Det spränger och växer och knakar

Sanna mina ord, nu står trädgården i högblom! Det ätbara har börjat mogna till och i Isaks granitgrå sålåda växer en mindre skog av potatis, jordärtskocka och svartrot. Bland vida mörkt gröna bladverk trängs några vilsna sockerärtor och morötter som till sist behagade komma upp ändå. Kan det uteblivna resultatet berott på Berts nyvunna toalettvanor i lucker, lättkissad jord? En busktomatplanta och en Physalis fick i alla fall fylla ut där det blev tomt. Har väl i och för sig för mig att solanumsläktingar (alltså potatis och tomat), ska stå på behörigt avstånd ifrån varandra för bladmöglets skull, men räknar kallt med att snart skörda de små knölarna under jord. Enstaka mördare har slemmat sig uppför lådans kant men i det stora hela är risken för massinvasion betydligt mindre än på friland, kan jag nöjt konstatera.

Igår ägnades hela dagen i sällskap av Herr Sekatör. I anspråkslös frottéklänning. Det är befriande rofyllt när det är varmt men molnigt.

Bigarråträdet är pampigt nu. Jag hänger i de där grenarna mest hela tiden. Sött, krispigt och gott!

När vi flyttade till Älvås tog vi bort tio röda vinbärsbuskar men sparade fem. Bara en svart vinbärsbuske lämnades kvar. Synd och skam, tyckte gamla ägarparet. Gör du inte saft? Gelé? Sylt? (Underförstått, nya kvinnan i huset). Jo, det händer att vi gör sommarsaft, men bara av rabarber och fläder (tur att här fanns en enorm gammal knotig fläder). Att koka saft som vi inte ens tycker är speciellt god (vinbär) är väl inte någon mening?

Att vi ändå sparade fem röda berodde på att de bildar ett snyggt buskage, och är gott för både små vilda djur och dito barn att äta direkt av... solmogna. Vad gör det om några klasar skulle torka in och hänga kvar, oplockade? Trädgård ska vara kravlös! Är det händelsevis så att någon bloggläsare i nejden skulle vilja komma och plocka, så välkomna! Detsamma gäller äpplena när det är dags. Här finns ett träd som enligt välmenande råd lämpar sig synnerligen bra till äppelmos. Jag vet faktiskt inte... har inte provat, för inte heller äppelmos äter vi speciellt ofta.


 

 





Kommentarer
Postat av: ulla

Känner igen detdär med saften som ingen sen dricker av och äppelmos som blir stående. Gäller att prioritera när fruktbarheten är överväldigande. Har så jäkla svårt att låta nåt förfaras, men får lära mej. Åka runt och dela ut till folk är också ett jobb man har så här års. Sallad tänker jag odla i nån hög slags låda ( Tord får snickra) för att minska snigelangreppen.

2011-07-05 @ 20:59:44
URL: http://ullaunna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0