christinehenriksson

Skolavslutning var fin, men gråtmild som förväntat. Som det måste få vara. Några av de stora (8:orna) och de små (6:orna), kom också in i 7:ans klassrum för att kramas adjö. Någon klamrande sig fast och ville inte släppa taget... rörande.

Lovely klassträff igår med fika här hemma, fotboll på Brovallen i små tajta lag och sedan dopp i Sjönevadssjön med den svarta bottnen och alla aborrarna. En grupp campande tyskar med den svart/röd/gula flaggan i topp, var publik.

Småstänk ovanifrån, grillning och sedan bad igen. Tjo och tjim och många skratt! Skrattade så att jag nästan dog åt en elev som imiterade en galen simlärare och som såg så förvånad och besviken ut när han inte klådde mig i undervattensim. Den tävlingsinstinkten och den minen... haha! Hade också svårt att hålla mig när en annan elev "fick veta" att Sixten hade kissat på hans filt (utspilld saft), eller när en unge som ABSOLUT inte ville bada i insjö utan lovordade Skrea strand varje gång han öppnade munnen, verkligen vågade hoppa i sjön och sedan inte kunde sluta att prata om hur häftigt det var.

Pendlande sinnesstämning, ena dagen upp som en sol och andra dagen ner i grådiset igen. Kanske är det en skröna, men någonstans har jag läst att Moder Theresa lär ha talat inför en stor grupp människor på en ledarskapskonferens. Hon är försenad när hon kommer in. Till den församlade publiken säger hon kort och gott: ”Jag har två frågor att ställa er när det gäller ledarskap”.

Känner du dem du leder och tycker du om dem?

Sen går hon därifrån. Enkelt och genialt!

 

Jag kan svara ja på båda frågorna... ärligt och innerligt. 17 underbara unga förmågor, så fina, goa och speciella var och en på sitt unika vis. Men idag... just idag, är vår tid tillsammans historia! Resan har nått vägs ände. Och det känns... för jävligt, rent ut sagt.

 

Försiktigt tog jag bort häftstiften på klassfotot i 7A:s klassrum och stoppade ner i flyttkassen. Det fotot, på den klassen, den bästa och finaste... ska jag sätta upp på min nya arbetsplats och titta på... ofta. Det kommer att komma en dag när bilden klarnar, utan att suddas av tårar.

 

Det är fest ikväll, med lärarna på 6-9. Jag missar sällan en fest, men orkar inte riktigt ikväll. Det tar på krafterna att sopa undan spåren efter sig själv.

 

Har blivit fint avtackad av elever, personligt av lärare, inför kollegiet och av arbetslaget. Idag höll A ett så fantastiskt och personligt tal att jag blev alldeles rörd. Bekräftad och uppskattad, så tacksam och glad. Tack också till dig Å, för att att jag fick låna din axel att vara ledsen på när jag skulle gå och för att du sa: "Det kommer att bli bra. Vi ska ta hand om dem." Hur kunde du veta att det är precis vad det hela handlar om? Om dem... för mig som "hönsmamma" ;)

 

Goa T slutade också i dag och S. S och jag lunchade ihop. Vi avslutade med en värmande latte på Stålboms och beslutade att vi vanan trogen skulle ta en Stockholmsresa i höst. Mot nya mål... Vi byter filmprojektet mot tjejmilen! Det går bra det också. Snygga och vältränade blir vi på kuppen ;) "Det är vägen som är mödan värd (...)"