Loppistider!
Det tråkigaste som finns är när ett helt hem ser ut som sådana där perfekta utställningsrum på IKEA. När ingenting vittnar om vem som faktiskt bor och lever där... Ingen själ, inget hjärta, ingen historia!
Hos oss samsas slitet och nött, begagnat och ärvt med några ting från möbelvaruhusen. Prylarna har sin historia och minner om de som tjusats av och/eller brukat dem.
I kökshyllan står den lilla gräddsnippan med naggad kant. Den som farmor blev skickad till byns handlare med för att köpa grädde. Varje gång jag ser den tänker jag på henne. Hon som var mild och glad och bra på att berätta om svunna tider. I kökssoffan brukade farfar ligga och vila middag, men då var den grönbetsad och inte vit. Kristallkronorna kommer från Patriks mormor och jag kommer för alltid att ha ett livslångt kärleksförhållande med den stora, i hallen.
Köksporslinet (Vinranka från Gefle) skänktes av Elof och köptes av mig på Montessoris loppis ett år, liksom alla udda kaffekoppar, spegellampetterna vid kakelugnen, fiskfatet från Rörstrand, spegeln i matsalen med den sirliga bruna ramen, shabby chic-köksvågen, de blårandiga stolsdynorna, den 3-armade golvlampan, Tolstojs Anna Karenina etc.
I år söker jag ett silverfat som det fanns flera av i fjol och som jag ångrar att jag inte lade vantarna på.
För att kunna fylla på här hemma har jag en princip, förstår ni. En sak in, en sak ut... minst. Åter igen ska här rensas i röran, men jag bor med en hamster som lider av åkomman separationsångest... så det är lite trixigt! ;)
Ja, det stundar alltså loppisförberedelser för Christine. En härlig tid! Jag packar upp, placerar ut, betraktar, värderar och prissätter - godtyckligt men billigt! I tider när loppor blivit hårdvaluta är vi nästan gratis.
Lite av varje håller på att lämna oss.
Det vi inte använt på en faslig massa år kommer vi förmodligen inte heller att sakna.
Hos oss samsas slitet och nött, begagnat och ärvt med några ting från möbelvaruhusen. Prylarna har sin historia och minner om de som tjusats av och/eller brukat dem.
I kökshyllan står den lilla gräddsnippan med naggad kant. Den som farmor blev skickad till byns handlare med för att köpa grädde. Varje gång jag ser den tänker jag på henne. Hon som var mild och glad och bra på att berätta om svunna tider. I kökssoffan brukade farfar ligga och vila middag, men då var den grönbetsad och inte vit. Kristallkronorna kommer från Patriks mormor och jag kommer för alltid att ha ett livslångt kärleksförhållande med den stora, i hallen.
Köksporslinet (Vinranka från Gefle) skänktes av Elof och köptes av mig på Montessoris loppis ett år, liksom alla udda kaffekoppar, spegellampetterna vid kakelugnen, fiskfatet från Rörstrand, spegeln i matsalen med den sirliga bruna ramen, shabby chic-köksvågen, de blårandiga stolsdynorna, den 3-armade golvlampan, Tolstojs Anna Karenina etc.
I år söker jag ett silverfat som det fanns flera av i fjol och som jag ångrar att jag inte lade vantarna på.
För att kunna fylla på här hemma har jag en princip, förstår ni. En sak in, en sak ut... minst. Åter igen ska här rensas i röran, men jag bor med en hamster som lider av åkomman separationsångest... så det är lite trixigt! ;)
Ja, det stundar alltså loppisförberedelser för Christine. En härlig tid! Jag packar upp, placerar ut, betraktar, värderar och prissätter - godtyckligt men billigt! I tider när loppor blivit hårdvaluta är vi nästan gratis.
Loppiskommitten gör några dagsverken om man säger så, men det är fantastiskt kul! Har ni vägarna förbi Sjönevads marknad men tröttnar på den trashiga marknadsskiten och de sötsliskiga karamellerna och det gör man ju snabbt, ;) ska ni definitivt titta in lilla ladugården. Välkommen! Vi ses bland lopporna! :)
Lite av varje håller på att lämna oss.
Det vi inte använt på en faslig massa år kommer vi förmodligen inte heller att sakna.
Kommentarer
Trackback
