christinehenriksson

Nej, nu måste jag skärpa mig! Sötsaker och vin till maten har jag i princip alltid förbjudit mig själv på vardagar. Annars är jag av den typen som skulle vägt elefant. Intentionerna går väl sisådär nu på semestern måste jag tillstå. Tyckte att Nutellaburken sjöng sin egen förföriska och lockande lovsång häromdagen och ja, mycket riktigt stod jag plötsligt där med teskeden och grävde lite, eller egentligen ganska mycket... och klunkade iskall mjölk upptill. Himmel... mjölk och nougat gifter sig, om man säger så! Nutella, eller för den delen ekologisk hasselnötkräm (men det är väl ingen som vet vad det är), har varit ungarnas semesterpålägg i mannaminne (på helgerna). Sötsliskiga pålägg på bröd har aldrig varit min grej, men som godis smakade det förträffligt.

Har en känsla av expansion men vet inte med säkerhet, vågen har pajat. Lika bra det... men nu ska vi åter bringa lite ordning på torpet. Mer träning, INGET sött, inget kvällsvin till maten och bara bröd till frukost.

Busenkel hallon- och vitchokladpaj

Smulpaj:
150 g kallt smör
1, 75 dl råsocker el. vanligt strösocker
2 tsk bakpulver
3,5 dl vetemjöl
1 dl havregryn

 

Dela smöret i små bitar och nyp ihop alla ingredienser till en smulig massa eller kör några snabba varv i matberedaren

 

Fyllning:
500 g hallon (från trädgården eller frysdisken)
200 g god vit choklad

 

Lägg hallonen i en pajform. Hacka fint  eller grovriv den vita chokladen och fördela jämnt över bären. Strö över smulorna. Grädda i 200 grader i cirka 25-30 minuter tills pajen fått fin färg. Låt svalna något och lägg färska hallon ovanpå.

 

Servera pajen med Sia:s ekologiska vaniljglass - en klassiker! Vill du minska sötman lägger du på en klick vispgrädde istället.

 

 

Sommarsmak!

 

Jordgubbstrifle

6 portioner

• 35 st små maränger (jag brukar baka egna annars går det bra att köpa färdiga - barnens favorit)
• 1 liter jordgubbar
• 2 dl vispgrädde
• 2 dl lemon curd (se recept nedan eller köp färdig, finns i marmeladhyllan)

Garnering:

• 0,5 dl rostad flagad mandel

Krossa marängerna grovt. Skölj och skär jordgubbarna i skivor. Lättvispa grädden. Varva alla ingredienser och lemon curd i vackra glas på fot.

Lemon curd:

• 3 ägg
• 3,5 dl strösocker
• 2 citroner, rivet skal
• 125 g rumsvarmt smör

Vispa ihop ägg, strösocker och saften av citronerna i en rostfri bunke. Ställ bunken i en kastrull med sjudande vatten (vattenbad). Vispa lätt tills smeten tjocknar, ca 6-7 minuter.

Ta bunken av spisen. Skär smöret i små kuber och vispa ner det i lemoncurden. Låt svalna helt och rör i citronskalet.

 

Förvara och ha i kylen. Gott också som fyllning i tårta eller till ljumma nybakta scones med en klick grädde.

En enkel söt-syrlig dessert

 

 

Det finns suspekta saker som jag gör i det tysta, sånt som jag kanske skäms över och inte gärna berättar om. Andra kanske ägnar sig åt samma, liknande eller grövre aktiviteter utan att blinka. Vad vet jag?

I förrgår stod en vuxen man i kön på Coop och pillade näsan, helt ogenerat. Jag trodde först inte vad jag såg, men när jag verkligen förstod att det var i näsan som han grävde, vände jag bort blicken lika snabbt som om jag hade bränt mig vilket var rekordsnabbt, för jag skämdes liksom... på den där snubbens bekostnad. Tog nästan på mig skulden, för att jag sett. Pilla näsan är så tabu i min värld att jag skulle behöva gömma mig en mörk garderob för att göra det. Däremot har det hänt att jag pillat bort hudflagor i nedre näsregionen, vilket vid en första anblick lätt skulle kunna misstolkas.

Mina barn har aldrig ätit snorkråkor, tack och lov! Om så varit fallet hade jag snabbt varit där och förmanat i gammal hederlig luthersk anda. Fy och usch! Andra kan göra det, stora ungar till och med. Det har jag sett, i skolan.

Idag klämde jag pormaskar! Moget... 37 år gammal med toapapper på pekfingertopparna i högsta hugg. Jakten på det gula fettet hade börjat! Lite vidrigt är det, men ytterst tillfredsställande när man får ut det man vill. Inte är det så att jag har stora svarta pormaskar i ansiktet direkt, men alltjämt några förstorade porer som det kan sitta grejor i. I min ungdoms glansdagar umgicks jag stundtals i all vänskaplighet med en kille som sålde sig själv för mediciniska experiment. Han var således av det tåliga slaget och hade dessutom ryggen full med svarta pormaskar. Jag som älskade att klämma erbjöd mig villigt att göra en frammarsch. Det blev trots allt för mycket. Jag var tvungen att avsluta och springa in på toa och spy.

Ibland övar jag mig på att göra saker som jag har tämligen svårt för t.ex. att skita på jobbet. Det är så hemligt att jag nästan dör och i dessa nödlägen väljer jag en toalett som finns men nästan inte syns. När jag har trotsat mig själv har det ibland hänt att jag triumferande upplyst mina bundsförvanter L, S och J om sakernas natur (bara för att träna). Vi har lite den jargongen, barnsligt kanske... men jag uppskattar det! L som är fotbollsspelare, S som är seglare och J som är gammal lumpare är mer choosefria, härligt! Jag försöker som sagt...

En lite märklig grej som händer mycket sällan och som jag inte rår på är att varje nerv av mig slår an en speciell sträng när någon smaskar eller pratar på ett SPECIELLT sätt. Jag, som annars är den eldiga typen går då in i ett lugnt meditativt tillstånd och vill vilsamt stanna där (OBS! Det här är absolut ingen konstig sexuell böjelse utan bara ett befriande lugn). Säkert en gammal rest från fosterlivet eller nåt... Cecilia Melin, en barndomsvän smaskade sådär. Varje morgon åt hon Skogaholmslimpa med messmör på och klunkade te med mjölk till. Den ljusbruna sörjan blandades runt i hennes mun. Hon smaskade och slurpade och jag som alltid har varit sen till allting, gick i god tid hem till henne bara för att få sitta och lyssna till dessa sköna ljud. Messmör åt vi aldrig hemma hos oss när jag var barn, men en gång provade jag i vuxen ålder (skulle visst ha det i bebisvällingen av nån anledning). I samma sekund som jag smakade försvann lite av romantiserandet kring denna märkliga produkt. Minnet av ljudet försvinner dock aldrig. Detsamma gäller en person som jobbar i en affär i närheten. Hon pratar på ett sådant sätt att jag totalt slappnar av, ungefär som av messmörssmasket. Det får till följd att jag stänger av och slutar lyssna på vad hon säger. Jag vilar ju! Helt jävla sjukt jag vet...

Men ett beteende som om möjligt är ännu sjukare, utgjordes av en tjej som temporärt flyttade till det första huset jag bodde i på Munkagårdsskolan. I det huset där jag var den ständiga slarvern. Nåväl, tillbaka till konstiga tjejen, när hon tittade på tv tillsammans med alla andra som också bodde där, ryckte hon av sig sina ögonbrynshår och åt helt sonika upp dem, ett i taget. Tjejen hade ju nästan inga ögonbryn kvar! En annan kul kille i samma hus, söp sig ibland redlöst full. Då passade han på bröta runt och som i ett mantra rabbla alla svordomar och könsord han kunde... på finska. Det var läskigt att inte veta hur dessa fylleslag skulle sluta, eftersom han var epileptiker och brukade slarva med medicinen.

Det där med tv-program och serier är också ett speciellt kapitel. Alltså, man vill ju inte gärna avslöja att man tittar på vilken skit som helst. Såg Mona Salin bli intervjuad i ett sommarpratarprogram nyligen. Hon avslöjade att hon slaviskt följer Top Model. Mona Salin, liksom. Haha... roligt! Nu kommer det! Avslöjandet... Härmed erkänner jag att jag ser fram emot att Gladiatorerna ska börja igen. Hur kul som helst. Det trodde ni inte! Dessutom älskar jag alla plastikkirurgprogram och har nog sett vart enda avsnitt av 90210. När Patrik vänder bort blicken, börjar det bli riktigt intressant...

I natt var det jag och Madde. Hon är ju hemma nu, från staterna... det vet ju alla (som läser löpen)!

Vi blev kompisar, eller kompisar och kompisar... Jag tassade väl mest på tå i nån slags vördnadsfull respekt. Isen bröts i alla fall när det visade sig att vi badade i samma badvik, en smått förgiftad sådan, eller så var det bara vattnet som var så där järnhaltigt brun-rött. Någon vidare "glassig" badvik var det i alla fall inte och bottnen var mjuk och dyig.

Viken låg ett par hundra meter från Maddes nyinförskaffade sommarstuga - ett ruffig ställe liknande en ljusgul skokartong. Flagnad färg och kanalplasttak över Svensson-uterummet. Där gömde hon sig för världen, hon och Jonas. Ja, Jonas!!! Och bebisen... Det syntes inte på Madde att hon hade fått bebis, inte ett dugg. Hon var precis lika sval, sommarbrun och beige som vanligt. Vi pratade lite om Drottningholm, minns jag. Dessutom uttryckte hon sin förvåning över att jag upptäckt dem. De som hade varit så finurliga, menade hon. Svenssonliv i 70-tals skokartong!

En av väninnorna i tjejgänget gläntade i söndags på matsalens altandörr och konstaterade att vår trädgård har blivit lummig. Visst... den var ju redan fin och relativt uppvuxen när vi stod på trappan med flyttlådorna i famnen för snart åtta år sedan, men lummig... nej faktiskt inte, bortsett fruktträdgården. Lummighet har varit mitt främsta mål, för här väljer jag att säga jag. Patrik har inte riktigt intresset för trädgårdens helhet, även om han stundtals kommer med goda detaljidéer. Hemmablind som jag är har jag ofta valt att SE det som är ofärdigt eller finns i en dröm någonstans längre in i framtiden. Att få någon annans synvinkel kan vara betydelsefullt, och en smula smickrande ;)

Trädgård HAR VARIT min passion - en het längtan. Kunde tidigare knappt hålla mig innan Impecta-fröerna kom med posten, jorden rett sig och det var dags att sätta spaden i myllan, såpskura växthusväggarna, eller låta händerna sila den feta, näringsrika leran. En kärlek till jorden, för det är där det händer! I mikroblivet - det lilla livet. Balans, jämvikt och harmoni. Vad gör några skadeinsekter om det finns fåglar och biologisk mångfald? Naturen reder sig precis som jorden, var min trygga insikt.





Det var en bekymmersfri tid... innan ockuppationen av de slemmiga spanska - som bokstavlingen kom och åt upp alla odlingsambitioner. Där någonstans i samma veva, övergick den ohämmade, förgörande lusten - förälskelsen, till en mer avslappnad och förbehållslös kärlek. En mer sansad kärlekshistoria som varat.

Numera komposterar jag inte ens höstens löv utan krattar lojt ut dem i rabatterna och låter dem ligga kvar där på våren för att låta maskarna göra jobbet. Detsamma gäller självklart gräsklippet som alltid har fått ligga. Mother nature är vis!

• Stora odlingsland har såtts igen med gräs och rena bärland har anlagts istället (oattraktivare för mördarsniglarna)

• Ett woodland har planterats och redan blivit frodigt i anslutning till den gamla knotiga flädern. Klotpil, korallkornell, glanskörbär, funkior, aronia och ormbunkar breder ut sig där

• En örtagård anlades (älskad av sniglarna) OCH lades igen

• Ett bergskörsbär har planterats, liksom en liten japansk körsbärshybrid (Accolade)

• Tomtens häckar har fått gå upp rejält i synnerhet oxelhäcken som gränsar till bostadsrätterna (jag vill sola utan att synas)

• Allt som återstår av rabatten på husets södersida (för torrt läge för en rabatt) är en cerise klängros med kantnepeta runt "fötterna"

• Hundratals (känns det som) självsådda almar har grävts upp

• Jättekomposten av kreosotstockar (VE OCH FASA!) har det betalats dyrt för att bli av med. 700 spänn blev notan per kubikmeter och de gamla telefonstolparna förpassades till återvinningscentralen speciella inhysning för miljöfarligt avfall. Arsenik leker man inte bort! (eller med)

• Granhäcken runt komposten har sågats ner jämns med marken och en rabatt med bl.a. perukbuske, rosenflockel, trollhassel, euphorbia, gråbladig funkia, svarta iris och brunnäva planterades i den något upphöjda bädden

• En friväxande rosenhäck med olika gammeldags buskrosor har satts utmed singelgången t.ex. Rose de Recht och Louise Odier

• Klätterrosorna New Dawn och Rosa Helenae har letat sig upp mot himmlens höjder

• En lykta har fått sällskap av en låg rabatt med marktäckare t.ex. myskmadra och blommande buskar bl.a. stjärn- och praktmagnolia

• Koreagranar och fler rodendendron har också planterats - fin grön inramning på vinterhalvåret

• Tujahäck har bytts mot buxbomhäck

• Sockertoppsgranar har bytts mot rödbladig smällspirea (Diabolo) och blekrosa paradisbuskar

• Olika blommande buskar som friväxande häck har satts utmed tomtgränsen i väster bl.a. doftolvon

• En halvmåneberså av syrenbuskar sattes som rumsavdelare

• I Isaks ätliga berså flyttades och nyplanterades mestadels amerikanska blåbär

• Otaliga perenner och marktäckare från bl.a. Liahus (farmor och farfar) och Annas mamma växer numera i den Älvåsiska jorden. Öppen jord är tabu

• En rad dussinväxter t.ex. brudspirea och smultronschersmin från plantshoppen har också hittat hit

• Ett gult plommonträd (gammeldags äggplommon) berikade fruktträdgården

Jag drömmer vidare om:

En altan av sibirisk lärk som slingrar sig runt huset där öst möter söder
En himalayabjörk med alldeles vit lysande bark i trädgårdens ytterkant
En rödbladig apel av någor slag istället för jättegigantusbjörken intill huset
Ett silverpäronträd vid växthuset
Ett viktorianskt växthus med antik tegelmur som uterum, vilket nog lär förbli en dröm i all evighet... ;)

Patrik hade några lediga dagar i slutet av förra veckan. Det nya jobbet har gett oss ett liv av TID, underbart!

I fredags kom moder- och faderskapet hem med en positiv 15-åring som var glad att vara på halländsk mark igen. Med var också Hugo 6 år, som är mors och fars grannbarn. På em. smög jag hemifrån, hämtade och lade in fin, fint naturbeteskött från Anders och Sandras idylliskt belägna ekogård i Dagsås (mer om det senare). Tror det bor en hamster i mig, som njuter av att ha mat i, om än inte kinderna (trots äppeltrindheten), så i vart fall i frysen. Grillade på kvällen, men inget vin till maten för Putte som skulle sitta och slita avbytarbänk i A-lagets hemmamatch mot eh... Böljan, tror jag. Argumenten från den avdankande fotbollsspelaren lyder att fotbollens ruscher är så väldigt bra för löparformen ;)

Jag och barnen tog apostlahästarna ner till Brovallen eftersom ponnyridning var utlovad i pausen. Har ju en son som är särdeles förtjust i hästar, trevligt för mamman! Efter ridturen köpte jag glass till ungarna och slog mig ner på bänken för att beskåda de omtalade ruscherna och ja... jo, jag får väl tillstå. Springa kan han... även efter boll! :)


I lördags fixade fadern och äkta mannen rosenbågen, som blev precis så fin som jag tänkt mig. Nu fortsätter jag att snegla bort mot Nilssons uppfart och drömmer vidare om vacker granitgrå singel på vår. Hoppas snart höra grävmaskinens brummande ljud.

Lasagne blev det till lunch, på köttfärs av naturbeteskött. Gott! Hallon och vit chokladpaj med Sias magiskt goda eko vaniljglass - dessert och kombinerad fika. På kvällen fixade Putte käket - sushi home delivery. Numera äter t.om. lilleman några nigiribitar.

I söndags morse åkte jag och Isse till Sandra för att träffa de andra i 6-årsgruppen. Trevligt som vanligt, och gott! Vi bjöds smörgåstårta och små runda chokladbollar. Ungarna lekte ute och bar lyckligt omkring på de bruna hönsen som fritt går och pickar i gröngräset.

I söndags kväll hade jag tjejträff här. Jag var lat med maten... Köpte bake off surdegsbröd på Ica, gjorde en enkel pastasallad med aiolisås (hemgjord aioli + creme fraiche) och serverade köpt glass (Sias lemon curd) med hallon till dessert. Ekorosé till maten. Enkelt men okej. Ibland får det vara så!

Idag bloggar jag liggandes i sängen ihop med stackars Bert som i natt fick storstryk av en annan katt, på sin egen veranda. Höjden av fräckhet! Tycker plötsligt att det luktar skit. Fönstret är öppet så det kan ju vara utifrån. Men nej, det luktar kattskit! Ihhh... Luktar i luften ovanför Bert som har långhårig päls... ni vet, det kan fastna. Han luktar helt normalt dvs. ren katt. Tittar mig omkring i sovrummet och se där ja! På den avlutade byrån som är Berts favoritliggplats ligger en illaluktande brun korv som förmodligen suttit i pälsen och avlossats precis där. Livet med djur är kul... och överraskande, nästan jämt!

På allmän begäran lägger jag ut några av familjen Henrikssons försommarfavoriter från det Älvåsiska köket.

Den senaste tiden har våra bjudningar startats med en liten röra som vi första gången fick hos kära moster Liselotte. Att uppge källan är viktigt! ;)

Blanda Philadelphiaost med Creme Fraiche och finhackad rödlök. Exakta proportioner kan inte ges eftersom jag sällan lagar mat med mått, på det sättet. Täta avsmakningar ger garanterat bra resultat! Smeta ut röran på ett ovalt (gärna fiskformat) fat och toppa med löjrom eller ishavsrom (om man vill köra budgetvariant). Några gräslöksstrån på och en tesked i. Köp friterade tunnbrödsremsor i delikatessdisken (förslagsvis ICA Kvantum i Falkenberg) eller Crostini som också går bra. Låt gästerna själva skeda på lilla röran. Servera bubbel i champagneglas (inte nödvändigtvis äkta vara). Själv är jag överförtjust i härlig rosafärgad Cava den här tiden på året.

I sommar blir det tema ben för min del. Har nyligen införskaffat tre nyförvärv, en minikjol och 2 korta, korta shorts som visar spirorna nåt alldeles utomordentligt. Ska det vara korta shorts och korta kjolar så ska det! Jag är förvisso inte sjutton längre men det känns rätt okej ändå, bara insida lår som dallrar lite ;)

Köpte ett nytt linne idag, i "präktigo-butiken" Rabalder. Drömmen om det ljuva livet... Hav, snäckor, sommar, lantliv och naturmaterial. Klassiskt och snyggt. Tur att inte Felicia var med... Ränder, linnetyg och stråhattar sätter nämligen igång hennes kräkreflexer.

I kväll grillade vi kycklingfilé som legat och gottat in sig i favoritmarinaden (chilisås, japansk soya, chiliflakes, äppelcidervinäger, vitlök och en knivsudd honung) hela långa dagen. Till det hade vi klyftisar, vitlöksbröd, godaste banansåsen och en sallad på bl.a. välsköljda romanblad och jordgubbar. "Titta där är ju jordgubbar!" sa Patrik överförtjust vid åsynen av de söta röda. Ja, tänka sig... att de där små gynnarna hade hoppat dit av sig själva! ;)

Puss på eder öronsnibb!

Skolavslutning var fin, men gråtmild som förväntat. Som det måste få vara. Några av de stora (8:orna) och de små (6:orna), kom också in i 7:ans klassrum för att kramas adjö. Någon klamrande sig fast och ville inte släppa taget... rörande.

Lovely klassträff igår med fika här hemma, fotboll på Brovallen i små tajta lag och sedan dopp i Sjönevadssjön med den svarta bottnen och alla aborrarna. En grupp campande tyskar med den svart/röd/gula flaggan i topp, var publik.

Småstänk ovanifrån, grillning och sedan bad igen. Tjo och tjim och många skratt! Skrattade så att jag nästan dog åt en elev som imiterade en galen simlärare och som såg så förvånad och besviken ut när han inte klådde mig i undervattensim. Den tävlingsinstinkten och den minen... haha! Hade också svårt att hålla mig när en annan elev "fick veta" att Sixten hade kissat på hans filt (utspilld saft), eller när en unge som ABSOLUT inte ville bada i insjö utan lovordade Skrea strand varje gång han öppnade munnen, verkligen vågade hoppa i sjön och sedan inte kunde sluta att prata om hur häftigt det var.

Pendlande sinnesstämning, ena dagen upp som en sol och andra dagen ner i grådiset igen. Kanske är det en skröna, men någonstans har jag läst att Moder Theresa lär ha talat inför en stor grupp människor på en ledarskapskonferens. Hon är försenad när hon kommer in. Till den församlade publiken säger hon kort och gott: ”Jag har två frågor att ställa er när det gäller ledarskap”.

Känner du dem du leder och tycker du om dem?

Sen går hon därifrån. Enkelt och genialt!

 

Jag kan svara ja på båda frågorna... ärligt och innerligt. 17 underbara unga förmågor, så fina, goa och speciella var och en på sitt unika vis. Men idag... just idag, är vår tid tillsammans historia! Resan har nått vägs ände. Och det känns... för jävligt, rent ut sagt.

 

Försiktigt tog jag bort häftstiften på klassfotot i 7A:s klassrum och stoppade ner i flyttkassen. Det fotot, på den klassen, den bästa och finaste... ska jag sätta upp på min nya arbetsplats och titta på... ofta. Det kommer att komma en dag när bilden klarnar, utan att suddas av tårar.

 

Det är fest ikväll, med lärarna på 6-9. Jag missar sällan en fest, men orkar inte riktigt ikväll. Det tar på krafterna att sopa undan spåren efter sig själv.

 

Har blivit fint avtackad av elever, personligt av lärare, inför kollegiet och av arbetslaget. Idag höll A ett så fantastiskt och personligt tal att jag blev alldeles rörd. Bekräftad och uppskattad, så tacksam och glad. Tack också till dig Å, för att att jag fick låna din axel att vara ledsen på när jag skulle gå och för att du sa: "Det kommer att bli bra. Vi ska ta hand om dem." Hur kunde du veta att det är precis vad det hela handlar om? Om dem... för mig som "hönsmamma" ;)

 

Goa T slutade också i dag och S. S och jag lunchade ihop. Vi avslutade med en värmande latte på Stålboms och beslutade att vi vanan trogen skulle ta en Stockholmsresa i höst. Mot nya mål... Vi byter filmprojektet mot tjejmilen! Det går bra det också. Snygga och vältränade blir vi på kuppen ;) "Det är vägen som är mödan värd (...)"

 

 

 

 

 

 

 

Lugnt och stilla, tyst och skönt. Ingen har vaknat, knappt dagen. Bakar av en fiberbaguette i ugnen. Brer på ett tunt lager majonäs, krusig sallad över, skivar på resterna av den grillade kycklinglårfilén och toppar med saltgurka. Espressofuskpulver i en kopp varmt och mycket mjölk, till lattefärg. Sätter mig på verandans prickiga kuddar och önskar sjuttiotalstujorna åt fanders. Hellre en glimt av Ätran... eller antydan i varje fall.

Drömmer om dagen där ute som komma skall och min nya kritvita klänning - en romantisk midsommarnattsdröm på skolavslutningen. Skolavslutningen... hjärtats slag ökar. Får inte glömma att köpa vattenfast mascara och mjuka servetter...

Tredje kettlebellspasset igår efter mycket långt uppehåll. Inget annat får jag sån infernaliskt svår träningsvärk av som just kettlebells. Och den håller i sig, länge... minst tre, ibland upp till fyra dagar. Det gör att det blir svårt, närmast outhärdligt att träna annat. Benen är som blyklumpar. Vän av ordning kanske tror att jag tar för tunga vikter, men nej då... så är faktiskt inte fallet! Jag skäms visserligen lite, men mesar på med mina 6- och 8-kilos kulor. Igår var vi alltså på plats igen, inte helt fräsch i kroppen när vi startade, men vips... imorse när jag vaknade kändes ingenting, absolut ingenting. Skönt!

Det blev en jogg uppe på den vackra åsen, mjukt underlag, gassande sol och omväxlande skugga. Inte långt, men relativt piggt... efter andra andningen i alla fall. Lite svårare för Sixten som blev trött direkt i värmen men han sprang lös och stannade hela tiden, bl.a. för att svalkande rulla sig i en koskit! Lät Felicia ta hand om det vid hemkomst. Det är ju ändå hennes hund! ;)

Pratade med moderskapet också, som gjorde sin dotter glad!