"Jag ska måla hela världen lilla mamma"
När man i många år varit en hängiven linoljefärgsmålare känns det avigt med vattenburet. Svårigheterna som uppstår är att färgen torkar direkt, att man måste måla tjockt för att få det täckande och stryka med lätt hand, alltså precis tvärtemot vad som gäller för linolja.
Men varför har jag då ändå valt den här vattenburna och högteknologiska med förmodad oidentifierbar innehållsförteckning? Inte likt mig som har kontrollbehov gällande varje liten beståndsdel jag stoppar i kroppen eller i material vi omges av.
Jo, mest för att jag målar vitt. Vit ska vara vit, bruten i exakt den nyans som bestämts, inte nikotingul som linoljefärgsvit gärna blir om den ser för lite dagsljus. En annan poäng är torktid, penseltvätt och färgkladd. Det finns poänger med vattenburet också! Men så odrygt och dyrt... De som klagar över priset på linoljefärg anar nog inte hur billig färgen är i praktiken.
Lady Sensitive - känn på den! Bara namnet släpper loss feministen och den kvinnliga urkraften inom mig. Grr... Det löjligt könsstereotypa namnet till trots, ska visst färgen karaktäriseras av minimal färglukt, noga och utvalda råvaror (men våga innehållsförteckna då för tusan...) och frånvaro av hälsofarlig emission. Smart och konventionellt drag eftersom det i alla undersökningar är kvinnor som står för det största miljötänket och hälsomedvetenheten - mjuka värden = kvinnligt! Det känns så 2011, liksom... NOT! Färgen är tydligen utvecklad för att kunna strykas på sjukhusväggar i salar innehållande patienter. Ja, ja men det där med reklam och marknadsföring får man väl ta med en nypa salt. Ett som är säkert är i alla fall att det numera råder könsnormer även i färgernas rike. Har svårt att tro att man skulle döpa en petroleumbaserad tung alkyloljefärg för utomhusbruk till något som associerar stereotypt kvinnliga egenskaper och värden.
Åter ner i källaren för en fjärde strykning... konstigt att försäljaren inte upplyste om man måste stryka sisådär en 150 gånger...
Men varför har jag då ändå valt den här vattenburna och högteknologiska med förmodad oidentifierbar innehållsförteckning? Inte likt mig som har kontrollbehov gällande varje liten beståndsdel jag stoppar i kroppen eller i material vi omges av.
Jo, mest för att jag målar vitt. Vit ska vara vit, bruten i exakt den nyans som bestämts, inte nikotingul som linoljefärgsvit gärna blir om den ser för lite dagsljus. En annan poäng är torktid, penseltvätt och färgkladd. Det finns poänger med vattenburet också! Men så odrygt och dyrt... De som klagar över priset på linoljefärg anar nog inte hur billig färgen är i praktiken.
Lady Sensitive - känn på den! Bara namnet släpper loss feministen och den kvinnliga urkraften inom mig. Grr... Det löjligt könsstereotypa namnet till trots, ska visst färgen karaktäriseras av minimal färglukt, noga och utvalda råvaror (men våga innehållsförteckna då för tusan...) och frånvaro av hälsofarlig emission. Smart och konventionellt drag eftersom det i alla undersökningar är kvinnor som står för det största miljötänket och hälsomedvetenheten - mjuka värden = kvinnligt! Det känns så 2011, liksom... NOT! Färgen är tydligen utvecklad för att kunna strykas på sjukhusväggar i salar innehållande patienter. Ja, ja men det där med reklam och marknadsföring får man väl ta med en nypa salt. Ett som är säkert är i alla fall att det numera råder könsnormer även i färgernas rike. Har svårt att tro att man skulle döpa en petroleumbaserad tung alkyloljefärg för utomhusbruk till något som associerar stereotypt kvinnliga egenskaper och värden.
Åter ner i källaren för en fjärde strykning... konstigt att försäljaren inte upplyste om man måste stryka sisådär en 150 gånger...
VS.
Kommentarer
Postat av: Jimmy Duvensjö
Lysande kommentar! Målar själv bara med linolja. Hustrun driver firma och har hittat en linoljeemulsion som blir jättevacker inomhus!
Trackback
