Ett ytlig och något tillspetsad betraktelse av kroppsliga proportioner, beklädnad och fåfänga
Jag gillar empireskuret... synnerligen tacksamt i dessa dagar av nyromantik. Tursamt nog passar det min kroppsform ypperligt, kanske just därför det gillas... En vacker ringning och veck under bysten. Inte gravidvarningmycket tyg runt magen utan lite lagom figursytt för att skapa en illusion av obefintlig midja.
Kjolar är vardag. Har några stycken som jag älskar. Ett gäng på vintern och ett annat på sommaren. Långa stickor till ben har med åren utvecklats till normalsmala och växts i. Ideallängden döljer övre delen av knäet, blir det "för" kort blir känslan alltför ung och våpig. Linnetyg är finast till gyllenbruna, strumpbefriade spiror och sandaler. Längtar...
Klänningar är det jag känner mig finast i. Alltid klänning när jag vill vara uppklädd, ibland kjol men aldrig byxor. Kanske är född på fel århundrade ändå... Klänning till vardags funkar också. Har nyligen köpt en ny att jobba i. Ljusröd frotté, empireskuren såklart! En klänning att bli glad av!
Har köpt en annan också, som jag själv är något tveksam till men gillades av mannen. Svart, figursydd upptill och med vidd i kjolen, lite "Dirty Dancing dansuppvisnings-stuk" på den. Och ni som känner mig väl vet ju att jag i princip var Jennifer Grey i ett tidigare liv, i alla fall ville vara... i slutet av 80-talet ;) Kruxet heter halterneck!
Muskulösa, deffade axelparti är estetiskt vackert på både kvinnor och män! Tänk friidrott, sprinters... så underbart atletiskt tilltalande. Som konst... eller historia, eller både och. De västerländska idealens rötter - den nakna grekiska diskuskastaren personifierad.
Men hur jag än tänker blir breda axlar och ryggtavla som en ladugårdsvägg i kombination med halterneck, inget annat än rysk brottarvarning. Amazon-anlagen verkar liksom finnas. Med tung styrketräning skulle det finnas potential för...
Nu ger det sig, ska jag lämna tillbaka eller vara en vandrande reklampelare för den svenska landsbygden - ladugårdsväggen? ;)
Kjolar är vardag. Har några stycken som jag älskar. Ett gäng på vintern och ett annat på sommaren. Långa stickor till ben har med åren utvecklats till normalsmala och växts i. Ideallängden döljer övre delen av knäet, blir det "för" kort blir känslan alltför ung och våpig. Linnetyg är finast till gyllenbruna, strumpbefriade spiror och sandaler. Längtar...
Klänningar är det jag känner mig finast i. Alltid klänning när jag vill vara uppklädd, ibland kjol men aldrig byxor. Kanske är född på fel århundrade ändå... Klänning till vardags funkar också. Har nyligen köpt en ny att jobba i. Ljusröd frotté, empireskuren såklart! En klänning att bli glad av!
Har köpt en annan också, som jag själv är något tveksam till men gillades av mannen. Svart, figursydd upptill och med vidd i kjolen, lite "Dirty Dancing dansuppvisnings-stuk" på den. Och ni som känner mig väl vet ju att jag i princip var Jennifer Grey i ett tidigare liv, i alla fall ville vara... i slutet av 80-talet ;) Kruxet heter halterneck!
Muskulösa, deffade axelparti är estetiskt vackert på både kvinnor och män! Tänk friidrott, sprinters... så underbart atletiskt tilltalande. Som konst... eller historia, eller både och. De västerländska idealens rötter - den nakna grekiska diskuskastaren personifierad.
Men hur jag än tänker blir breda axlar och ryggtavla som en ladugårdsvägg i kombination med halterneck, inget annat än rysk brottarvarning. Amazon-anlagen verkar liksom finnas. Med tung styrketräning skulle det finnas potential för...
Nu ger det sig, ska jag lämna tillbaka eller vara en vandrande reklampelare för den svenska landsbygden - ladugårdsväggen? ;)
Kommentarer
Trackback
