Vuxenlekar

När jag var liten brukade jag leka vuxenlekar. Kanske sätts er fantasi igång nu, så låt mig för säkerhets skull förklara...

Jag lekte själv, i olika låtsasyrkesroller - högt som lågt, eller förresten det där var nog inte politiskt korrekt, därför förtydligar jag: Alla yrken är viktiga, det är min bestämda uppfattning. En del kräver mer utbildning, erfarenhet och ansvar och därav behöver det lönemässigt få skilja lite lagom, men inget yrke är mer värt än något annat, såklart! Alla behövs och är viktiga. Lät det motsägelsefullt? Fiskar jag på djupt vatten? Målar jag in mig ett hörn? Ja, kanske men ni förstår... Nog om det!

Jag var veterinär och hade veterinärklinik på lilla toaletten. Min ständigt återkommande patient hunden "Slappi", blev tyvärr aldrig annat, än just slapp. Detta trots ihärdig bandagering, omplåstring och diverse medikamenter. Annat var det med grannens pudel. Oj, vilken tjusig hund! Vit, krullig och stel som en... en... ja, just det pudel! "Äkta" rött hundkoppel hade den, med riktig karbinhake. Slappi hade ett skärp. Fast pudeln och grannen var nog aldrig med i den här toalettleken, jag menar veterinärklinikleken. När pudeln var med, var vi i grannens källare. Den med alla sakerna. Brukshundsklubb, tror jag vi lekte då eller hundutställning... Katrin, friska gärna upp mitt minne! ;)

Det lektes servitris också, med finporslinet runt stora matsalsbordet. Jag gillade att ta upp beställningar från låtsasgäster. Notan klarade jag galant! Det var innan jag hade gett mig själv stämpeln som mattemiffo.

Och Café lekte jag så det stod härliga till. Ja, jag hade ju redan bestämt mig. Att servera gröna dammsugare skulle bli mitt livskall.

När vi nu ändå är i matsalen, så var den platsen också spanska ridskolan i Wien. Matsalsstolarna var mina Lipizzanerhästar.

Präst var jag också, och jag pluggade in psalmerna som vi fick lära oss i skolan till jul och påsk så att jag kunde dem utantill: "Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid...".

Trädgårdsmästare var jag på somrarna och planterade hjärtblad av ogräs i olika små svarta plastkrukor. Dessa sålde jag till låtsaskunder.

Och lärare förstås, men då hade jag småungarna på andra gatan som elever. En var extremt lättlärd och den andra svag. Ungefär så som variationen ser ut i en vanlig skolklass. Realistiskt.

Idag mina vänner, ska jag nog ta och leka en vuxenlek - städerska. Det blir nog lite roligare så...








Kommentarer
Postat av: Gunilla

Haha! Tråkigaste leken av dem alla! Ha det gott, ta det lugnt, dammråttor ska också leva! :)

2012-01-05 @ 13:18:24
URL: http://[email protected]
Postat av: En Bror

Du missade att berätta om Tintin och hans hund Milou......

2012-01-05 @ 20:21:15
Postat av: Christine

Haha... ja, du broderskapet! Då får jag lägga till detektiv till listan också eller kanske snarare hunddressör. Jäkligt olydig hund, den där Milou... ;)

2012-01-06 @ 08:38:14
URL: http://christinehenriksson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0