christinehenriksson

Tredje kettlebellspasset igår efter mycket långt uppehåll. Inget annat får jag sån infernaliskt svår träningsvärk av som just kettlebells. Och den håller i sig, länge... minst tre, ibland upp till fyra dagar. Det gör att det blir svårt, närmast outhärdligt att träna annat. Benen är som blyklumpar. Vän av ordning kanske tror att jag tar för tunga vikter, men nej då... så är faktiskt inte fallet! Jag skäms visserligen lite, men mesar på med mina 6- och 8-kilos kulor. Igår var vi alltså på plats igen, inte helt fräsch i kroppen när vi startade, men vips... imorse när jag vaknade kändes ingenting, absolut ingenting. Skönt!

Det blev en jogg uppe på den vackra åsen, mjukt underlag, gassande sol och omväxlande skugga. Inte långt, men relativt piggt... efter andra andningen i alla fall. Lite svårare för Sixten som blev trött direkt i värmen men han sprang lös och stannade hela tiden, bl.a. för att svalkande rulla sig i en koskit! Lät Felicia ta hand om det vid hemkomst. Det är ju ändå hennes hund! ;)

Pratade med moderskapet också, som gjorde sin dotter glad!