christinehenriksson

Tänkte frisera den lille moppen en aning. Välbehövligt, eftersom den vita pälsen är väderkänslig och ter sig alltmer gulaktig eller grå, i dessa tider av tö. Klippa bort tovor och kamma mittbena. Fluffigt och lockigt och fint, var det tänkt...

Klipper bort lite smutsgrått behäng på benen, äh... förresten, tar allt! Går loss under magen också och ljumskarna såklart. Ops! Nu ser det plötsligt lite assymetriskt ut, som om de långa testarna liksom hänger för sig själv, tunna och i tomma intet. INTE bra. Felicia kommer att bli som en tornado! Bäst jag jämnar till lite... Men om man inte har långt hår på sidorna och benen kan man väl inte ha det på rumpan heller? Så, då var det KLART! Bäst att beskåda mästerverket på ett par meters avstånd, iväg med dig... schas, schas!

"Haha... men mamma då! Sixten ser ju ut som en sån där pudel... MED BLÖJA!", skrattar Isak från soffan. "Vi kan INTE ta med honom till lekplatsen!" Jag ligger redan dubbelvikt på golvet i ett vansinnigt, hysteriskt skrattanfall. Och ja, jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Döm inte hunden efter håren!