Semla min vän! Var finns du?
Igår svängde jag in på Brödskrinet i Skogstorp på väg hem från jobb.
Sorry, Felicia jag skriver inte ut ändelsen på ordet "jobb" i dag heller. Dottern tycker nämligen att det ska stå i bestämd form. Tycker egentligen jag också, och att man ska skriva fullständiga meningar med både subjekt och predikat och att man inte ska börja meningar med konjunktioner och att man ska använda objektform rätt, exempelvis "honom". Men, (se där kom en konjunktion i början på mening...) detta är en blogg och då måste språket få flyta texttypiskt, lite åt det talspråkliga hållet. Som både konservativ språkpolis, vän av ordning och en av svensklärare Hennels forna adepter, kändes detta i början jobbigt (vet inte vad som har lett till vad...). Nu har jag vant mig och hittat ett mellanläge som jag trivs med.
Tillbaka till Brödskrinet... Det blev ett wienerbröd, en nougatkaka, en chokladbiskvi och sist men inte minst - en semla. Jag åt upp ALLT, i bilen! Nej, nu skojade jag ;) Endast semlan var till undertecknad.
Min idealbulle ska vara stor, fluffig, ljus och utan hela kardemummakärnor. Grädden ska förnimma en smak av vanilj och mandelmassan ska var mjuk och söt men inte alltför slät, en och annan bit av mandel får gärna förekomma. Florsocker ska det vara överdådigt av, nästan ett heltäckande puder. Förut hade Ritz de perfekta men jag medger att de är svåra att hitta. Gårdagens glufs blev en besvikelse och tänk, jag anade det redan då jag såg den, men ville ändå ge den en ärlig chans. Allt var gott utom bullen som var torr, för mörk, för liten och smakade för mycket kardemumma. Naturligtvis gick den ner ändå :)
Vänner, ha nu en alldeles förträfflig lördag!
/Tine
Sorry, Felicia jag skriver inte ut ändelsen på ordet "jobb" i dag heller. Dottern tycker nämligen att det ska stå i bestämd form. Tycker egentligen jag också, och att man ska skriva fullständiga meningar med både subjekt och predikat och att man inte ska börja meningar med konjunktioner och att man ska använda objektform rätt, exempelvis "honom". Men, (se där kom en konjunktion i början på mening...) detta är en blogg och då måste språket få flyta texttypiskt, lite åt det talspråkliga hållet. Som både konservativ språkpolis, vän av ordning och en av svensklärare Hennels forna adepter, kändes detta i början jobbigt (vet inte vad som har lett till vad...). Nu har jag vant mig och hittat ett mellanläge som jag trivs med.
Tillbaka till Brödskrinet... Det blev ett wienerbröd, en nougatkaka, en chokladbiskvi och sist men inte minst - en semla. Jag åt upp ALLT, i bilen! Nej, nu skojade jag ;) Endast semlan var till undertecknad.
Min idealbulle ska vara stor, fluffig, ljus och utan hela kardemummakärnor. Grädden ska förnimma en smak av vanilj och mandelmassan ska var mjuk och söt men inte alltför slät, en och annan bit av mandel får gärna förekomma. Florsocker ska det vara överdådigt av, nästan ett heltäckande puder. Förut hade Ritz de perfekta men jag medger att de är svåra att hitta. Gårdagens glufs blev en besvikelse och tänk, jag anade det redan då jag såg den, men ville ändå ge den en ärlig chans. Allt var gott utom bullen som var torr, för mörk, för liten och smakade för mycket kardemumma. Naturligtvis gick den ner ändå :)
Så här skulle de perfekta kunna se ut...
Idag väntar en härlig löptur i solskenet, för jämviktens skull... och humöret, för idag har det frästs utan anledning. Otrevligt, Christine! Skärp dig!Vänner, ha nu en alldeles förträfflig lördag!
/Tine
Kommentarer
Trackback
