christinehenriksson

Invigde de nya idag, på Kettlebell-passet. Kunde lika gärna haft sockiplast, såklart! Ville känna på dem på riktigt...

Tog därför en liten sväng efter passet. Ner längs gamla banvallen i nyckelbiotopen. Oj, vilken stötdämpning och vilken studs, ändå lätta och smidiga som en handske. Grymt stor skillnad på dessa och mina gamla utslitna, men samma märke. Inte en myt att det är viktigt att byta ofta tydligen. Synd bara att benen var stumma efter passet och jag var energilös, annars så...

Har vant mig vid den lila färgen, lite väl girlish men de ursnygga röd/grå var utan pronationsstöd och jag behövde visst lite. De här är också fina, nu när jag har vant mig. Hade ju lovat mig själv att inte välja efter utseende. 400 spänn billigare än vad jag hade budgeterat för dessutom, som hittat!

I fredagskväll käkade vi hemgjord pizza på dinkel-, durum- och vetemjöl special. På den lades parmaskinka, färska champinjoner, rödlök, kvisttomater, oliver, kronärtskockröra, flingsalt och basilka. Till tomatsås användes en färdigköpt variant, ICA:s ekologiska pastasås med basilika på tetra. Tyvärr fanns ingen mozarella att uppbringa hos den lokala handlaren, så det fick bli vanlig hårdost. Efter visiten i ugnen ströddes sedermera rucola över hela den heta härligheten.

Ett tips som jag verkligen varmt kan rekommendera är den ljuvliga kronärtskockröran som klickas över. Busenkelt och supergott! Här kommer ingredienserna:

1 glasburk kronärtkockshjärtan (ju dyrare desto godare, faktiskt)
2 vitlöksklyftor
Några nypor havssalt
Olivolja till önskad konsistens (ganska lös)

Mixa allt med stavmixer




Jag älskar helgfrukostar, om de är långa och goda. Undertecknad fick äran att stiga upp denna helgens första morgon. Trodde att kylskåpet var skralt men den som letar han finner. Kunde duka fram vaniljyogurt och blåbär, musli, kokta ägg, fiberfrallor, ost, grönsaker och kokt skinka. Jag svängde också ihop en liten räkröra samt gjorde två olika sorters kaffe.

Ikväll äter vi helstekt nötytterfilé och rostad nypotatissallad med färsk sparris och örter. Rödvinssås till det och vitlökssmör, såklart! Ett litet paket svenska jordgubbar blev det också när jag handlade.

Magen står i lågor som värsta Valborgselden. Måste skärpa mig nu och ordna upp det här med maten. Inte dricka kaffe, inte te, inte juice, inte tomat, inte Treo min vän. Vet att det inte har med maten att göra... egentligen, psykisk stress artar sig så bara, på den här modellen. Magkatarr - ett ständigt ihåligt sug som bränner och nån slags oidentifierbar hunger som ändå gör det omöjligt att äta.

Det finns en kämpe i mig, att rätt ska vara rätt och att våga gå emot strömmen. Har blivit kallad stridis vid något tillfälle. Jag ser mönster i det som varit. Viljan har alltid funnits, men det har kostat. Jag ger mig bara om det inte är värt det.

En gång kände jag att det inte var det. Jag gav upp och slutade med politiken. Då var jag politiker i min nuvarande förvaltning och inkallad som ersättare i fullmäktige. Partipiskan ven! Jag fick inte rösta med majoritetens förslag (som vi satt i) om ökade anslag till BUN som kompensation för maxtaxan. Vallöftena om mer pengar till skolan var plötsligt bortglömda! "Går du dit, då går jag hem! sa en maktlysten miljöpartist som hellre prioriterade socialnämndens väl och ve. Ett strategiskt rävspel - att minska budgetunderskottet där eftersom vi hade en av våra egna på ordförandeposten. Det skulle vi ha gott av i nästa val, var det tänkt. Jag gick aldrig till fullmäktigmötet den kvällen och inte på några andra partimöten heller för den delen.

Nu ger jag mig inte, har så mycket stöttning. Av nuvarande chef, ny chef, nuvarande arbetskamrater och förvaltning. Det är bara att kavla upp, bita i det sura äpplet och skaffa mig ännu mer skinn på näsan. Älskar bildspråk... Det här kommer att bli bra! Det är den inställningen jag har, måste ha... Men lik förbannat brinner det, i magen.

Ska åka in till stan också och hyra The Reader till Flisan, en slags research för att kunna sätta sig in i och skriva en skildring utifrån mekanismerna bakom en förövares perspektiv - som fångvaktare i ett koncentrationsläger. Offrets perspektiv hade såklart varit lättare, men varför ta den lättaste vägen?

Väl inne i stan ska jag kila in på Vero Moda och prova en romantisk klänning som jag såg i förbifarten för några veckor sedan och inte kan släppa i tanken förrän jag fått prova. Den hade passat till avslutningen, alltid ny klänning till skolavslutningen.



Patrik pushar på att jag ska gå in till sportiga brorsan på Intersport också och äntligen prova ut de där nya joggingskorna, som jag så väl behöver men dragit ut på i det längsta. "Ta nåt lätt och smidigt på dig så att du kan springa ordentligt på löpbandet", var hans expertråd. Ja, jo eller hur? Helst löpartights eller cykelbyxor, om jag ska shoppa vidare sen ;)

Pratade med svärmor innan idag. Jag berömde henne, för att hon har gjort revolution. Mot vadå? Jo, Mors dag. Jag säger som Fylking: "Äntligen!" Äldsta sonen hade visst frågat sin moder om det blev något på Mors dag. "Ja, det blir det", hade svärmor svarat. "Det blir lugnt, för jag tänker inte ha nån middag." Underbart Gittan, coolt! Skit i konventionerna om du inte känner för det. Känner du för det, bjud gärna men när DU vill!

Om någon skulle vara sugen på några trevande men förhoppningsvis kvicka salsasteps tillsammans med mig idag så välkommen hit. Jag kommer att stå framför tv:n med min nya latino tränings-dvd. Har bara tränat power-yoga framför "tjockisen" förut men det kanske är kul. Den som lever får se!

Ha en go lördag!

Elevens val-veckan med design som huvudtema börjar gå mot sitt slut. Idag har jag haft pysselsdesign - en workshop. Vi har skapat gratulationskort, armband, öronhängen och dekorerat blockljus. Imorgon är det Grand Finale och mina pass består av Cup cakes- och tårtdesign. Ska bli hur kul som helst, men det är en del att planera om man säger så... Klockan är 18.30 och nu lämnar jag Skogstorpsskolan för att åka till Coop och botanisera bland råvaror, frukt, bär och tårtpynt.

Hjälp! Tror bestämt att det åskar och jag som är hysteriskt åskrädd. Alldeles ensam också... hua!

När Patrik för nåt år sedan var i Milano och såg Zlatan spela boll, köpte han två Intertröjor med sig hem. En till Flisan och en till mini.

Idag skulle Flisan ha gympa. I all hast rafsade hon ihop lite kläder på morgonen, bl.a den där Zlatan-tröjan. När det var dags att byta om och hon skulle kränga den på sig visade det sig att det var lille-brors tröja som kommit med - size magtröja för henne med andra ord. Haha... roligt!

Tack fina Flisan för fint samarbete kring nya layouten och en mysig stund tillsammans. Du kan din Photoshop, minsann och har ett gott öga för färg och form. Less is more, kan jag nöjt konstatera :)

Som sagt, TACK darling!

Ligger kvar i sängen som borde bytt beklädnad för länge sen. Är inte det bland det tråkigaste man kan göra, att byta sängkläder?

Det förhandlas om vem som ska gå upp och göra frukost. Patrik menar att han gjorde det förra helgen och det är delvis sant. Men jag hjälpte till, det gjorde jag... lite! Själv hävdar att jag gick upp och grillade kycklingklubbor och bake off:ade ciabattan kl. sju igår morse till fotbollsmatsäcken, och det ligger närmare i tid.

Det finns en störande aspekt som hindrar mig att ta klivet ur sänghalmen. Diskbänken ser ut som ett inferno och diskmaskinen är full, av ren disk. Det är inte mitt jobb, faktiskt... men det blir det om jag går upp! För jag kan inte njuta av en god söndagsfrukost i ett sunkigt kök.

Jag handlar och lagar all mat i det här hemmet (Findus oxpytt räknas nämligen bort, den lagas ej, den värms. Dessutom är det svårt att kalla pressade grå kuber av oidentifierbart innehåll, för mat). Ibland får jag förvisso hjälp av "Skalman" som är en fena på att ta sig an både räkor och potatis, om jag ber. Dealen sedan många år är att Patrik istället tar disken och gör fint på diskbänken. Det funkar för det mesta men det händer att den står kvar till morgonen efter, speciellt på helger. Och det är vid de tillfällena som sängen känns extra skön (för oss båda tydligen).

Liten Isak la sig i och fick mannen att ta klivet ur. Svårt att motstå en pappagris som vill ha frukost på momangen. Jag hör hur det diskar, skramlar och visslar, kanske är det dags för mig att träda fram och att duka upp den goda nu? Grapefruktsjuice, kaffe (vi har varsin sort), grahamsbröd med solroskärnor, rädisor, ostar och kokt ägg. Bäst att fylla på energidepåerna för sen blir det Kettlebell och Patrik har bestämt att vi ska springa både före och efter. Jag lyder bara order!

Ha en go söndag!

Äntligen! I dag var det dags för små, små frön att bäddas in och låta sig omfamnas av varm bördig jord. Isak är en fena på att så och sätta. Vi har petat ner sättpotatis, jordärtskockor och gul lök. Därtill har vi sått morötter, svartrötter, rucola, rädisor, sockerärtor, dill och gräslök, varvat med kryddtagetes och gurkört som får stå för den blommande fägringen. I ena kanten av sålådan planterades jordgubbsplantor på armlängds avstånd från den engelskt röda barnbänken, där det ska drickas rabarbersaft och ätas kanelbullar. Drömmen om Bullerbyn lever!

I gamla pallkragen ska det imorgon sås lejongap, slingerkrasse och zinnia i sprakande kulörer. Ska sluta vara så rädd för färg. Hur kul är svalt vitt utan konkurrens, egentligen? Nu får "vita hörnan" möta färglatt, men fortfarande har jag aningen svårt för orange och gult... i alla fall på sommaren, kanske inte på hösten. Inspirationen är hämtad från grannen med den kuperade trädgården och de knalliga tulpanerna.

Lilleman har också spelat sammandrag idag, inte att förglömma. Förväntansfullt frågade han imorse om laget idag skulle få shorts som passade. Med uppgiven röst konstaterade han sedan att sist hade de minsann fått spela i A-lagets shorts. Haha... så var inte fallet, riktigt... men jag fick en bild framför mig av hur småttingarna kunde sett ut om de hade haft A-lagets shorts på sig.

De vann en av sina två matcher. Det viktiga är att vinna, kul kan man ha vid andra tillfällen! ;) Mini fick en boll i magen, blev blek och tappade andan. Modern sprang snabbt till undsättning, med värsta älgakliven... skärrad såklart!


Med förhoppning om god grobarhet och slemmiga mördare på behörigt avstånd önskar jag eder en trefvlig lördagskväll!

Idag har jag varit ute i princip hela dagen, bortsett från lite rättning, IUP-omdömen och ett u-samtal. År 6-9 har haft orienteringsdag och 7A var som vanligt grymma. Alla grupper hade stämplat rätt och alla gjorde sitt bästa.

Väl tillbaka i den ödsliga och övergivna skolan bestämde jag mig för att gå några km ner till havet och reka inför sista veckan. Frågan jag ställde mig var om det är möjligt att fika, "leka" och bada vid strandängarna precis nedanför skolan eller om där går betesdjur.

Jag skvätte lite vatten i ansiktet och håret, vilade ryggen mot en varm sten och blickade ut över vågskvalpet. Måsarna skriade, humlorna surrade och jag var alldeles, alldeles ensam i världen... kändes det som. Underbart! Solen gjorde sitt och ikväll blossar ansiktet.

Kram

Idag skippade vi sovmorgonen och begav oss ner till Skällentorp för att beskåda hur sjuttio ystra flickor sträckte på musklerna efter vinterns inaktivitet. Det är ett stillastående liv att vara uppbunden ko! Egentligen är det en smula märkligt att det enligt svensk djurskyddslag, (hårdast i världen) fortfarande är tillåtet för 650 kg:s djur att bara stå och ligga, inte gå ca. sju månader om året med undantag för små förflyttningar, ett steg fram, ett bak och några åt sidan.

Men å andra sidan, investeringar kostar och mjölkpriset är princip detsamma som när jag räknade foderstater i början av nittiotalet. Skrämmande, när alla andra omkostnader har ökat. Ska bönder våga satsa måste konsumenter vara beredda att betala för god djuromsorg, kvalité och miljö! Idag går ungefär tre kronor per liter mjölk till bonden (konventionellt jordbruk), men vad betalar DU för samma liter i affären? Stackars alla barnfamiljer då, skulle mjölkpriset gå upp då... då..., säger vän av ordning. Då finns det annat att spara på, säger jag! Jämför gärna med Coca-Cola, literpris och näringsstatus. Mjölk är mat! Läsk är sockerlösning! Skippa frysdiskens piroger som somliga bukfyller sina ungar med, eller chipsen... och Colan förstås. Läsk är inte längre "sällandricka", vilket är sorgligt för folkhälsan.


Bortsett från ovanstående jordbrukspolitiska utvikning och mitt raljerande, rusade i alla fall flickorna rakt ut i allt det gröna, krumbuktande, bakutsparkande och galopperande. Härligt! En förstakalvare trillade och hade svårt att resa sig. Inte lätt för chockade muskler som plötsligt ges tillåtelse till rörelse.

Lantlivet fortsatte här hemma. Jag är definitivt ingen lekmamma, men att ta sina barn i bruk och arbeta tillsammans med dem samt föra en meningsfull konversation under tiden, är däremot min melodi. Språkutvecklande är det tillika.

Idag har jag och Isak jobbat i hans nya ätliga berså. Den av Patrik snickrade sålådan fylldes med resterna av gammal sandlådesand, barkmull, koskit, planteringsjord, egen fin, fin 3-årig kompost och trädgårdens egen jordart - lerjord. En lucker och härlig blandning som kryllande av mikroorganismer och småkryp. Ollonborrelarverna från komposten massakerades däremot skoningslöst.

Nya blåbärsbuskar planterades i torvblandning och gamla flyttades. Man kan ha det sämre än att sitta i ett "rum" med väggar av brinnande röda blåbärsbuskblad till hösten. Önskar oss goda fikastunder där.

När vi skulle flytta de låga buskarna, Putte vill jag minnas att sorten heter, berättade jag för Isak att vi hade fått dem av grannen innan de sålde sitt hus och flyttade in till stan och att grannen jobbade med växter och odling. "Vad heter hon?", frågade lilleman nyfiket. Eh... ja, vad heter nu hon då... "I efternamn då?", fortsatte han envist. Hm... jag mindes buskarnas sortnamn men inte namnet på den jag hade fått dem av. Illa... I det här läget fanns inget annat att göra än att tillkännage att jag faktiskt hade glömt. "Mamma, du är lika glömsk som hon Lina!" Hm... "Lina, vem Lina? Menar du pigan i Emil?" "Just det!", svarade Isak. Lina i Emil... liksom! Inte den vassaste kniven i lådan direkt. Men jag är ändå rätt nöjd över att jag till slut kom på vad gamla grannen heter, både i för- och i efternamn.

Förra veckan, sommarvärme i hufvudstadens hets. Idag, 11 grader rullandes rullebör i lugnet med skit under naglarna. Livet är vackert... och kontrastrikt!

Lite svag idag. Tur jag har en stark man som plockar undan och diskar efter förfesten samt fixar käk. Hur kul som helst igår, men varför i hela fridens namn får man ett infall att man vill röka, efter typ 10 år. Usch och tvi... onödigt Christine! Tur att det bara blev en. I rimlighetens namn borde det väl inte inte funkat att dra halsbloss så lätt, tänker jag. Men de där flimmerhåren blir väl aldrig vad de en gång var...

Skönt att inte vara med i festkommittén längre, att kunna slappna av och vara gäst. Vet hur mycket arbete som lagts ner! Kul att det kom mycket folk, i olika åldrar.

Härligt att dansa, gillar det... mycket! Har en man som inte tjusas av dansens virvlar, alls! Tur att det finns andra  man kan låna. ;) Slirigt dansgolv bara, eller var det skorna? Kände mig som Bambi på hal is ett par gånger. Lite osynkad BH också, borde införskaffat en svart halterneckvariant till svart klänning. Lätt att vara efterklok... Letade förtvivlat efter den axelbandslösa, utan framgång. Något trashigt att den vita ville titta fram, men värre katastrofer har väl inträffat? Fick en kommentar av dottern, kvällens oväntade paparazzifotograf: "Men mamma, du kan väl inte dansa runt och visa underkläderna?" Nej, det såklart! Men alternativet, att inte ha några underkläder alls, kändes värre måste jag tillstå. ;)

Trots att jag vid normal förmodad sovtid kl. 1.30 i natt, tog en walk med rullande bagage på regnvåt gata från stationen mot Tröingeberg, vaknar jag i vanlig tid idag. Visserligen av surrealistisk bakiskänsla, och av byggkillarna... men vem är jag att bli irriterad?

Det är en ny dag med frisk fuktmättad luft, fick kärlek av barnen i natt, den lille har tappat sin första tand och P hade ordnat med tandfen, äppelträdens blommande flor i trädgården är sagolikt, jag är solbränd på nästippen, längtar efter ungarna på jobbet, har i familjeföretaget planerat de härnäst kommande dagarna (initierat av P, demokratiskt och fint), är numera också innehavare av en präktigt snickrad sålåda att odla i tillsammans med Isak (tack P) och när drömmen om den laserade mörkt granitgrå rosenbågen som kommer att bli en tuff kontrast mot den ljuva blekrosa New Dawn:en (Stockolmsinspiration).

Härliga hemmaliv! :)

Sitter på tåget hem från Stockholm. I denna hyfsat trånga 2:a-klassvagn, som i flera timmars tid stått still i Töreboda (eftersom åskan slagit ner i Skövde), har jag tvingats utstå en flock tjötiga papegojor – säljare med göteborgs- och helsingborgsdialekt. Hua... De pratar säljstatistik och kundomdömen... högt. Mycket högt! Med sig har papegojherrarna en konstant bantande papegojkvinna vid namn Charlotte. Denna kvinna har provat tretton olika dieter, får i princip alla i tågvagnen veta och är just nu inne på nån Low Carb High Fat-variant. Charlottes botoxsvullna och Maria Montazamifärgade läppar glappar ideligen. Hon tycker också att det är helt okej att bli klappad på baken utav regionschefen Christian när denne kallar på henne och vill visa någon intressant siffra på datorn.

Då och då tar sig ungtuppen Christian även en titt på mina nakna ben och fossingar. Det verkar som om han vill klappa lite där också, men det skulle han nog snabbt slå ur hågen om han såg de två oidentifierbara vårtlika hudförändringarna på vaderna samt de knastertorra och spruckna hälarna. Inte helt enkla att vårda för ett barfotabarn! Ska nog för säkerhets skull graciöst försöka glida i de lila strumpbyxorna snart och bespara stackars Christian denna upptäckt.

 

Vet inte riktigt vad som är värst, detta tjattrande papegojsällskap av kotlettfrisyrer som måste höras för att hävda sin grabbiga förträfflighet, eller de i solljuset förångade urinpölarna som två timmar tidigare karaktäristiskt spred sin doft på Stockholms Central och enträget letade sig in i mina borrar?

 

I sätet jämte mitt sitter en gänglig yngling med osäkert kroppsspråk. Burdust skrämde jag honom redan vid första anblicken. Låt mig berätta.

 

Eftersom jag till min besvikelse insåg att jag inte fått det åtråvärda fönstersätet tänkte jag att jag lika gärna kunde stå upp och invänta min granne. En finnig kille med flottigt hår ställer sig då framför mig i gången, men möter inte min blick utan skyfflar omständigt upp sitt bagage på hyllan ovanför. Eftersom jag inte vill stå och vänta i onödan frågar jag därför med kanske lite väl hårt tonläge: ”Ska du in här, eller?” Med flackande, osäker blick och svag röst svarar då gängliga-killen: ”Ja, om jag får?” Upptryckt som ett frimärke mot fönsterrutan sätter han sig sedan så långt ifrån mig som han bara kan. Och jag känner mig som en dålig människa. Men inte så värst länge, för sen börjar det!

 

Upp och ner, ursäkta hit och ursäkta dit... Varje gång gängliga-killen har gjort sina små tågpromenader kommer han tillbaka med ännu en ölburk. Han blir modigare och modigare för varje bira och utökar sitt ordförråd mer och mer ju längre in i dimman han kommer. Om någon av coola kotlettkillarna säger en lustighet t.ex. något om ”att skaffa barn och sån SKIT...”, då vågar han sig till och med på, ett förvisso lågt, men ändock ihållande skratt. Efter ett tag kommer raparna också, väl utspridda i form av puffar, men med jämna mellanrum. Åh... känner hur mitt tålamod börjar spåra ur!

 

Sitter nu på ersättningsbussen från Göteborg och pratar engelska med en stackars tjej från Taiwan. Det är första gången hon är i Sverige. Kom med tåget från Stockholm hon också. Bra första intryck av Sverige... NOT! Klockan är 1.00 och jag skulle varit hemma 21.36... är åksjuk, spyfärdig och känner mig hungrig. En Wasa musli-bar räcker inte långt. Det är ju egentligen papegojmat!

 

God natt vänner!

 

 

 

 

Härligt att vara borta, att få rå sig själv i några dagar. Vara vuxen, men också barnslig. Med vänner, men också i eget sällskap.

Imorgon är det slutsummering på Svenska Filminstitutet. Vi kommer att ställas inför spontana frågor från SFI när de redovisar vårt filmprojekt. Känns som att vara tillbaka i studiesvängen och gå upp för opponering med sitt hjärtebarn. Gulp! Tur att jag har superkvicktänkta och megaverbala Silver-Sara att luta mig emot.

Är hos Anna i Stockholm, finaste och gulligaste. Kom med tåget i lördags kl. 18.00. På Centalen möttes vi upp och gick direkt till favvisrestaurangen - "den lille japanen". Inget flådigt ställe direkt, men GOTT! Härligt att vara i Stockholm igen, brukar bli ett par gånger om året.

Igår tog vi färjan ut till Djurgården för en promenad bort till Rosendal precis som alla andra stockholmare och turister, tydligen... Vi kikade runt bland odlingar och träd och inspirerades, men gick igen på grund av anstormningen av lediga människor som drabbats av trädgårds- och solskensfeber.

Mot Blå Porten... favvis-ställe nummer två. Där var Blossom... Jag glodde alldeles för mycket, i vanlig ordning. Hon glodde tillbaka, en liten stund. En ytterst olämplig vana jag har, att inte kunna vara diskret. Krispig Ceasar-sallad förresten, som slukades i ett nafs. "Dessertlatten" var perfekt!

Vi begav oss vidare till Skansenbutiken också, ingen turist-skit där inte, utan rejäla folkloriska ting, svensk design, bruksföremål och byggnasdvårdsprylar. Köpte ett förstoringsglas till Isak och små mördegsformar att ha värmeljus i. Hemma i lägenheten käkade vi pizza med tunn botten och drack rött vin, ett initiativ av killen - Annas alltså. Gott! Ingen low-carb diet här inte!

Idag har jag "jobbat", förenat nytta med nöje. Historieläraren förflyttade sig bakåt i tiden och njöt av varenda sekund. 1600-tals kulturhistoria i form av mäktiga Drottningholms slott - en rest av det förgångna, en bit av Stormaktstiden. Ensam omkringströvande i två timmar. Kina slott, barockträdgården, Hedvig Eleonoras sängkammare, gigantiska porträtt i stora salar, vackra färger, guld och sammet. Jag var barn sist jag var där och mindes föga. Älskar slott och kyrkor, men för all del även kojor. Kungahistoria är ju bara intressant när den sätts i ett sammanhang.

Dröm sött!

Har en skön känsla i kroppen - tillfreds. Ett jobb som bygger på engagemang för människor och lärande, kan vid vissa tillfällen vara dränerande. Å andra sidan ger det massor av kraft tillbaka - som ringar på vattnet.

I två dagar har jag stramat upp tyglarna, resonerat och lett gruppen, jobbat med vi-känslan, rivit i det som behöver förbättras, coachat individuellt och samtalat i grupp. Jag har gett energi... och fått!

Idag läste vi ut "I taket lyser stjärnorna" och jag blev som alltid när jag högläser den, ostadig i rösten och blank i ögonen av bokens sista mening. Det är okej att bli rörd - av sorg och av glädje, killar som tjejer, fast vi är stora... ;)

Tanken på att avskedets stund närmar sig känns tyngre och tyngre för varje dag som går. Det kommer att bli tufft. Hade gärna velat vara med dem hela vägen. Slår bort tanken när den kommer - en strategi... för att orka.

Igår kom ungarna på att de ville åka på lägerskola igen, innan vi skiljs. "Men Christine, då får du lova att du är lite mer privat", sa en kille och log med hela ansiktet. Själv är jag nöjd över att den eftersträvansvärda balansen, personlig men inte privat, har gått hem.

På avslutningsdagen kommer jag däremot inte ha en proffessionell roll. De där känslorna... som med mina gamla 9:or, för två år sedan. Så sorgsen, tom och gråtmild att jag inte ens åkte med på arbetslagets gemensamma lunch efteråt. Kollegan N från ett annat spår, såg, fångade upp och föreslog en fika på tu man hand. Tack!

Dagens påfyllda energi kom från beröm över roliga arbetsuppgifter, en fin gammal elev som hälsade på (alltid lika kul) och en spontan kram från en förälder.

Psst! Skönt också, att komma hem till golvstädat och diskbänksrent :)





PUSS!

Liten Isak vill börja rida på ridskola. Det har han enträget förkunnat några gånger. Förvisso kul initiativ men med realistiska erfarenheter av dotterns ointresse inför den lånade hästen vi hade en gång, kändes det överilat att göra slag i saken direkt. Mamman har alltså viftat bort det och dessutom tyckt att sonen är i minsta laget. Lite bökigt också, att boka upp sig på en aktivitet till. Fotbollen är ju redan en favvis!

Drop-in ridning i Susedalen. Den lille var mäkta imponerad och smått avundsjuk på att mamman skulle äntra hästryggen ikväll. Han höll låda i bilen, hela vägen ner till farmor och pratade om ja, just det... hästar!

Härligt att rida i ridhus, länge sedan sist. Nu känner jag mig som femton... högst, sådär smått lyrisk och levande. Fick en pigg, men lyhörd och trevlig häst. Visserligen roligare att hålla igen än att driva på, men trodde att jag skulle vara starkare i armarna än vad jag var. Blåsor mellan fingrarna. Stigbyglarna hamnade i hålfoten några gånger i galoppen också... annars okej. KUL! KUL! KUL!

Kände mersmak och fick genast en impulsiv lust att återuppta ridningen. Anmälde mitt intresse till höstens kurs. Det fanns dessutom en barngrupp på tisdagskvällar. Anmälde Isak också, såklart!

Synd att vi i omgångar har skänkt bort Flisans utrustning, men det finns ju nytt förstås. En rosa ryktspann hade varit fint... eller en lila. Bara han väljer utifrån vad han tycker är snyggt.

En gång hade lill-killen rosa napp och strumpor med blommor på, alltid ifrågasätts det av någon, tänkte jag... starkt förvissad om att könsnormen är stark! "Typiskt Christine", sa till exempel min far om dessa tilltag. "Christine ska alltid vara tvärtemot". Japp! ;) Kanske därför jag är gift med en man som är helt ointresserad av bilar, teknikprylar, aldrig har lekt krig, inte har gjort lumpen och har långt hår. Däremot är han fasligt fascinerad av viltspår, pyttesmå insekter, stora mjölkstinna 600 kg:s husdjur och växter av allehanda slag. Kort sagt, en äkta amatörbiolog! Kanske skulle världen se annorlunda ut om fler (killar) föredrog mjuka värden? Nåväl... tillbaka till hästeriet.

En lycklig Isak fick alltså det glada rid-beskedet vid hemkomst. "Yes!", skrek han överförtjust. Likt Gummi-Tarzan sprattlade han sedan omkring i blandade småhopp och gjorde high five mot sin mammis, som naturligtvis njöt av att stå skyhögt i kurs... för en gångs skull ;)

Påskveckorna har minst sagt varit händelserika. Trädgårdssköna, lite jäktiga men ändå lediga, matglada, vänskapliga och njutbara. Friheten kändes sannerligen som en försmak på det som komma skall - sommarlovet! Eftersom det ofta sägs att en bild säger mer än tusen ord, tänkte jag just här och nu frångå mina vanliga bloggvanor och vara generös med foton. Det finns ju en del att välja på nu när Flisan har ingått symbios med sin efterlängtade systemkamera. Varsågoda här bjuds det en överdos av familjen Henriksson och huset med "pretto-namnet" Älvås!