"Mine is the sunlight, mine is the morning..."
Sova länge och gott med liten Isak-varm kropp. Kikar upp från täcket, famlar efter glasögonen. Ljuset... - sovrumsfönster i både söder och väster. Nyvakna ögon möter klarblå himmel, gnistrande frostmatta och kala äppelkvistgrenar. En vinterlåg sol sprider sitt sken. Den här dagen ska fångas! Klyschigt så det förslår, men sant!
Förändringens tid är här! Mycket vatten har hunnit flyta under broarna - 6 år... Jag tänker att jag borde vara olycklig eller åtminstonde orolig. Letar bland de känslorna, ligger ju nära till hands... känslorna alltså ;) men nej, hittar inget. Har förvisso gråtit en skvätt, hittade en sorg... över avskedet, saknaden... men vägrar känna olycka, vägrar bli bitter - ett offer. Vad är det värsta som kan hända liksom?
Jag är flexibel, anpassningsbar, nyfiken, trygg i min självkänsla och i min yrkesroll. Vill nytt på sätt och vis, har velat ett tag men inte vågat. Något/några har hållit mig kvar, kanske tryggheten, relationerna, framåtandan och trivseln - att turbulens blev lugn. Tvekade att hoppa men fick en liten knuff. Behöver kanske kicken och utmaningen, för att inte stagnera...
Har inte sagt något till de 17 trollungarna än. Behöver ladda inför det, vill inte oroa för tidigt. Vet att jag kommer att behöva stöd av annan vuxen där, då. Inte professionellt att knyta så starka band och känna som jag gör gentemot dem, jag vet... men än en liten stund är det VI och då ska vi blomma! :) Jag kommer att njuta av varje ögonblick!
Störst av allt är kärleken. Det är grunden!
Förändringens tid är här! Mycket vatten har hunnit flyta under broarna - 6 år... Jag tänker att jag borde vara olycklig eller åtminstonde orolig. Letar bland de känslorna, ligger ju nära till hands... känslorna alltså ;) men nej, hittar inget. Har förvisso gråtit en skvätt, hittade en sorg... över avskedet, saknaden... men vägrar känna olycka, vägrar bli bitter - ett offer. Vad är det värsta som kan hända liksom?
Jag är flexibel, anpassningsbar, nyfiken, trygg i min självkänsla och i min yrkesroll. Vill nytt på sätt och vis, har velat ett tag men inte vågat. Något/några har hållit mig kvar, kanske tryggheten, relationerna, framåtandan och trivseln - att turbulens blev lugn. Tvekade att hoppa men fick en liten knuff. Behöver kanske kicken och utmaningen, för att inte stagnera...
Har inte sagt något till de 17 trollungarna än. Behöver ladda inför det, vill inte oroa för tidigt. Vet att jag kommer att behöva stöd av annan vuxen där, då. Inte professionellt att knyta så starka band och känna som jag gör gentemot dem, jag vet... men än en liten stund är det VI och då ska vi blomma! :) Jag kommer att njuta av varje ögonblick!
Störst av allt är kärleken. Det är grunden!
Kram
/Tine
/Tine
Kommentarer
Postat av: F e l i c i a
Vem är det som kallar dig Tine? Eller är det du som kallar dig själv det?
Postat av: Christine
Har du aldrig hört min far, kalla mig det? Det är min barndoms smeknamn eller när faderskapet vill vara gullig mot sin vuxna dotter ;) Anna har också kallat mig det ibland. "Inis" är Patriks smeknamn.
Postat av: F e l i c i a
Crille är mitt, ska du inte använda det?
Postat av: Christine
"Crille" är discusting... DU är discusting! ;) <3
Nöjd? Nu går väl inte inlägget att misstolka i alla fall...
Trackback
