christinehenriksson

Trots att jag vid normal förmodad sovtid kl. 1.30 i natt, tog en walk med rullande bagage på regnvåt gata från stationen mot Tröingeberg, vaknar jag i vanlig tid idag. Visserligen av surrealistisk bakiskänsla, och av byggkillarna... men vem är jag att bli irriterad?

Det är en ny dag med frisk fuktmättad luft, fick kärlek av barnen i natt, den lille har tappat sin första tand och P hade ordnat med tandfen, äppelträdens blommande flor i trädgården är sagolikt, jag är solbränd på nästippen, längtar efter ungarna på jobbet, har i familjeföretaget planerat de härnäst kommande dagarna (initierat av P, demokratiskt och fint), är numera också innehavare av en präktigt snickrad sålåda att odla i tillsammans med Isak (tack P) och när drömmen om den laserade mörkt granitgrå rosenbågen som kommer att bli en tuff kontrast mot den ljuva blekrosa New Dawn:en (Stockolmsinspiration).

Härliga hemmaliv! :)

Sitter på tåget hem från Stockholm. I denna hyfsat trånga 2:a-klassvagn, som i flera timmars tid stått still i Töreboda (eftersom åskan slagit ner i Skövde), har jag tvingats utstå en flock tjötiga papegojor – säljare med göteborgs- och helsingborgsdialekt. Hua... De pratar säljstatistik och kundomdömen... högt. Mycket högt! Med sig har papegojherrarna en konstant bantande papegojkvinna vid namn Charlotte. Denna kvinna har provat tretton olika dieter, får i princip alla i tågvagnen veta och är just nu inne på nån Low Carb High Fat-variant. Charlottes botoxsvullna och Maria Montazamifärgade läppar glappar ideligen. Hon tycker också att det är helt okej att bli klappad på baken utav regionschefen Christian när denne kallar på henne och vill visa någon intressant siffra på datorn.

Då och då tar sig ungtuppen Christian även en titt på mina nakna ben och fossingar. Det verkar som om han vill klappa lite där också, men det skulle han nog snabbt slå ur hågen om han såg de två oidentifierbara vårtlika hudförändringarna på vaderna samt de knastertorra och spruckna hälarna. Inte helt enkla att vårda för ett barfotabarn! Ska nog för säkerhets skull graciöst försöka glida i de lila strumpbyxorna snart och bespara stackars Christian denna upptäckt.

 

Vet inte riktigt vad som är värst, detta tjattrande papegojsällskap av kotlettfrisyrer som måste höras för att hävda sin grabbiga förträfflighet, eller de i solljuset förångade urinpölarna som två timmar tidigare karaktäristiskt spred sin doft på Stockholms Central och enträget letade sig in i mina borrar?

 

I sätet jämte mitt sitter en gänglig yngling med osäkert kroppsspråk. Burdust skrämde jag honom redan vid första anblicken. Låt mig berätta.

 

Eftersom jag till min besvikelse insåg att jag inte fått det åtråvärda fönstersätet tänkte jag att jag lika gärna kunde stå upp och invänta min granne. En finnig kille med flottigt hår ställer sig då framför mig i gången, men möter inte min blick utan skyfflar omständigt upp sitt bagage på hyllan ovanför. Eftersom jag inte vill stå och vänta i onödan frågar jag därför med kanske lite väl hårt tonläge: ”Ska du in här, eller?” Med flackande, osäker blick och svag röst svarar då gängliga-killen: ”Ja, om jag får?” Upptryckt som ett frimärke mot fönsterrutan sätter han sig sedan så långt ifrån mig som han bara kan. Och jag känner mig som en dålig människa. Men inte så värst länge, för sen börjar det!

 

Upp och ner, ursäkta hit och ursäkta dit... Varje gång gängliga-killen har gjort sina små tågpromenader kommer han tillbaka med ännu en ölburk. Han blir modigare och modigare för varje bira och utökar sitt ordförråd mer och mer ju längre in i dimman han kommer. Om någon av coola kotlettkillarna säger en lustighet t.ex. något om ”att skaffa barn och sån SKIT...”, då vågar han sig till och med på, ett förvisso lågt, men ändock ihållande skratt. Efter ett tag kommer raparna också, väl utspridda i form av puffar, men med jämna mellanrum. Åh... känner hur mitt tålamod börjar spåra ur!

 

Sitter nu på ersättningsbussen från Göteborg och pratar engelska med en stackars tjej från Taiwan. Det är första gången hon är i Sverige. Kom med tåget från Stockholm hon också. Bra första intryck av Sverige... NOT! Klockan är 1.00 och jag skulle varit hemma 21.36... är åksjuk, spyfärdig och känner mig hungrig. En Wasa musli-bar räcker inte långt. Det är ju egentligen papegojmat!

 

God natt vänner!

 

 

 

 

Härligt att vara borta, att få rå sig själv i några dagar. Vara vuxen, men också barnslig. Med vänner, men också i eget sällskap.

Imorgon är det slutsummering på Svenska Filminstitutet. Vi kommer att ställas inför spontana frågor från SFI när de redovisar vårt filmprojekt. Känns som att vara tillbaka i studiesvängen och gå upp för opponering med sitt hjärtebarn. Gulp! Tur att jag har superkvicktänkta och megaverbala Silver-Sara att luta mig emot.

Är hos Anna i Stockholm, finaste och gulligaste. Kom med tåget i lördags kl. 18.00. På Centalen möttes vi upp och gick direkt till favvisrestaurangen - "den lille japanen". Inget flådigt ställe direkt, men GOTT! Härligt att vara i Stockholm igen, brukar bli ett par gånger om året.

Igår tog vi färjan ut till Djurgården för en promenad bort till Rosendal precis som alla andra stockholmare och turister, tydligen... Vi kikade runt bland odlingar och träd och inspirerades, men gick igen på grund av anstormningen av lediga människor som drabbats av trädgårds- och solskensfeber.

Mot Blå Porten... favvis-ställe nummer två. Där var Blossom... Jag glodde alldeles för mycket, i vanlig ordning. Hon glodde tillbaka, en liten stund. En ytterst olämplig vana jag har, att inte kunna vara diskret. Krispig Ceasar-sallad förresten, som slukades i ett nafs. "Dessertlatten" var perfekt!

Vi begav oss vidare till Skansenbutiken också, ingen turist-skit där inte, utan rejäla folkloriska ting, svensk design, bruksföremål och byggnasdvårdsprylar. Köpte ett förstoringsglas till Isak och små mördegsformar att ha värmeljus i. Hemma i lägenheten käkade vi pizza med tunn botten och drack rött vin, ett initiativ av killen - Annas alltså. Gott! Ingen low-carb diet här inte!

Idag har jag "jobbat", förenat nytta med nöje. Historieläraren förflyttade sig bakåt i tiden och njöt av varenda sekund. 1600-tals kulturhistoria i form av mäktiga Drottningholms slott - en rest av det förgångna, en bit av Stormaktstiden. Ensam omkringströvande i två timmar. Kina slott, barockträdgården, Hedvig Eleonoras sängkammare, gigantiska porträtt i stora salar, vackra färger, guld och sammet. Jag var barn sist jag var där och mindes föga. Älskar slott och kyrkor, men för all del även kojor. Kungahistoria är ju bara intressant när den sätts i ett sammanhang.

Dröm sött!

Har en skön känsla i kroppen - tillfreds. Ett jobb som bygger på engagemang för människor och lärande, kan vid vissa tillfällen vara dränerande. Å andra sidan ger det massor av kraft tillbaka - som ringar på vattnet.

I två dagar har jag stramat upp tyglarna, resonerat och lett gruppen, jobbat med vi-känslan, rivit i det som behöver förbättras, coachat individuellt och samtalat i grupp. Jag har gett energi... och fått!

Idag läste vi ut "I taket lyser stjärnorna" och jag blev som alltid när jag högläser den, ostadig i rösten och blank i ögonen av bokens sista mening. Det är okej att bli rörd - av sorg och av glädje, killar som tjejer, fast vi är stora... ;)

Tanken på att avskedets stund närmar sig känns tyngre och tyngre för varje dag som går. Det kommer att bli tufft. Hade gärna velat vara med dem hela vägen. Slår bort tanken när den kommer - en strategi... för att orka.

Igår kom ungarna på att de ville åka på lägerskola igen, innan vi skiljs. "Men Christine, då får du lova att du är lite mer privat", sa en kille och log med hela ansiktet. Själv är jag nöjd över att den eftersträvansvärda balansen, personlig men inte privat, har gått hem.

På avslutningsdagen kommer jag däremot inte ha en proffessionell roll. De där känslorna... som med mina gamla 9:or, för två år sedan. Så sorgsen, tom och gråtmild att jag inte ens åkte med på arbetslagets gemensamma lunch efteråt. Kollegan N från ett annat spår, såg, fångade upp och föreslog en fika på tu man hand. Tack!

Dagens påfyllda energi kom från beröm över roliga arbetsuppgifter, en fin gammal elev som hälsade på (alltid lika kul) och en spontan kram från en förälder.

Psst! Skönt också, att komma hem till golvstädat och diskbänksrent :)





PUSS!

Liten Isak vill börja rida på ridskola. Det har han enträget förkunnat några gånger. Förvisso kul initiativ men med realistiska erfarenheter av dotterns ointresse inför den lånade hästen vi hade en gång, kändes det överilat att göra slag i saken direkt. Mamman har alltså viftat bort det och dessutom tyckt att sonen är i minsta laget. Lite bökigt också, att boka upp sig på en aktivitet till. Fotbollen är ju redan en favvis!

Drop-in ridning i Susedalen. Den lille var mäkta imponerad och smått avundsjuk på att mamman skulle äntra hästryggen ikväll. Han höll låda i bilen, hela vägen ner till farmor och pratade om ja, just det... hästar!

Härligt att rida i ridhus, länge sedan sist. Nu känner jag mig som femton... högst, sådär smått lyrisk och levande. Fick en pigg, men lyhörd och trevlig häst. Visserligen roligare att hålla igen än att driva på, men trodde att jag skulle vara starkare i armarna än vad jag var. Blåsor mellan fingrarna. Stigbyglarna hamnade i hålfoten några gånger i galoppen också... annars okej. KUL! KUL! KUL!

Kände mersmak och fick genast en impulsiv lust att återuppta ridningen. Anmälde mitt intresse till höstens kurs. Det fanns dessutom en barngrupp på tisdagskvällar. Anmälde Isak också, såklart!

Synd att vi i omgångar har skänkt bort Flisans utrustning, men det finns ju nytt förstås. En rosa ryktspann hade varit fint... eller en lila. Bara han väljer utifrån vad han tycker är snyggt.

En gång hade lill-killen rosa napp och strumpor med blommor på, alltid ifrågasätts det av någon, tänkte jag... starkt förvissad om att könsnormen är stark! "Typiskt Christine", sa till exempel min far om dessa tilltag. "Christine ska alltid vara tvärtemot". Japp! ;) Kanske därför jag är gift med en man som är helt ointresserad av bilar, teknikprylar, aldrig har lekt krig, inte har gjort lumpen och har långt hår. Däremot är han fasligt fascinerad av viltspår, pyttesmå insekter, stora mjölkstinna 600 kg:s husdjur och växter av allehanda slag. Kort sagt, en äkta amatörbiolog! Kanske skulle världen se annorlunda ut om fler (killar) föredrog mjuka värden? Nåväl... tillbaka till hästeriet.

En lycklig Isak fick alltså det glada rid-beskedet vid hemkomst. "Yes!", skrek han överförtjust. Likt Gummi-Tarzan sprattlade han sedan omkring i blandade småhopp och gjorde high five mot sin mammis, som naturligtvis njöt av att stå skyhögt i kurs... för en gångs skull ;)

Påskveckorna har minst sagt varit händelserika. Trädgårdssköna, lite jäktiga men ändå lediga, matglada, vänskapliga och njutbara. Friheten kändes sannerligen som en försmak på det som komma skall - sommarlovet! Eftersom det ofta sägs att en bild säger mer än tusen ord, tänkte jag just här och nu frångå mina vanliga bloggvanor och vara generös med foton. Det finns ju en del att välja på nu när Flisan har ingått symbios med sin efterlängtade systemkamera. Varsågoda här bjuds det en överdos av familjen Henriksson och huset med "pretto-namnet" Älvås!

Tog för ovanlighetens skull bilen, när jag skulle bege mig till Skåne i tisdags. Kvällen var ljummen med låg sol. Lyssnade på hög musik, tog en paus och stannade och tankade. En nyvunnen skön frihetskänsla! Tänk att jag av alla, som dessutom älskar att åka tåg, romantiserar bilkörande... ;)

Märklig känsla att "bara" vara barn när man är hos sina föräldrar. Så lugnt, så skönt... annorlunda!

Vi var på begravning. En mor till en barndomsvän. En stark kvinna. Hade knackat mig klämkäckt på axeln och sagt "God kväll Fru Henriksson!", så sent som i slutet av januari.

Overkligt och obeskrivligt sorgligt, tomheten och saknaden gick att ta på... ändå finstämt och vackert. Fåglarna, soldiset och vårblommorna hjälpte till, och prästens tal som kändes hoppfullt. Tänker på de närmaste...

Urlakade åkte vi hem till Oscarsgatan och vände, bytte kläder. En liten runda på Polaren och Pyret. En sväng till Hedentorps Plantskola i Ängelholm också, en bukett och ett fikonträd. Spirande och grönskande!

Besök hos kusinen som fått en liten. Makalöst fascinerande med en nyföding. Rycks med så lätt och är glad att vi erbjöds att hålla. Ville nästan inte släppa... ;) Glädje och liv! Livet i det lilla - meningen. Klara - ett vackert namn. Passar en liten prinsessa!

Åkte hemåt, svängde av motorvägen vid Kvibille, gamla E6:an. Asige och Abild i kvällssol. Vackert!

Full av intryck - kontrasternas dag. Behövde rensa tankarna, tog en sakta jogg på mjuk skogsstig. Värmen och kylan från jorden - doften, alldeles vindstilla. Landade till sist i soffan med mjuk nybadad Isak som kramades och ville berätta om sin dag hos farmor.

Var rädda om er!
/Christine

"Mamma, nu får du skriva ett roligt blogginlägg, inte såna där tråkiga om målarfärg och sånt!"

Yes Sir! Ska bli! Jag skriver ett om DIG!

Den som för 15 år sedan döptes på Annandag Påsk ska 15 år senare konfirmeras denna dag. "Räkan" (tillverkningsnamnet på vårt ofödda barn) har blivit stor!

Sedermera begåvades lilla lintotten med fler smeknamn av allehanda slag, mer eller mindre smickrande. När hon var alldeles nyckläckt kallades hon "Moffa-Lotta", efter en rynkig städerska på Munkagårdsskolan. "Moffa-Lotta" gjordes sedan om till "Moffsie Toffsie". Ungen hade ju hår, i massor!

"Stabilen" fick hon heta from 3 mån. ålder, just för att hon alltid ville upp och stå i knäet... stabilt! Ungefär vid åldern för skolstart protesterade hon högljutt och deklarerade att hon HATADE smeknamnet, men tog själv det tillbaka vid 9 års ålder. Lillebror skulle minsann inte ha HENNES smeknamn! Än idag funkar det med "Stabilen"... i ömsinta stunder.

"Flisan" har alltid varit mitt namn på Felicia, tufft och lite gulligt på samma gång. Passar bra för en fotbollsmamma med inlevelse också. "In på plan och flisa ner dem bara!" ;) Kompisarnas "Fiffi" har jag däremot synnerligen svårt för. Det låter ju som en sån där ouppfostrad pipinett liten hund, eh... en sån som Sixten är.

Det är bråda dagar för en som snart ska konfirmeras. Igår hade vi ett litet planeringsmöte och bestämde vad som skulle ätas, drickas och hur det hela skulle arrangeras. Konfirmanden är införstådd med att vi måste hjälpas åt - att det är hennes fest. Hon tänker i bilder och färger, gillar att planera, förbereda och ha gäster, helst många! Tjugotvå pers. är egentligen alldeles för lite, ju!

Jag tror jag vet hur hon vill ha det, nu. Vi tänker ganska likt. En pastellig fest med mycket blommor, inte för att hon tjej, (har sällan träffat en mer genusmedveten 15-åring) utan för att det är vår. Smörgåstårta, tre olika sorter som vi gör på söndag. Beställde brödet till tårtorna på Stålboms igår, betällde mycket men ska göra om betällningen idag. Patrik kan äta en halv själv... det kanske är fler som kan? Dessertbord med en massa sött, farmors kolatårta (som vi hade på dopet också), rosa hemmagjorda dammsugare, chokladbiskvier och nutellapraliner - påskigt och smaskigt!

Lätt i glasen för de vuxna, eftersom det är en eftermiddagsbjudning för en minderårig och jobbdag dagen därpå. Lite bubbel, rosévin och öl. Ekologisk cider för kidsen. Till kaffet serveras endast ett dessertvin "Moscatel de Setúbal" med inslag av torkad frukt, nötter och apelsinchoklad. I dessa tider när rökiga, lagrade whiskeysorter är 35+:arnas nya penisförlängare ;) önskar jag tämligen alkoholsvagt och honungssött, men det är klart jag är ju ingen riktig man heller... ;)

Nej, nu ska jag ta mig ut i vårsolens glans. Rabatterna väntar... och vi är nog sist i grannskapet i år. Solbrännan får jag väl på köpet. Vit linneklänning på konfirmationen kräver gyllenbrun hud. Det gäller att ligga i... :)

När man i många år varit en hängiven linoljefärgsmålare känns det avigt med vattenburet. Svårigheterna som uppstår är att färgen torkar direkt, att man måste måla tjockt för att få det täckande och stryka med lätt hand, alltså precis tvärtemot vad som gäller för linolja.

Men varför har jag då ändå valt den här vattenburna och högteknologiska med förmodad oidentifierbar innehållsförteckning? Inte likt mig som har kontrollbehov gällande varje liten beståndsdel jag stoppar i kroppen eller i material vi omges av.

Jo, mest för att jag målar vitt. Vit ska vara vit, bruten i exakt den nyans som bestämts, inte nikotingul som linoljefärgsvit gärna blir om den ser för lite dagsljus. En annan poäng är torktid, penseltvätt och färgkladd. Det finns poänger med vattenburet också! Men så odrygt och dyrt... De som klagar över priset på linoljefärg anar nog inte hur billig färgen är i praktiken.

Lady Sensitive - känn på den! Bara namnet släpper loss feministen och den kvinnliga urkraften inom mig. Grr... Det löjligt könsstereotypa namnet till trots, ska visst färgen karaktäriseras av minimal färglukt, noga och utvalda råvaror (men våga innehållsförteckna då för tusan...) och frånvaro av hälsofarlig emission. Smart och konventionellt drag eftersom det i alla undersökningar är kvinnor som står för det största miljötänket och hälsomedvetenheten - mjuka värden = kvinnligt! Det känns så 2011, liksom... NOT! Färgen är tydligen utvecklad för att kunna strykas på sjukhusväggar i salar innehållande patienter. Ja, ja men det där med reklam och marknadsföring får man väl ta med en nypa salt. Ett som är säkert är i alla fall att det numera råder könsnormer även i färgernas rike. Har svårt att tro att man skulle döpa en petroleumbaserad tung alkyloljefärg för utomhusbruk till något som associerar stereotypt kvinnliga egenskaper och värden.

Åter ner i källaren för en fjärde strykning... konstigt att försäljaren inte upplyste om man måste stryka sisådär en 150 gånger...

VS.

Nu är jag mätt! Mätt som ett av bröstmjölk fullproppat spädbarn. Innan var ju hungrig och smågrinig, nej förresten... storkinkig! Patrik jobbade länge. Jag hämtade, handlade, röjde vid hemkomst och lagade mat i ett tillstånd av hunger, nej förresten... svält!

När Patrik sent omsider seglade in och levererade nåt skämt om en gammal flamma han stött på vid en spermalevererans, kunde till och med jag själv känna mitt ansträngda, aningens bistra ansiktsuttryck.

"Hon hade förstås åldrats", sa jag belåtet. "Inte ett dugg", svarade han och vek sig dubbel i ett krampaktigt skrattanfall. Ett par tuggor senare med ett blodsocker i balans, hade jag mojnat. Prövade att le... kunde till och med kosta på mig att hälla upp ett halvt glas vin och konstatera att solbrännan klär honom.

Puss i vardagen!
/Christine

Isak kom nyss in i sovrummet, lade armbågarna på sängkanten och tittade djupt och allvarsamt in i sin mammas nyvakna ögon: "Mamma, idag när vi är lediga alla tre, kan vi inte hitta på något roligt?"

Jag som brukar undvika löften av den anledningen att de kan spricka och därav bli till besvikelser med gråt och tandagnisslan som följd, översköljdes snabbt av mardrömsliknande tankar på den där hemska Busfabriken och andra artificiellt framtagna ställen för barn. Vet förvisso att Isak inte har några referensramar, men han kan ju till exempel ha pratat med dagiskompisar som besökt stället. Busfabriken, en solig aprilsöndag (eller förresten vilken annan jävla dag som helst på året), skulle kännas som en straffkommendering. Vet också att barn sällan har kul om inte föräldrarna har det. Den här varianten av mamma har dessutom synnerligen svårt att förställa sig.

"Pappa och jag hade tänkt att vi alla skulle jobba i trädgården i dag. Hur låter det?" undrar mamman med osäker röst. "Det blir bra! svarar Isak snabbt.

Förvånad över det snabba accepterandet, men med dåligt samvete över olevererad happening och med värsta auktoritära diktatorskänslan i kroppen, lägger jag för säkerhets skull till, att Isak gärna får fundera vidare och komma med fler förslag under dagen om han kommer på nåt han gärna vill göra.

Inviten förblir onappad, istället börjar det lilla barnet prata vitt och brett om olika sorters blommor. På vintergäcken och krokusarna brukar han hitta de surrigaste bina och de största humlorna. "Kan vi skynda oss ut?" frågar han. "Absolut!" svarar jag lättad.

Men först ska vi åka och fika och leka med andra 6-åringar. BVC-grupper har en positiv tendens att bli långlivade :)

Gårdagen var fantastisk! Dagen fångades som det så vackert heter. Det var mindfulness, in i minsta lilla cell. Jag är "hög" än, av strandnära naturupplevelser - ett dramatiskt men samtidigt rofyllt skådespel, av adrenalin (orsakat av salt och kallt), av härlig gemenskap och känslan av det ursprungliga.

Tänk er... strålande sol, klarblå himmel och höga, piskande vågor - att vada ut i midjehögt vatten medan Poseidon härjar som bäst. Hm... skulle det överhuvudtaget vara möjligt en dag som igår att ta sig genom havet ut till holmen? Spännande och mäktigt!

Idag springer mannen terräng, 4 km. Det är tävling! Jag och Isak ska njuta av solens strålar på första parkett och heja som besatta, precis som vi brukar. När vi är i stan ska jag också passa på att köpa små vita penséer, för det vill jag ha!

Sol ute, sol inne, sol i sinne!
/Christine

Taket är ljust och täckande vitt. På fönsterbrädan står en omblommad limefärgad orkidé i gott sällskap av en nyinköpt Mårbacka. Glasvasen rymmer ett "svart" tulpanfång med underbar sammetslyster. Kontraster - mellan det skira ljusa och spännande mörka.

Kram
/Tine

 

Moderskapet och faderskapet avlade visit i helgen. Det gick bra, blev nästan inte trött på dem en enda gång. ;)

När de anlände i lördags eftermiddag, satt jag vid köksbordet i hallen (P målade ju kökstak) och var precis i färd med att publicera blogg-inlägget "Bitterfittan ;)".

Eftersom moderskapet har mycket bestämda åsikter (som hon gärna uttalar) om både Facebook och bloggande tänkte jag naturligtvis inte på att hon skulle slå ett getöga på skärmen när hon svepte förbi, men det var precis vad hon gjorde.

"BITTERFITTAN, står det så? Men, vad är det du läser?" frågar min ömma moder och stannar upp. Snabbt passerar en förvånad tanke om prydhet genom mitt huvud, men jag hinner inte svara innan... "DET ÄR EN BOK!", ropar faderskapet som plötsligt har fått en alldeles förträfflig hörselförmåga, där han slappar i soffan. "Ja, det är en bok... men det är också JAG", säger jag i ett försök att chockera. "Det är jag som skrivit om mig själv!". Leende muttrar hon något ohörbart och går iväg. Jag anar att hon för en gångs skull tycker att jag är insiktsfull ;)

Med sitt barnvaktsskap möjliggjorde moder- och faderskapet en mycket trevlig lördagskväll för mig och mannen. Den började med en fantastisk liten rosa hjortfilé alternativt rödtunga på Gustav Bratt. Patrik satt och log sitt allra mest hemlighetsfulla Mona Lisa-leende... åt att servitrisens förkläde lämnade en hyfsat stor glipa baktill, precis vid stjärten och att hon endast valt genomskinliga strumpbyxor under. Stackars tjej, hon var jättegullig och så, men man såg verkligen HELA rumpan! Genast kände jag, i heligt systerligt samförstånd att jag ville delge henne mannens upptäckt, men stopp och belägg, se det fick jag visst inte för honom! Hellre dog han eller nåt... Kanske kan man säga att vi har lite olika syn på det här med vad som egentligen är pinsamt. Jag lät mig hindras, för "husfridens" skull.

Lagom till att det var dags för den lilla hjorten/rödtungan att passera nedre magmunnen ut i tolvfingertarmen, tog vi en välbehövlig promenad på kullerstensgatorna i Gamla stan. Det där med historiska hus är ett gemensamt intresse och vi gottade länge och väl in oss i ett samtal om färgkulörer, linolje- och slamfärg, gammeldags ros-sorter, fönsterfoder, tidstypiska ideal och lokalhistorisk fakta. Vi stannade, njöt, beundrade... OCH förfasade oss över 60-talets brutala bygghysteri.

Naturligtvis, fick tidsoptimisterna sedan skynda på steget en aning för att hinna till Falkenbergsrevyn som var fantastisk och otroligt proffsig. Vilka fullfjädrade och mångfacetterade artister! Mest gillades den politiska satiren om borgerlig politik/utslagning av sjuka, kungahuset och fördomar om "utsockenes", som var en klockren känga till gemene mans invandrarförakt.

Igår på födelsedagen begav vi oss till kyrkan, högmässa och nattvardsgång. Med tillbaka fick vi dottern som befann sig i ett tillstånd av sömnbrist på grund av konfirmationsläger. Vi firade sedan min födelsedag med lax, skaldjurssås och små, kokta med dill. Isakgjord bananparfait till kaffet och Ballerina kladdkaka.

Ikväll kommer Patriks päron. Den här födelsedagen firas av någon outgrundlig anledning, ståndsmässigt, i dagarna tre! :)

/Tine

Familjeföretaget flyter på bra. Fin kommunikation, ödmjukhet och ett jämlikt tagande och givande. Vilket flow!

Ibland är det en konst, det där att få ihop livspusslet. Då är ändå den här familjen förskonade från vissa betungande fenomen t.ex. barn som vill leka på nätterna, barn som skriker på nätterna eller barn som behöver kräkas på nätterna. En annan aspekt är att vi helt sonika tar oss förhållandevis mycket ensamtid och tillsammanstid, vilket funkar om man har en gigantisk åldersskillnad mellan barnen, typ 9 år.

Ibland ägnar vi oss åt byteshandel också, som ikväll. En löprunda med dotterns jycke mot sagoläsning med Isak. Somnar gör han själv och har alltid gjort, oftast på två röda. 5-minutersmetoden vid 6 månaders ålder och konsekvens, sen är alla eventuella insomningsbekymmer ur världen. Däremot är alla räddhågsna barn välkomna in i gemenskapen när som helst under natten.

Patrik hämtade Isak idag och fixade tvätten. Jag handlade och kom hem i tid så att han kunde sparka sig trött på en VBK-träning. Vidare lagade jag mat, åt med barnen och tvättade kökstaket som Patrik ska måla på fredag. Fixade i ordning Isak inför natten och placerade honom i sängen med en bok som dottern läste. När Patrik kom hem från träningen och fick se mig ombytt, blev han genast sugen... på en "nerjogg". Smickrande! Jag kände mig upprymd över tanken på det nyvunna sällskapet och fick förväntningar på en troligtvis flåsig men givande samtalsstund.

Vi springer ut i vårkvällen, mannen och jag. Det doftar jord. Lovande pigga ben, härlig luft och... Patrik inleder samtalet, pekar ner på gatan och säger: "Det ser fint ut! De har sopat noggrant i år. Mycket noggrannare än i fjol!". Det blir tyst några sekunder. Vill verkligen INTE prata om gatsopning! "Du är värre än en pensionär", säger jag och kan inte låta bli att le. Patrik skrattar och så har den annalkande irritationen över meningslös konversation förbytts till nån slags humor.

Man vänjer sig snabbt, men vid närmare eftertanke känns det lovely att Patrik numera är helgledig. Äntligen hinner vi med tråkiga saker som har skjutits upp och skjutits upp och legat som ett tungt, osynligt ok. Patrik har några helger på rad gått loss i sunkkällaren - städat, rensat och sorterat. Inte blev den väl den särskilt mycket fräschare (en omöjlig ekvation) men nu är det i alla fall ordning och reda. Skafferiet har också blivit minutiöst städat. Varje liten färgglad muffinsform ligger där den ska. Själv har jag rensat i hallens garderobsröra eftersom det knappt gick att komma in. Nya krokar har också satts upp. Vidare har vårkläderna fått kliva fram och se skymten av dagens ljus medan de tunga, mörka vinterassocierade släktingarna har fått flytta längst bak i klädhyllan. Det stundar ljusare tider vilket gör avtryck i klädvalen!

När det är rensat och fint blir sinnet lättare. Då kan man med gott samvete ägna sig åt hälsofrämjande och avstressande Klitterbadsbesök, sushilunch med barnen, storhandling på Coop, middagsbjudning hos Susanne, romantisk "krypa upp i sängen-film" med Flisan, sovmorgon, Aftonbladets söndagsbilaga, telefonprat i timmar med Anna, löpning och tjejkväll. Life is realy good!

• plantera pastelliga penséer

• ta ett vårdopp i havet med modiga kollegor

• gå på revy med mannen och äta ute

• njuta av vårsolen

• bibehålla alt. toppa formen

• fylla år

• fixa påskfint

• planera konfirmationen

• baka små rosa dammsugare för första gången

Hej hopp i vårsolens glans!
/Christine

Svamp-Bob har gjort det igen! Vadå? Kommit ur sin träningssvacka. Den varade i exakt elva dagar, men nu är Fyrkanten på banan!

Det tänjdes och bändes ikväll. "Husmorsgymnastik" i Vessige! När det gäller träning är jag helt och hållet chosefri. Hur märkvärdigt behöver det vara, liksom? Nöjt kan jag konstatera och tillkännage att löpintervallerna kändes bättre än på länge, fastlagsbullesäsongen till trots. Tänk vad gott det gör att ha börjat springa ute igen, både för humöret och kondisen.

Igår blev det slingan, ett stort misstag dock, eftersom det fortfarande var både snö och is kvar på skuggsidan. Sprang därför upp på åsen istället, och fick både kvällssol och blåst på köpet. Slingan är annars det klart bästa stället att trycka upp pulsen på (och samla på sig mjölksyra...) men den får väl vänta ett tag, tyvärr. Imorgon promenad, återförening med Flisbarnet och våffeldag! :)


Nu ska svettiga Patrik Sjöstjärna och undertecknad ta en välbehövlig dusch tillsammans, sedan hopp ner i sänghalmen! God kväll!
/Svamp-Bob

Tänkte frisera den lille moppen en aning. Välbehövligt, eftersom den vita pälsen är väderkänslig och ter sig alltmer gulaktig eller grå, i dessa tider av tö. Klippa bort tovor och kamma mittbena. Fluffigt och lockigt och fint, var det tänkt...

Klipper bort lite smutsgrått behäng på benen, äh... förresten, tar allt! Går loss under magen också och ljumskarna såklart. Ops! Nu ser det plötsligt lite assymetriskt ut, som om de långa testarna liksom hänger för sig själv, tunna och i tomma intet. INTE bra. Felicia kommer att bli som en tornado! Bäst jag jämnar till lite... Men om man inte har långt hår på sidorna och benen kan man väl inte ha det på rumpan heller? Så, då var det KLART! Bäst att beskåda mästerverket på ett par meters avstånd, iväg med dig... schas, schas!

"Haha... men mamma då! Sixten ser ju ut som en sån där pudel... MED BLÖJA!", skrattar Isak från soffan. "Vi kan INTE ta med honom till lekplatsen!" Jag ligger redan dubbelvikt på golvet i ett vansinnigt, hysteriskt skrattanfall. Och ja, jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Döm inte hunden efter håren!

I går var en kanondag på jobbet. Alla lektioner, (fredagen är "en undervisningens löpande band-dag", för mig) var sådana som jag på små lätta moln svävade ut ifrån. Medryckande, samspelande och med glimten i ögat! Oj, vad mina 8:or i svenska är duktiga i flödesskrivning!

Första passet: vikarie i biologi åt no-läraren. En helt oförberedd lektion om matspjälkning, som slutade med att jag bröt ihop i ett hörn... NÅGON dvs. Felicia, kapade JUST min dator när den lämnades utan uppsikt i sisådär en halv sekund. Texten i kursiv stil skrevs av henne om någon undrar...

Nej, jag bröt visst inte ihop utan fick till en hyfsad lektion om näringsämnen, antioxidanter, näringsupptag, enzymer, "restprodukter" osv. Vilken tur att "viket" inföll under tema mat... kunde t.om. dra paralleller till idisslares matsmältning (även om det var ett tag sedan jag dissekerade komagar). Måste ta tillfället i akt och slå oss i A-spåret för bröstet. Vi sätter nämligen ett värde i att inte ha några lärarlösa lektioner. Även när det krisar försöker vi lösa undervisningen - självklart, för elevernas bästa!

Igår kväll bakades en enorm pizza med deg av bl.a. dinkel och lite durumvete. Toppingen bestod av mozarella, lufttorkad skinka, kronärtskockspuré, körsbärstomater, skogssvamp, rödlök, basilika och ruccola. Ett billigt men mjukt rött i glasen, förresten samma som jag sippar på nu ;)

Av någon underlig anledning sammanfaller det så, att gårdagens och dagens kvällsmat Bookmaker toast, har en gemensam nämnare. Den nämnaren heter ANNA - finast och bäst och gulligast i den här världen! Hon är min allra, allra bästa vän och dessutom fantastiskt duktig på att laga mat, ska ni veta! Hennes aioli kan man dö för! :) Det är inte bara kvällens vin som har en sentimental effekt utan faktiskt så det är, rakt upp och ner! Det också så, att det är hon som introducerat dessa båda rätter, pizza på Annas vis med gigantiskt mycket fyllning samt Bookmaker toast med aioli istället för bara äggula. Misstänker att moderskapet Birgit och systern Åsa, också har ett finger med i spelet någonstans... Birgits mat har vi haft ynnesten att njuta av varje sommar och Åsas (och Jörgens) ska vara något i särklass har jag hört ryktas om... ;)

Idag begav vi oss till Klitterbadet, mannen, lillen och jag. När vi väl kom fram var det ont om parkeringsplatser. Patrik frågar då helt allvarligt hur jag mår idag. "Jo tack, jag mår väl bra", svarar jag per automatik (aningen förundrad över frågan). "Synd", replikerar han. "Annars kunde vi ställt oss på handikapparkeringen!" Så är livet med en clown! ;)

Innan affärerna hann stänga och innan Patrik hann säga "U", för att få upp Isak från böljan blå, var jag redan inne i stan och köpte jeansklänningen från Esprit som jag länge gått och grunnat på, i alla fall sedan förra veckan... Härmed ska jag byta stil, från Holly Hobby till Tuffe Viktor, typ! Fast Tuffe Viktor i fodral...

Må gott alla godingar!
/Inis

Ps. Hur ska vi överleva denna lördagskväll? Isak deklarerade precis att hans pussar har tagit slut... Ds.