Fötterna på jorden, händerna i myllan och blicken i det blå!

Idag skippade vi sovmorgonen och begav oss ner till Skällentorp för att beskåda hur sjuttio ystra flickor sträckte på musklerna efter vinterns inaktivitet. Det är ett stillastående liv att vara uppbunden ko! Egentligen är det en smula märkligt att det enligt svensk djurskyddslag, (hårdast i världen) fortfarande är tillåtet för 650 kg:s djur att bara stå och ligga, inte gå ca. sju månader om året med undantag för små förflyttningar, ett steg fram, ett bak och några åt sidan.

Men å andra sidan, investeringar kostar och mjölkpriset är princip detsamma som när jag räknade foderstater i början av nittiotalet. Skrämmande, när alla andra omkostnader har ökat. Ska bönder våga satsa måste konsumenter vara beredda att betala för god djuromsorg, kvalité och miljö! Idag går ungefär tre kronor per liter mjölk till bonden (konventionellt jordbruk), men vad betalar DU för samma liter i affären? Stackars alla barnfamiljer då, skulle mjölkpriset gå upp då... då..., säger vän av ordning. Då finns det annat att spara på, säger jag! Jämför gärna med Coca-Cola, literpris och näringsstatus. Mjölk är mat! Läsk är sockerlösning! Skippa frysdiskens piroger som somliga bukfyller sina ungar med, eller chipsen... och Colan förstås. Läsk är inte längre "sällandricka", vilket är sorgligt för folkhälsan.


Bortsett från ovanstående jordbrukspolitiska utvikning och mitt raljerande, rusade i alla fall flickorna rakt ut i allt det gröna, krumbuktande, bakutsparkande och galopperande. Härligt! En förstakalvare trillade och hade svårt att resa sig. Inte lätt för chockade muskler som plötsligt ges tillåtelse till rörelse.



Den fläckiga kon längst till vänster är en riktig skönhet ska ni veta! En tvättäkta fotomodell faktiskt.

God middag hos svärföräldrarna, köttfärslimpa med katrinplommon, kokta små smördränkta morötter, brunsås och potatis. Rabarbersaft att dricka. Dricker aldrig sött till maten men rabarbersaft smakar himmelskt, kall och hemmagjord.

Lantlivet fortsatte här hemma. Jag är definitivt ingen lekmamma, men att ta sina barn i bruk och arbeta tillsammans med dem samt föra en meningsfull konversation under tiden, är däremot min melodi. Språkutvecklande är det tillika.

Idag har jag och Isak jobbat i hans nya ätliga berså. Den av Patrik snickrade sålådan fylldes med resterna av gammal sandlådesand, barkmull, koskit, planteringsjord, egen fin, fin 3-årig kompost och trädgårdens egen jordart - lerjord. En lucker och härlig blandning som kryllande av mikroorganismer och småkryp. Ollonborrelarverna från komposten massakerades däremot skoningslöst.

Nya blåbärsbuskar planterades i torvblandning och gamla flyttades. Man kan ha det sämre än att sitta i ett "rum" med väggar av brinnande röda blåbärsbuskblad till hösten. Önskar oss goda fikastunder där.

När vi skulle flytta de låga buskarna, Putte vill jag minnas att sorten heter, berättade jag för Isak att vi hade fått dem av grannen innan de sålde sitt hus och flyttade in till stan och att grannen jobbade med växter och odling. "Vad heter hon?", frågade lilleman nyfiket. Eh... ja, vad heter nu hon då... "I efternamn då?", fortsatte han envist. Hm... jag mindes buskarnas sortnamn men inte namnet på den jag hade fått dem av. Illa... I det här läget fanns inget annat att göra än att tillkännage att jag faktiskt hade glömt. "Mamma, du är lika glömsk som hon Lina!" Hm... "Lina, vem Lina? Menar du pigan i Emil?" "Just det!", svarade Isak. Lina i Emil... liksom! Inte den vassaste kniven i lådan direkt. Men jag är ändå rätt nöjd över att jag till slut kom på vad gamla grannen heter, både i för- och i efternamn.

Förra veckan, sommarvärme i hufvudstadens hets. Idag, 11 grader rullandes rullebör i lugnet med skit under naglarna. Livet är vackert... och kontrastrikt!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0