Kärt barn har många namn...
"Mamma, nu får du skriva ett roligt blogginlägg, inte såna där tråkiga om målarfärg och sånt!"
Yes Sir! Ska bli! Jag skriver ett om DIG!
Den som för 15 år sedan döptes på Annandag Påsk ska 15 år senare konfirmeras denna dag. "Räkan" (tillverkningsnamnet på vårt ofödda barn) har blivit stor!
Sedermera begåvades lilla lintotten med fler smeknamn av allehanda slag, mer eller mindre smickrande. När hon var alldeles nyckläckt kallades hon "Moffa-Lotta", efter en rynkig städerska på Munkagårdsskolan. "Moffa-Lotta" gjordes sedan om till "Moffsie Toffsie". Ungen hade ju hår, i massor!
"Stabilen" fick hon heta from 3 mån. ålder, just för att hon alltid ville upp och stå i knäet... stabilt! Ungefär vid åldern för skolstart protesterade hon högljutt och deklarerade att hon HATADE smeknamnet, men tog själv det tillbaka vid 9 års ålder. Lillebror skulle minsann inte ha HENNES smeknamn! Än idag funkar det med "Stabilen"... i ömsinta stunder.
"Flisan" har alltid varit mitt namn på Felicia, tufft och lite gulligt på samma gång. Passar bra för en fotbollsmamma med inlevelse också. "In på plan och flisa ner dem bara!" ;) Kompisarnas "Fiffi" har jag däremot synnerligen svårt för. Det låter ju som en sån där ouppfostrad pipinett liten hund, eh... en sån som Sixten är.
Det är bråda dagar för en som snart ska konfirmeras. Igår hade vi ett litet planeringsmöte och bestämde vad som skulle ätas, drickas och hur det hela skulle arrangeras. Konfirmanden är införstådd med att vi måste hjälpas åt - att det är hennes fest. Hon tänker i bilder och färger, gillar att planera, förbereda och ha gäster, helst många! Tjugotvå pers. är egentligen alldeles för lite, ju!
Jag tror jag vet hur hon vill ha det, nu. Vi tänker ganska likt. En pastellig fest med mycket blommor, inte för att hon tjej, (har sällan träffat en mer genusmedveten 15-åring) utan för att det är vår. Smörgåstårta, tre olika sorter som vi gör på söndag. Beställde brödet till tårtorna på Stålboms igår, betällde mycket men ska göra om betällningen idag. Patrik kan äta en halv själv... det kanske är fler som kan? Dessertbord med en massa sött, farmors kolatårta (som vi hade på dopet också), rosa hemmagjorda dammsugare, chokladbiskvier och nutellapraliner - påskigt och smaskigt!
Lätt i glasen för de vuxna, eftersom det är en eftermiddagsbjudning för en minderårig och jobbdag dagen därpå. Lite bubbel, rosévin och öl. Ekologisk cider för kidsen. Till kaffet serveras endast ett dessertvin "Moscatel de Setúbal" med inslag av torkad frukt, nötter och apelsinchoklad. I dessa tider när rökiga, lagrade whiskeysorter är 35+:arnas nya penisförlängare ;) önskar jag tämligen alkoholsvagt och honungssött, men det är klart jag är ju ingen riktig man heller... ;)
Nej, nu ska jag ta mig ut i vårsolens glans. Rabatterna väntar... och vi är nog sist i grannskapet i år. Solbrännan får jag väl på köpet. Vit linneklänning på konfirmationen kräver gyllenbrun hud. Det gäller att ligga i... :)
Yes Sir! Ska bli! Jag skriver ett om DIG!
Den som för 15 år sedan döptes på Annandag Påsk ska 15 år senare konfirmeras denna dag. "Räkan" (tillverkningsnamnet på vårt ofödda barn) har blivit stor!
Sedermera begåvades lilla lintotten med fler smeknamn av allehanda slag, mer eller mindre smickrande. När hon var alldeles nyckläckt kallades hon "Moffa-Lotta", efter en rynkig städerska på Munkagårdsskolan. "Moffa-Lotta" gjordes sedan om till "Moffsie Toffsie". Ungen hade ju hår, i massor!
"Stabilen" fick hon heta from 3 mån. ålder, just för att hon alltid ville upp och stå i knäet... stabilt! Ungefär vid åldern för skolstart protesterade hon högljutt och deklarerade att hon HATADE smeknamnet, men tog själv det tillbaka vid 9 års ålder. Lillebror skulle minsann inte ha HENNES smeknamn! Än idag funkar det med "Stabilen"... i ömsinta stunder.
"Flisan" har alltid varit mitt namn på Felicia, tufft och lite gulligt på samma gång. Passar bra för en fotbollsmamma med inlevelse också. "In på plan och flisa ner dem bara!" ;) Kompisarnas "Fiffi" har jag däremot synnerligen svårt för. Det låter ju som en sån där ouppfostrad pipinett liten hund, eh... en sån som Sixten är.
Det är bråda dagar för en som snart ska konfirmeras. Igår hade vi ett litet planeringsmöte och bestämde vad som skulle ätas, drickas och hur det hela skulle arrangeras. Konfirmanden är införstådd med att vi måste hjälpas åt - att det är hennes fest. Hon tänker i bilder och färger, gillar att planera, förbereda och ha gäster, helst många! Tjugotvå pers. är egentligen alldeles för lite, ju!
Jag tror jag vet hur hon vill ha det, nu. Vi tänker ganska likt. En pastellig fest med mycket blommor, inte för att hon tjej, (har sällan träffat en mer genusmedveten 15-åring) utan för att det är vår. Smörgåstårta, tre olika sorter som vi gör på söndag. Beställde brödet till tårtorna på Stålboms igår, betällde mycket men ska göra om betällningen idag. Patrik kan äta en halv själv... det kanske är fler som kan? Dessertbord med en massa sött, farmors kolatårta (som vi hade på dopet också), rosa hemmagjorda dammsugare, chokladbiskvier och nutellapraliner - påskigt och smaskigt!
Lätt i glasen för de vuxna, eftersom det är en eftermiddagsbjudning för en minderårig och jobbdag dagen därpå. Lite bubbel, rosévin och öl. Ekologisk cider för kidsen. Till kaffet serveras endast ett dessertvin "Moscatel de Setúbal" med inslag av torkad frukt, nötter och apelsinchoklad. I dessa tider när rökiga, lagrade whiskeysorter är 35+:arnas nya penisförlängare ;) önskar jag tämligen alkoholsvagt och honungssött, men det är klart jag är ju ingen riktig man heller... ;)
Nej, nu ska jag ta mig ut i vårsolens glans. Rabatterna väntar... och vi är nog sist i grannskapet i år. Solbrännan får jag väl på köpet. Vit linneklänning på konfirmationen kräver gyllenbrun hud. Det gäller att ligga i... :)
Kommentarer
Trackback
