High five och blandade småhopp!

Liten Isak vill börja rida på ridskola. Det har han enträget förkunnat några gånger. Förvisso kul initiativ men med realistiska erfarenheter av dotterns ointresse inför den lånade hästen vi hade en gång, kändes det överilat att göra slag i saken direkt. Mamman har alltså viftat bort det och dessutom tyckt att sonen är i minsta laget. Lite bökigt också, att boka upp sig på en aktivitet till. Fotbollen är ju redan en favvis!

Drop-in ridning i Susedalen. Den lille var mäkta imponerad och smått avundsjuk på att mamman skulle äntra hästryggen ikväll. Han höll låda i bilen, hela vägen ner till farmor och pratade om ja, just det... hästar!

Härligt att rida i ridhus, länge sedan sist. Nu känner jag mig som femton... högst, sådär smått lyrisk och levande. Fick en pigg, men lyhörd och trevlig häst. Visserligen roligare att hålla igen än att driva på, men trodde att jag skulle vara starkare i armarna än vad jag var. Blåsor mellan fingrarna. Stigbyglarna hamnade i hålfoten några gånger i galoppen också... annars okej. KUL! KUL! KUL!

Kände mersmak och fick genast en impulsiv lust att återuppta ridningen. Anmälde mitt intresse till höstens kurs. Det fanns dessutom en barngrupp på tisdagskvällar. Anmälde Isak också, såklart!

Synd att vi i omgångar har skänkt bort Flisans utrustning, men det finns ju nytt förstås. En rosa ryktspann hade varit fint... eller en lila. Bara han väljer utifrån vad han tycker är snyggt.

En gång hade lill-killen rosa napp och strumpor med blommor på, alltid ifrågasätts det av någon, tänkte jag... starkt förvissad om att könsnormen är stark! "Typiskt Christine", sa till exempel min far om dessa tilltag. "Christine ska alltid vara tvärtemot". Japp! ;) Kanske därför jag är gift med en man som är helt ointresserad av bilar, teknikprylar, aldrig har lekt krig, inte har gjort lumpen och har långt hår. Däremot är han fasligt fascinerad av viltspår, pyttesmå insekter, stora mjölkstinna 600 kg:s husdjur och växter av allehanda slag. Kort sagt, en äkta amatörbiolog! Kanske skulle världen se annorlunda ut om fler (killar) föredrog mjuka värden? Nåväl... tillbaka till hästeriet.

En lycklig Isak fick alltså det glada rid-beskedet vid hemkomst. "Yes!", skrek han överförtjust. Likt Gummi-Tarzan sprattlade han sedan omkring i blandade småhopp och gjorde high five mot sin mammis, som naturligtvis njöt av att stå skyhögt i kurs... för en gångs skull ;)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0