christinehenriksson

Mjukt sensommarljus, knubbiga kantareller och vajande säd. Fuktmättad luft och dignande äppelträd. Augusti. En vilsam tid, utan vårens förväntningar på sommaren som komma skall. Och ännu utan det vemod som stubbåkrar ger, när säden är tröskad.

Ser samtidigt fram emot tiden när bladen skiftar färg, på ett annat vis... Klar, hög luft är lätt att andas! Kabelstickade tröjor i naturfärger, lätta kängor men kraftiga strumpbyxor, aningen längre kjolar och vackra sjalar i mustiga kulörer. Har redan införskaffat en ny, plommonfärgad. Höstens kläder är mina! Det har jag alltid känt.

Åter in i vardagen, rutinerna som jag mår bra av. Ledigheten på helgerna skattas högre än sommarens. Bara för att återhämtningen är så flyktig.

Isak skopar ut vete och korn, öppnar lilla luckan till utegården - är den som ger flaxande frihet och vind under vingarna. Lyfter varsamt ägg ur redena - blir lika överraskad varje gång. Efter sysslorna slår vi oss ner på den engelskt rödmålande bänken och iakttar de pickande pyttorna. Väntar på att tuppen ska gala - vår stund.