De kallas sportfånar...
En som har varit kortväxt hela sitt liv har lärt sig att kompensera. Att sitta på ihopvikta spiror innebär att man kommer högre upp! Det lärde dagmamman mig när jag var tre... typ. Nu är jag 37, snart... och har fortfarande svårt att sitta fint, med benen nere. Benen viker liksom automatiskt ihop sig under mig. Vanan har inneburit vissa fördelar, som att aldrig behöva strecha baksida lår på grund av överrörlighet samt nöjet att kunna sitta i djup hukande ställning timmar i sträck utan att få mjölksyra. Bra både vid primitivt förlossningsarbete och ogräsrensning! Idag är det dock en i de nedre regionerna stelbent 37-åring som arbetar på huk, klipper fjolårsvisset och förflyttar sig mellan rabatterna.
Igår syntes de till, vid ungefär samma ställe som vanligt den här tiden på året. Han har vurmat, fjäskat, lockat och pockat, i flera veckors tid. Hon har inte varit redo, tyckt att det var för tidigt på säsongen. Venebergsvägen är platsen de flockas på, när det är dags... för det mesta två, ibland tre - en unge också.
Kvalitetsträning! Vinterdvalan ska ur kroppen och flygförmågan återvända. Leken är igång! Motorn ska trimmas och löpsteget finjusteras, i backen. Honan är av det dominanta slaget, skriker högt emallanåt, mycket karaktäristiskt beteende! Agerar hare på det oövervinneliga sättet. Startar på mitten av intervallsträckan och ger inte hanen en chans att komma ifatt. Det är tungt! Det är motvind! 90-95% av maxpuls. Upp med blicken! Sträck på bröstkorgen! Steget, för bövelen! Hanen ger sig INTE, men faller ihop i diket efteråt - kraftigt nedsatt syreupptagningsförmåga pga. envisa virusrester. Honan trampar nervöst jämte och erbjuder vatten. Vet att luftrören kan vara trånga, ingen medicin med. Ingen medicin överhuvudtaget förresten. Medicin är kemi och det är borttränat. Det här, det är ren biologi! Hyfsad återhämtning men formtvivel. Hanen förbannar den smitta som ungen dragit hem till boet.
Utfall, knälyft, rumpspark, knäböj, indianhopp... hå och hej! Hanen gör alla repetitioner, honan några färre - ett flockledarprivilegium. Backen är sista anhalt. Höga benlyft och kraft i frånskjutet. Mjukt, ojämnt underlag är bra träning för små inaktiva muskler. Långsam jogg hem, mjölksyran skall bort. Ett kuttrande, inställsamt tack till honan... för visat intresse.
Pratade precis med Patrik i telefon. Han hade mjölkat 75 uppbundna pinglor hos faderskapet sitt, imorse. Knäböj (dra ur några strilar mjölk med hög bakteriehalt), knäböj (sätta på mjölkmaskinen), knäböj igen (ta av mjölkmaskinen). 75 gånger 3 = 225 knäböj hittills. "Känner du något idag?", frågar jag. "Absolut ingenting", svarar han. Nehe... vilken tur då! För snart är det dags för kvällsmjölkning, bara 225 knäböj till! Hm... Själv ska jag försöka stretcha ut rumpan, tror jag.
Kram på er artfränder!
Igår syntes de till, vid ungefär samma ställe som vanligt den här tiden på året. Han har vurmat, fjäskat, lockat och pockat, i flera veckors tid. Hon har inte varit redo, tyckt att det var för tidigt på säsongen. Venebergsvägen är platsen de flockas på, när det är dags... för det mesta två, ibland tre - en unge också.
Kvalitetsträning! Vinterdvalan ska ur kroppen och flygförmågan återvända. Leken är igång! Motorn ska trimmas och löpsteget finjusteras, i backen. Honan är av det dominanta slaget, skriker högt emallanåt, mycket karaktäristiskt beteende! Agerar hare på det oövervinneliga sättet. Startar på mitten av intervallsträckan och ger inte hanen en chans att komma ifatt. Det är tungt! Det är motvind! 90-95% av maxpuls. Upp med blicken! Sträck på bröstkorgen! Steget, för bövelen! Hanen ger sig INTE, men faller ihop i diket efteråt - kraftigt nedsatt syreupptagningsförmåga pga. envisa virusrester. Honan trampar nervöst jämte och erbjuder vatten. Vet att luftrören kan vara trånga, ingen medicin med. Ingen medicin överhuvudtaget förresten. Medicin är kemi och det är borttränat. Det här, det är ren biologi! Hyfsad återhämtning men formtvivel. Hanen förbannar den smitta som ungen dragit hem till boet.
Utfall, knälyft, rumpspark, knäböj, indianhopp... hå och hej! Hanen gör alla repetitioner, honan några färre - ett flockledarprivilegium. Backen är sista anhalt. Höga benlyft och kraft i frånskjutet. Mjukt, ojämnt underlag är bra träning för små inaktiva muskler. Långsam jogg hem, mjölksyran skall bort. Ett kuttrande, inställsamt tack till honan... för visat intresse.
Pratade precis med Patrik i telefon. Han hade mjölkat 75 uppbundna pinglor hos faderskapet sitt, imorse. Knäböj (dra ur några strilar mjölk med hög bakteriehalt), knäböj (sätta på mjölkmaskinen), knäböj igen (ta av mjölkmaskinen). 75 gånger 3 = 225 knäböj hittills. "Känner du något idag?", frågar jag. "Absolut ingenting", svarar han. Nehe... vilken tur då! För snart är det dags för kvällsmjölkning, bara 225 knäböj till! Hm... Själv ska jag försöka stretcha ut rumpan, tror jag.
Kram på er artfränder!
Kommentarer
Postat av: Pia
Ha ha ha! Vilken skribent du är, helt fantastiskt underhållande och ordvitsigt! Varför inte skicka in som kåseri till HN!?
Kram/Pia
Postat av: Anonym
Ha ha ha! Vilken skribent du är, helt fantastiskt underhållande och ordvitsigt! Varför inte skicka in som kåseri till HN!?
Kram/Pia
Postat av: Pia
Ha ha ha! Vilken skribent du är, helt fantastiskt underhållande och ordvitsigt! Varför inte skicka in som kåseri till HN!?
Kram/Pia
Postat av: Pia
Ha ha ha! Vilken skribent du är, helt fantastiskt underhållande och ordvitsigt! Varför inte skicka in som kåseri till HN!?
Kram/Pia
Postat av: Pia
Ha ha ha! Vilken skribent du är, helt fantastiskt underhållande och ordvitsigt! Varför inte skicka in som kåseri till HN!?
Kram/Pia
Trackback
