Fåfängans pris

Jo, vi var en tur i Skåne förra helgen... eller ja, flera turer för att vara ärlig.

"De é longt". Inte sällan används denna kvarleva av 90-talsuttryck fortfarande i det avlånga landets sydligaste del. Såg ett tv-program häromsistens, ett sådant som handlar om barnlösa par som verkligen vill ha barn till varje pris.

Ett skånskt par på väg till en IVF-behandling, för vilken gång i ordningen minns jag inte. När de sitter i bilen för att åka till kliniken med ett tv-team hack i häl, ringer plötsligt mannens mobiltelefon. Efter den sedvanliga hälsningsfrasen till en förmodad kompis, talar mannen om vart han och frugan är på väg... och kläcker sedan plötsligt ur sig: "De é longt". Så säger alltså denne man, som snart ska sitta bredvid sin fru liggandes i en obarmhärtig gynstol och hålla henne i handen. Samme man, vars fru är på väg att låta de befruktade äggen fästa i sin förhoppningsvis livgivande kropp. Denne man, som sedan ska oroas tillsammans med sin kvinna att så inte har skett den här gången heller. Hur lugnt kan det vara liksom?

När vi landade i Skåne i lördags var det allt annat än "longt", eller "lyngt" som snarare härrör de helsingborgska trakterna. Vi skulle på barndop - min brors, eller nej förresten inte hans... utan hans sons naturligtvis.

Barndop är fint och högtidligt och jag sjunger allra högst i kyrkan eftersom jag gillar att sjunga ut i stelbenta kyrkor och kan psalmerna utantill som en kvarleva från konfirmationen, inte för att jag kan sjunga... Absolut inte för att jag kan ta en endast ton, för det kan jag inte! Jag är i det närmaste tondöv. I söndags var det dock svårt att överrösta prästen. Han var sångglad! Patrik och Felicia tycker det är fint och bra att jag inte bryr mig om att alla vrider på sina huvuden och undrar vem det är som sjunger, för i svenska kyrkor sjunger man ju liksom inte. Det vet ju alla! Jag tror i alla fall att de tycker det är fint och bra, för de brukar också vända sig om och titta på mig - ihållande. Jag tolkar som jag vill och jag tolkar det som eh... stolthet! Hälsan tiger still brukar man säga. Det måste ju gå att applicera på det här också. Ingen har någonsin sagt nåt, eller så har jag inte lyssnat...

Nej, nu går jag händelserna i förväg.

När vi under tidiga lördagskvällen klev ur den lilla pensionärsgrå och skulle lasta ut bagaget, vilket innebar två med omsorg packade resväskor, en för familjens killar och en för tjejerna, visade det sig att det bara fanns en resväska i bilen - killarnas. Snabbt tog jag en koll uppifrån och ner på mig själv och insåg direkt att nej, inte den dagsgamla kärringsvettklänningen (använder aluminiumfri deo) på brorsans förstföddes dop. Felicia skulle dessutom haft sina sprillans nyshoppade kläder dagen till ära, var det tänkt.

Att packa i två väskor har aldrig hänt tidigare - en alldeles ny genial idé från pappan. Hur jag än vände vred på det faktum att min och Flisans väska stod kvar i hallen hittade jag inte riktigt någon att skylla på. Fast... JAG hade faktiskt varit projektledare som vanligt och köpt presenten och den var med... Vidare förbannade jag tyst för mig själv att jag enträget och i jämlikhetens namn plockat ur mannen alla eventuella gentlemannaaktiga manér som han någonsin ägt. Det var väl därför han bara tog en väska av två med sig ut till bilen.

Jag insåg snart att kosan åter behövde styras över åsen mot närmaste västliga sydsvenska landskap, närmare bestämt 26 mil tur och retur, men sköt det på morgondagen - dopdagen. Mannen erbjöd sig, men jag lät mig inte övertalas utan en förhandling - att resan under inga omständigheter någonsin skulle användas mot mig, i sann Patrikisk martyranda. I så fall körde jag hellre själv.

Det blev Patrik som hämtade resväskan och det gjorde han så bra och duktigt så, och lite kli och hårbottenmassage bland guldlockarna blev det också. Men nej, stopp och belägg! Säg det inte! Inte ett ord om miljön... bara så ni vet!

... men dopet var fint och faster kände sig snygg och osvettig och fick gulla med den lille hur mycket som helst!




Den hämtade klänningen, fast kortet är från nyår

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0