christinehenriksson

Drog en rövare hemma och sa att jag skulle ut och springa. Snörde på mig skorna och smög iväg med lilla svampkorgen och kniven. Behövde tid för mig själv, i lugnet. Ensamtid är underskattat! Inte få dåligt samvete... inte... för att Isak inte fick följa med och göra det han älskar.

Slapp också höra Patrik klappa i händerna, knäcka en och annan torr gren, sniffa i luften efter "valnötsdoft" och gå runt på helspänn beväpnad med Morakniv. Det är en rätt komiskt syn... och ibland kan det vara kul att stanna upp och med bekymrad, allvarligt röst utbrista: "Jag tyckte jag hörde nåt... " Han blir garanterat livrädd! Men hysterin kan också vara en smula irriterande, faktiskt.

Visst ser jag också de uppbökade spåren överallt och jag har hört dem ibland, men ändå... Min inställning till skogens vilda grisar är rätt avslappnad. Patriks erfarenheter av vildsvin har däremot präglats av de bekantskaper han gjorde på Torebo Säteri. De sysslor som innefattade vildsvinssuggor och smågrisar var i princip förenade med livsfara, och det gällde att vara snabb över hägnet. Så visst finns det en viss realism i Patriks antagande om vad dessa grisar är kapabla till.

Drog några backintervaller på en lämplig skogsväg innan jag med liv och lust hängav mig åt svampplockningens fröjder. Jag har ett svampställe långt bortom all reda och resonlighet, i vildvuxen storskog. Där befann jag mig i två timmar, men tiden stod alldeles stilla.

Det är väl det som kallas mindfulness? Jag kallar det att plocka svamp!

Mossmarken var helt täckt av trattkantareller, men bara en bråkdel hamnade i korgen. Tegelsopp, vanlig björksopp och stensopp - de knubbiga, icke larvangripna fick följa med hem. Grädden på moset var kanske höstens sista, gigantiskt stora, gula kantareller som åkte i korgen precis innan hemfärd. "Det tar sig sa han som..." Ja, vad gjorde han nu? Just det! "...hade eld i håret".