En blick utåt och en inåt
Längtar efter intakt liten Mac-vän. Min gamla hårddisk väntar nämligen på nytt husrum - ett skal tillhörande gymnasiet. Får blogga på dotterns istället (när hon sover). PC:n aktar jag mig för.
Det råder bråda loppisdagar. Tjugotre ideella timmar hittills, men det här är egentligen så kul att klockorna stannar. Vi i kommittén kan glädjas åt att allt gått som på räls. För egen del är silverfatet i hamn. Tre böcker, en film, ett par barnridstövlar och en mugg med 70-t retromönster att sörpla kaffe i på jobb. Nätta vattenglas och longdrinkglas blev det också. För att inte tala om lilla tavlan med barnmotivet... och fårskinnspälsen.
Tänker på det goda med att saker kan återanvändas i nya hem. Såg ett tv-program nyligen, Korrespondenterna sommar, vilket för övrigt är fantastisk journalistik kring samhällsproblem i en globaliserad värld. Det här avsnittet handlade om mobiltelefoni.
"Del 2 av 5: Mobilen - vän och fiende. Mobiltelefonin förändrar samhällen runt om i världen - på gott och ont. I Indien tar fiskare och bönder allt mer hjälp av mobiltelefoner för att få så bra betalt som möjligt för fångster och skörd. Men i östra Kongo pågår ett av världens grymmaste krig om kontrollen över de gruvor som bryter metaller som behövs för att tillverka mobiltelefoner. Och när gamla telefoner kastas så blir de ytterligare ett problem i Afrika. De hamnar på livsfarliga soptippar i länder som Ghana."
Ingenting försvinner - allt finns kvar! Så sant som det är sagt...
Imperialismen tar sig hela tiden nya vägar och det är fortfarande Afrika som får betala det dyrköpta priset, kan lugnt konstateras.
Ett litet barn arbetar på en soptipp. Sin enda försörjning. Andas in röken av tungmetaller dag efter dag. Blodproven visar kraftigt förhöjda hälsovådliga värden. Cancer, sterilitet... Är det så västvärlden tänker lösa befolkningsfrågan för dessa sina 2:a klassens världsmedborgare? En krass tanke.
Själv åker vi 1:klass. Ny Iphone, platt-tv och dator. Bara för att det är kul... trots att de gamla inte ens gått sönder än.
Jag får ibland frågan vad historia skall vara bra för och kunna användas till och brukar då svara att historia kan och bör användas i nya sammanhang, så att inte samma misstag begås en gång till - att vi lär av historien. Inget är ju nytt under solen! Jo tjosan... det låter ju tjusigt, men är det trovärdigt? Jag har faktiskt mina tvivel...
Har industriländerna en självskriven rätt att begå misstag efter misstag, utan att lära av sin egen historia? Varför ska annars u-länderna tvingas göra det? Och varför fortsätter vi att leva i detta ohållbara ekorrhjul med marknaden som ska snurra... fort, fortfare, fortast!
Ekonomisk tillväxt kan inte längre vara ett självändamål på bekostnad av miljön. Dessa två faktorer måste komma i balans. Grön ekonomi mina vänner - ett annat tänk!
När jag funderar i det stora blir jag deppig. Det ogreppbara skrämmer... istället har jag har lärt mig att leva mina ideal i den lilla världen. Vi gör våra val!
Familjen Henriksson har valt att köpa fabriksny bil - en liten miljöbil, förvisso bensindriven (i väntan på ekonomi som tillåter en biogasvariant). "Ladugårdsbilen" är också av det otörstiga slaget. Vi har i princip bara ärvda vitvaror, lagade till leda men en ny liten frys (energiklass AAA). Vi har bergvärme och kakelugnseldar på vintern. Vi har en tjock tv - ärvd, och jag är innehavare av en bättre begagnad mobil (som i princip aldrig används). Jag flyger aldrig men tar ofta tåget. Vi återvinner och komposterar. Använder målarfärg av förnyelsebar råvara (linolja). Isolerar med lin och har trä- eller linoleumgolv (naturmaterial). Köper KRAV-märkt mat och dryck i möjligaste mån, helst närproducerad. Använder sparsamt med rengöringsprodukter (miljömärkta) och hänger vår tvätt istället för att torktumla. Vi köper grön förnyelsebar el från Falkenbergs Energi och har vindkraftsandelar.
Låter jag som en miljömupp? Ja, kanske! Teknikfientlig? ... inte egentligen! Är det ett svårt liv? Knappast! Är det ett dyrt liv? Teknikprylar och flygresor är dyra... ;)
Ändå förbrukar mitt leverne i princip två jordklot... Det är ett för mycket det!
Vi glufsar rätt mycket kött i den här familjen. När grödorna tar omvägen via djurmagen går det åt mängder av energi. Det är den bistra sanningen! Förnärvarande är vårt nötkött i frysen både närproducerat och KRAV-märkt och djuret har hållit landskapet öppet (naturbete) medan det levde. Det är bättre att välja sådant kött. Bra för den biologiska mångfalden och för djuren själva.
Tror vi behöver ta ett snack ändå om att återinföra den vegetariska matdagen vi har haft tidigare... att laga veg. från grunden (köttsurrogaten - quorn, soya etc. slukar resurser som i vissa räknexempel visat sig överstiga energiåtgången vid köttproduktion).
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något! Klyschigt men sant...
Förresten... Hello Africa! Tell me how you´re doin´?
Det råder bråda loppisdagar. Tjugotre ideella timmar hittills, men det här är egentligen så kul att klockorna stannar. Vi i kommittén kan glädjas åt att allt gått som på räls. För egen del är silverfatet i hamn. Tre böcker, en film, ett par barnridstövlar och en mugg med 70-t retromönster att sörpla kaffe i på jobb. Nätta vattenglas och longdrinkglas blev det också. För att inte tala om lilla tavlan med barnmotivet... och fårskinnspälsen.
Tänker på det goda med att saker kan återanvändas i nya hem. Såg ett tv-program nyligen, Korrespondenterna sommar, vilket för övrigt är fantastisk journalistik kring samhällsproblem i en globaliserad värld. Det här avsnittet handlade om mobiltelefoni.
"Del 2 av 5: Mobilen - vän och fiende. Mobiltelefonin förändrar samhällen runt om i världen - på gott och ont. I Indien tar fiskare och bönder allt mer hjälp av mobiltelefoner för att få så bra betalt som möjligt för fångster och skörd. Men i östra Kongo pågår ett av världens grymmaste krig om kontrollen över de gruvor som bryter metaller som behövs för att tillverka mobiltelefoner. Och när gamla telefoner kastas så blir de ytterligare ett problem i Afrika. De hamnar på livsfarliga soptippar i länder som Ghana."
Ingenting försvinner - allt finns kvar! Så sant som det är sagt...
Imperialismen tar sig hela tiden nya vägar och det är fortfarande Afrika som får betala det dyrköpta priset, kan lugnt konstateras.
Ett litet barn arbetar på en soptipp. Sin enda försörjning. Andas in röken av tungmetaller dag efter dag. Blodproven visar kraftigt förhöjda hälsovådliga värden. Cancer, sterilitet... Är det så västvärlden tänker lösa befolkningsfrågan för dessa sina 2:a klassens världsmedborgare? En krass tanke.
Själv åker vi 1:klass. Ny Iphone, platt-tv och dator. Bara för att det är kul... trots att de gamla inte ens gått sönder än.
Jag får ibland frågan vad historia skall vara bra för och kunna användas till och brukar då svara att historia kan och bör användas i nya sammanhang, så att inte samma misstag begås en gång till - att vi lär av historien. Inget är ju nytt under solen! Jo tjosan... det låter ju tjusigt, men är det trovärdigt? Jag har faktiskt mina tvivel...
Har industriländerna en självskriven rätt att begå misstag efter misstag, utan att lära av sin egen historia? Varför ska annars u-länderna tvingas göra det? Och varför fortsätter vi att leva i detta ohållbara ekorrhjul med marknaden som ska snurra... fort, fortfare, fortast!
Ekonomisk tillväxt kan inte längre vara ett självändamål på bekostnad av miljön. Dessa två faktorer måste komma i balans. Grön ekonomi mina vänner - ett annat tänk!
När jag funderar i det stora blir jag deppig. Det ogreppbara skrämmer... istället har jag har lärt mig att leva mina ideal i den lilla världen. Vi gör våra val!
Familjen Henriksson har valt att köpa fabriksny bil - en liten miljöbil, förvisso bensindriven (i väntan på ekonomi som tillåter en biogasvariant). "Ladugårdsbilen" är också av det otörstiga slaget. Vi har i princip bara ärvda vitvaror, lagade till leda men en ny liten frys (energiklass AAA). Vi har bergvärme och kakelugnseldar på vintern. Vi har en tjock tv - ärvd, och jag är innehavare av en bättre begagnad mobil (som i princip aldrig används). Jag flyger aldrig men tar ofta tåget. Vi återvinner och komposterar. Använder målarfärg av förnyelsebar råvara (linolja). Isolerar med lin och har trä- eller linoleumgolv (naturmaterial). Köper KRAV-märkt mat och dryck i möjligaste mån, helst närproducerad. Använder sparsamt med rengöringsprodukter (miljömärkta) och hänger vår tvätt istället för att torktumla. Vi köper grön förnyelsebar el från Falkenbergs Energi och har vindkraftsandelar.
Låter jag som en miljömupp? Ja, kanske! Teknikfientlig? ... inte egentligen! Är det ett svårt liv? Knappast! Är det ett dyrt liv? Teknikprylar och flygresor är dyra... ;)
Ändå förbrukar mitt leverne i princip två jordklot... Det är ett för mycket det!
Vi glufsar rätt mycket kött i den här familjen. När grödorna tar omvägen via djurmagen går det åt mängder av energi. Det är den bistra sanningen! Förnärvarande är vårt nötkött i frysen både närproducerat och KRAV-märkt och djuret har hållit landskapet öppet (naturbete) medan det levde. Det är bättre att välja sådant kött. Bra för den biologiska mångfalden och för djuren själva.
Tror vi behöver ta ett snack ändå om att återinföra den vegetariska matdagen vi har haft tidigare... att laga veg. från grunden (köttsurrogaten - quorn, soya etc. slukar resurser som i vissa räknexempel visat sig överstiga energiåtgången vid köttproduktion).
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något! Klyschigt men sant...
Förresten... Hello Africa! Tell me how you´re doin´?
Kommentarer
Trackback
