christinehenriksson

Härlig hälsodag med Flisa-Lisa och kompis. Styrketräning, sauna, sol och sushi... och jag känner mig fräsch som en nyponros på insidan och utsidan! Det var länge sedan jag tränade i maskiner, men ombyte förnöjer och jag hoppas att jag hittade någon liten undangömd muskel som inte fått sig en duvning på hela långa hösten. Vi får väl se imorgon, träningsvärk är bästa kvittot.

Föreställ er ett inbjudande hus. Det doftar skog - grön, äkta gran. Någon vidrör en strategiskt placerad hyacint och blommans parfymlika toppnoter sprids i rummet. Doftförnimmelsen av upphängda pepparkakshjärtan och apelsiner med kryddnejlikor, anas tryggt i bakgrunden.

Någon har mixat en undergörande ansiktsmask och krossat Aspirin i fet creme fraiche. Någon smetar in den vita, tjocka sörjan i ansiktet. Denna någon tar också fram en dammsugare som några dagar tidigare troligen befunnit sig farligt nära husets kattlåda.

Dofterna förbytts till lukter - av sur grädde vid näsborrarna och lukten av stall från dammsugaren.

Ja vänner, vad sägs om det underbara julvädret? Isak ville ta en uppfriskande promenad idag, men jag drog på det i det längsta. Slängde ut en murgröna med spinn som ska döden dö, dränkte in den i såpa och sen ska vädret få göra sitt - kan omöjligt misslyckas!

Jag, ungarna och ett lånebarn begav oss in till stan för att liva upp tillvaron något. Vi startade på Stålboms. Dottern och undertecknad föll för en fika av det matigare slaget, lånebarnet kände för smothie och lilleman blev sugen på chokladbiskvie.

Kicks hade 70% på favoritlyxiga hudvårdsmärket Nuxe. Som hittat! Jag som faktiskt behövde en skonsam rengöring och nåt närande för ögonpartiet. Får ytliga torrhetsrynkor på vintern, vilket gör att jag ser nyvaken ut. Inte kul att vara trött på vintern, men att gå runt och se ut som om det vore kl. sju på morgonen hela dagen lång, där går gränsen! Det blev en Lancomemascara också, även om det svider till. Finns ingen bättre, så är det bara!

Vidare till Lindex för att byta en leopardbh. Dottern fick två identiska i julklapp nämligen. Rakt framför ögonen hänger plötsligt en rätt snygg, tämligen välskräddad och figursydd kamelhårsfärgad kavaj. Hm.. snygg till cremefärgad eller puderrosa blus, tighta mörka jeans och stövlar. 36:an satt som en smäck och det är ju smickrande i sig, även om det säger föga. "Lantlig, passar dig!", uttryckte Amine som jag fick syn på och anföll vid strumporna. Är det något jag är synnerligen svag för så är det just smicker om att något är "Christinestil". Ett tips bara, om man vill ligga på plus! Man vill ju liksom inte vara en dussinkopia... lite motsägelsefullt med den där Lindexkavajen då kanske ;)

Mot Coop, utan kavaj. Mat åt ett tomt kylskåp, juice med lactobaciller, en liten, liten gå-bort-present till moster, hälsosamma vita Ca+D-vitaminpiller, bomullsrondeller, tandkräm, örngott i ekobomull och annat bra och ha. Hem, packa upp och fjäska lite för mannen som jag snäste åt i telefon. Bryna kycklingfiléer och skivor av lantbröd, göra sallad med granatäpple, kiwi och avokado och en krämig chiliaioli. Lätt kvällsmat för mig, hoppade brödet! Men eh... gick loss på de torkade fikonen en timme senare istället. Karaktär, skulle det ju bli ju!

Ska tröstse "Dyngkåt och hur helig som helst" i kväll. Den ger perspektiv. Köpte den åt mannen och mig, bara för att Mia Skäringer är så grymt närvarande, humoristisk, nutidsanalytisk och... svart. Lite komiskt bara att filmen råkade hamna i Flisans pakethög, när mannen slog in klapparna. "Och vad är det här?", frågar dottern förnumsigt förvånad men med något förändrad ansiktsfärg, när hon visar upp filmen under julklappsutdelningen. "Eh... den skulle ju inte vara till dig!", svarar jag blixtsnabbt och tillägger: "Det där är pappas och min film!". Som om det lät bättre...

Julledigheten ska få balansera en stressad själ har jag bestämt. Visserligen ska jag rätta faktauppsatser, revidera listor och sätta betyg, fortsätta läsa forskning kring svenska som andra språk, planera en kurs i religion, skriva en text åt Falkenbergs museum utifrån skolperspektiv och göra en självskattning inför kommande medarbetarsamtal, men jag har lovat mig själv att inte skjuta på jobbet för då tar det energi och ligger där som ett mörkt förpestande moln under jullovsledigheten. Här skall tjuren tas vid hornen ganska omgående har jag bestämt.

Däremellan ska vi åka till stallet, jag och Issen för att rida och rykta och umgås med underbara, varma och kraftfulla hästar. Det är terapi det! Jag ska mjölka med Patrik också, därför att min kropp längtar efter att få arbeta fysiskt. Raka ner skit, sätta näsan i komagar och dra ut de första strålarna varm mjölk, ge sötmjölk åt sörplande spädkalvar, gödsla kalvningsboxar, köra ut syrligt ensilage och fördela friskt väldoftande hö, helt innesluten i mina egna tankar. Åh... vad jag kan sakna det ursprungliga, enkla livet! Trädgården har blivit mitt surrogat, men det är en klen ersättning så här års.

Jag ska ta långa, långa promenader i dagsljus med liten Sixten och lyxa på Klitterbadet med Flisa-Lisa. Därtill ska jag äta mina vinterkosttillskott noga eftersom jag behöver dem så väl. Magnesium, B-vitaminer, kalciumtabletter + D-vit. och Eskimå fiskolja (hållbart producerad). Vidare ska jag slänga mig i ett solarium några gånger för att jag behöver ljuset, värmen och fräschören, inget konstigt med det - för en som aldrig åker till solen på vintern.

Ikväll ska jag och mannen ha huset för oss själva. Egentligen skulle vi käkat i Halmstad och gått på bio men favoritkrogen verkar stängd idag. Vi sparar det till en annan gång. Barnen - båda två, (kors i taket) vill vara hos farmor och farfar. Oj, vad det händer sällan att vi har "barnvakt" och det ska bli härligt, lika gott som det är att hämta hem gullungarna imorgon igen, förhoppningsvis färdigbråkade för dagen ;) 

Patrik har hyrt tre filmer: Jägarna 2, Water for elephants och Smurfarna. Vilken tippar ni att det blir? ;) Ett är i alla fall säkert och det är att fräsch wok smakar förträffligt efter all julmat och att ett glas rött slår det mesta i dryckesväg. Goder afton, kära vänner!

Den perfekta mjuka julkakan, finns den? Maffiga, tunga tyska- och engelska julkakor ("stollar") pudrade med florsocker och med torkad frukt och alkohol som smaksättning, är kanske kul tradition men låter oftast trevligare än de smakar. Mjuk pepparkaka då? Jo då, dessa har bakats under årens lopp med lingon, gräddfil och allt möjligt i smeten, men är det så spännande egentligen? Pepparkakssmaken stöter man ju på allt som oftast under hela advent. Har nu äntligen hittat en julkaka som jag gjort om en smula, såklart! ;) Den visade sig vara klippt och skuren för en massa olika smaklökar, t.om. Patriks, vilka fortfarande "plågas" av sviterna efter uppväxtårens kaköverdos. Här kommer receptet på årets bästa advents- och julkaka!


Fruktkaka med choklad och nötter

Saftig och smarrig mjuk kaka med torkad frukt
som dragit i något "spritigt" sött. Själv har jag använt
dessertvinet Moscatel de Setúbal (nr. 8011). Mmm... Gott
att dricka till också. Älskar dessertvin. Glögg funkar med,
eller varför inte pröva päronkonjak? Glasera kakan efter
att den svalnat helt. Hrm... annars blir det inte så fint ;)

100 g torkade fikon (Coop har ekologiska i påse som är så mjuka och söta och goda)
100 g hackade hasselnötter
2 dl "spritigt" sött
200 g mjukt smör
2,5 dl ekologiskt råsocker (har minskat sockermängden med en halv dl)
4 ekologiska ägg (eller i alla fall från frigående höns)
4 dl vetemjöl special (Saltå Kvarn) eller vanligt eller blandat med dinkelsikt
1 tsk bakpulver
2 tsk osötat Organic Bourbon Vanilla Powder eller vaniljsocker (ihhh... inte syntetiskt vanillin bara)
100-125 g hackad mörk choklad (Änglamark har god ekologisk men Marabous mörka funkar)

Chokladglasyr:
50 g mjukt smör
1, 25 dl florsocker (har minskat ner mängden sött)
1 tsk vaniljpulver igen eller vaniljsocker
1/2 dl kakao (Obs! Kolonialvara - viktigt att köpa ekologisk)
1/2 dl starkt kaffe (självklart ekologiskt - något annat finns inte på världskartan)

Ugn: 175°
Tid: Ca. 60 min

Kakan:
Hacka nötter och frukt och blanda med det spritiga.
Låt dra i en halv dag ungefär. Rör smör och socker poröst.
I med äggen. Blanda de torra ingredienserna och hackad choklad.
Rör ner i smeten tillsammans med "frukt- och nötgojset". Häll i smord
bröad form ca. 1,5 liter. Grädda i nedre delen av ugnen. Låt svalna.

Glasyren:
Rör samman ingredienserna. Se upp för smörklumpar! Använd riktigt
rumstempererat mjukt smör och varmt kaffe. Bred på helt avsvalnad kaka.
Låt stelna. Garnera med granatäppelkärnor.

Smakar "kondis"... Enjoy! :)

Julbord! I år ska vi bara satsa på det som vi verkligen tycker är godast, har vi bestämt. Vi brukar i och för sig säga så varje år och det brukar bli mycket ändå... Kallskuret och korvar går i alla fall bort. Modern, fadern och broderskapet kommer framåt kvällen och tomten förstås. Han bor rätt nära.

Det här kommer att dukas upp på årets julbord:

• Olika sorters krämiga sillar från Råå

• Ekologisk löksill

• Varmrökt lax med romsås

• Gravad lax med gravlaxsås

• Ägghalvor med stora egenpillade räkor och majonäs (Patrik brukar typ äta 10 själv)

• Nubbesallad

• Ål (säg inget... jag vet, men de är ju skåningar - svårt att lära gamla hundar sitta)

• Lantpaté med Cumberlandsås och smågurkor

• Ekologisk julskinka med skånsk senap (vi skippar Waldorfsalladen, tror jag)

• Grönkål

• Brunkål

• Apelsinsallad med nötter och brysselkål

• Julköttbullar med en gnutta kryddpeppar, öl och ansjovis

• Janssons

• Honungs- och apelsinglaserade revbensspjäll

Lyxknäcke och vörtbröd. Öl och must samt besk, svartvinbärssnaps eller Hallands Fläder i snapsglasen. Saffransparfait till efterrätt och den nya fruktkakefavoriten till kvällskaffet, möjligtvis.

En grupp människor träffas kontinuerligt. Du är en i gruppen. Alla har i princip samma förutsättningar, ingen har låg levnadsstandard eller så. Det bjuds på mat och dryck, ibland nåt avancerat, ibland nåt väldigt enkelt. Det är upp till var och en, vad man känner för i stunden - ingen millimeterrättvisa. Alla deltar i bjudningarna och alla bjuder hem varandra, utom EN person som gång efter annan låter sig bjudas, men aldrig själv inbjuder de andra i gruppen till sitt hem.

Hur tänker du kring ovan nämnda situation?

Har haft bloggpaus och tänker inte be om ursäkt för det. Har inte haft lust, har fått för lite energi av det - av skrivandet, av responsen, eller ja... snarare icke-responsen. Ser ju att väldigt många läser, men vem är ni? Hur svårt är det att göra ett klick på en gilla-knapp eller skriva en rad... ETT ord.

Generositet för mig är omtanke om andra medmänniskor - oegoistiskt, varmt, äkta. En slags välmående-solidaritet! Vill fixa och hjälpa, vill ge, vill göra gott i hjärtat! Men vill också att andra erbjuder fix, hjälp och givmildhet utan att behöva be om det! Sällan handlar det om pengar, snarare: "Jag gör det här för dig, därför att jag bryr mig om dig". Uttryck, tonfall, handlingar, en enkel uppriktigt ställd fråga: Hur har du det? En känsla av att betraktas som värdefull, som människa - en bekräftelse av egenvärdet.

Felicia tänder ljus i den romantikgrå lyktan på verandan, för min skull har jag förstått - fin gest. Ljuset hälsar: "Välkommen hem mamma! Jag tänkte på dig när jag kom hem." Patrik masserar axlar när jag har mycket omkring mig och erbjuder musklig axel att luta sig emot på kvällskvisten. Ger mig andrum i ensamhet, närhelst jag behöver. Ser behovet, tar barnen och lämnar huset åt mig - för tid i stillhet. Isak slingrar små armar runt midjan bakifrån. Litet huvud som vilar mot min höft visar vad han känner och vill ge. Susanne kramas varmt och innerligt när vi möts - inte flyktigt, inte tillgjort, bara äkta. Anna dukar inbjudande och estetiskt när vi har tjejmiddagar, för att hon vill att jag (vi) ska omgivas av det som är vackert. Har ansträngt sig för min (vår) skull. Fint och välkomnande. Några exempel bara...

Förvänta dig bara inte, att jag alltid ska vara en givare eller fixare för att jag tycker om att greja för andra. Ta mig inte för given. Jag behöver också få, eller få luta mig tillbaka. Och nu blir jag gnällig...

Kan det finnas 80 föräldrar på Isaks förskola? Ingen mig veterligt hade en tanke på att personalen det här året blev utan några julblommor/presenter. Jag har hållit i den saken i några år, men tänkte att någon annan kunde få ta över. Jamen, Christine alla har ju så mycket... Japp, tur att inte jag har det! ;) Jag är ju lärare och december och juni dvs. terminssluten, är alltid mina absolut lugnaste månader. ;) Men nu samlar jag ändå in, duktiga flicka - i sann projektledaranda, så att personalen inte tror att de har gjort ett dåligt jobb det här året. Samvetet... Fixar åt Felicias lärare också och betalar för människor som aldrig kommer att betala tillbaka. Var är männen i det här förresten, eller är det här en rest från det förgångna - arvet efter "klassmammorna"? Jävla namn, egentligen! Var finns den kollektiva tanken? Var finns initiativen? Vi-mentaliteten. Att dra sitt strå till den gemensamma stacken, liksom.

En kollega jag hade en gång var den snålaste av alla snåla. Snål med känslor, snål med att se och kommunicera med andra, snål med pengar och att bidra till det kollektiva. Personen var den som alltid försåg sig, åt mest och bidrog med minst. Snålskjuts - vilket fult ord, men ack så passande! Och nu är vän av ordning ändå ingen förespråkare av millimeterrättvisa. Men snålskjuts - det parasiterande draget är nästintill outhärdligt i min värld. Oattraktivt, för att tala klarspråk!

Men säg nej då... Lär dig bli en NEJ-sägare, Christine! Vem tvingar dig? Ta inte på dig att ta hand om mini-fotbollslaget för att ingen annan förälder vill/"hinner". Sitt inte som ersättare i kyrkofullmäktige, lägg inte ner 40 timmar i Montessoris loppiskommitté när de finns föräldrar som gnäller över att behöva bidra med ynka 4 timmar, var inte med i Naturskyddsföreningens styrelse, samla inte in till presenter, var inte den som småplockar undan och torkar kaffefläckarna på jobbet, initiera inte samkväm som ingen känner för etc. etc. MEN... det är ju inte den världen jag vill ha! De idealen jag vill se... Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något är min fasta övertygelse och förhoppning och helst... helst ska det vara lite rättvisa i alla fall.

Man ger inte för att få, men nästa gång du bedyrar mig om hur trevligt, kul, mysigt eller gott det är, spara då på krutet och tänk istället att jag förmodligen uppskattar att du gör detsamma eller något liknande för mig någon gång. Uppskattar du inte? Ta inte emot.

Vill du ha omtänksamhet? Visa omtänksamhet!