Madde och jag
I natt var det jag och Madde. Hon är ju hemma nu, från staterna... det vet ju alla (som läser löpen)!
Vi blev kompisar, eller kompisar och kompisar... Jag tassade väl mest på tå i nån slags vördnadsfull respekt. Isen bröts i alla fall när det visade sig att vi badade i samma badvik, en smått förgiftad sådan, eller så var det bara vattnet som var så där järnhaltigt brun-rött. Någon vidare "glassig" badvik var det i alla fall inte och bottnen var mjuk och dyig.
Viken låg ett par hundra meter från Maddes nyinförskaffade sommarstuga - ett ruffig ställe liknande en ljusgul skokartong. Flagnad färg och kanalplasttak över Svensson-uterummet. Där gömde hon sig för världen, hon och Jonas. Ja, Jonas!!! Och bebisen... Det syntes inte på Madde att hon hade fått bebis, inte ett dugg. Hon var precis lika sval, sommarbrun och beige som vanligt. Vi pratade lite om Drottningholm, minns jag. Dessutom uttryckte hon sin förvåning över att jag upptäckt dem. De som hade varit så finurliga, menade hon. Svenssonliv i 70-tals skokartong!
Vi blev kompisar, eller kompisar och kompisar... Jag tassade väl mest på tå i nån slags vördnadsfull respekt. Isen bröts i alla fall när det visade sig att vi badade i samma badvik, en smått förgiftad sådan, eller så var det bara vattnet som var så där järnhaltigt brun-rött. Någon vidare "glassig" badvik var det i alla fall inte och bottnen var mjuk och dyig.
Viken låg ett par hundra meter från Maddes nyinförskaffade sommarstuga - ett ruffig ställe liknande en ljusgul skokartong. Flagnad färg och kanalplasttak över Svensson-uterummet. Där gömde hon sig för världen, hon och Jonas. Ja, Jonas!!! Och bebisen... Det syntes inte på Madde att hon hade fått bebis, inte ett dugg. Hon var precis lika sval, sommarbrun och beige som vanligt. Vi pratade lite om Drottningholm, minns jag. Dessutom uttryckte hon sin förvåning över att jag upptäckt dem. De som hade varit så finurliga, menade hon. Svenssonliv i 70-tals skokartong!
Kommentarer
Trackback
