligt!
Söndag som piggelin-maskin eller duracell-kanin. Jagandes den ultimata träningsvärken.
Visar en liten snutt tunika...
Fredag hela veckan
Spelade fotboll igår, innan gympan (den som Isak kallar tantgympan). Kändes bra, föll visserligen i framstupa sidoläge en gång, men gjorde å andra sidan ett mål också. "Snyggt!" ropade mina medspelare. High five på det! Goa närkamper och stor glöd. Svetten rann och den gula västen satt som gjuten, lika tajt som en välsittande sport-bh. Jag var trött efteråt. Det var 7-åringarna också...
Har börjat nya goda vanor... eller gamla goda kanske jag ska säga. Men nytt för i år är att jag parkerar bilen 3 minuter längre bort än tidigare. 3 min gånger 5 dagar är 15 minuter i veckan. Till och från bilen blir det en halvtimme i veckan och summerat med de andra minuterna, från och till gamla parkeringen blir det totalt 50 min i veckan. Lägg därtill till att jag alltid är sen och tvingas springa som galning, så blir det ännu mer effektivt. Härliga vardag! Utöver de 10 parkeringsminuterna per dag ska jag och Amine ta en lunchpromenix när tid finnes, har vi bestämt. Lite här, lite där...
Köpte fina ljusgröna blockljus idag för att dagern känns aningen längre. Av en elev fick jag en krispig tulpanbukett i blandade färger. Kul med uppskattning och vackert ihop med ljusen!
Har klickat hem lite nya underkläder också. För en som trivs bäst i höga mormorstrosor av bomull kändes de här syndigt glammiga. Tänk blankt, gammelrosa, cremefärgat, guldbrunt och beige. Hm... är nog lite beige. För att inte helt överge mina bekvämlighetsideal fick det också bli vanliga breda - rekorderliga, i ekobomull.
Gjorde tacogrytan idag - den goda. Den som görs på helt kött och tar två timmar i järngryta. Mustig och god. Förbannade mig själv att jag köpt ytterlår istället för högrev, eftersom högrev blir så mört att det faller sönder i ugnens svaga värme. Funkade med ytterlår också - mört som attan, men med fastare konsistens. Guacamole, tortillabröd, ekomajs och finriven vitkål till det. Fruktsallad med ananas, hallon, apelsin, hackad mandel och en klick vaniljkesella fick bli kvällens lilla söta. Ordning på torpet...
Imorgon Skåne och bebisgos med liten kusin. Åh längtar!
Har börjat nya goda vanor... eller gamla goda kanske jag ska säga. Men nytt för i år är att jag parkerar bilen 3 minuter längre bort än tidigare. 3 min gånger 5 dagar är 15 minuter i veckan. Till och från bilen blir det en halvtimme i veckan och summerat med de andra minuterna, från och till gamla parkeringen blir det totalt 50 min i veckan. Lägg därtill till att jag alltid är sen och tvingas springa som galning, så blir det ännu mer effektivt. Härliga vardag! Utöver de 10 parkeringsminuterna per dag ska jag och Amine ta en lunchpromenix när tid finnes, har vi bestämt. Lite här, lite där...
Köpte fina ljusgröna blockljus idag för att dagern känns aningen längre. Av en elev fick jag en krispig tulpanbukett i blandade färger. Kul med uppskattning och vackert ihop med ljusen!
Har klickat hem lite nya underkläder också. För en som trivs bäst i höga mormorstrosor av bomull kändes de här syndigt glammiga. Tänk blankt, gammelrosa, cremefärgat, guldbrunt och beige. Hm... är nog lite beige. För att inte helt överge mina bekvämlighetsideal fick det också bli vanliga breda - rekorderliga, i ekobomull.
Gjorde tacogrytan idag - den goda. Den som görs på helt kött och tar två timmar i järngryta. Mustig och god. Förbannade mig själv att jag köpt ytterlår istället för högrev, eftersom högrev blir så mört att det faller sönder i ugnens svaga värme. Funkade med ytterlår också - mört som attan, men med fastare konsistens. Guacamole, tortillabröd, ekomajs och finriven vitkål till det. Fruktsallad med ananas, hallon, apelsin, hackad mandel och en klick vaniljkesella fick bli kvällens lilla söta. Ordning på torpet...
Imorgon Skåne och bebisgos med liten kusin. Åh längtar!
Ett öga rött
Känner mig fri! Den har legat och skavt, funnits där men inte synts till - alldeles osynlig. Vaknade ofta i natt och kände trycket, självsäkert förvissad att jag skulle få bort den imorse. Icke! "Det får bli doktorn", sa P som vände ut och in på det i mitt inre som tryckte och gjorde ont. Hur långt kan egentligen en dubbelvikt lins vandra? Ner i näsan en vända och sedan upp igen... verkade det som. I eftermiddags behagade den komma ut, tillsammans med gul läbbig gojja. Trycket släppte och tillvaron blev lättare!
Alla sätt är bra, utom de dåliga
Hoppsan... igår kväll kom vi på att vi inte slagit in Isaks födelsedagspresenter.
Sagt och gjort, fram med presenterna och presentpappret. Presentpappret ja... Patrik vecklar upp rullen och inser snabbt det faktum att längden som finns kvar uppgår till max 10 cm. Det ska räcka till exakt fyra paket. En omöjlig ekvation.
Men vem har sagt att det inte går att slå in paket i tidningspapper, bakplåtspapper och aluminiumfolie? Inte jag i alla fall! ;)
Sagt och gjort, fram med presenterna och presentpappret. Presentpappret ja... Patrik vecklar upp rullen och inser snabbt det faktum att längden som finns kvar uppgår till max 10 cm. Det ska räcka till exakt fyra paket. En omöjlig ekvation.
Men vem har sagt att det inte går att slå in paket i tidningspapper, bakplåtspapper och aluminiumfolie? Inte jag i alla fall! ;)
När man är liten och rädd
Igår kväll satt jag tillsammans med Fanny, Felicia och Marita och letade sommarresor. Det är bra för flygmotivationen. Vi vill göra något kul ihop med tjejerna, när de går ut nian.
Jo, JAG ska flyga igen... nu är det bestämt och jag blir skiträdd bara jag tänker på det! Rädslorna stavas kontrollbehov (okunskap om flygplan) + dödsångest. Slutsats: Det finns inget jag kan göra om det händer något och man dör oftast vid flygkrascher.
Herregud, om det nu är så ofarligt som alla förståsigpåare alltid hävdar, varför händer det då att resenärer applåderar efter landning? Gör man det vid ändhållplatsen när man tagit bussen in till Falkenberg, kanske? Nej, eller hur? Gör man det när man är framme i Stockholm och X2000 just har bromsat in vid perrongen på spår 10. Nej, just det! Vad betyder då den där applåden? Precis! "Tack! för att vi överlevde"... liksom.
Finnes: Darrande 37-årig räddhare, för ömsint omhändertagande vid flygresor. Får inte sällan psykbryt när flygmotorer rusar och flygplan lyfter, när turbulens råder och det är svårt att landa, när flygvärdinnor får konstiga ansiktsuttryck och bältestvång gäller, när motorljud förändras och det låter tystare än det gjorde 1/2 minut tidigare, när det ser ut som att en vinge håller på att släppa, eller precis innan hjulen når fast mark vid landning.
Sökes: Bredaxlad man - förslagsvis med gedigen pilotutbildning, att luta sig emot när risk för psykbryt föreligger (se ovan) - alltså i princip under hela resan. Gärna välutrustad med kraftiga biceps (jag kramar JÄKLIGT hårt...) och med lugnande, mörk pedagogisk stämma för trovärdiga utläggningar angående exempelvis avvikande motorljud.
Denne man får naturligtvis gärna ha andra kvalitéer också (såsom t.ex. en fräsch andedräkt, eftersom vi kommer att komma varandra så nära, bokstavligt talat). Eventuella andra önskemål kan vi ta en annan gång... ;)
Jag kommer å det snaraste att tillhandahålla fler tänkbara överlevnadsstrategier gällande den förestående flygresan - den till de vitkalkade husens ö.
Jo, JAG ska flyga igen... nu är det bestämt och jag blir skiträdd bara jag tänker på det! Rädslorna stavas kontrollbehov (okunskap om flygplan) + dödsångest. Slutsats: Det finns inget jag kan göra om det händer något och man dör oftast vid flygkrascher.
Herregud, om det nu är så ofarligt som alla förståsigpåare alltid hävdar, varför händer det då att resenärer applåderar efter landning? Gör man det vid ändhållplatsen när man tagit bussen in till Falkenberg, kanske? Nej, eller hur? Gör man det när man är framme i Stockholm och X2000 just har bromsat in vid perrongen på spår 10. Nej, just det! Vad betyder då den där applåden? Precis! "Tack! för att vi överlevde"... liksom.
Finnes: Darrande 37-årig räddhare, för ömsint omhändertagande vid flygresor. Får inte sällan psykbryt när flygmotorer rusar och flygplan lyfter, när turbulens råder och det är svårt att landa, när flygvärdinnor får konstiga ansiktsuttryck och bältestvång gäller, när motorljud förändras och det låter tystare än det gjorde 1/2 minut tidigare, när det ser ut som att en vinge håller på att släppa, eller precis innan hjulen når fast mark vid landning.
Sökes: Bredaxlad man - förslagsvis med gedigen pilotutbildning, att luta sig emot när risk för psykbryt föreligger (se ovan) - alltså i princip under hela resan. Gärna välutrustad med kraftiga biceps (jag kramar JÄKLIGT hårt...) och med lugnande, mörk pedagogisk stämma för trovärdiga utläggningar angående exempelvis avvikande motorljud.
Denne man får naturligtvis gärna ha andra kvalitéer också (såsom t.ex. en fräsch andedräkt, eftersom vi kommer att komma varandra så nära, bokstavligt talat). Eventuella andra önskemål kan vi ta en annan gång... ;)
Jag kommer å det snaraste att tillhandahålla fler tänkbara överlevnadsstrategier gällande den förestående flygresan - den till de vitkalkade husens ö.
Lov med liten Isak
Vi bakar Cupcakes, städar badrum, leker vithajenleken på Klitterbadet, spelar Super Mario (en gång är också en gång), pysslar med hästen tillsammans, handlar mat och pratar - Isaken och jag!
Han visar pedagogiskt hur spritsen sätts ihop och bygger Lego efter bruksanvisning för 10-åringar, alldeles själv. Jag blir imponerad. Han ritar och skriver planeringslistor inför kalasen som komma skall och delger mig alla smakmässigt välkomponerade bakverk som skapas i tankarna. Jag blir imponerad.
Han snålar med pussar och kramar och att sitta stilla i knäet och gossa. Jag blir sorgsen... över den tid som flytt.
Han visar pedagogiskt hur spritsen sätts ihop och bygger Lego efter bruksanvisning för 10-åringar, alldeles själv. Jag blir imponerad. Han ritar och skriver planeringslistor inför kalasen som komma skall och delger mig alla smakmässigt välkomponerade bakverk som skapas i tankarna. Jag blir imponerad.
Han snålar med pussar och kramar och att sitta stilla i knäet och gossa. Jag blir sorgsen... över den tid som flytt.
Så därför anfaller jag tonårsdottern i mjukisleopardmorgonrocken istället... och HON älskar att sitta i mammas knä! ;)
Vuxenlekar
När jag var liten brukade jag leka vuxenlekar. Kanske sätts er fantasi igång nu, så låt mig för säkerhets skull förklara...
Jag lekte själv, i olika låtsasyrkesroller - högt som lågt, eller förresten det där var nog inte politiskt korrekt, därför förtydligar jag: Alla yrken är viktiga, det är min bestämda uppfattning. En del kräver mer utbildning, erfarenhet och ansvar och därav behöver det lönemässigt få skilja lite lagom, men inget yrke är mer värt än något annat, såklart! Alla behövs och är viktiga. Lät det motsägelsefullt? Fiskar jag på djupt vatten? Målar jag in mig ett hörn? Ja, kanske men ni förstår... Nog om det!
Jag var veterinär och hade veterinärklinik på lilla toaletten. Min ständigt återkommande patient hunden "Slappi", blev tyvärr aldrig annat, än just slapp. Detta trots ihärdig bandagering, omplåstring och diverse medikamenter. Annat var det med grannens pudel. Oj, vilken tjusig hund! Vit, krullig och stel som en... en... ja, just det pudel! "Äkta" rött hundkoppel hade den, med riktig karbinhake. Slappi hade ett skärp. Fast pudeln och grannen var nog aldrig med i den här toalettleken, jag menar veterinärklinikleken. När pudeln var med, var vi i grannens källare. Den med alla sakerna. Brukshundsklubb, tror jag vi lekte då eller hundutställning... Katrin, friska gärna upp mitt minne! ;)
Det lektes servitris också, med finporslinet runt stora matsalsbordet. Jag gillade att ta upp beställningar från låtsasgäster. Notan klarade jag galant! Det var innan jag hade gett mig själv stämpeln som mattemiffo.
Och Café lekte jag så det stod härliga till. Ja, jag hade ju redan bestämt mig. Att servera gröna dammsugare skulle bli mitt livskall.
När vi nu ändå är i matsalen, så var den platsen också spanska ridskolan i Wien. Matsalsstolarna var mina Lipizzanerhästar.
Präst var jag också, och jag pluggade in psalmerna som vi fick lära oss i skolan till jul och påsk så att jag kunde dem utantill: "Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid...".
Trädgårdsmästare var jag på somrarna och planterade hjärtblad av ogräs i olika små svarta plastkrukor. Dessa sålde jag till låtsaskunder.
Och lärare förstås, men då hade jag småungarna på andra gatan som elever. En var extremt lättlärd och den andra svag. Ungefär så som variationen ser ut i en vanlig skolklass. Realistiskt.
Idag mina vänner, ska jag nog ta och leka en vuxenlek - städerska. Det blir nog lite roligare så...
Jag lekte själv, i olika låtsasyrkesroller - högt som lågt, eller förresten det där var nog inte politiskt korrekt, därför förtydligar jag: Alla yrken är viktiga, det är min bestämda uppfattning. En del kräver mer utbildning, erfarenhet och ansvar och därav behöver det lönemässigt få skilja lite lagom, men inget yrke är mer värt än något annat, såklart! Alla behövs och är viktiga. Lät det motsägelsefullt? Fiskar jag på djupt vatten? Målar jag in mig ett hörn? Ja, kanske men ni förstår... Nog om det!
Jag var veterinär och hade veterinärklinik på lilla toaletten. Min ständigt återkommande patient hunden "Slappi", blev tyvärr aldrig annat, än just slapp. Detta trots ihärdig bandagering, omplåstring och diverse medikamenter. Annat var det med grannens pudel. Oj, vilken tjusig hund! Vit, krullig och stel som en... en... ja, just det pudel! "Äkta" rött hundkoppel hade den, med riktig karbinhake. Slappi hade ett skärp. Fast pudeln och grannen var nog aldrig med i den här toalettleken, jag menar veterinärklinikleken. När pudeln var med, var vi i grannens källare. Den med alla sakerna. Brukshundsklubb, tror jag vi lekte då eller hundutställning... Katrin, friska gärna upp mitt minne! ;)
Det lektes servitris också, med finporslinet runt stora matsalsbordet. Jag gillade att ta upp beställningar från låtsasgäster. Notan klarade jag galant! Det var innan jag hade gett mig själv stämpeln som mattemiffo.
Och Café lekte jag så det stod härliga till. Ja, jag hade ju redan bestämt mig. Att servera gröna dammsugare skulle bli mitt livskall.
När vi nu ändå är i matsalen, så var den platsen också spanska ridskolan i Wien. Matsalsstolarna var mina Lipizzanerhästar.
Präst var jag också, och jag pluggade in psalmerna som vi fick lära oss i skolan till jul och påsk så att jag kunde dem utantill: "Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid...".
Trädgårdsmästare var jag på somrarna och planterade hjärtblad av ogräs i olika små svarta plastkrukor. Dessa sålde jag till låtsaskunder.
Och lärare förstås, men då hade jag småungarna på andra gatan som elever. En var extremt lättlärd och den andra svag. Ungefär så som variationen ser ut i en vanlig skolklass. Realistiskt.
Idag mina vänner, ska jag nog ta och leka en vuxenlek - städerska. Det blir nog lite roligare så...
Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var jullovet...
I fredags var vi i stallet och fixade med lilla Dora. Isak red först på uteridbanan och sedan i ridhuset. I ridhuset blev Dora en kommandora. Hon frustade, spärrade upp ögonen och slängde av det lilla barnet. Lilla gulliga skithästen har minsann passat på att skaffa sig olater under juldagarnas riduppehåll. Förvånad och ledsen lillpojke tvingades direkt upp på hästryggen av "hemska" mamman. Jodå, trav i två varv till, men mamman som ville att det skulle sluta lyckligt, höll i för säkerhets skull. Så... då är det är det bara 99 gånger kvar innan lillkillen är en fullfjädrad ryttare ;)
Fredagen fortsatte med att Patrik inseminerade två kor hos farmor och farfar och gjorde ett "kojobb" via datorn. På köpet blev vi bjudna på lunch. Snabbt hem, duscha, packa och byta om. Ner till Helsingborgs Stadsteater för att se "Resan till Melonia". Vi kom i tid (kors i taket) och hann t.o.m. köpa lite tilltugg innan Liselotte mötte upp i foajen. Hon hade fixat utmärkta platser, långt fram. På teater ger närheten till scen en extra dimension, inte minst för de små i publiken kan tänkas.
Pjäsen var tilltalande och lättillgänglig för liten Isak med klassiskt tema om frihet och fångenskap, men mångbottnad för den som så vill. Det "goda" landet Melonia med sin växtkraft, sina mjuka runda former och färgsymfoni rymde också en mörkare komplexitet som stavas makt och kontroll, genom sin ledare Prospero. Men eftersom denne också var av dynamisk karaktär, slutade "resan" som sig bör - lyckligt. Scenografin, musiken, karaktärernas kroppsspråk och ljussättningen gjorde föreställningen suggestivt magisk. Det samspelade med och lyfte intrigen till höga höjder - bokstavligt talat. Pjäsen spelas t.o.m. den 5 februari. Se den!
Efteråt gick vi bakom kulisserna och Isak fascinerades aningen skräckblandat av det fantastiska maskarbetet med de groteska näsorna och hakorna när han fick se skådisarna live. Vi smög in och hälsade på gulliga Linda som är rekvisitör och Isak fick magiskt elixir i två provrör med sig hem. Lycka! Vi småpratade också med sufflören och beundrade Ariels fjäderdräkt som kära kostymmästarmostern pilligt hade sytt av äkta svenska fjädrar.
Hem till stilrena lägenheten i Ängelholm för läcker middag. Kräftstjärtsröra på hemgjort löktunnbröd och bubblor i glasen. Parmalindade kycklingfiléer med balsamico och oliver och till det en otroligt len och krämig risotto. Sallad av blandade blad, storbladig persilja och inlagd paprika. Gott rött i glasen. Exotiska fruktsalladen skulle blivit efterrätt men den hoppade vi... för mätta och småtrötta. Tillsammans tittade vi i fotoalbum och blev nostalgiska och jag reflekterade över att mostern har fler barndomsfoton på mig än vad mina egna föräldrar har. Sånt är livet. Moster överlät uppfluffad nybäddad dubbelsäng åt gästerna och intog själv soffan. Vi vaknade av kaffedoft och uppdukad frukost. På Isaks plats stod en prydligt ihopvikt papperspåse med färdkost, chocolate chip cookies - omtänksamhet!
På nyårsafton gjorde vi och mostern Väla som har blivit så stort, så stort och känns lyxigt. Patrik var den som shoppade loss. Jacka på Brothers och tajta t-shirtar på MQ. Jag startade operation övertalning för att få äran att köpa honom en slips matchandes min nyårsklänning. Det gick förvånande lätt! Själv köpte jag inte en endaste liten grej, men bilden av en ursnygg kamelhårsfärgad kappa lyckades få fäste och lade sig vilande någonstans i hjärnbarken. Leksaksaffären passerade vi smidigt utan att Isak sa ett endaste pip. Han är inte den sortens barn som tigger och tjatar. Å andra sidan belönades han indirekt av att vi åkte rulltrappa helt utan anledning, bara för att han tycker det är så roligt. Lättroad... och japp, vi bor utanför en mycket liten stad, utan rulltrappa! ;)
Hem igen och snida om till nyårsafton och ja, vi matchade! ;) God mat, tjusig dukning och glada människor. Grannen gav mig ett skrattanfall utan dess like när han galet sprang upp och nerför backen med en fullt brinnande rislampa i handen. Den hade vägrat sällskapa de andra uppe i skyn. Ett hejdlöst skratt måste i alla fall vara en bra start på det nya året! Tack Joakim. Meningslösa skitfrågor i TP, men jag får väl ändå gratulera det vinnande lagets fantastiska teamwork - de kompletterade varandra väl. Grattis alltså, till Patrik, Micke och Maggan! Mycket High five och sånt, i det laget... jobbigt att se! ;) Men jag är glad ändå, för balsamico-vinägern som jag tjuvade åt mig i presentleken.
I mina ungdoms dagar var jag en bokslukare av stora mått. Biblioteket var som mitt andra hem och jag kan ännu minnas fossilerna i trappan, den där underbara söta, lite barnpudriga doften och den välsminkade, parfymdoftande, mörkt snaggade bibliotekarien som en gång i förtroende viskade att hon trodde jag skulle bli mannekäng i Paris. Haha... roligt! Det hon säkert inte anade var att jag skulle stanna i växten just där och då, och aldrig bli en cm mer än de 160 cm som jag redan var. Vikten däremot - 45 kilo benrangel, ändrade sig såsmåningom ;) Det närde fantasin i alla fall, den där viskningen - i den billesholmska, grå 80-talsjantevardagen. Nåväl... när allt av intresse i ungdomsbokrummet var avklarat och jag t.om. hade läst om Christine Nöstlingers några gånger, tog jag klivet ut i en annan värld - avdelningen för vuxenlitteratur. Där hittade jag och slukade bl.a. Marianne Fredrikssons böcker kring bibliska myter och älskade hennes berättarkonst.
Igår var jag och Marita på bio i Varberg och såg filmatiseringen av "Simon och ekarna". Besparar er en fullfjädrad recension, men kan ärligt säga att det var länge sedan jag såg en så välgjord svensk produktion. Vilket bildspråk, vilken dramaturgisk väv, vilka skådespelarinsatser! Älskade det tidstypiska fokuset - historieperspektivet och skildringen av klasskillnaderna. Åh... SE DEN, på bio såklart!
Hade varit kul att lägga ut ett foto på den matchande mannen,
men tror inte att han skulle uppskatta ett enda av de foton som
fanns i kameran. Det får bli bordsplaceringsskylten istället ;)
Fredagen fortsatte med att Patrik inseminerade två kor hos farmor och farfar och gjorde ett "kojobb" via datorn. På köpet blev vi bjudna på lunch. Snabbt hem, duscha, packa och byta om. Ner till Helsingborgs Stadsteater för att se "Resan till Melonia". Vi kom i tid (kors i taket) och hann t.o.m. köpa lite tilltugg innan Liselotte mötte upp i foajen. Hon hade fixat utmärkta platser, långt fram. På teater ger närheten till scen en extra dimension, inte minst för de små i publiken kan tänkas.
Pjäsen var tilltalande och lättillgänglig för liten Isak med klassiskt tema om frihet och fångenskap, men mångbottnad för den som så vill. Det "goda" landet Melonia med sin växtkraft, sina mjuka runda former och färgsymfoni rymde också en mörkare komplexitet som stavas makt och kontroll, genom sin ledare Prospero. Men eftersom denne också var av dynamisk karaktär, slutade "resan" som sig bör - lyckligt. Scenografin, musiken, karaktärernas kroppsspråk och ljussättningen gjorde föreställningen suggestivt magisk. Det samspelade med och lyfte intrigen till höga höjder - bokstavligt talat. Pjäsen spelas t.o.m. den 5 februari. Se den!
Efteråt gick vi bakom kulisserna och Isak fascinerades aningen skräckblandat av det fantastiska maskarbetet med de groteska näsorna och hakorna när han fick se skådisarna live. Vi smög in och hälsade på gulliga Linda som är rekvisitör och Isak fick magiskt elixir i två provrör med sig hem. Lycka! Vi småpratade också med sufflören och beundrade Ariels fjäderdräkt som kära kostymmästarmostern pilligt hade sytt av äkta svenska fjädrar.
Hem till stilrena lägenheten i Ängelholm för läcker middag. Kräftstjärtsröra på hemgjort löktunnbröd och bubblor i glasen. Parmalindade kycklingfiléer med balsamico och oliver och till det en otroligt len och krämig risotto. Sallad av blandade blad, storbladig persilja och inlagd paprika. Gott rött i glasen. Exotiska fruktsalladen skulle blivit efterrätt men den hoppade vi... för mätta och småtrötta. Tillsammans tittade vi i fotoalbum och blev nostalgiska och jag reflekterade över att mostern har fler barndomsfoton på mig än vad mina egna föräldrar har. Sånt är livet. Moster överlät uppfluffad nybäddad dubbelsäng åt gästerna och intog själv soffan. Vi vaknade av kaffedoft och uppdukad frukost. På Isaks plats stod en prydligt ihopvikt papperspåse med färdkost, chocolate chip cookies - omtänksamhet!
På nyårsafton gjorde vi och mostern Väla som har blivit så stort, så stort och känns lyxigt. Patrik var den som shoppade loss. Jacka på Brothers och tajta t-shirtar på MQ. Jag startade operation övertalning för att få äran att köpa honom en slips matchandes min nyårsklänning. Det gick förvånande lätt! Själv köpte jag inte en endaste liten grej, men bilden av en ursnygg kamelhårsfärgad kappa lyckades få fäste och lade sig vilande någonstans i hjärnbarken. Leksaksaffären passerade vi smidigt utan att Isak sa ett endaste pip. Han är inte den sortens barn som tigger och tjatar. Å andra sidan belönades han indirekt av att vi åkte rulltrappa helt utan anledning, bara för att han tycker det är så roligt. Lättroad... och japp, vi bor utanför en mycket liten stad, utan rulltrappa! ;)
Hem igen och snida om till nyårsafton och ja, vi matchade! ;) God mat, tjusig dukning och glada människor. Grannen gav mig ett skrattanfall utan dess like när han galet sprang upp och nerför backen med en fullt brinnande rislampa i handen. Den hade vägrat sällskapa de andra uppe i skyn. Ett hejdlöst skratt måste i alla fall vara en bra start på det nya året! Tack Joakim. Meningslösa skitfrågor i TP, men jag får väl ändå gratulera det vinnande lagets fantastiska teamwork - de kompletterade varandra väl. Grattis alltså, till Patrik, Micke och Maggan! Mycket High five och sånt, i det laget... jobbigt att se! ;) Men jag är glad ändå, för balsamico-vinägern som jag tjuvade åt mig i presentleken.
I mina ungdoms dagar var jag en bokslukare av stora mått. Biblioteket var som mitt andra hem och jag kan ännu minnas fossilerna i trappan, den där underbara söta, lite barnpudriga doften och den välsminkade, parfymdoftande, mörkt snaggade bibliotekarien som en gång i förtroende viskade att hon trodde jag skulle bli mannekäng i Paris. Haha... roligt! Det hon säkert inte anade var att jag skulle stanna i växten just där och då, och aldrig bli en cm mer än de 160 cm som jag redan var. Vikten däremot - 45 kilo benrangel, ändrade sig såsmåningom ;) Det närde fantasin i alla fall, den där viskningen - i den billesholmska, grå 80-talsjantevardagen. Nåväl... när allt av intresse i ungdomsbokrummet var avklarat och jag t.om. hade läst om Christine Nöstlingers några gånger, tog jag klivet ut i en annan värld - avdelningen för vuxenlitteratur. Där hittade jag och slukade bl.a. Marianne Fredrikssons böcker kring bibliska myter och älskade hennes berättarkonst.
Igår var jag och Marita på bio i Varberg och såg filmatiseringen av "Simon och ekarna". Besparar er en fullfjädrad recension, men kan ärligt säga att det var länge sedan jag såg en så välgjord svensk produktion. Vilket bildspråk, vilken dramaturgisk väv, vilka skådespelarinsatser! Älskade det tidstypiska fokuset - historieperspektivet och skildringen av klasskillnaderna. Åh... SE DEN, på bio såklart!
Hade varit kul att lägga ut ett foto på den matchande mannen,
men tror inte att han skulle uppskatta ett enda av de foton som
fanns i kameran. Det får bli bordsplaceringsskylten istället ;)
