En minitripp med historiska vingslag
Hemma igen efter ljuvlig minisemester till Vadstena, Gränna, Visingsö och slutligen en övernattning i Jönköping. Fräscha, sköna morgonrutiner har skapats. Vad sägs om sakta jogg innan frukost i smala folktomma gränder med ursprungligt medeltida gatunät, utmed klostermuren och vidare längs Vätterns strandpromenad? Härligt!
Vadstena är precis så underbart som det låter - spännande historia i medeltida religiöst maktcentrum. Dessutom är det kvinnohistoria så det stänker om det! Birgitta var storslagen och mäktig, i denna tid av omyndiga fruntimmer.
Under det här Vadstenabesöket tog vi oss tid att nogsamt undersöka den välbevarade och fascinerande klosterbyggnaden, ursprungligen byggd som ett festpalats (1200-tal) åt Birger Jarls son Valdemar samt den enorma och pampiga klosterkyrkan uppförd åt 60 nunnor. Frukost och middag intogs glupskt under vitkalkade valv i munkarnas gamla sovsal. Sällan har jag skådat så många riktigt gamla (svenska) intakta byggnader samlade på samma ställe.
Jag gillar när historia knyts ihop - när delar blir till helhet. Först då blir historia levande! Hela våren har jag med spänning följt Magnus Ladulås gravöppningsblogg (forskning om hälsostatus och släktband) och har vid tidigare Stockholmsbesök beundrat det centralt placerade gravmonumentet över samme kung i Riddarholmskyrkan (kan för övrigt orientera mig väl, även bland de andra kungliga gravkoren i denna kyrka). Det var lite av ett infall som förde oss med båten till Visingsö, men cirkeln slöts en aning därute. Det var ju där han dog - Magnus Ladulås.
Som ni förstår har massor av inspiration väckts till höstens nya vuxna grundskolekurs i historia som snart ska börjas snickras ihop. De medeltida inslagen kommer att få religionshistoriska förtecken, men det är mycket som ska få plats på bara en termin och den röda tråden behöver löpa tvärs igenom hela kursen, anser jag. Spännande och utmanande! Jag hoppas på en än så länge tillåtande kursplan (en ny kommer först 2012, inte samma som grundskolans) med massor av pedagogisk frihet. Min tidigare skolas gemensamma tematiska arbetssätt i all ära (vinsterna är många), men den individuella lärarens intressesfär kan tyvärr förloras en smula. Jag tror det smittar om läraren generellt brinner för stoffet (VAD?), men menar i det avseendet inte att metodiken (HUR?) behöver vara synonym med traditionell förmedlingspedagogik. Lågan märks ändå! Berättande i sig, kan naturligtvis vara ett språkdanande, behagligt och kuriöst inslag.
Se där ja... oj, vad det var svårt att hålla tråden i det här inlägget! ;) Inte så märkligt kanske, när jobb och intresse flyter ihop och går hand i hand, som så många gånger förr. Det förefaller nämligen inte så att goda pedagogiska idéer automatiskt kommer på beställning när man sitter vid sitt skrivbord i skolmiljö, snarare tvärtom. De tankarna tenderar att dyka upp lite varstans t.ex. när man är ute och springer, kör bil, läser skönlitteratur, ser film, gräver i trädgården eller som nu... på semestern.
Som tur är har jag begåvats med en man som också vill se och uppleva, inte bara ligga i en solstol. God mat, motion och natur har vi också gemensamt. Men lill-killen då? Jo, han hänger med och hittar sina intressen i det vi gör. På den här trippen har han t.ex. letat och hittat massor av bläckfiskfossiler i gamla stengolv och med skräckblandad förtjusning kikat på heliga Birgittas träkista som hon bars hem i från Rom. Mannen och jag diskuterade det en kväll på semestern, vad det är som gör att Isak är så anspråkslös och aldrig springer runt, tjatar och gnäller, varken efter glass, bad eller happenings. Samtalet föranleddes efter båtresan från Visingsö med alla hysteriska barnfamiljer och gallskrikande ungar hängandes över relingen. Patrik menade att det beror på att Isak inte är van att roas, utan tycker det är trivsamt med samtal och umgänge hos mamma och pappa, speciellt pappa! ;) Vi upptäckte också att vi inte tagit med oss en enda pryl att underhålla mini med, men en bilresa på 4h är egentligen inga bekymmer om man berättar om sakers natur och pratar MED varandra, inte TILL. Skönt, trivsamt och behagligt för oss men gör vi honom till en liten vuxen?
Vadstena är precis så underbart som det låter - spännande historia i medeltida religiöst maktcentrum. Dessutom är det kvinnohistoria så det stänker om det! Birgitta var storslagen och mäktig, i denna tid av omyndiga fruntimmer.
Under det här Vadstenabesöket tog vi oss tid att nogsamt undersöka den välbevarade och fascinerande klosterbyggnaden, ursprungligen byggd som ett festpalats (1200-tal) åt Birger Jarls son Valdemar samt den enorma och pampiga klosterkyrkan uppförd åt 60 nunnor. Frukost och middag intogs glupskt under vitkalkade valv i munkarnas gamla sovsal. Sällan har jag skådat så många riktigt gamla (svenska) intakta byggnader samlade på samma ställe.
Jag gillar när historia knyts ihop - när delar blir till helhet. Först då blir historia levande! Hela våren har jag med spänning följt Magnus Ladulås gravöppningsblogg (forskning om hälsostatus och släktband) och har vid tidigare Stockholmsbesök beundrat det centralt placerade gravmonumentet över samme kung i Riddarholmskyrkan (kan för övrigt orientera mig väl, även bland de andra kungliga gravkoren i denna kyrka). Det var lite av ett infall som förde oss med båten till Visingsö, men cirkeln slöts en aning därute. Det var ju där han dog - Magnus Ladulås.
Som ni förstår har massor av inspiration väckts till höstens nya vuxna grundskolekurs i historia som snart ska börjas snickras ihop. De medeltida inslagen kommer att få religionshistoriska förtecken, men det är mycket som ska få plats på bara en termin och den röda tråden behöver löpa tvärs igenom hela kursen, anser jag. Spännande och utmanande! Jag hoppas på en än så länge tillåtande kursplan (en ny kommer först 2012, inte samma som grundskolans) med massor av pedagogisk frihet. Min tidigare skolas gemensamma tematiska arbetssätt i all ära (vinsterna är många), men den individuella lärarens intressesfär kan tyvärr förloras en smula. Jag tror det smittar om läraren generellt brinner för stoffet (VAD?), men menar i det avseendet inte att metodiken (HUR?) behöver vara synonym med traditionell förmedlingspedagogik. Lågan märks ändå! Berättande i sig, kan naturligtvis vara ett språkdanande, behagligt och kuriöst inslag.
Se där ja... oj, vad det var svårt att hålla tråden i det här inlägget! ;) Inte så märkligt kanske, när jobb och intresse flyter ihop och går hand i hand, som så många gånger förr. Det förefaller nämligen inte så att goda pedagogiska idéer automatiskt kommer på beställning när man sitter vid sitt skrivbord i skolmiljö, snarare tvärtom. De tankarna tenderar att dyka upp lite varstans t.ex. när man är ute och springer, kör bil, läser skönlitteratur, ser film, gräver i trädgården eller som nu... på semestern.
Som tur är har jag begåvats med en man som också vill se och uppleva, inte bara ligga i en solstol. God mat, motion och natur har vi också gemensamt. Men lill-killen då? Jo, han hänger med och hittar sina intressen i det vi gör. På den här trippen har han t.ex. letat och hittat massor av bläckfiskfossiler i gamla stengolv och med skräckblandad förtjusning kikat på heliga Birgittas träkista som hon bars hem i från Rom. Mannen och jag diskuterade det en kväll på semestern, vad det är som gör att Isak är så anspråkslös och aldrig springer runt, tjatar och gnäller, varken efter glass, bad eller happenings. Samtalet föranleddes efter båtresan från Visingsö med alla hysteriska barnfamiljer och gallskrikande ungar hängandes över relingen. Patrik menade att det beror på att Isak inte är van att roas, utan tycker det är trivsamt med samtal och umgänge hos mamma och pappa, speciellt pappa! ;) Vi upptäckte också att vi inte tagit med oss en enda pryl att underhålla mini med, men en bilresa på 4h är egentligen inga bekymmer om man berättar om sakers natur och pratar MED varandra, inte TILL. Skönt, trivsamt och behagligt för oss men gör vi honom till en liten vuxen?
Det finns gränser för vad en 15-åring vill hitta på trots att det råder ett visst so-intresse där också. Vår vill ta tåget till Stockholm och shoppa loss i augusti. Hon ville också hellre stanna hemma och ha huset fullt med kompisar som skulle sova över, när vi var borta. Det fixade hon bra! Alla nöjda och glada! :)
Kommentarer
Trackback
